nikonisten black

Visa inlägg taggade med 'kirkenes'

Älskade Skugga - övergiv mig icke ...

Skrivet av Johan Hagström 17.06.2015

Alltid i mellanåt kan Nikonisten känna sig lite 'snoså'. Som när jag och der Alte nötte på 886:an på väg norrut. Då såg jag den! Nää - inte solen precis, men en skugga! Det kan bara betyda att solen skiner någonstans ovanför biltaket. 

Dålig tajmning, för jag hade en S-bil bakom mej och de tycktes inte gilla att jag saktade in sökande efter en av de där berömda norska vägfickorna. Innan jag hade stannat och stigit ut ur bilen med kamerahusen kring halsen och tagit fram shortsen o solbrillorna hann skuggan försvinna och himlen grågrinade åt den tappra trion. Underbart e kort, sjöng Povel Ramel å i bland e he gliist millan roolit, sa pappa.

Men solen var framme många minuter. 

JH4 2040

Nå jag passade på att ha lite midsommarsnöbollskrig med mej själv i stället - hade ju ändå stigit ur bilen.

JH5 6836

Gränsvaktsbilens väktare var på sin vakt. Det var strikta regler som gäller här. Man får inte ha längre objektiv än 200 mm och inte rikta kameran mot ryska sidan. Älven fungerar ju som gräns. Kändes lite pirrigt. Av naturliga orsaker kan jag alltså inte publicera vissa bilder här. Punkt. Over and out.

Målet var alltså Kong Oscar II s kapell. Hade hört att man kunde kvittera ut en nyckel från gränsstationen, men där mötte mig först uslighet och elände. Den vänlige norske gränsbevakaren berättade att man måste nuförtiden ha tillstånd att få nyckeln, eftersom så många saker blev stulna från kyrkan (jävla ballvanttan!). 

När han såg min min och kände hur kameronas värde sjönk blixtsnabbt och hörde hur alla världens Nikonisten -läsare kommer att bli besvikna, kom han med en lösning.

De kör ut och öppnar kyrkodörren åt mej. Efter att du fotat färdigt låser vi dörren och kör tillbaka till grensestasjon.

Knacka på och det skall öppnas ... plötsligt kändes det som om solen skulle ha visat sig för en sekund, med ett hangökex smile, bilen var renare och kamera-akkuna fulladdade. Så i väg mot kyrkan. 

JH4 2047

Och vilken präktig syn - mitt i ingenting med dörren riktad mot Barents hav - tecknet åt fiskarna. Läs på wiki eller sök på google.

JH4 2130

Glädjen var stor. Kanske Nikonisten vid tillfälle berättar med bilder mera om kapellet, någon regnig kväll.

Men färden fortsatte ända till vägens slut, där Barents mötte med mäktiga vågor mot klipporna. Men i en liten (stor) vik, fanns en herrlian sandstrand - the real sandstrand the beach.

JH4 2102

Men inte en enda jäääävla glassförsäljare här heller.

 

JH4 2104

JH5 6840

Hemvägen var minst lika grann som ditvägen. Och åttaåttasexan i lika skick som vår rixåtta.


JH4 2162

Vek in till gränsmuséet. Fin utställning, sevärd. Berättar mycket om fasansfullheterna under kriget. Desssutom hade de utställning om gruvorna. Den lokala fotoklubben hade sin egen årsutställning. Som sig bör, på muséum,  fick man också skåda urgamla saker.

JH4 2173

Hemma tillbaka. På Kirkenes torget händer det lika mycket som på Vasatorget, ungefär.

JH5 6900

I förra storyn fanns samma bild, men mera vatten. Antingen har någon dragit ur proppen, eller så har laman slagit till också i rika Norge.

I morgon norrut mot nya intressanta mål, bland annat häxbränning och zeppelindelar och en glass så len - och vad tror du att det hände sen?

 


Fuktigt solsken

Skrivet av Johan Hagström 16.06.2015

Alltid i mellanåt undrar Nikonisten hur mycket det finns regn i behållaren. Och hur det alltid regnar vid fel tidpunkt. Solunda tycktes det nog att dagens beställda solsken var ganska fuktigt. 

JH5 6784

Men Nikonisten torvlar vidare sökande sol, ljus o värme.

 

JH4 1962

Passade på att besöka fritidshusmässan i Sevettijärvi. Verkar vara inne med lite enklare sommarvillor nu.

JH4 2001

Envisheten vinner ofta över förnuftet och ett av färdens viktigaste mål var på fotoavstånd. Det absolut ljusaste Ljuset hittills på denna resa.

St. Georgs kapell i Neiden, nejdens finaste. (Wiki: Sankt Georgs kapell er eit ortodoks kyrkjehus i Neiden i Sør-Varanger. Kapellet ligg på Skolteplassen, ein gammal sommarbuplass til skoltesamane, nedom Skoltefossen i Neidenelva. I fylgje tradisjonen skal det vere bygd i 1565 av den russiske munken og misjonæren Trifon, og innvigd 24. juni det året.[1] Kapellet er ein viktig heilagdom for skoltesamane, og er freda som samisk kulturminne.)

Historien om kapellet har alltid intresserat Nikonisten, det här är samtidigt mäktigt, vackert, anspråkslöst och ödmjukt heligt.

Har länge väntat på att få fota kapellet - ännu mera känna på väggarna samtidigt som älven forsar brusande nedanför.

Men vidare på äventyret, plaskande traskande över ängen tillbaka till bilen. 

JH5 6805

Ruskan verkar komma ovanligt tidigt i år - nå underlit med hela klimatet o väderleken - helt vädervärdigt.

JH4 2005

Undrar om Saarijärvis Paavo skulle vara avundsjuk på dessa vyer.
Men Paavo, han var ju en redlig man - anspråkslös och städåt troende.

JH5 6811

Det var ingen trängsel på beachen, så jag oroade mej i onödan för om mina sandaler skulle matcha solstolarna. Inte ens en glassförsäljare på hela stranden. Inte ens en liten en... Utan glass i flera timmar nu.

JH4 2013

Lite skvättå fööre nog i Kirkenes. 

JH4 2016

Hittade en staty av en rysk soldat mitt-i-stan. (Henkka Fågelberg gav en vink)

JH5 6832

Inte så ovanligt, men en rysk soldat i natolandia hade jag nog inte väntat mej.

Sen blevo jag hungrig.

rodingDags för aftonvard, som inleddes med soppa på spik o Kongekrabbe.

Sen fisk på risgrynsgröt (hatar de där gröngula u-formade illasmakande sakerna - usch). Den arktiska rödingen var härligt god, tillräckligt lite kryddat och lämpligt salt.

Den har ju verkligen simmat i saltvatten. Och vad tror du att det hände sen?