Visa inlägg taggade med 'konst'
Nikonisten och Finlands kungs krona
Alltid i mellanåt hittar man extraspännande fynd på muséer. Snöstormsöndagen till ära gjorde NIkonisten en runda till Tikanojas konsthem. Där visas nu Olli och Bucklan.
"Konstnärsparet Olga Gummerus-Ehrström (1876–1938) och Eric O. W. Ehrström (1881–1934) är okända storheter inom finländsk konsthistoria. Deras mest aktiva arbetsperiod var på 1890-1930-talen. Tikanojas konsthems utställning som berättar om paret Ehrströms liv och konst presenterar båda konstnärernas arbeten på ett mångsidigt sätt. Den har gjorts i samarbete med museet Serlachius i Mänttä, där utställningen visades åren 2019-2020. Materialet som presenteras har sammanställts av en samling som innehåller över 4300 skisser och verk av paret Ehrström. De testamenterade på 1930-talet samlingen till Gösta Serlachius konststiftelse.
Olga Gummerus-Ehrström och Eric O. W. Ehrström var kända under smeknamnen Olli och Bucklan. Olga hade kallats för Olli sedan hon var barn och hon fick till och med officiell post med det här namnet. Eric fick smeknamnet Bucklan på grund av sin runda mage. Namnet kom förmodligen från svenskans ”att buckla koppar” och det syftade på koppargrytornas traditionella runda form." texten från Tikanojas konsthems hemsida.
Fina konstverk, men Nikonisten blev intresserad av den kungakrona, som aldrig burits av en kung.
"Konungariket Finland var ett försök att göra Finland till monarki efter inbördeskriget 1918. Fredrik Karl av Hessen valdes till kung den 9 oktober 1918, men han tillträdde aldrig utan meddelade i december samma år att han avstår från kronan. I stället blev Finland republik i juli 1919, såsom det var planerat vid självständighetsförklaringen i december 1917. " (källa Wikipedia)
Kronan designades av Eric O. W. Ehrström hösten 1918. Den hann man dock inte tillverka innan regeringsformen ändrades. Guldsmedsmästaren Tuomas Hyrsky tillverkade den utifrån Bucklans skisser år 2018. Kronan fick alltså aldrig en kung under sej. Undrar hur Finland skulle ha sett ut i dag om Fredrik Karl av Hessen skulle ha tackat ja?
Lärare och konststuderanden på Ateneums trappa.
Pojke med ett kors i handen - Olga Gummerus-Ehrström
Typ Corona toalettpapper, inte av sorten som finländarna hamstrade i fjol
Omslagspapper till Fazers godis!
Bäst du tar dej till TIkanojas konsthem och ser hela utställningen 'live'!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Nikonisten besöker 'Kuntsis Stiftelse 50 år' utställningen
Alltid i mellanåt kommer TAKATALVI! Man blir varje år lika överraskad och lika besviken. För en vecka sedan var det härligt vårsoligt på vandringslederna - nu är det svinkallt och nordanvinden, som blåser från alla håll går igenom kläderna och man fryser så att skr-ppåna skramlar.
Men perfekt väder för att besöka någon av Vasas fina muséer. Nikonisten valde Kuntsis muséum för modern konst. Där visas 'Kuntsis Stiftelse 50 år'. Nikonisten rekommenderar varmt ett besök. Utställningen pågår till slutet av maj.
Allra först avläser Nikonisten QR koden med telefonen. Klart man har 'Museokortti' och med den inträde till alla muséer! Det du!
Sen blir Nikonisten både glad och förvånad, ett bekant skivomslag!
Rolling Stones' Sticky Fingers - Andy Warhol (1928 - 1987). Den väckte beundran och många minnen ...
Risto Vilhunens blandteknikverk satte fart på fantasin.
Plötsligt minns Nikonisten de tråkiga kaligrafitimmarna - i dag är det närmast frågan om hemlig skrift, som bara vi äldre kan läsa.
Nikonisten kan inte förmedla konstverkens innehåll via Nikonerna. Man måste bara besöka utställningen 'live'. Alla bar ansiktsmask, avstånden hölls mera än rekommenderat. Så ta dej tid och njut av utställningen.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Blusigt värre på Mällis
Alltid i mellanåt drömmer Nikonisten om en halvdunkel hörna i passande pubmiljö, nersänkt i lädersoffan i hörnet. Den ädla cigarröken blandas med cigarretternas blåkalla rök, som i sin tur ersätts med en härligt doftande Half & Half eller annan mustig piptobak. Glasen fyllda med mämmaaktig öl eller saliglen singelmalt. Härliga toner från en fläskbas, som sänder både toner och akustiska meddelanden från den skickliga basisten. Ach so!
Konstantin Kovalev gästade Vasa med två konserter, en på fredag kväll klockan 23 och en på lördag klockan 16. Ville gärna gå på konserten, men med ålderns rätt, känns inte kl 23 så komfortabelt, Det är ju EFTER Peyton Place!!! No Deal!!!
I samarbete med Halloween Blues har Mikko Peltola och Anssi Marttinen tagit fram ett passande koncept. Varje månad är det spelning på fredag på Mällis och för oss sega gubbar och damer ges det repris påföljande lördag kl 16. Vilken härlig tid! Helt utomordentlig. Den i hemmet som inte är intresserad av blues kan t.ex. dammsuga i lugn och ro. 
Konstantin Kovalev kommer från Ryssland, men har bott i Finland i över 7 år. Han spelar gärna blues, som han blandar i hop med lite rockingredienser. Konstantin fixar också sången, han klarar verkligen av tolkningarna med bravur. Under lördagen vi publiken njuta av både UrbanBlues á la New York, som budskap från både Missouri, Mississippi och Chicago.
Jaska Prepula är en helt fantastisk basist. Medverkar i många sammansättningar. Ofta med Mikko Peltola och Tomi Leino. Under lördagens konsert spelade ha både på sin klassiska elbas som på en kontrabas, vilken ju är Nikonistens favorit. Jaskas roll är mera än en bas. När gitarristen Konstantin byggde upp konserten med sin gitarr, kryddade Mikko Peltola konserten så att den fick sin goda smak så tyckte Nikonisten att allt bars upp av Jaskas ryggradsbas. Någon kan tolka annorlunda, men Nikonisten skriver från hjärtat.
Jaska Prepula
Nikonisten vet inte hur beskriva Mikko på trummorna, han är definitivt inte en 'trummis' - han spelar med trummorna. Hans slag på snaren är alltid definitiva - no arguments! Inte som Brexit! Mikko är hela tiden närvarande och den som är uppmärksam kan njuta av de kryddorna han bjuder på
Jaska Prepula
Konstantin Kovalev gav en fin konsert. Förutom att han är fantastisk på gitarren (erna) så implementerade ha sin sångröst proffsigt i de olika blueastolkningarna från flera världsdelar.
Konstantin Kovalev, Mikko 'BluesPoika' Peltola och basisten Jaska Prepula på Pub O'Malleys
Kändes extrahääääälit då Jaska hanterade fläskbasen. Det är ganska sällan Nikonisten bevakar events på Mällis. En orsak är att jag aldrig lyckas med färgbalansen och ljuset i fotona. Inte heller i dag var vi överens med ljusgubben.
Men alla konserter är ju till för publiken, inte för fotografen...
Nikonisten tipras gärna om att för alla bluesdiggare ordnas härliga konserter fredagar klockan 23 (för nattpigga) och påföljande lördag kl 16 (bluesålderkompatibelt)! Herrlit!
Konstens Natt o startskottet för Vaasan Marssi
Alltid i mellanåt händer det så mytsi, att Nikoniosten bara inte hinner med.
Trevligt att Umeåvädergudarna höll i stormen och blixtarna och lät Vasa fira Konstens Natt i perfekt väder.
Det var helt klart att man inte hinner med allt, så antingen väljer man ut favoriter eller så låter man bara hitta sej på olika ställen.
Men ett häftigt fint evenemang ...
Nikonisten startade äventyret med att kolla kohjorna i Villa Sandviken skogen. Nils-Johan Lindbäck är en av byggmästarna som skapade 'miljonärsvillan'
Vågade inte testa Kuplafun bollarna, skyllde på kamerona
Samma sak på alla evenemang. Där det bildas kö delas antingen ut gratisämbare eller så är det frågan om ponnyridning
Uppvisning - huujeeda mej
Pekka Lehtinen med sin Ludwig virvel - startskottet för Vaasan Marssi -evenemanget.
Vaasan Kävelyklubi ry arrangerar vandringsevenemanget Vaasan Marssi årligen i augusti. Marschen är det enda finländska evenemanget i internationella IML-sammanhang. Vi erbjuder valfria sträckor och poängterar att evenemaget är ingen tävling med tidtagning. Vandrare från över 20 länder beundrar Vasa och Vasas natur årligen.
Joakim Strand, fullmäktigeordförande i Vasa, hälsade alla vandrare välkomna, tackade också Vaasan Käveluklubi för arrangemangen och för att evenemanget tar hit så många deltagare. Energiklustret kan man inte betona tillräckligt, energi behövs nog omman skall klara av både Panikeleden och npgra kortare sträckor.
Veteranen Yrjö Saraste (95) är en bekant person. Han har deltaig i Vaasan Marssi många gånger tidigare.
Väntan på samba -karnevalen.
Nikonisten skulle nog föreslå en lite finskare variant i nästa år - typ Finlands längsta letkajenkka startandes från Tropiclandia - helst med tuulipuku o Suomi -träningsdräkt. Hankkija lippis skulle vara ett plus
Riia Rantala o Pia Simons sambar loss
Vid avslutningskonserten (för Nikonistens del) bjöds det på modernt knyck-ryck-rapp-spark-musik. Men publiken gillade så torget skakade.
Herrlit att det ordnas evenemang i Vasa och viktigt att det kommer tillräckligt med publik.
Konstnikonisten strikes again!
Alltid i mellanåt kan Nikonisten bli konstokig och besöka flere utställningar. Senast Nikonisten besökte Tikanojas konsthem var det nog ryska mästare som gjorde intryck och avtryck.
Denna gång var det Jugend som styrde. Om man borde ha barnen med på Kuntsis Jukka Mäkelä -utställning för att lösa upp knutar så här skulle det vara mera nyttigt att ha mamma eller mommo med. Sen skulle det också vara nyttigt med an amerikatrunk innehållande mommos högt älskade skatter. Nu blev det dock att först besöka utställningen och sen gräva i amerikatrunken.
Böljande, symmetriska svanhalsar tänkte Nikonisten på ganska snabbt. Men också kraftfullt och symboliskt. Tur att det är ännu är gratis och skattefritt att tolka.
Entrén till Jugendutställningen kändes bekväm och redan där kändes färgerna ganska höstjugendska.
Sampo försvaras med alla krafter, detalj.
Jugenddukning. Kraftigt på flera sätt.
Bekanta figurer. Dessa fins ju i Tampere domkyrka längs väggarna. Imponerande och berättande verk av Hugo Simberg. Helheten måste naturligtvis ses på plats, men att få se dem så nära öppnade nog många knutar.
Inredning i Juugendstil. Notera den härliga vasen på bordet och Kalle Anka -barnkläderna. Dock bara festkläder.
Mönstret berttar ju en hel del om epoken. Men vackert är det ju nog.
Hugo Simberg - Halla (1895). Hugo skrev till sin bror:
"Se esittää hallaa, joka rauhallisena kirkkaana syyspäivän iltapäivän auringonlaskun aikaan levittäytyy seudun ylle. Sitä esittää ihmisolento, joka on hyvin tyylitelty, jolla on aivan valkoinen ihonväri ja joka on tehty ihonvärisin ääriviivoin. Se istuu ruiskuhilaan päällä ja puhaltaa henkiverhonsa ja leikatun ruispellon ylle, jossa näkyy asiaankuuluvia kuhilaita. Horisontin muodostavat Ruoveden kukkulat, etummaisena havupuuta, mustanvihreää, sitten lehtipuuta, intensiivisen keltaista, syksyistä ja sitten viimein kukkiva kukkula. Olen koettanut saada aikaan kauniin värikokonaisuuden.
Ganska aktuellt just nu.
Nikonisten tror stenhårt på guiden Chatarina Fjällströms råd och tips. Gör en Jugendhörna hemma eller fast bara stilleben (nå Nikonisten tänker inte göra det). Men, sök Jugend i Vasa. Börja fast med Kipinä och Kurtenia. Eller som sagt gräv i mommos lådor.
Nästa Nikonisten -story kommer troligen från Vasas jugendkyrka i Brånx. Då målas musikaliska toner och röster till stilla bilder, som ivrigt försöker återspegla konserten.
Konstbiten.
Alltid i mellanåt är det biten som gäller för Nikonisten. Om det då inte är korvbiten, kan det vara myggbiten eller så till och med konstbiten. Så efter Nikonisten Naturell blir det då Nikonisten Kulturell.
Till allra först kan Nikonisten konstatera, att i mellanåt öppnar inte ett konstverk budskapet på ett ögonblick. Guidade turer brukar vara bra, men Nikonisten håsar så myki att tålamodet inte riktigt räcker till. En del gånger är det bara bäst att strunta i allt och tolka målningen, skulpturen, tavlan som man för ögonblicket tycker. Om man inte hittar grillkorven kan man söka efter glassportionen eller fast godissuget. Hittas inte de heller, sök efter farfars halmhatt.
Nikonisten gjorde tvenne konstvandringar helgdagen till ära, den tredje blev mycket kort. Den första vandringen gick i Jugendstil på Tikanoja, den andra på Kuntsi. Jugend kan kännas mera jordnära vid första intrycket. En vas ser ju ut som en vas. Mera om detta senare. Kuntsi kan kännas mera utmanande. Nikonisten har dock traskat där mera och mera.
Denna höstsöndag, då havet hade försvunnit, bekantade sig Nikonisten med Jukka Mäkeläs verk. Men denna gång blev Nikonisten guidad, helt privat dessutom, av inspirationsfyllda, sakkunniga och trevliga Chatarina Fjällström.
Nikonisten känner inte Jukka Mäkelä sedan tidigare. Men vissa saker fastnade både på hjärnhinnan och minneskortet. Jättestora ytor, brutna jordnära terrafärger. Lite som Nikonistens vinyltapeter i köket från 1973. Bekant.
Hemmagjorda kålkkåstora kolkritor frän äppelträdskvistar. Stora målningar som görs på golvet och målas med färg ur blomvattningskannor.
Nu skall inte Nikonisten försöka låta sakkunnig utan traska ett varv i Jukka Mäkeläs värld.
Här låter Nikonsten känslorna och fantsin skriva ett namn på konstverket - utan att kolla vad det heter på riktigt.
Känsligheten och kraften finns nog starkt i alla verk.
De hungriga fågelungarnas tungors färg har ju ett starkt budskap - utan språk - utan text. Men ett budskap. Rött blev Nikonistfavorit för en stund.
Här gäller struktur och figur. Hittar man Skumppaflaskkorkens metalldel, den som man kan vrida till olika saker, kan man ha hittat rätt. Även själva korken återfanns, om man bara sökte en stund. Detta var en av de många smällknutar, som Chatarina Fjällström hjälpte Nikonisten att öppna.
DNA, virus, kemiska juttuna, clostebol, släktträd - låt fantasin skena i väg. Nikonistens ögon gnistrade för 70 tals färgerna. De där ränderna i bakgrunden vittnade nog om någon speciell teknik vid skapandet.
Jippiii. Enda fotot som fick hjälp av höstdagsljuset. Kunde vara screeshot av utomjordiska varelser, som kartlagt olika delar av jorden. Men så är det inte. Men färgerna fick fantasin att skena i väg. Enda målningen med så stark blånyans.
Jukka Mäkelä använder inte bara färgerna från naturen, utan också formerna. Men som sagt kan han också ty sig till skumppaflaskens kork, eller den där metalldelen. Eller något annat han ser i vardagen.
Helt överens med Chatarina är Nikonisten om en speciell sak. Det är inte svårt med abstrakt konst. Öppna lite dina skygglappar. Eller ta med barnen eller barnbarnen och låt dem öppna budskapen för dej.
Tillbaka till lugnare färger och motiv. Tillbaka till köket. Verket hör till keittiösarja. Kunde också vara from Rom i tiderna. Det tog en stund innan Nikonisten kunde hitta kopplingen till köket. Men så kom det. Värmebatteriet på Hakalaxgatan 67 i Kokkola!
Tack till Chatarina Fjällström för guidningen!
Konstrunda
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på konstiga vägar, denna gång korsade han Konstrundan. Men det blev en kortare version, eftersom tidtabellen var tajt (läs: var lite hungrig).
Men rundan avverkades. Nikonisten blev nog inspirerad och dessutom bjuden på kaffe o glutenfria kex.
Rundan startade vid staketet. Där parkerade Patrik Qvist, sin förlåtande konstskapelse. Den hade han rullat genom stan från Brändö till Kasernområdet. Patrik var både svettig och besviken då han belönade sej med en banan.
I Stockholm hade det kryllat av nyfikna fotografer och iiföönplåtare om han hade dragit sin kärra där. (kyll' määkin oon Turuuss)
I Vasa registrerades tvenne fotograferare, varav ett grannt resultat jag redan sett på FB. Ja Nikonisten var ju då nummer tre och höjde procenten märkvärdigt mycket.
Nikonistens betyg: gillar både konstverket och banan.
I Kasernen var det ganska få dörrar öppna, vill minnas att då jag besökte för länge sen var det rusning o nästa alla dörrar var öppna. Är det kanske för många evenemang vid samma tidpunkt? Och en del orkar gnälla att det inte händer något i Vasa. Lena Sahlberg hade inte öppet hus, hon deltog inte i år. Men hon hade däremot dörren öppen för en stund och fick genast några besökare.
Nikonisten däremot har inte varit sig veterligen inne i en ateljé så ofta, så det var bäst att passa på. Det var färgsprakande som på Fuji ASA 400 -tiden. Liknade lite Nikonistens skrivbord, men var betydligt färgrannare.
Arto Penttinen ställde ut på Nándor Mikola ateljén. Nikonisten har nog träffat och hälsat på Mikola, men aldrig tidigare besökt. Installationen bakom Penttinen skrämde Nikonisten så knäskålarna kastanjetterade. Navkapseln o cykelhjulet började plötsligt firra (högsvenska: rotera). Men det var inte Nikonistens ryggsäck som höll på att fälla sönder något, det var en rörelsedetektor som agerade. Efter att bollarna var nersvalda kunde Nikonisten konstatera att konstverket var kreativt, internätaktivt, trevligt och dessutom allvarligt påminnande om trafiken och väjningsplikter i Vasa.
Betyg: gillade myki
Nikonisten försöker komma i håg namnet och kom fram till att om han skriver 'Tårdalen' blir det inte många som kritiserar. De höstliga färgerna tyder på höstlig årstid och eventuellt höstligt humör, tårarna rinner ner från ögat i ansiktet till en flod/älv. Tårarna kan också vara höstligt allergiska. Gråbotider.
Betyg: grann
Denna konst var gjord i mässing/brons. Hettan har gjort de stora variationerna. Arto har sen slipat/polerat en del av konstverket.
Betyg: skulle passa bra på öppna spisen.
Nikonisten fick inte deltaga i Konstrundan, vilket han anser vara orättvist. Med fick bara vara sådana som anmält sig.
Så på dessa protesters och demonstrationers tider plockar Nikonisten här fram två egna konstverk!
'Uppe med tuppen' © Nikonisten 2015
'Bråått på skogstrodå' © Nikonisten 2015
Återkommer med alster från nästa konstrunda, skall då besöka flere utställningar, nu då jag vet hur det går till :)
Hoppas bloggläsarna gillar.
Parkstad o Kotkan ruusu
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till parker på sin aftonvandring. Har noterat att t.ex Uleåborg har många fina parker, men det har också Kotka. Många och otroligt fina. För övrigt också en trevlig stad med många intressanta byggnader och sitt eget torn, som landmärke.
Denna finurlighet får Nikonisten att le och smila. Vilken trevlig ock kreativ idé. Pojken med sin ballong svävar över en av de livligaste huvudlederna. Fly me to the moon, eller up up and away eller jag vill ha en blåå ballong - alla sånger passar in.
Denna park hette någonting International Park of någotkrångligt, Men vilken park! Planen var att jag skulle gå längs havsbandet o nästan runda stan, men jag blev kvar i närheten av denna park ganska länge. Alla möjliga blommor och växter och finurliga stigar och trappor.
Vattenfall har vi ju inte för mycket av i Pampas. Här går trappor på båda sidorna.
Minsann havsstad, kunde Nikonisten konstatera vid första tvåbollarsdepån.
Tittut!
Men ack inte ens på Wanha Fiskari hittade Nikonisten Kotkan Ruusu... Annars verkade stället ganska internationellt.
Även ett tråkigt elskåp kan bli lysande grann.
I en park hittade jag en fin kyrka.
Mera kreativitet, denna är absolut en av mina favoriter.
Men sockret på jordgubben, en av Nikonistens absolut toppfavoriter. Notera att tornet har också kommit med.
Nu fram med penslar och de målfärger som blev över på skären - och bara börja på.
Och så vänder vi på skivan och vad hittar vi väl där?
NaturStig, KonstStig, KonStig
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten ut för konStigheter. Antingen är det bara en sattuman sanelema juttu, eller så har Nikonisten medföttinbyggdgps eller annan magnetisk förmåga att framkalla konstigheter.
Den första konstiga Stigen var NaturStigen.
Vaffö då då? Jo, stigen var utmärkt lite annorlunda, med lyktor och till exempel maskrossegerkransar, eller sommardito.
Det är att vara annorlunda. Jag antar att lyktorna är till mer nytta i vintermörkret än kransarna.
Men Nikonisten hamnade helt oavsiktigt på en annan stig, en konstig konststig eller konstrunda kanske det heter. Herrlit! Sådant gillas av Nikonisten o hans enögde. Blev glad i sinnet av dessa konstverk.
Däremot missade Nikonisten här totalt. Spanade efter ÅTÅGET, men såg det aldrig - inte ett spår av tåget i ån.
Den absoluta favoriten hittades på lång håll, trots de progressiva på näsan. Nostalgiska minnen hämtades blixtsnabbt från hjärnvinden - jipiiii Pacman...
Sen stötte jag på en trevligt konstig figur, som var på väg hem från firmajulfesten. Är inte säker på på den hörde till samma konstutsällning, men passade bra in i alla falla.
Mera konstrunda och mera glada tankar. Efter några årsringar blir det kanske närmast antikrunda för Nikonisten. Gäller att passa på nu.
Läpparna små utav bär äro nästan blå ... Tror det heter törröhuuli på finska? Virkad Botox?
Det stod på lapparna något i stil med Knit'n'Tag Turku, vet inte om det har att göra med Wash'n'Wear eller Rock'n'Roll?
Jag vet att en del av dessa är förbjudna.
Tror denna hette 'Lipputyttö', men vet inte varför.
Konstigeheterna fortsatte, mittiallt befann sig Nikonisten mitt i en flåsorkesterkonsert - utomhus. Vet inte om det var på flit eller om det drogs nya internetkablar inomhus. Men det var väldigt svängit yeah.
Också en del av publiken kunde ha hört till en konstutställning.
Vid visst musikstycke blev vissa i publiken hypnotiserade och med stela stirrande blickar räknade de till stegen och startade sin letkajenkka. Måste vara en inbyggd reflex hos urinvånarna.
Men på grund av, eller tack vare depressionen, blev letkan ganska lam denna gång.
Ett helt eget konstverk är ju redan att få så mycket publik till en konsert. Så hade då Nikonisten fått sin kulturportion för dagen. Nu kurrar det förskräckligt i magen, så dags att traska till hotellet för en annan portion och eventuell efterrätt.
Det sista konstverket (förutom måltiden). Denna pub har nog haft rea också utanför den normala reatiden. Det är väl nog också ganska KONSTigt.
Nikonisten på konstäventyr
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten in i muséer och konsthallar. Inte så ofta så att det skulle störa.
Samma dag Tikanoja, Kuntsi och Österbottens muséum och allt detta i förfärligt obekväma vandringsskor, som var mest menade till att bestiga de Österbottniska Alperna. Men det regnade den dagen så planerna ändrades. Var nog också och ryckte i Black Wall dörren, men hade valt fel tidpunkt. Det får bli en annan gång. Men till konsten_
Egentligen var jag inte så värst intresserad av Teemu Mäkis utställning, Who are you. Jag tror jag vet vem jag är. Men redan då jag såg de första bilderna, blev jag helt tagen. Blicken med vemod, smärta, längtan ... kan inte beskriva.
Jag kan inte riktigt förklara, det är nog bäst att du traskar dit själv. Jag lovar att det lönar sig. Dessutom kan jag rekommendera dagsbiljetten. Tolv västrubel för tre muséer! Tikanoja bjuder på foton med kaffe- och caféanknytning.
På vägen mellan utställningarna hittade jag denna härliga installation av Okänd Konstnär.
Under Bötombergsbestigningsdagen blev det också lite peedkonst. Visst har säsongen börjat, men ännu lite väl klottigt före.
Till Edvin Hevonkoskis stig tar jag mej alltid i mellanåt. Jag blir alltid på bra humör där.
Alla dessa konstiga figurer med häftiga detaljer har alltid något nytt att upptäcka
Jag spenderade nästan en hel halvdag där. Denna ryttare hade jag inte noterat tidigare.
När var du själv och tråda på trodån? Tag med dej kameran och någon god vän, fota varandra tillsammans med konstverken?!?