Visa inlägg taggade med 'kajane'
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Staden man ofta kör förbi i Kajanaland
Alltid i mellanåt kompasserar Astrid (Nikonistens navigator) mot öster. Inte bara för att solen går upp där. Ofta blir det jobbstopp i Kajana. Men Nikonisten känner många som skyndar förbi utan att stanna. Missar då bland annat den fina träkyrkan. Men också mycket annat.
Svenskan å ryyssan slååssast om Kajanaområdets ödemarker redan på 1500 talet. Men Kajaneborg byggdes först 1604. På våren tror jag.
Kungen gav friherreskapet Kajana åt Per Brahe som provision o bonus. Han grundade staden Kajana. Per byggde högre murar o ersatte träbyggnaderna med stenlikadana i borgen. Men sen vaalt he lama och borgen blev en lillan garnision i stället.
Vintern 1716 belägrade 4000 ryssar borgen. I hela 5 veckor. Det fanns 50 Sven Dufvor inne som inte gav upp innan mat, ved, vatten o akkuna i telefonerna tog slut. De öppnade portarna, ryssarna lovade att de skulle få gå fria, men de blev sända till Ryssland. Man hörde inte av dem ens på Facebook.
Borgen fick flagga svenskt igen efter freden i Nystad 1721, men hamna ju igen under rysk flagg 1809. Borgen fick då som hedersuppgift att stöda träbroarna som ledde över älven. Nuförtiden är de av betong. Men ruinerna finns kvar, mitt i älven, alla årstider.
Kraftverket nedan om ruinerna slussar ännu vattenmassor.
I bakgrunden syns andra delen av kraftverket, som i dag fungerar som Kraftwerkmuséum.
Nära intill finns tervaränni. Nikonisten vet inte säkert hur det fungerade, men eftersom de flesta läsare inte heller vet, kan vi skriva att tjärtunnorna fraktades genom den trånga kanalen ut mot hamnen. Eller så var det stockar. Vattne var i alla fall tjärsvart ännu.
Teknik som fungerar ännu i dag, nästan som ur Chaplins film.
En sjöman ville inte lämna sin lilla lilla vän, utan försökte stanna fartyget med hjälp av ankaret, men lyckades inte. Förlovningsringen finns kvar.
Ooops, nu tänkte Nikonisten glömma Eino. En viktig person i den finländska kulturen, poesin och mer därtill. Han var en föregångare på många plan. Här försöker Nikonisten lära sig Einos stiliga grepp om tablettdatorn. Högra handen totalt i fel position och ansiktsutrycket har fel karaktär. Bättre lycka nästa gång.
Sen lite gammelskvaller:
Kajana stadsbibliotek brukar ha fina fotoutställningar. Nikonisten besökte en utställning av Pekka Agarth. Den handlade om Neristan, ädla hjärtat i Gamlakarleby.
Nikonisten o Pekka Agarth. Pekka bor nuförtiden i Kajana.