nikonisten black

Visa inlägg taggade med 'kokkola'

Tankar i mina tankar.

Skrivet av Johan Hagström 24.07.2015 | 3 kommentar(er)

Alltid i mellanåt  går Nikonistens tankar till Tankar i hemtrakten. Kommer i håg spännande äventyr till fyrön med Seiskari med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår (damsektionen hette Gamlakarleby Slanglösa Brandkår, enligt kulturtidskriften Nattens Dagblad). Efter allt för många års paus har Nikonisten den senaste tiden besökt Tankar årligen, får bara aldrig fyllt behovet.

JH4 3065 Edit

Redan då man ser fyren från ms Jennys soldäck blir man varm om hjärtat, värmen kompenserar lätt den lite kyliga nordanvinden, som håller effektivt bort bromsar o myggor. Man stiger in i en annan värld känns det som. Varje gång.

JH4 3091

Till och med maskrosorna ser lite annorlunda ut på Tankar, lite utblommade men härligt brunbrända i havssolens sken.

JH4 3098

Nikonistens absolut favorit är den sköna kyrkan. Jag envisas med kyrka fast det nog väl är ett kapell enligt alla regler och förordningar. Den långa vägen till sockenkyrkan (20 km) gjorde att man grundade en egen kyrka på ön. Där höll man gudstjänsterna. Tusentals historier kan man läsa om knivmärkningarna i kyrkbänkarna och om man bara ger sig lite tid kan man fantisera i hop lika många till. 

JH4 3105

Inbjudan.

JH5 8052

Stämningen och stillheten lugnar ner vilken stresshjärna som helst. Att sätta sig ner i bänken och känna med fingerspetsarna längs psalmboksrännan. Titta på inristade bomärken. Stäng ögonen och i synnerhet mobilen. Njut.

JH5 8049

I Nikonistens ögon den vackraste altartavlan.

JH4 3094

Om jag nu skriver att blåklockorna ringde aftonringningen, skulle någon bli sur, för att de inte är blåklockor, att det inte ser ut att vara afton och att de inte överhuvudtaget ringer. Så jag låter bli. Men fantasin får flöda fritt.

JH4 3131

Tankar utrustades redan tidigt med ett sjömärke. Ett stenkummel restes för att vägleda sjöfarare och för att öka dess synbarhet försåg man det med järnstänger som kröntes med tunnor. Ön var tidigare känd som Klippan, men fick tack vare sjömärket namnet Tankokari (Stångskär), från vilket namnet Tankar senare härleddes. (Tankar historia)

JH5 8060

Vy från naturstigen. Man går ganska nära de privata stugorna, men det tycks vara ok och överenskommet. JAg antar att dessa stugor aldrig kommer till salu - de ärvs väl nog av nya generationer.

JH5 8064

Sammanlagt har man påträffat ca 180 växtarter på Tankar. Av dessa är bl.a. bottenvikens ögontröst, backnejlikan, månlåsbräken, besksöta och ärtstarr sällsynta. På grund av kommande gråstarr såg Nikonisten ingen av dessa, men det är ju ingen tröst.

JH5 8088

Fyrtornen är alltid på något sätt majestetiska, lite synd att vissa moderna, onödiga, helt XXXX instanser har förbjudit besök i de flesta fyrarna  i 1.237,5 sidor trycksvärta pga av det inte finns 'nödutgång'. Men jag håller snällt med, det skulle se lite underligt ut med en itellagul rutchbana med säkerhetsramper och xenonbelysning från fyrtoppen. Bättre så här.

JH5 5

Vill minnas mej höra ein berättelse, att de som kom från fastlandet skulle ha en sten med sig och slänga den i högen. Jag vet inte varför. Men då vi var hit för 100 år sedan nändes jag inte lämna hit min barndomskompis Sten Brandt. Vi hadd så myki gårrroolit tisammans. 

JH5 8135

Övernattningsmöjligheter finns i Tankar Inn (lotsstugen) eller i fyrvaktarstugan eller fyrmästarstugen. Fly Inn finns också för flygande turister.

JH5 8146På dit och återresan kan ser man Gamlakarleby Segelförenings segelpaviljong Mustakari. Upprustad och gårrfin. Tidigare var restaurangen privat (nuförtiden abc) och hade absolutgod mat. Senast jag åt där var tyvärr muikkåna så torra, att jag tror de hade fötts på simstranden och aldrig fick simma i saltvattnet. Men sånt händer ju i bland. Utsikten och miiljön skulle ha fått mej att äta upp tallriken vid behov.

Boka in gänget till Tankar på äventyr, antingen för en dagskeikka (Jenny avgår kl 12:00 och tilbaka kl 17:00) eller fixa en oförglömlig övernattning på tusenstjärniga Tankar. Tanka samtidigt in lite av Kokkolakulturen och Neristan.


100 shades of GM.

Skrivet av Johan Hagström 22.03.2015 | 1 kommentar(er)

Alltid i mellanåt styrs min kosa till hemtrakterna, denna gång för att fota väädens bra'ast manskörs 100 års jubiléumskonsert. Det var väl ungefär för 100 år sedan jag sjöng med som ung första tenor.

Men först skulle det festas lite på mamma Dorisas kladdkakå o sjutton aader sorttas gotta.

Väl framkommen till Snellmans fina och akustiskt mäktiga sal, började trevliga minnen komma fram från körsångtiden. Inte minst för att jag kände mej som mitt i en family meeting eller släktmöte.

GM har också rest på turnéer. Då de kom till Amerika, lade Frihetsgudinnan facklå millan beina så hon sko kona applådeer, skrevs det i en förnäm tidning efteråt.

Det finns mera juttuna o stories om GM än det finns insjöar med muikkåna i Finland. I nästan 80 år har de gett ut världens mestäkta kulturella tidskrift, Nattens Dagblad.

Men nu ska vi sjunga:

JH4 7807Under Kalle Sundmans ledning sjöngs körens lystringssång Bottniska hav. Samtidigt försvann allt gatådamme i en radie på 5 kvarteer runt vatåtorne.

GM:s ordförande blev också intervjuvad av tidningen Österbottningen inför ett tidigare jubileum. Reportern frågade hur många som sjunger i kören? Ungefär hälften, var svaret. Humorn är åtminstone en fjärdedel av det som håller kören vid liv.


JH4 3Detta kan vara just den delen av kören som sjunger.

Teori lär man sej också i GM. På frågan vad betyder diminuendo, svarades att he er som engelskans striptease - långsamt avtagande.
16delsnoterna ska kåma som fåårskååne på pärttaake!
En gång funderades det om man kan ta bilen hem efter att ha övat snapsvisor?
Att andas rätt är viktigt, på en övning hördes: "Ni drar in lufte som en gambälan föuspump"! 

Tillbaka till konserten:

JH4 7856Aira Kentala efterträdde jämlikt John Storbacka som körens dirigent. 

Karl 'Kalle' G Sundman leder den anrika kören i dagsläget.

JH4 7907

När jag blev intagen fanns det en enkel regel. De som kan sjunga högt blir förste tenorer, de som kan sjunga lågt blir andra basar. De som överhuvudtaget kan sjunga blir andre tenorer o resten då förste basar.
Själv hade jag svårt med inträdesprovet, kunde inte gissa rätt på vad Dana hade ritat. He er ju ein hååråan peparkakå, rättade han efteråt!

 

JH4 7955Hans Ahlskog, The Andra Bas, sjunger det mäktiga solot i Tolv rövare. Skulle få även Alfred Hitchcock att rysa!

JH5 0136Leo Pelo, världsmästare i NaDa försäljning, sålde slut på jubileumsupplagan, nummersjuttionioochenhalva, på nolltid.
Här tråkar han förhandsbeställningar på jubileumstidningen för 200 års jubiléet.

JH5 0160Ur Björn o Benny -produktionen framfördes "I mitt hjärtas land", solist Simon Granlund. Mikael Svarvar på piano och Eevalotta Matikainen på kontrabas.

Allting har en ända men lyckligtvis har korven två. Avslutningsvis hälsade ordförande Lars Junell alla hjärtligen välkomna till körens traditionella Vappen konsert. Nu är vappen på vippen!

En hel del bildrä ha vaali åppladda till (klicka) jubeliumsalbumet.