Visa inlägg taggade med 'lo'
Intimt och stämningsfullt med Louise Hoffsten
Alltid i mellanåt får man uppleva nya sidor av bekanta artister. Louise Hoffsten gjorde en fin och stämningsfull spelning på Ritz. Förra gången (var visst i februari 2015) var det en sprakande konsert tillsammans med Wentus Blues Band. De gjorde också en spelning i Jeppis.
Denna gång blev det en duospelning med gitarristen Rickard Krantz.
Louise Hoffsten har under sin trettioåriga solokarriär som förutom bluesen även omfamnat genrer som rock, visa, folkmusik och jazz successivt spelat sig in i publikens hjärta. I februari släppte hon albumet "Crossing the Border".
År 2013 gick Hoffsten direkt till final i Melodifestivalen med låten “Only the Dead Fish Follow the Stream” en låt som sedan låg sammanlagt tjugotre veckor på Svensktoppen.
Louise testade också om någon i publiken har besökt Memphis och sen blev det fina tolkningar.
Hon sa att hon inte är så bra på finska, utan kan bara några ord som Wentuspojkarna har lärt henne. Jag vet inte om jag vill veta alla dessa ord och uttryck? Hur som helst, tycker Louise att finska ordet "kiitos" är mycket vackert.
Spelningen var mycket lyckad och publiken njöt. Det blev liksom en ett äventyr genom hennes långa karriär.
Några bilder från spelningen:
De spelar också i Kokkola på Kulturgaraget (SOLD OUT!) och i Helsingfors
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Rena fyrverkeriet på Ritz!
Alltid i mellanåt kan en konsert kännas som praktfyrverkeri på Veneziaden. Halloween Blues huvudkonsert på Ritz bjöd på smällare, grytor, stjärnskott så det sprakade.
Först uppe på scen Janne - OobiDoobi - Smeds öppade med att instruera var toaletterna finns, om man blir nödig. Är man inte nödig så fixas detta vid bardisken. Avslutningskonserten var K18 - så serveringen fungerade hela kvällen och man fick ta med drickat till konsertsalen.
Av kvällens artister var Helge Tallqvist band, med Jonne Kulluvaara på gitarr, Mikko Järvinen på trummor och Jaska Prepula på bas. Med sej hade dom unga solisten Unna Kortehisto. Det bjöds på svängande roots.
För Nikonisten var Unna en ny bekantskap. Verkligen härlig röst och lyste upp hela scenen. Hon tog sin publik under de första 10 sekunderna.
Sen kliver the Frostbites upp på scenen Jonne Kulluvaara, Mikko Peltola, Jaska Prepula och med sej har de legendariska Kat Baloun. Kat föddes och uppväxte i USA, men har sedan 1994 bott i Berlin. Här bjöds det på mörk groovy blueasstämma och fina solon på munharpa. Kat har besökt Finland och Vasa i flera etapper. Hon säger att hon älskar Finlands vinter (?).
Kat bjöd på scenkarisma och fina låtar. Avslutningsvis fick publiken njuta av en fin version av "Some kind of Wonderful", som ju är en gammal Grand Funk -klassiker.
Groove, soul, funk, blues - juu nejm itt! Marjo Leinonen & Bublicans bjöd på en sprakande konsert. Många låtar från deras nya album Holy Roller. Hon är känd från bandet Balls från 1990 -talet. I bandet spelade Ville Niemelä på sousafon (ganska ovanligt instrument på bluesscener, men nära släkt med bastuba), Risto Kumpulainen (keyboards), Sami Vettenranta på trummor och Tuomo Dahlblom på gitarr.
En verkligt fartfylld avslutning på kvällen. Publiken levde med i alla låtar och dansade på sidogångarna, många sjöng med i refrängerna. Alla dansare respekterade publiken genom att inte dansa framför scenen. Tack Anssi och gänget för årets Halloween Blues!
Några extra bilder kan du hanma att kolla i WEBFOTOALBUMET!
Lena & The Slide Brothers på Sky
Alltid i mellanåt ordnas så många konserter samtidigt i Vasa, att Nikonisten bara inte hinner med. Fredagen till ära blev det ett besök till Sky Bar & Terrace, för att njuta av härlig blues och rootsmusik. Vädret var ypperligt för Halloween Blues.
Lena & The Slide Brothers har sedan 2009 förenat amerikansk blues- och roots.
Under giget fick publiken njuta av både deras egen produktion och versioner av blues och rootspärlor. Gitarristerna var mycket samspelta och gitarrsolon avlöste varandra efter hand. Den dolda trummisen var också mycket skicklig. Det fanns inte många tomma stolar på Sky Bar & Terass. Synd att inte belysningen var på Nikonistens sida.
De uppträdde också 2014 på Halloween Blues, då i restaurang Central.
Ykä Putkinen mitt i ett fint gitarrsolo
Lena Lindroos och Matti Kettunen i farten
Lena Lindroos – sång och bas
Matti Kettunen – gitarr, sång
Ykä Putkinen - gitarr, sång
Juha Litmanen - trummor
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Härlig blues i Skyn
Alltid i mellanåt byts Nikonistens musikgenre ganska snabbt. Onsdag var det finländska Proggpärlor, fredag var det högklassig opera på stadshuset och på lördag en sväng till centrum förde Nikonisten till Sky.
I serien Roots nights (Halloween Blues) gav Big Creek Slim en lite annorlunda spelning. På det sättet annorlunda att spelningen började redan klockan 18 och andra set spelades först efter någon fotbollsmatch (på TV). Kändes nog lite obekvämt för Nikonisten som ju inte är någon sportfantast.
Big Creek Slim heter egentligen Marc Koldkjaer Rune och är hemma från Danmark. Han har valts till Danmarks bästa bluesartist flere gånger. Han har erövrat den europeiska blueskartan snabbt och gör spelningar på klubbar och festivaler både som soloartist och med band.
Jaska Prepula föddes med blues i ådrorna. Han har spelat bas i flere band utrikes och på hemmafronten, ofta med Tomi Leino Trio (Tomi Leino, Jaska Prepula och Mikko Peltola, en suverän bluestrummis). Den trion har spelat i Vasa på Halloween Blues evenemanget.
Nikonisten kände inte till Big Creek Slim, sen tidigare, så det var spännande att lyssna på spelningen. Det var nog roots med djupa rötter. När han började sjunga flög tanken till New Orleans och Mississippi. Min vän vid samma bord sade att det lät som Louisiana Red för 50 år sedan.
Eftersom det var en duospelning, fick Prepula ersätta trummisen via kontrabasen. Det gjorde han bra.
Det var en fin spelning med äkta blues. Synd att den avbröts efter första set för en fotbollsmatch mellan Grönland och Alaska? Efter matchen fortsatte spelningen.
Big Creek Slim, med fina solon på gitarren
Big Creek Slim och Jaska Prepula
Jaska Prepula skötte både basen och rytmen
Foton från spelningen (med mycket dåligt ljus) hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Nikonisten på opera (Proserpin med Vasa Baroque)
Alltid i mellanåt går Nikonisten som vanligt folk på opera. Konstigt att en del medmänniskor har egendomliga uppfattningar om opera. Det är verkligen inget konstigt med opera. Vasa Baroque har i 10 års tid tagit operan till Vasa. Man behöver alltså inte resa någonstans för att gå på opera. Nikonisten har varit på ett antal operor i Vasa stadshus. Har aldrig varit missnöjd.
Vasa Baroque firar tioårsjubileum och ger publiken en Finlandspremiär, Proserpin av Joseph Martin Kraus. De lokala tidningarna (samt HBL) har noterat detta och skrivit ingående om operan.
Det var svenska kungen Gustav III som beställde "Proserpin" av Kraus. Mycket sällsynt att opera framförs på svenska. Sopranen Kajsa Dahlbäck, Vasa Baroques grundare, tycker det är speciellt festligt att få sjunga på svenska.
1700 -tals svenskan fungerade inte i Nikonistens hjärnkontor, inte alls. Skulle ha förstått lika mycket om det skulle ha varit italienska. I programbladet fanns det nog förklaringar till scenerna. Men det störde inte alls. Musiken och sången känner inte till språkmurar. Det fanns också möjlighet att läsa textningen på mobilen via en app. Det fanns bra belysning på scenen, tack Frontline.
En herrlian detalj, på scenen fanns en stor 'mötestavla' och körmedlemmarna målade där en story vartefter operan framskred. Lite som 'Kylli -täti piirtää'. (man måste vara gårrgammal för att förstå detta). Det gillade jag. Recensionerna överlåter Nikonisten till proffesionella, men bidrar med några bilder.
Inte heller i dag behövde jag ångra att jag gick på opera. Mycket proffsigt och allt löpte med fart.
Kören bestod av medlemmar från Vasa Baroque Ensamble och sångare från Novia och Centria yrkeshögskolorna
Karolina Andersson och Eldrid Gorset, som mor och dotter
Kajsa Dahlbäck
Som man kan tolka, så blev det ett gott slut på äventyret! Nikonisten skall inte avslöja, att det var butlern...
Lördag 14.10 på Vasa Stadshus kl 19 ges ännu en föreställning - passa på!
Proserpin:
Av Joseph Martin Kraus.
Dirigent: Aapo Häkkinen.
Iscensättning: Erik Söderblom.
Solister: Eldrid Gorset, Karolina Andersson, Tuomas Katajala, Kajsa Dahlbäck, Robin Turunen och Jaakko Kortekangas
Ensemble: Sångare från Novia- och Centria-yrkeshögskolorna, Vasa Baroque Ensemble och Vasa stadsorkester.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Finländska proggrockens pärlor på Ritz
Alltid i mellanåt får Nikonisten känna sej ung. Då Vesa Aaltonen Prog Band spelade på Ritz var medelåldern i publiken ganska hög, men desto hjärtligare. Proggrockens älskare tog sej till Ritz. Överraskande mycket damproggare i publiken. Det var trevligt.
Vesa Aaltonen hör säkert till landets bästa trummisar, han trummar inte - han spelar på trummorna. Vesa är en av grundarna i Tasavallan Presidentti som nog är finska proggens grundpelare. Förutom Pressas låtar (Tolonen) spelade de också låtar av Made In Sweden och Pekka Pohjola.
Helt fantastiska musiker hade Vesa samlat i hop. Jukka Tolonen hoppade in som basist i många av hans låtar. En låts text var skriven av Jim Pembroke (Wigwam). Proggsångerna sköttes av Jukka Gustavson (Wigwam) och de lugnare (Made in Sweden) tolkades fantastiskt av Ella Tepponen. Det enda Nikonisten saknade var Eero Raittinens röst, han kunde inte medverka av hälsoskäl. Jukka Tolonen valde basen i stället för gitarren denna spelning.
Encoren blev Frank Zappas "Peaches En Regalia". Helt enkelt en toppenkonsert.
Jari Heino
Vesa Aaltonen
Jukka Tolonen
Vesa Aaltonen Prog Band
Ilmari Rönka
Jukka Gustavson
Jere Haakana och Juha Kuoppala
Ella Tepponen
Några extra foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sinfonietta hyllar Kassu Halonen
Alltid i mellanåt överraskar Wasa Sinfonietta med fina temakonserter. Dags att hylla Kasssu Halonen (70) med två konserter. Kassu Halonen har ju skrivit många av landets absoluta hitlåtar och schlagers. Så orkesterföreningens ordförande Tarja Huntus skred till verket.
Innan konserten berättade den eminenta konferencieren, Milla Virta, om Wasa Sinfoniettas historia.
Vad Nikonisten inte kände till var att Kassu Halonen också komponerat symfoni, "The Northern Lights", som han jobbade med under många år. "Sinfonia nro 1" blev konsertens inledning.
Kassu Halonen komponerade ju en massa hitlåtar, som framförts av Kirka, Vesa-Matti Loiri, Irwin Goodman, Muska och Sillanpää, för att nämna några.
Wasa Sinfonietta var klart taggad för denna konsert och "Northern Lights" var en spännande upplevelse och bra öpppning.
Ville Mankkinen ledde sin Wasa Sinfonietta med van hand och orkestern var mycket vältränad
Vasas egen rockare framförde bland annat Kirkas "Surun pyyhit silmistäin", "Anna käsi", "Ota lähellesi" och Sillanpääs "Kaduilla tuulee".
Oftast komponerades låtarna i samarbete med Kisu Jernström, Vexi Salmi skrev texterna. Under konserten berättade Vexi Salmis änka, Katri Wanner-Salmiom samarbetet mellan Halonen och Salmi.
Markku Keho framförde tillsammans med "Laihelas Piaf", Sussu Erkinheimo "Kaksin rannalla yksinäiset". För alla arrangemang står Henrik Perelló, som också spelade i kompgruppen.
Sussu Erkinheimo sjöng många bekanta låtar som "Unelma" (V-M Loiri), "Maailma on kaunis" (Irwin Goodman/V-M Loiri 1989), "Pidä kii" (Muska) och "Oot täydellinen" (Sillanpää)
En verkligen lyckad konsert och publiken njöt i den så gott som fullsatta festsalen. På bilden Milla Virta, Markku Keho och Sussu Erkinheimo.
Maestron själv, Kassu Halonen, satt i första raden. Att han kom till konserten, satte nog en extra guldkant på hela konserten.
Encoren blev "Maailma on kaunis" och då lade Ville Mankkinen bort taktpinnen och sjöng med de andra solisterna.
Kompbandet bestod av Johan Sundqvist (piano), Nappi Aaltonen (elgitarr), Henrik Perelló (elbas) och Stefan Brokvist (trummor)
En sak funderade Nikonisten på, festsalen lämpar sig nog bäst för kammarmusik, hög volym gör att det lätt blir grötigt på vissa ställen.
Nå vi får vänta på nå alternativ.
Det finns mera bilder i WEBFOTOALBUMET!
Bianca Morales jazzade loss på Doo Bop
Alltid i mellanåt händer vissa saker på nytt efter uppehåll. Bianca Morales uppträdde senast i Vasa för över 20 år sedan, då inbjuden av jazzklubbens dåvarande ordförande Pekka Lehtinen. Det kom båda i håg!
För lite över ett år sedan hittade Bianca Morales och Söderbacka-Matikainen Duo varandra. Trion spelade en mycket trevlig och proffsig konsert på Doo Bop Club. En mycket trevlig kväll med mycket nostalgi.
Första set bjöd på en musikalisk resa över hela världen. Allt från Stockholm, Rom och Paris. Det blev också en tur med en knallgul Vespa i Italien. Andra setet bjöd på mera klassiker och evergreens.
Martin Söderbacka, suverän jazzgitarrist från Kokkola, såg till att jazzen svingade rätt
Bianca Morales öppnade härligt med Over the Rainbow, och publiken var såld
Trion bjöd också på klassiker, som Duke Ellington och Louis Armstrong
Doo Bop var rätta stället för en intim jazzkväll
Bianca bjöd publiken att sjunga med i refrängerna, men alla vågade inte. Orden var lätta att komma i håg
Eevalotta Matikainen är också grundande medlem i gruppen Soul What? med Joonatan Rautio (saxofon), Mikael Svarvar (piano) och Toni Porthén (trummor) och Martin Söderbacka (gitarr)
Vad skulle en kväll vara utan Paris och låten Love for Sale. Bianca drog dessutom några solon med kazoo, en moderniserad version av silkespapper och en kam.
Några fina Cole Porter sånger ar ju också ett must
Kvällens encore var Louis Armstrongs - "What A Wonderful World". Bianca morrade i slutet fram en verklig Armstrongkänsla.
Alltsomallt en lyckad afton med proffsiga musiker på scenen.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Hösttorg och familjeorientering på Brändö
Alltid i mellanåt ordnas evenemang och jippon på Brändö torg. Stadsdelen är ju den äldsta i Vasa och har egen flagga, borgmästare och nationalsång. Torgevenemanget ordnades av Brändö stadsdelsförening lördagen den 30 september kl 11 - 15.
Där fanns loppis, försäljnig av Brändöskjortan, väskor, grillkorv mm.
Som nytt evenemang ordnades Brändöorientering för hela familjen. Detta arrangerade Vasa-Korsholm guider tillsammans med IF Femman och Vaasan Suunnistajat. Banan är ca 2 km och längs med den finns bekanta platser vid kontrollerna. Utmärkt idé och över 25 team deltog trots det höstliga vädret.
Man fick ha eget loppis och det helt gratis. Försäljningsborden måstre man ordna själv.
Grillkorv och kaffe kunde man köpa för en billig peng, passade bra till det lite regniga vädret.
Denm berömda Brändö T-skjortan fanns till salu i många storlekar.
Brändös borgmästare, Heimo Hokkanen talade till medborgarna och berättade lite om Brändös historia. Han jobbar på en bok om Brändö.
Brändö orienteringen var populär. Alla fick en riktig orienteringskarta och så var det bara att hitta kontrollerna på den ca 2 km långa banan. Start och mål vid Brändö torg.Alva, Alvin, Teemu, Jonna och Alex gör upp strategin.
Kontrollerna fanns på bekanta ställen och vid kontrollerna fanns en guide, som berättade lite historia och bakgrund.
Alex och Alvin har hittat en kontroll nära kulorna som berättar om vattenståndet vid olika år.
Väl i mål fick man dra en lott och alla lotter gav ett pris, det var uppskattat och spännande.
Du kan hitta mera bilder i WEBFOTOALBUMET!
Proffsig tribut till Eva Cassidy
Alltid i mellanåt hittar man Nikonisten på tributkonserter, men inte allt för ofta. Denna gång var det mycket lyckat.
Rebecca Varhama, med handplockade musiker, bjöd på en speciell afton, genom att tillägna hela spelningen Eva Cassidy. Det var fullsatt på Doo Bop. Och tributen var fenomenalt fin. Rebecca tolkade Cassidy väldigt bra, hon fick med sensiviteten.
Cassidy (1963 – 1996) var en amerikansk sångerska med mycket jazzig stil. Hon spelade också gitarr. Hennes största hitlåtar är Over the Rainbow, Autumn Leaves, Time After Time och Fields of Gold. Hon skrev inte musik själv, utan arrangerade dem till sin stil.
Närmast Rebeccas hjärta ligger nog soul och blues. Hon hade länge funderat på tributprojekt, men hade lite svårt att besluta artisten. Rebecca ville också ta fram Eva Cassidy, som inte är så superkänd.
Varhama släppte sin nya single ”Hold on” i onsdags (13.9) under artistnamnet Remiha.
Om hon skulle måsta välja en Cassidyfavorit, skulle det nog vara ”Over the Rainbow”.
I mellanåt var det ballader med akustisk gitarr i mellanåt var det lite jazzigare och dessutom bjöds på äkta råketiråll! Det proffsiga bandet bestod av: Janne Hyöty, gitarr; Stefan “Kilju” Lindblom, bas; Johnny Nordström, piano och Jere Lahti på trummor.
Spelningen var en njutning i sin helhet, alltid i mellanåt glömde Nikonisten att fota.
Rebecca Varhama tolkar Eva Cassidy på Doo Bop Club i Vasa
Janne Hyöty, gitarr
Jere Lahti, trummor
Rebeccas handplockade band bestod av Vasas toppenmusiker
Johnny Nordström, piano och keyboards
Rebecca Varhama
Du kan hitta mera foton från konserten i WEBFOTOALBUMET! (klicka!)