Visa inlägg taggade med 'långgrundet'
Långgrundsvarvet
Alltid i mellanåt återvänder Nikonisten till tidigare brottsplatser. Denna gång ett varv till Låggrundet.
Först var det nog planerat att kolla fiskelekelsen i Bådvattenforsen, men nu var det bara så att det inte fanns en enda liten firre i forsen. Nå i stället för att varva bodvattnet blev det att traska till Långgrundet.
Som ni ser på skylten, är det inte så långt till Långgrundet. Väl framme kan man fortsätta till Panike om man har båttransporten fixad. Det skall jag nog någon gång uppleva.
En bit efter vägkorsningen, kommer man till trapporna som hjälper dej över stängslet.
Naturem är mycket omväxlande å gårrgrann, trots att våren inte ännnu hunnit så väldigt långt här ute.
En av de trevligare skyltarna.
De Geer stenrösen.
Denna gång valdes utegrillen, för att få lite sommarfiiling.
Lite pyttesmått finns kvar av vinterns is.
Vattnet är färdigt vått.
Sten vid sten vid sten.
Ett par långnäbbade skogsduvor återvänder med tandemflyg från semestern på Costa va de Vill.
Urgammal fossil.
Det är viktigt att man ser till att man får mat och energi och absolut kaffe som efterrätt.
Tröttnar aldrig på havets brus.
Det viktigaste med havet är att det är tillräckligt nära, tycker Nikonisten.
Påskvandring - vårsol-jop-hej-di-hej-da
Alltid i mellanåt företar Nikonisten vandringar. Denna gång i naturen. En vandringsled. Eftersom det är påsketid får den heta påskvandring.
Svedjehamnsvandringarna brukar förr eller senare sluta i Saltkaret. Denna gång blev det förr, eller först. Härligt att traska till Saltkaret raskande rävaktigt över isen.
Högt uppe i tornet.
Over Bodvattne ...
Flyguppvisning.
Tillbaka på bottenplanet, lite väl försiktigt sluttande pulkabacke, lika bra att ta trapporna.
Sagolika och julaktiga landskap.
Bron över vårbäcken - snart kommer gäddorna lekande o sprattlande.
Kwai?
Vårdagsjämninsspegling.
Trodå ti grillpaikka
Härligt med informativa skyltar - denna skyltar tydligt o klart att våren är på intågande ...
DEnna gång gjordes snabba och enhälliga beslut om att grilla 'inomhus'.
Bra med ved, ordentlig yxa och tvenne sågar + metallsågbock, snyggt och prydligt.
Srålande solsken - herrli vädre.
Men magen vill ha mer, magen vill ha mer ...
Sen var det bara att traska tillbaka, med sikte på Saltkaret som syns långt borta, men ändå så nära...
Spår till och från plurret.
Vårväntan.
Bortom Bodvattnet.
Alltid i mellanåt tööger Nikonisten ut sina vandringsledvanor och traskar en bäta länger. Nå inte såå farligt längre, men lite i alla fall.
Man kan krydda till den sedvanliga Bodvattnet runt vandringen genom att, efter man passerat beatlesbiffarna viker av mot Långgrundet. Det är inte så mycket längre att vandra, ungefär ett par korvar och en extra kopp kaffe mera. Men det är verkligen värt beslutet.
Lika mäktiga vyer oberoende av årstiden, denna gång betydligt mindre myggor.
Bäst att förhandsnavigera, dit mot klockan 14 (finsk tid) tror jag att jag är på väg. Skulle nog gärna någon gång vandra hela leden, till Panike, men i dag hade jag för korta stövlar. Oftast är det nog på plats med beställd båttaxi.
Om man inte går Bodvattnet runt medsols kan man ändå hitta beatlesbiffarna nära vandringsledkorsningen. Denna gång fick biffarna bli odokumenterade.
Det fanns varningsskyltar, som upplyste att vandringsleden inte är i bästa skick, förbjuds säkert snart av någon eu- eller ntm eller rgb. Men Nikonisten är ju i ungefär samma skick så båda parterna är jämnspelta. Visselunda var en del spångar ganska trasiga ungefär som Nikonistens vänstra menisk, men bara man lite håller ögonen nere så är det inte nå problem. Trollska stigar för det mesta och olika vyer hela tiden.
Sen blev det lägerstängsel. Det blev oklart för Nikonisten om stänglset var till för att hålla varulvarna borta eller innanför. För en som inte åt flaggstångsfrön som barn kändes en del trappsteg ganska långa. Klarade ändå av spagattrapporna med äran i behåll.
Julröda blomster lyste på de mosstäckta stenarna. Det fanns ju oändligt många naturliga stenrösen. Tror inte att Jätten Finn har hunnit med alla, istiden hjälpte säkert till.
Fanns färgprakt att beundra både uppe å nere. Löven täckte otäckt nog rötterna och allt blev halt i kubik.
Saltkarsvy från nästan-framme-vid-långgrundet.
Väl framme mötte Nikonisten av en sprattlande färsk gäddfilé. Det fanns ytterligare ett halvdussin gäddor i kö. Sidu Larsmofrassen ha blivi så kranttå, så bara färsk havsgädda, från äkta saltvatten duger (även djupfryst). Frassen är säkert så kranttå så den äter inte ens lyckans ost. Frasshusbonden kör alltså ända från Larsmo hit för att hämta gourmetgäddfiléer. Måst vara ganska speciellan frass.
Nå, eftersom Nikonisten inte fick smaka på frassgäddan blev det att börja misnka på matförrådet. Ju mera man äter av resprovianten dess mindrea att bära på hemvägen filosofierade Nikonisten och öppnade korvpaketet (n). Under grillningen kunde man ju trösta magsäcken med nå smirgare och lite frukt o sån't.
Trevliga personer träffar man alltid på ute på vandringarna. Gårrtur - kan ju hända att man har slut på senapen eller något annat fatalt. Så kan man ju alltid t.ex. diskutera hur en del Larsmobor sköter om sin frass eller annat dagsaktuellt. Vindskyddet / grilltaket var helt super, där fanns två murade grillpaikkor helt enligt varifrån det inte blåser. Ved fanns det gott om, sågen å yxan var helt ok.
Det finns en lång och fin pontonbrygga out there. Nikonisten antar, att båttransporten lägger till just vid denna brygga.
Så var det bara resten kvar, hemvandringen. Helst vandrar man ju cirkelvandringar, men det var helt ok att traska tillbaka i samma spår, det var ju ändå en helt ny upplevelse. Funderade redan på att kolla denna vandringsled vintertid. Skål!