Visa inlägg taggade med 'konsert'
Wasa Groove Unit öppnade gatujazzen vid Fondis
Alltid i mellanåt jazzar det till sej för Nikonisten. Wasa Groove Unit öppnade sedvanligt Fondis Street Jazz och lika sedvanligt var nordanvinden hedersgäst. Efter första setet kunde Nikonisten röra på fingrarna så pass mycket att glöggen kunde transporteras till de vackert lila/blåfrusna läpparna. Början av resan med skooten gick bra men på Brånx Bridge beslöt nordanvinden att den där jäveln fryser vi i hjäl. Men tji - Fjällrävens dunjacka räddade Nikonisten från att bli djupfryst - och detta alltså i juni. Glest mellan myggorna var det nog.
Nikonisten gillade konserten, det är en tid sedan jag hört bandet. Nu tyckte jag att balansen satt jävligt bra och kunde nog notera att kapellmästaren Pertti Ahonen hade finslipat bandet. I vissa latinolåtar skulle jag nog gärna ha hört mera av trummisen och kanske lite mera handslagverk. Solisten Pia skramlade nog perfekt i vissa låtar, men mera sting och skrammel!
Men nog skrivet som inledning, här kommer lite bilder:
Pia Ahonen Erickson, solist. Hennes röst passade utmärkt till de arrangerade jazzlåtarna. Nikonisten tyckte hon var lite malplacerad långt borta, kunde ha sjungit vänster om kapellmästaren. Men det inverkade inte på stämningen.
Wasa Groove Unit in action. Vältrimmat BigBand. Vi fick höra på fina arrangemang. På biisilistan fannas både Lionel Richies 'Hello', några Paul Ankas klassiker samt Van Halen och Nirvana. OCH naturligtvis Henry Mancinis 'Pink Panther', den verkliga klassikern.
Trummisen var verkligen skicklig, skulle gärna ha hört mera av trummorna och kanske något extra, i synnerhet i latinolåtarna, du vet som på sambakarnevalen.
Trumpetsektionen jobbade mycket bra, synkoperna kom från ryggmärgen.
Pertti Ahonen, kapellmästaren, hade tränat bandet i toppform
Man skall aldrig spela trumpen men nog trumpet
Mycket härligt att bandet spelade i parkmiljö, med mycket grönt
Gitarrsolona spelades skickligt och gitarristen hade nog riktiga jazz-strängar att töja på
Nu föll Nikonisten av kälken! Vet att Pertti är skicklig på klarinett, men detta instrument var inte bekant. En "elektromagnetiskpampasklaritenarisk melodika"? Ordet skulle sitta bra i VBL korsord.
Publiken bestod mest av sådana som gått skriftskolan före 1973. Men det vara bara ädelt jazzgillande folk.
Trots att nordanvinden var isigt kall var det fullsatt i Fondis, inne och ute. Det fanns folk i gränden och på gågatan. Nikonisten tycker att detta en guldkant som Fondis och Vasa kan bjuda på för vasabor och turister. Konserter på gågatan, ett stenkast från torget, stadshuset och kyrkan. Dessutom gratis - man kan inte ens pruta!
Wasa Groove Unit fixade en fin spelning
När de burleska damerna dansade (måste ha varit jääävla kallt) passade Nikonisten på att hämta ett glas rött, ingen kö alls i synnerhet då de påbörjade sina ritardandon (musikterm, betyder långsamt avtagande). På bilden Natrix DeNova, från duon Vixens of Luster.
Några foton kan den nyfikna hitta i WEBFOTOALBUMET!
Härlig stämning på parkkonserten Operapärlor
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten vara på rätt ställe vid rätt klockslag. Vasa stadsorkester ordnade en herrlian parkkonsert på lördagen klockan 15.
Speciellt med denna konsert var att orkestern spelade inne i stadshuset, men konserten striimades på jätteskärm utanför stadshuset. Publiken fick sitta utomhus i kyrkparken intill lotsstatyn och njuta av både musik och piknikkorg. Vilken härligt somrig kombination!
Uppskattar att det var över 300 personer i publiken, kanske rentav 350. Solen sken, som det bör i Vasa.
Vasa stadsorkester , dirigent Tomas Djupsjöbacka.
Mycket publik i kyrkparken, hela familhjer samlades på filtar och njöt av piknikkorgarna
Kevin Greenlaw, baryton, en av konstertens solister
Marjukka Tepponen, sopran, konsertens andra solist
Konsertmästare Maano Männi kommer att leda orkestern inkommande lördag klockan 15. Då bjuds det på lite svängig och jazzande musik. DEt blir mycket intressant.
Tomas Djupdjöbacka och orkestern kan bara vara nöjda med konserten. Publiken stornjöt.
En fin idé, hoppas vi får uppleva flere likadana konserter. Kanske vi en vacker dag får hela orkestern ut framför stadshuset.
Julstämning med Vasa stadsorkester i Rewell Center
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej på konsert i Rewell Center. Men alltför sällan med Vasa stadsorkester på scen - och lite utanför.
Vasa stadsorkester gav två julkonserter i Rewell Center tisdagen 12.12 2017. Publikstolarna var välfyllda och många lysnade från 'läktaren'.
Dessutom var det fritt inträde.
Nikonisten tyckte sej fånga upp budskapet ganska väl - julens glädje! Kändes både i publik och hos orkestermedlemmarna - inte minst hos chefdirigent James Lowe!
Mera sådant, tack!
Maano Männi, alternerande l konsertmästare
James Lowe, chefdirigent
Några extrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Pedavoces - Unicornis - julstämning
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att julen närmar sej. Inte när de börjar spela julmusik i marketarna, utan ...
Ofta är det konserterna som skjuter startskottet. Många gånger just adventskonserterna med Pedavoces. Lite samma som när kören sjunger efter mösspåtagningen på Vappen. Vädret brukar ju vara likadant dessutom.
Pedavoces bjöd på det allra bästa. Kören och dirigenten kom ju hem med bästa priser och utmärkelser från sin Kroatienresa.
Förmedlar lite av stämningen med några bilder från fredagens konsert.
Lördagens konsert, missa inte den, går av stapeln den 2 december kl 18. Biljetter kan köpas vid ingången!
Maria Timoshenko
'Alleluia'
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Trevlig Advent!
G som i Gospel!
Alltid i mellanåt kollar Nikonisten konserter med spännande innehåll. Inte varje dag han hamnar på en gospel konsert. Dessutom är det inte varje dag ens möjligt.
Men nu blev det alltså av och vilken fin konsert som det bjöds på. Duktiga solister och finslipade körer. Dessutom med helt nya instrument.
Konserten bjöd på fina variationer av nyare och äldre gospellåtar, Kalervo Kantola agera konferencier.
Sångarglädje som bäst
Simon Granlund agerade dirigent under första halvlek
och Jenny Mendelin under andra halvlek
Finslipade körer och duktiga dirigenter
Det blidde alltså en mycket fin avslutning på veckoslutet - i gott sällskap.
Om du av någon orsak missade konserten, kan du korrigera:
1.10 Lappfjärds kyrka
8.10 Munsala kyrka
15.10 Pedersöre kyrka
22.10 Ylistaro kyrka
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Jonna Tervomaa Ritzade till en fin konsert
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till konserter, även om inte artisten är så bekant. Menar ju bekant med Nikonisten.
Jonna Tervomaa har haft en paus från scenen ett tag, men gjorde en fin comeback på Ritz. Kiva att notera att hon har en helt egen genre, som hon tror på och kör med.
Bandet bestod av proffsiga musiker, Juho Viljanen, Markus Nordenstreng, Mikko Mäkelä och Tuomo Prättälädet. Det märkte man genast.
Jonna körde med många helt nya låtar, men naturligvis dök några gamlagoda upp. Dem kände Nikonisten igen, har säkert hört på dem under landsvägsnötningarna, men kanske inte tänkt så mycket på artisten.
Inte alls ofta trummisen byter trumpinnarna mot basun - och verkligen skickligt spelade han
Även om Nikonisten inte var alltid överens med ljusteknikern, var konserten en gårr positiv överraskning.
Ryktesvägar hörde Nikonisten att Minttu och Ville har gått skilda vägar, men att de nog är goda vänner.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Från festival till festival ...
Alltid i mellanåt blir det festival efter festival. Förra vecka öölsådan i Kokkola och nu då musiksådan på elisastadion.
Vädergudarna var ganska milda med oss i publiken. Lite regn ungefär som det skall vara för att ett bröllop kan kallas bröllop.
Skulle gissa att det mera än halvfullt på stadion. En del dock i publiken blev dessmera fulla innen Gessle rusade upp på scenen.
Men nu till upplevelsen av en fin konsert.
Doo Bop House Band öppnade stämningen trevligt och jordnära mitt bland publiken. Jazzande toner från proffsiga artister öppnade dörren till kvällens musikupplevelser.
Fredrik Furu var först på svenen med Petter Näse, som han lånat från Heartbeat Band. Här blev det dagsrytmer och känsliga tax-free toner från Hollywood.
Feki var av samma åsikt om vädergudarna - hoppades på aftonsolig kväll.
Jannike upplyste publiken att halva hon egentligen är österbottning. Det kände vi på oss. Mycket trevlig upplevelse. Jannike har just gett ut sin första skiva - man kunde passa på att köpa den efter konserten.
Gårrflyt i vissa låtar, trevigt med lite annorlunda instrument.
Arrangemangen kan man nog skryta på lite. Maten var en annan femma (eller den kostade visst en sjua).
Först när Nikonisten ögonkollade papperstallriken, trodde han det var tandpetare med svarta oliver. Men efter en kort diskussioin med köksmästaren kom vi överens om att det var makkaraperunat. Nikonisten är kinkig men inte bråkig.
Tandpetarna var inte varma, en del inte ens ljumma. Men korven var welldone. Ett par sparade Nikonisten för kommande teckningar i kol. Senapen var ok och gurksalladen helt överlägsen allt annat.
Ingen selfie betyder att du inte har varit på konsert.
Det bjöds på mera rikssvenskt innan Gessle skulle uppträda. För Nikonisten en helt obekant artist, borde kanske följa lite mera med vad som händer. En vän upplyste att det handlade om 'mello'. Nikonisten försökte se van ut.
One Desire öppnade festivt, inte med blixtar och dunder, utan en konfettiexplosion.
André Linman och gänget satte i gång blodtrycket. Mycket fartfyllt och rockigt.
Publiken njöt med fulla eller tomma muggar.
Felicia Eriksson, solist i The Heartbeat Band, har uppträtt tidigare i Vasa, men kanske alltför sällan nuförtiden. Rytmen, flowet och musiken jämnade ut hjärtslagen, precis som namnet.
Glada vänner uppe i publikläktaren.
The Heartbeat Band.
Per Gessle på scenen - publiken jublar och sjunger med
Myyycket folk på arenan. Verkade vara så att de sista kom enkom för Gesslekonserten. De kanske missade makkaraperunat?
Nikonisten väntar på besked om nästa års artister redan nu.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET
Från 'första kyssen' till 'en dag i livet'
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att konserterna lockar mera än naturstigarna. Kanhända det beror på att sommaren har bjudit mera på konsertväder. Tror faktiskt att de första myggen har kläckts i södern och sedan liftat med flyttfåglarna till Finland. Ja vet - finns inte dåligt väder - men orkar inte dra kåljar o hanskar på i juli.
Men konserterna. Det finns myki utbud. Den senaste veckan har det blivit ganska många konserter inom ramen Musikfestspelen Korsholm. Bjuds på nytt å gammalt. Måste erkänna att en del 'nytt' är menat för Nikonistens nästa liv, men gläds ändå över nya upplevelser.
Måndagen var ganska konsertfylld, fyra konserter! Alla var klassiska, tre var riktigt klassisktklassiska och den fjärde var Beatles. Nämligen en herrlian kok Beatles. Det är ju 50 år sedan albumet Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band kom ut. En verkligt annorlunda och spännande samling beatlemania.
Börjandes i Vasa stadshus, med bland annat mycket Sibelius, ett uruppförande av Johannes Piirto, senlite mera romantisk Sibelius och finalen med Richard Strauss.
När Nikonisten tog pianolektioner hos Erik Fordell, hände det sej att tangenterna inte alltid lydde fingrarna. Johannes Piirto löste problemet genom att spela direkt på pianosträngarna. Skämt åsido. Piirto framförde sitt verk för första gången tillsammans med Borea kvartetten. Nikonisten gillade.
Pia-Karin Helsing bjöd på romantisk Sibelius, nästan på hemmaplan. Säv säv susa, den första kyssen, svarta rosor mm.
Vasa stadshus' festsal fylldes av ljuvliga toner.
Ville Hiilivirtas valthorn bjöd på rosenblommiga nyanser.
Efter stadshuskonserten blev det en annorlunda blandning av klassiskt.
David Myhr inledde Beatlesaftonen. Ett för konserten handplockat hjärteband kompade och stämmorna var super.
Som extrahjälp hade projektledarna bjudit in Vasa stadsorkester, Hippi Hovi agerade konferencier.
Markus Fagerudd dirigerade och hade arrangerat albumets alla låtar.
Hippi Hovi hjälpte publiken att agera rätt vid rätt tillfälle. Publiken fick också sjunga med i 'All You Need is Love' -refrängen under första halvlek.
Sgt Peppers ...
Grymma tolkningar av David Myhr, skulle de ha sagt i Sverige. Här tycker vi gårrbra.
Stefan 'Kilju' Lindholm hanterar vilket stränginstrument som helst. Här hanterar han en indisk citar, precis som George Harrison. Ett urgammalt djungelordspråk säger dock att man inte kan lära en gammal hund zittra.
En absolut mäktig upplevelse. Vågar inte ens tänka på jobbet bakom. Första konserten såldes slut snabbt och till tisdagens repris fanns det bara några ströplatser kvar. Löns säkert att redan nu boka till 100 års konserten.
Konserten avslutades med en Nikonistfavorit A Day in the Life, albumets sista låt.
Hippi påminde Nikonisten på ett roligt sätt att köpa ägg från butiken. Han e bara så bra.
Några foton hittar du i Musikfestspelen Korsholms WEBFOTOALBUM
Man mår bäter me musik
Alltid i mellanåt blir Nikonisten ännu mera musikälskare. Musik har alltid funnits i kappsäcken, men älskar att hitta mera jusom dimensioner.
Har haft nöjet att följa gårrnära med olika konserter och artister och ett gäng som jobbar bakom kulisserna till Musikfestspelen Korsholm.
Bjuder på en liten fotovinkel.
Albert Sahlström och Emma Dahl spelar piano och violin. Menar alltså att båda spelar både ock. Dessutom fyrhändigt på piano (inte på violin). Det finns alltså hopp att Nikonisten har också konsertfotouppdrag i framtiden.
Kalevi Kiviniemi gav två konserter i Trefaldighetskyrkan. Den senare för barn och -sinnade. Efter konserten och spännande berättelser fick barnen testa olika ljud på orgeln. Sen bjöds alla barn på glass!
De ungas pianoakademi lät publiken njuta av nya entuiastiska förmågor. Tarmo Peltokoski, Leevi Ollila och Samuel Eriksson körde en gårr-rolig, men skicklig tolkning av Rhapsody in Blue. I mellanåt spelade alla tre på flygeln. Måste då ha varit en Steinway & Son & Sonson eller något.
Tami Pohjola instruerar Kasmir Uusitupa inför konserten i Replot kyrka.
Innan konserten börjar dyker Finlands Mr Google, Henrik Fågelbärj, upp med en grupp som han guidar. Replot kyrkas historia och svaret på varför den är sned åt alla håll kom snabbare och mera intensivt än på nätet.
Intressanta instrument.
Kajsa Dahlbäck och Helsingfors Barockorkester i en otroligt fin konsert i Storkyro gamla kyrka.
En nog så viktig Heikki. Utan Heikki Joensuu skulle mycket gå snett och allt skulle vara falskt. Men Nikonisten kan ännu inte förstå hur han roudar flyglar o sån't upp och nerför trånga trappor i närnejden.
Har aldrig ångrat en konsertbesök.
Mera foton i WEBFOTOALBUMET
WSG Seklernas Sång
Alltid i mellanåt landar Nikonisten på två konserter samma dag. Den första sjöngs på Vasa stadshus.
Wasa Sångargilles "Seklernas Sång" ledsagade lyssnarna ända från Svea riket till nutid. Och sen ännu lite till. Mycket välplanerad och verkligen proffsig konsert. Dessutom med två pianister och en gästande solist.
Dirigenten Stefan Wikman drar i gång konserten och tiden stannade för en stund.
Dani Strömbäck, en av konsertens pianister
Stefan Wikman
Anton Ylikallio, konsertens andra pianist
Thomas Backlund stod för diktläsningarna mellan musiken, en trevlig idé. Ann-Luise Bertell had valt dikterna.
I programbladet stod det nog att Vasas flora och faunas låt "Inget att berätta just i kväll" framförs. Men det blev en trevlig överraskning att Mattias Björkas själv sjöng den.
Härlig konsert - somom man redan längtar till nästa vår ...
Några bilder till hittar du ju i WEBFOTOALBUMET