Visa inlägg taggade med 'kuntsi'
Taikavuori - Det magiska berget på Kuntsi
Alltid i mellanåt regnar det. Regnet började i morse kl 10 exakt då det skulle bli stavgångspromenad. Efter 10 km ösregnsvandring med helt fel skoval, känns fötterna som potatismos. Men haha - hade regnkläder, så blev inte dyblöt.
Men då en regnig söndag? Dags för att ta sej till Kuntsi, muséet för modern konst. Utställningen Taikavuori - Det magiska berget finns att ses ända till 11 september. Utställningen är nog värd ett besök.
På Kuntsis hemsida kan man läsa:
"I Kuntsi museum för modern konst får vi ta del av Markku Hakuris (f.1946) och Jan Kenneth Weckmans (f.1946) samutställning Bergtagen. De har ställt ut tillsammans två gånger tidigare och nu visas deras verk i en avslutande trilogi. Grundtanken med utställningen är två konstnärers dialoger och utbyte av tankar om litteratur, bildkonst och globala förändringar."
Här kommer några foton från utställningen:
Weckman: Låg fullmånesmälta
Hakuri: Älven kröker sig
Hakuri: Resan i väskan
Hakuri: Det magiska berget
Hakuri: Frost
Hakuri: Den döde mannens berättelser
Som sagt mycket sevärd utställning! Kan besökas ända till 11 september.
Nikonisten besöker 'Kuntsis Stiftelse 50 år' utställningen
Alltid i mellanåt kommer TAKATALVI! Man blir varje år lika överraskad och lika besviken. För en vecka sedan var det härligt vårsoligt på vandringslederna - nu är det svinkallt och nordanvinden, som blåser från alla håll går igenom kläderna och man fryser så att skr-ppåna skramlar.
Men perfekt väder för att besöka någon av Vasas fina muséer. Nikonisten valde Kuntsis muséum för modern konst. Där visas 'Kuntsis Stiftelse 50 år'. Nikonisten rekommenderar varmt ett besök. Utställningen pågår till slutet av maj.
Allra först avläser Nikonisten QR koden med telefonen. Klart man har 'Museokortti' och med den inträde till alla muséer! Det du!
Sen blir Nikonisten både glad och förvånad, ett bekant skivomslag!
Rolling Stones' Sticky Fingers - Andy Warhol (1928 - 1987). Den väckte beundran och många minnen ...
Risto Vilhunens blandteknikverk satte fart på fantasin.
Plötsligt minns Nikonisten de tråkiga kaligrafitimmarna - i dag är det närmast frågan om hemlig skrift, som bara vi äldre kan läsa.
Nikonisten kan inte förmedla konstverkens innehåll via Nikonerna. Man måste bara besöka utställningen 'live'. Alla bar ansiktsmask, avstånden hölls mera än rekommenderat. Så ta dej tid och njut av utställningen.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Konstbiten.
Alltid i mellanåt är det biten som gäller för Nikonisten. Om det då inte är korvbiten, kan det vara myggbiten eller så till och med konstbiten. Så efter Nikonisten Naturell blir det då Nikonisten Kulturell.
Till allra först kan Nikonisten konstatera, att i mellanåt öppnar inte ett konstverk budskapet på ett ögonblick. Guidade turer brukar vara bra, men Nikonisten håsar så myki att tålamodet inte riktigt räcker till. En del gånger är det bara bäst att strunta i allt och tolka målningen, skulpturen, tavlan som man för ögonblicket tycker. Om man inte hittar grillkorven kan man söka efter glassportionen eller fast godissuget. Hittas inte de heller, sök efter farfars halmhatt.
Nikonisten gjorde tvenne konstvandringar helgdagen till ära, den tredje blev mycket kort. Den första vandringen gick i Jugendstil på Tikanoja, den andra på Kuntsi. Jugend kan kännas mera jordnära vid första intrycket. En vas ser ju ut som en vas. Mera om detta senare. Kuntsi kan kännas mera utmanande. Nikonisten har dock traskat där mera och mera.
Denna höstsöndag, då havet hade försvunnit, bekantade sig Nikonisten med Jukka Mäkeläs verk. Men denna gång blev Nikonisten guidad, helt privat dessutom, av inspirationsfyllda, sakkunniga och trevliga Chatarina Fjällström.
Nikonisten känner inte Jukka Mäkelä sedan tidigare. Men vissa saker fastnade både på hjärnhinnan och minneskortet. Jättestora ytor, brutna jordnära terrafärger. Lite som Nikonistens vinyltapeter i köket från 1973. Bekant.
Hemmagjorda kålkkåstora kolkritor frän äppelträdskvistar. Stora målningar som görs på golvet och målas med färg ur blomvattningskannor.
Nu skall inte Nikonisten försöka låta sakkunnig utan traska ett varv i Jukka Mäkeläs värld.
Här låter Nikonsten känslorna och fantsin skriva ett namn på konstverket - utan att kolla vad det heter på riktigt.
Känsligheten och kraften finns nog starkt i alla verk.
De hungriga fågelungarnas tungors färg har ju ett starkt budskap - utan språk - utan text. Men ett budskap. Rött blev Nikonistfavorit för en stund.
Här gäller struktur och figur. Hittar man Skumppaflaskkorkens metalldel, den som man kan vrida till olika saker, kan man ha hittat rätt. Även själva korken återfanns, om man bara sökte en stund. Detta var en av de många smällknutar, som Chatarina Fjällström hjälpte Nikonisten att öppna.
DNA, virus, kemiska juttuna, clostebol, släktträd - låt fantasin skena i väg. Nikonistens ögon gnistrade för 70 tals färgerna. De där ränderna i bakgrunden vittnade nog om någon speciell teknik vid skapandet.
Jippiii. Enda fotot som fick hjälp av höstdagsljuset. Kunde vara screeshot av utomjordiska varelser, som kartlagt olika delar av jorden. Men så är det inte. Men färgerna fick fantasin att skena i väg. Enda målningen med så stark blånyans.
Jukka Mäkelä använder inte bara färgerna från naturen, utan också formerna. Men som sagt kan han också ty sig till skumppaflaskens kork, eller den där metalldelen. Eller något annat han ser i vardagen.
Helt överens med Chatarina är Nikonisten om en speciell sak. Det är inte svårt med abstrakt konst. Öppna lite dina skygglappar. Eller ta med barnen eller barnbarnen och låt dem öppna budskapen för dej.
Tillbaka till lugnare färger och motiv. Tillbaka till köket. Verket hör till keittiösarja. Kunde också vara from Rom i tiderna. Det tog en stund innan Nikonisten kunde hitta kopplingen till köket. Men så kom det. Värmebatteriet på Hakalaxgatan 67 i Kokkola!
Tack till Chatarina Fjällström för guidningen!
Nikonisten på konstäventyr
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten in i muséer och konsthallar. Inte så ofta så att det skulle störa.
Samma dag Tikanoja, Kuntsi och Österbottens muséum och allt detta i förfärligt obekväma vandringsskor, som var mest menade till att bestiga de Österbottniska Alperna. Men det regnade den dagen så planerna ändrades. Var nog också och ryckte i Black Wall dörren, men hade valt fel tidpunkt. Det får bli en annan gång. Men till konsten_
Egentligen var jag inte så värst intresserad av Teemu Mäkis utställning, Who are you. Jag tror jag vet vem jag är. Men redan då jag såg de första bilderna, blev jag helt tagen. Blicken med vemod, smärta, längtan ... kan inte beskriva.
Jag kan inte riktigt förklara, det är nog bäst att du traskar dit själv. Jag lovar att det lönar sig. Dessutom kan jag rekommendera dagsbiljetten. Tolv västrubel för tre muséer! Tikanoja bjuder på foton med kaffe- och caféanknytning.
På vägen mellan utställningarna hittade jag denna härliga installation av Okänd Konstnär.
Under Bötombergsbestigningsdagen blev det också lite peedkonst. Visst har säsongen börjat, men ännu lite väl klottigt före.
Till Edvin Hevonkoskis stig tar jag mej alltid i mellanåt. Jag blir alltid på bra humör där.
Alla dessa konstiga figurer med häftiga detaljer har alltid något nytt att upptäcka
Jag spenderade nästan en hel halvdag där. Denna ryttare hade jag inte noterat tidigare.
När var du själv och tråda på trodån? Tag med dej kameran och någon god vän, fota varandra tillsammans med konstverken?!?
Ändan på påskdagen
Alltid i mellanåt blir det en extrapromenad eller annars bara lite utevistelse för att gympa avtryckarfingret, om naturen ber vackert. Och visst var det en härlig påskdag. Härligt att notera att de foton jag tog under dagspromenaden låg på gränsen att bli överexponerade - den risken har jag inte varit med om sedan novembermörkret rasade över oss.
Några aftonsolstrålar fanns ännu kvar ...
Färgtonerna byts på några minuter
Påskdagsfriden sänker sig över Gotham City
Annars är ju påsken en härlig högtid, men kan kännas lite prakkå då man å ena sidan ska byri skåda ett missåmarsbjörkan o andra sidan borde väl julgranen bäras ut.
Och därimellan kommer vappen :)