Visa inlägg taggade med 'kokkola'
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Wentus Blues Band 35!
Alltid i mellanåt firar någon i bikantskapskretsen födelsedag (eller år). Nu var det dags att fira 35 års kalas med Kokkolabördiga Wentus Blues Band. Festen hölls naturligtvis i Robbans Garage (Kulturgaraget) på Katarinegatan. Precis där som Robbans pappa Ole Hagnäs hade sin bilverkstad i tiderna. Där har väl alla varit någon gång och fått hjälp?
Själva firandet var en häftig konsert med ca 50 i publiken. Skulle säkert ha varit 150 om inte restriktionerna skulle ha stoppat. Trevligt att träffa bekanta som man inte har sett på gårrläng!
Wentus Blues Band bjöd på en massa klassiker, men också nya låtar från nya albumet.
Den entusiastiska publiken nöjde sej inte med att bara klappa i takt med snaren utan det blev lite dans till de medryckande tonerna.
Robbans Garage på Katarinegatan i Kokkola.
Niko Riippa, Pekka Gröhn, Daniel Hjerppe, Juho Kinaret och Robban Hagnäs
Robban Hagnäs med sin Fenderbas
Pekka Gröhn, mycket skicklig keyboardare, han brukar spela med bl.a. J Karjalainen.
Juho Kinaret, vokalisten med fart och show.
Daniel Hjerppe - The Drummer.
Wentus Blues Band - förnamnet lär ska betyda vind, klar, frisk luft...
Niko Riippa och Pekka Gröhn.
Meir bildrä å nå halvskakå videåna hittar du här WEBFOTOALBUMET!
Covidansk Veneziad i Kokkola
Alltid i mellanåt reser Nikonisten till födelsestaden Gamlakarleby. Minst en gång i året. Ofta just för att fira veneziad. Nå i år satte ju Covidrestriktionerna stopp för alla artister, vänta nog att få se och höra Wentus Blues Band, men icke. Däremot fanns det säkert tusen personer samtidigt i lokala prisma, men där smittas ju ingen! Usch vad jag är led denna pandemi.
Men gällde att ta vara på det som bjöds som dagsprogram.
Många kom till torget för att följa med barnprogrammet.
Man kunde också bekanta sej med 'Raili' en sån där 20 kg kännykkä ...
Lalle Broberg var konferenciär, som vanligt, på sundsrodden.
Två tävlande lag Kronoby och Kokkola, denna gång vann Kronoby överlägset rodden.
Kronoby kommundirektör Malin Brännkärr agerade styrman.
Ykspihjalan työväen soittokunta bjöd på svängiga melodier.
Sen skulle det ju väljas en ny Miss Kokkola!
Klockan 14 var det dags att starta Hagströmshörnets klocka, som har stått stilla i 12 år. Klockan är 80 år gammal, men man hittade en urmakare som reparerade den. Den klockan har alltid visat hur mycket försenad man är. Äkta Kokkola landmärke.
En liten publik hade samlats vid Hagströmshörnet
Karleby kammarkör underhöll med sång!
Styrelseordförande Ari Tuutti höll festtalet.
Stadsdirektör Stina Mattila 'startade' klockan efter 12 års uppehåll.
Sen blev det dags elsparkbräda sej till Kronofogdegården i Hakalax. Där uppträdde Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka med härligt jazziga toner.
Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka
Som gästartist Mika Mylläri.
Mika Mylläri
Sen ännu ett varv till fartfyllda driftingen.
Så det fanns nog program för hela dagen trots pandemin. Men saknade som sagt artisterna på torgscenen. Men 2022 skall väl pandemin och restriktionerna vara ett minne blott. I annat fall finns det nog inga artister kvar att vänta på.
Mera Kokkolabilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Sommarsvängig jazz vis Kronofogdehuset
Alltid i mellanåt styyr Nikonisten till födelseorten, Gamlakarleby. Nu var det äntligen dags att besöka släktingar på Risbacka i Såka, där jag var dräng i undomens sommar. Välkommen var jag och fick mat, dryck å många minnesrika diskussioner.
Efteråt, tänkte försena mej, var det dags att i sommarvärmen lysna på härligt jazziga toner. Martin Söderbacka, Eevalotta Matikainen och gästartisten Jonas Rintala underhöll i över en timmes tid den somriga publiken.
Mera är på kommande, kolla på Söderbacka-Matikainen Duo, eller eLive jazz.
Somrig publik på Krononfogdegårdens konsert i Kokkola
Eevalotta Matikainen, MArtin Söderbacka och Jonas Rintala
Kronofogdegården i Kokkola, restaurangen drivs av Gastro Kettu Oy.
Jonas Rintala
Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka
Några foton till hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Veneziaden i Kokkola 2020
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten ti röötre siin. I Kokkola har man firat Veneziad i nästan 100 år. Förr var det mest frågan om umgänge och färggranna lyktor och facklor längs stränderna, inte så myki raketer å smällare. Sen smög sej Veneziadfirandet in till staden och torget ...
Nikonisten kommer bra i håg många Veneziader från villan på Bågastholmen i Öja. Det var båtfärd från Mjosund som gällde. Mest minns jag facklorna som placerades grannt längs med stranden. Minns också hur pappa tillverkade dem. Samlade Pauligs Huomio kaffeburkar, som spikades på en käpp, lite sand på botten och sen trassel. Allting fick en ordentlig dos av brännolja/lampolja eller vad det nu var. En del brann ännu på morgonen. Alla kan gissa hur man såg ut följande dag då de samlades in i förvar till nästa år. Sotigt värre.
Men till årets firande, som var på många sätt aalejs pga pandemin. Inget program på torget. Men som så många år tidigare blev det ändå en sundsrodd. Stadens lag utmanade gymnasielaget och KP edu. Det gällde att snabbt runda Eskoholmarna och fixa ett lyckat byte och tillbaka igen. 
Lalle Broberg agerade konferencier och sände i väg första lagen. Till vänster 'Vanha Kalle' Alf Mylläri.
Gymnasielaget tog genast ledning, då de andra lagen trasslade in sej med årårna.
Stadslaget byter både kapten och styrman
Segern gick i år till Gymnasielaget, staden fick silvermedalj, ofta brukar de vinna. Mycket publik längs sundet. I år fanns det så mycket vatten i sundet att man inte behövde ta med eget vatten för rodden.
Efter rodden blev det att avnjuta en våffla på våffelcaféet och samtidigt njuta av härliga jazztoner.
Mika Mylläri gästade serien 'musik mitt i vardagen'. Det bjöds på fina tolkningar av Chet Baker.
Mika Mylläri, Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka, garanterat njutbart
I finalen trädde Alf Mylläri upp och scattade med publiken, det uppskattades.
Marshaller fanns utplacerade längs sundet från torget till idrottsgården.
Sen bjöds det på vatten - ljus - musik. Mycket folk hade samlats på och kring puurokari. Mäktig show, som inte kommer till rätta här, eftersom Nikonisten fotade föreställningen kl 20. Det bjuds på show också kl 21 och 22 flera dgar i sträck. Fantastiskt fint å mykä bäter än raketer å sprakanstickåna. Kolla också videosnuttarna i fotoalbumet!!!
Härlig show och välplanerad.
Men klart att he sko smällas lite på torget. Också i år hamnade en person i plurret i sundet, men tack vare snabb insats av räddningsverket slutade allting gott.
Du hittar foton och några videosnuttar i WEBFOTOALBUMET! .
Nikonisten tog också några stadsfoton under vistelsen och kollade både K H Renlunds muséets 400 års utställning samt fotoutställningen på Kallentori. Så om vill, kan du kolla dem i KOKKOLA 400 GAMLAKARLEBY albumet.
ELive Jazz Happening - toner och rytmer för själen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten ut på äventyr. Inte så sällan till hemsoporna, Kulturens Eviga Vagga, Kokkola! Men rätt så sällan besöker Nikonisten Snellmansalen, trots att för lääänge sedan har tillbringat måååånga timmar på skol(k)bänken på samma adress.
Men nu var det dags för en mysig konsert i jazzens tecken. ELive Jazz Happening ordnades i fjol vid våffelcaféet nära kyrkan, men eftersom området hade fått brandskada blev det lite tenkkapoo var man skulle ordna årets häppening. Lite annorlunda att ordna i Snellmanssalen, men med textiler, ljuseffekter och en härligt planerad ståbaravdelning, funkade helheten mycket bra.
ELIve konserterna håller bra kvalitét och har ett trevligt program. Menyn är bra planerad och man kan notera härliga improvisioner här och där.
I år gästades evenemanget av Osmo Ikonen. Mikael Svarvar Band (Mikael Svarvar, Stefan "Kilju" Lindholm, Tuukka Aitoaho och MArtin Söderbacka) uppförde mysiga låtar.
Självklart (skulle svensken ha sagt) noterade Nikonisten de verkligen proffsiga trummisarna, Tuukka Aitoaho och Jaska Lukkarinen.
Passa på nästa år om du missade i år, inte för ofta det bjuds på dylika konserter.
Konserten inleddes med Söderbacka-Matikainen Duo. Sköna låtar.
Joonatan Rautio har agerat (eller gästat) duon och Soul What? redan i många år, samarbetet känner man att fungerar
Mikael Svarvar Band (Mikael Svarvar, Stefan "Kilju" Lindblom, Tuukka Aitoaho och Martin Söderbacka)
Osmo Ikonen var gästande solist. Han framförde både egna och lånade låtar. Aki Sirkesalos "Naispaholainen" och Springsteens "Dancing in the Dark" fick publiken att jubla. Kolla NAISPAHOLAINEN HÄR!
Klart som sundets vatten att när Kokkolas Vanha Kalle / Alf Mylläri (Mr Music) äntrade scenen blev det liv och rörelse i publiken, Alf gav bara rytm å tempo och så bläddrade han ut härliga swingar medan publiken stod för kompet. KOLLA SNUTTEN HÄR!
Några Xtra bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Kolla åxå ELIVEJAZZHAPPENING
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Laserveneziad i Kokkola
Alltid i mellanåt känns det skönt att återgå till rötterna, för en stund. Nikonisten kommer i håg de krejsiga roddtävlingarna i det grunda sundet. Det var stadsdirektör Esko Lankila som födde idén på 70-talet?
Klart att Veneziaden firas ute vid villorna, ute i skärgården. Facklor, marschaller, färggranna papperslyktor pryder stränderna och terasserna. Detta över allt längs den österbottniska kusten.
Vet ingen annan stad än Kokkola, där det firas Veneziad också riktigt urbant, mitt på torget - och i två dagar!
I år var det för lite vatten i sundet (Gamlakarleby älv), så roddtävlingen avgjordes på torra land - på torgscenen. Man fick låna 'roddbåtarna' från ett gym. Tre lag tävlade, staden, stadsorkestern och Mellersta Österbottens kammarorkester. Stadsteatern vann tävlingen.
På torget såldes allt från kebab till kaffebröd. Inne i den anrika fiskhallen kunde man smaka på det lokala ölet från Kahakka Brewery på Indolaområdet. "Sundstrandens rostiga" tappades alltsom oftast.
Den som har upplevt sundet måste bara smaka - Kokkolahumorn fanns med...
Först på lördagsscenen var Jorma Lover & The Others men svängiga rockabillylåtar.
Sen var det dags för lite yngre förmågor.
Sist på lördagen uppträdde Mikael Gabriel, då var hea torget fyllt.
Vid midnatt blev det inget fyrverkeri som tidigare år. Det blev lasershow med en massa rök och musik. Totalt 8 laserkanoner sköt färgsprakande strålar. Kunde ha varit lite mera rök så skulle laserstrålarna ha synts längre.
Men en fin show var det 
och hundarna och katterna behövde inte vara rädda. Dessutom miljövänligt.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
GårrJazz i Hövåstaan
Alltid i mellanåt skall man söka sej till röötre siin och tank lite heimsopåna.
Samtidigt kan man passa på att träffa bekanta och fast njuut av VåfelJazz, nära stadskyrkan. En evenemang, som ELIve Music återuppväcker efter några års paus.
ELive Jazz Happening heter evenemanget på riktigt och bakom står duon Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka också ryggraden i Soul What?
Vohvelikahvila/Taideleipomo är granne med stadskyrkan, de bjöd på både söta och salta våfflor, Nikonisten testade en med rökt lax på. Det fanns också en Jazzvåffla med hemligt recept. Bänkarna fylldes effektivt - trogna jazzälskare sviker inte.
Jesse Kaikuranta var första gästertisten på scen. Nikonisten var helt såld av hans sång. Kolla fast på juugtuub.
De här totempålarna var hemliga och skall 'lanseras' först i september. Nikonisten skulle kalla dem för 'Får jag lov eller skall vi dansa först'. Men har ingen rösträtt.
Jesse Kaikuranta med Soul What? gruppen.
Kvällens nästa artist, Teemu Viinikainen, visade sej nog vara en verklig gitarrvirtuos. måste helt enkelt kolla mera på nätet.
Årets Vanha Kalle, Alf Mylläri, gjorde sitt första officiella uppträdande. Han, om någon, vet och kan jazz. Han hart lärt upp många förmågor och han jobbar intensivt ännu med musik. Bläddrar man på nätet eller läser i Jarski Paananens 'Keikalla' -bok, märker man att det finns och har funnits myki fina jazzsångare och musiker i Kokkola. Är det månne tjärleken till jazz som gäller?
En vän till Nikonisten sade, att det regnar varje år på Våfeljazz. Så för att hedra traditionen blev det lite regn. Men inte mera än som om man pratar i motvind.
Mikael Svarvar sköter förutom om pianot och wurlitzern också om sången i Soul What?
Jazzmys.
Avslutningsvis stegade, förutom Joonatan, också Teemu upp på scen. De solona glömmer man inte så lätt. Alla på scen är ju verkliga proffsar. De har en egen 'musik', man ser att de njuter till fullo av musiken - och det känns inne i publiken.
Som avdankad ex-trummis kan Nikonisten bara inte sluta drägla över Toni Porthén, trummisen. Han måste vara en av de bästa i Norden. I mellanåt glömde Nikonisten att fota - lyssnade bara på hans trumsolo.
Lönar sig att boka in nästa års Våfeljazz redan nu. Det var helt enkelt bara en succé.
Finns några bilder till i WEBFOTOALBUMET!