Visa inlägg taggade med 'kattbjörn'
Bland lokattor å aader frassan.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten ritti djurisk. Då packar man kamerakappsäcken o styr mot in-i-lande, som till exempel Etseri. Manuset handlade on Shyla, den svenskatalande snöleoparden. Planen var helt unikt bra - nästan sjukt bra.
Just söis. Tuija e varken frass eller miss, men vila vara me på bild. Ganska djärv.
Fröken Shyla här då på intervjubild. Försökte med alla smickrande fina högsvenska ord jag kunde, men fröken var inte på diskussionshumör alls. Int he minsta. Punkt.
Så jag tog till Grundsprååtsi. Ja sa: "Gårr grann väädre jer i daa". Hon både lyysnade och förstod, det vet jag. Men hon tycktes bli ännu mindre intresserad av att ge någon intervju. Här hade man då burit å kånkat ljudupptagningsmaskiner och Cannesfilmningsapparatur helt i onöödan. Tänkte skriva att fruntimmer kan man inte lita på, men då skulle jag ju få en massa fiender, så jag lät bli.
Rumskompisen uppskattade heller inte Nikonistens vitser från Nattens Dagblads jubileumsnummer, så jag utgick från att intelligenskvoten inte var högre än kroppstemperaturen.
Betydligt gollågare var he Hemma Hos Lokattorna Halv Tre.
Pavaråtta övade inför solot på brunstkonserten. Här övades Leif Fagers Serenad på blandspråk. Myki finare än Brändöfrassan på vårvinterkvälldan.
LillaPandan e en trevlig o ganska svårfotad krabatus. Men den har grovan romppå. Fick just en ny kompis, en flickpanda från Irland. Måste ju då lite visas var skåpet borde ha stått.
Pandorna är inte alls skygga och inhägnaden är byggt så att man lätt kan följa med deras äventyr. Först fick publiken komma fram till ett stort plexiglas, då kunde man se dem bra och till och med fota över den.
Men som vanligt trodde ju de flesta att pandorna skulle gilla då man bankar och hackar i plexit. Det gör de verkligen inte. Det blev alltså att ta till lite staket. Men verkligen sevärda dessa härliga pandor.
Väldigt kvicka fast de inte såg ut att leva med någon stress.
Lite bekantskapsförsök men inte ännu med så stor framgång, verkade det som.
Vissa regler bör läras ut, eleven lyssnar noga, tror jag.
Färgsättningen är nog i grannaste laget.
Vaddå skulle inte pandorna kunna klassas under rubriken med missar o frassar? Den kallas ju också för kattbjörn !?!
Så he så!
Wikipeeedia berättar:
Kattbjörn (Ailurus fulgens), mindre panda,[2] röd panda eller panda är en art som förekommer i bambuskogar i södra Himalaya på 2 200–4 800 meters höjd och som idag placeras som ensam art i familjen Ailuridae. Djuret kännetecknas av en orangebrun päls på ryggen, rödvita mönster på huvudet som liknar en ansiksmask samt en ringad svans i orangebrunt och orangevitt. Kattbjörnen är allätare men växtdelar utgör huvuddelen av födan. Individerna lever utanför parningstiden ensamma och kan bli 8 eller sällan 10 år gamla.
Lite prakkåt ti hitt tillräckligt hög paikkona här i Pampaslandia, måst väl ta me döm på nästa Lapplandskeikka.
Pandan väntar ivrigt på sin kompis i Etseri
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten bland kvistar, löv o myggor för att hitta fotomotiv. En del gånger låter han lättjan vinna o far till färdigt serverade buffébord. Denna gång till Etseri djurpark.
Där väntar den söta kattbjörnen, pandan, röd pandan, Ailurus fulgens, eller randåromppå på en kompis från Irland. Pandan trivs nog bäst i gott sällskap, tycker inte om att länge vara ensam. Men nyfiket kollar hon nog på besökarna - tills hon tröttnar. Sen har jag aldrig förstått varför man måste väsnas så helsikes i djurparkerna överhuvudtaget. Inte blir djuren mera intresserad av besökarna fast man visslar, klappar med händerna eller falsksjunger. Noup!
Nikonisten tog en runda och här då några få plock.
Snöleoparderna väntar mest på vinter och snö, då är de i rätta elementet. Kan nog rekommendera vinterbesök till Etseri. Många av djuren är aktiva då. Djurparken är öppen året om.
Järven är också ett symppisdjur, men lämpar sig nog inte som kramis.
Uttern var helklart på semester.
Lokatterna är nog alltid lika intressanta, också de är mera lekfulla och aktiva under vinterbesöken. Vem tusan orkar brassa på i tjock päls.
Hmm kanske tanken har gått till en jätteglass.
Nästan som från Disney ...
Nollstress här - allt gjordes med lugnt tempo. Kom att tänka på sengångare då jag följde med sysslorna.
Men ack vilken blick ...
Skulle gubben nu vara snäll o försvinna med de där rören - tack.
Men - javisst - tänkte nästan glömma - det är ju tid för glass:
Det finns massor att göra på området. So om det är över 5 år sen du har besökt, kan jag nog rekommendera.
Flowparken såg så hiskeligt hög ut, att Nikonisten inte vågade fota den. (hänga o pingla uppe i träden - hmmm)