Visa inlägg taggade med 'lokatt'
Våren
Alltid i mellanåt är det bra att dra till skogs! Vi har i närheten flera möjligheter. Nikonisteb gjorde en upphåll i Etseri, utan att stanna vid kyläkauppa!
Vi har vår i luften - var har ni er? (urgammalt oolspråk från Kokkola, NaDa)
Viktigast av allt - kom i håg korven (så bihööver ni int hyppä i älvan)
Lumi -Pandan älskar att leka i snön
Järven gillar också vårsolen och snön. På fotot poserade en inhoppare, för Nikonistens favoritjärv, Tuija, är för tillfället utkontrakterad till ett annat lag
Snöleoparderna är ju så gullo. Sommartoder är det inte värt att försöka fota dem, de ligger bara i skuggan. Bossian romppå, skulle Kokkolabon ha sagt
Lokattorna är inte som bäst i skymningen, utan på passligt avstånd
Björnmamman Mimmi önskar alla välkomna till Etseri zoo
Bland lokattor å aader frassan.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten ritti djurisk. Då packar man kamerakappsäcken o styr mot in-i-lande, som till exempel Etseri. Manuset handlade on Shyla, den svenskatalande snöleoparden. Planen var helt unikt bra - nästan sjukt bra.
Just söis. Tuija e varken frass eller miss, men vila vara me på bild. Ganska djärv.
Fröken Shyla här då på intervjubild. Försökte med alla smickrande fina högsvenska ord jag kunde, men fröken var inte på diskussionshumör alls. Int he minsta. Punkt.
Så jag tog till Grundsprååtsi. Ja sa: "Gårr grann väädre jer i daa". Hon både lyysnade och förstod, det vet jag. Men hon tycktes bli ännu mindre intresserad av att ge någon intervju. Här hade man då burit å kånkat ljudupptagningsmaskiner och Cannesfilmningsapparatur helt i onöödan. Tänkte skriva att fruntimmer kan man inte lita på, men då skulle jag ju få en massa fiender, så jag lät bli.
Rumskompisen uppskattade heller inte Nikonistens vitser från Nattens Dagblads jubileumsnummer, så jag utgick från att intelligenskvoten inte var högre än kroppstemperaturen.
Betydligt gollågare var he Hemma Hos Lokattorna Halv Tre.
Pavaråtta övade inför solot på brunstkonserten. Här övades Leif Fagers Serenad på blandspråk. Myki finare än Brändöfrassan på vårvinterkvälldan.
LillaPandan e en trevlig o ganska svårfotad krabatus. Men den har grovan romppå. Fick just en ny kompis, en flickpanda från Irland. Måste ju då lite visas var skåpet borde ha stått.
Pandorna är inte alls skygga och inhägnaden är byggt så att man lätt kan följa med deras äventyr. Först fick publiken komma fram till ett stort plexiglas, då kunde man se dem bra och till och med fota över den.
Men som vanligt trodde ju de flesta att pandorna skulle gilla då man bankar och hackar i plexit. Det gör de verkligen inte. Det blev alltså att ta till lite staket. Men verkligen sevärda dessa härliga pandor.
Väldigt kvicka fast de inte såg ut att leva med någon stress.
Lite bekantskapsförsök men inte ännu med så stor framgång, verkade det som.
Vissa regler bör läras ut, eleven lyssnar noga, tror jag.
Färgsättningen är nog i grannaste laget.
Vaddå skulle inte pandorna kunna klassas under rubriken med missar o frassar? Den kallas ju också för kattbjörn !?!
Så he så!
Wikipeeedia berättar:
Kattbjörn (Ailurus fulgens), mindre panda,[2] röd panda eller panda är en art som förekommer i bambuskogar i södra Himalaya på 2 200–4 800 meters höjd och som idag placeras som ensam art i familjen Ailuridae. Djuret kännetecknas av en orangebrun päls på ryggen, rödvita mönster på huvudet som liknar en ansiksmask samt en ringad svans i orangebrunt och orangevitt. Kattbjörnen är allätare men växtdelar utgör huvuddelen av födan. Individerna lever utanför parningstiden ensamma och kan bli 8 eller sällan 10 år gamla.
Lite prakkåt ti hitt tillräckligt hög paikkona här i Pampaslandia, måst väl ta me döm på nästa Lapplandskeikka.