Visa inlägg taggade med 'lopptorg'
Skrothandel å varmkorve!
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten mot doften av grillkorv. Nu känders doften norrifrån, så det begav sig med följe norrut mot Juthbacka marknad, den årliga gårrmarknaden. Hoppas föreningen har klarat av den ekonomiska missen, för evenemanget är ju världens populär. Hmm med tankarna på orden kassör påminns Nikonisten om en annons i ÖB för läng saan, under rubriken 'sökes' Gamlakarleby Manskör (GM) söker två kassörer den före detta och en ny.
Bara ti byri fynd:
Gårrradio. En äkta Asa, tillverkad i Åbo med namnet Maestro- Asa tillverkade i mellanåt med olika märken till olika kedjor. Årsmodell 1949, modell 495. Tänkte köpa den mest med tanke på att programmen den tiden inte hade så mycket reklam. Men går knappast att lyssna på Deep Purples 'Burn', den var ju inte skriven då. Spelar väl mest kaffekvarnsmusik. Men ädel var den.
Med tanke på vinterns anstormning blir det dags för en ny kåljare, dessa var stiliga, om kanske inte så testade i vindtunnel. Lite väl aerodynamiska, men fina kokarder.
Alltid i mellanpt hittar man trevliga bekanta, här kommer en glad o flitig Sevendaysbloggare, en aktiv Nikonist som för den ädla konsten vidare.
Myki folk i gångarna.
Här fanns allt mad skulle behöva för att erövra Karelen tillbaka.
Den som spar han tar. Hittade dock ingern muminpappa (KOP), men i bakgrunden syns en blå äkta Föreningsbanken glob med Kokkola med omnejd.
En till blivande Nikonist.
Vi gillade detta ryska konstverk. Figurativ, abstrakt, strukturell, expressionistisk, grann.
Dessutom var det frågan om sönderbränd tejp på paktebilsbakfönster, något helt nytt.
Na liiti söderom den mafffiga mustaschen förkunnades högtidligt och med försäkringsstämma att allt silver var niiehondratjugofemmor. Å väl he!
Viktigt med märkta burkar i köket, så man hittar rätt med en gång, undrar om dessa inehhåller olika typers svartkrut?
Skål å välkommen!
Mopolandia - så nära himelriket man kan komma med fötterna på jorden.
Fanns också härliga jenkkare, här dock en lågtgående tysk modell.
Nikonisten hittade ein typykkä, en riktig lockfågel. På väg till bilen räknade Nikonisten flitigt och aritmetiskt riktigt ut hur mycket pengar han nu kan spendera på fotogrejor - för på denna marknad sparade Nikonisten gårrmyki pengar, då han int köpt nå. Gourmetkorven, Well Done, som avnjöts vid flodstranden blev han dessutom bjuden på.
Loppis, heimlaga å granatkastara
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till loppisar, mest för att kolla bakverk och annat nyttigt för magsäcken. Denna varma söndag tog han ett steg längre och stal några äpplen. Nikonisten tycker att äpplen skall vara så sura och hårda att man grinar varje gång man biter i dem. Annars är de bara prydnader. Äppeltjuveriet var däremot inte alls så spännande som tidigare. Äppelträdsägaren såg när stölden utövades och efter att ha utropat i tvåstrukna C 'Äppeltjuv i farten' fortsatte hon bara med att servera härliga bakverk. O Tempores o Mores.
Loppis utan godis e alls ingenting.
Livets mest äkta sanningar är enkla, färgglada och alltför ofta bortglömda
Det är den coola blicken som gör handelsmannen
Färgglada pjäxor i parti och minut.
På Falanderhusets innergård gick det till fartfyllt och rockigt - här kördes den klassiska Uriah Heep -hitten på äktafinska, 'piirimyyjä', vilket ju klart kan tolkas i ansiktsmusklerna och ackordet.... iiiiiisilivinggg gnagar på ännu mellan örona.
Viktigt med tankning - men det är sällan man får tanka i så härlig miljö
Lite eurågrekisk fiiling i denna bild från Falanderhusets ingång. Muséet var öppet för gratis guidningar.
Färdigfixad utrustning för sommarens festivaler.
Erika Nymans Nöff bageri hade 80 bröd till salu - allt gick åt som smör i solen, många gjorde färdigt reservationer för nästa års loppis.
Så länge halva familjen packade bröd och betalade kunde andra halvan njuta av en härlig laxsmirgare och en kall 100%igt procentlös äkta kalja.
Nöffbageriets bröd såldes snabbt slut, men det fanns också loppisgrejer till salu på Runebergsgatan.
Saft och gotta hör till alla gårdsloppisar.
Spännande marknadsföring med pirater och smileyballonger.
Trivsamma och vältrimmade gårdar i Gamla Vasa, här lite smakprov på riktigt lusthus.
Ta fast äpeltjuuve, lät inte så farligt om man tolkade kroppsspråket.
Redan två kvarter före målet kände Nikonisten igen soundet - The Sound. Gamla Mälarös kyrka, Holvikirkkos ljuuvliga toner kröp längs den solvarma asfalten upp i alla musikälskandes kroppar och själar. Sen kändes ett klick och den äktaoriginala Leslien varvade upp sig och fick kalsongerna att volta. Det kan bara en tvättäkta Hammond få till stånd. Inte ens en välldoft från kolgrillad köttkorv kunde få Nikonisten att ändra vandringsriktning. 'God bless my Hammond' står det på klistermärket. Spelverket ovanpå hade en viktig uppgift, att hålla bort musikälskande flugor från det Hammondska taket. Tur det inte gick att köpa med Visakort.
Allehanda attiraljer till salu.
Här hittade Nikonisten en själsfrände. Från gamla gosiga dagar i Hiukkavaaras skogar - en tvättäkta Sergei. Nikonisten hade äran att få krutsätta himmelen med denna kamrat för hundra år sedan (1978). Inte heller här fick man köpa med Visa. Egentligen tur, för Sergein skulle nog ha tagit ganska mycket utrymme på balkongen och EU har säkert redan nu förbjudit det.
'Otetaas pienet'
Alltid i mellanåt dyker det upp i media nyheter om artisters gömda eller glömda verk. Mitt i allt hittas de och publiceras eller så säljs rättigheterna till skyhöga priser. För någon dag sedan skrevs det om att man hittat opublicerade Irwin Goodman (Antti Hammarberg) låtar. Så många att det räckte till ett helt album.
Nå det var ju inte hela sanningen - materialet hade ju nog publicerats tidigare, om nu sen på c-kassett i stället för vinyl.
(vid detta skede slutar säkert de sista unga läsarna att läsa ... )
Jag träffade Irwin en gång. Han dök upp när vårt skolåldersband hade en spelning på Englunds 5-stjärniga Motell. Det kändes lite kusligt att ha en 'stara' i publiken. Irwin viftade o sade: hyvä pojat! Den kvällens kalsonger blev aldrig sig själva mera. Nå det var inte mitt ärende.
Irwin diggade jag o diggar på ett speciellt sätt ännu. Dessutom hade han en rolig humor, han bjöd ofta på sig själv i sina stories och sin marknadsföring.
Det fanns en tid då jag fotade samlarsaker eller annat kul på loppisar, de här är ju nog samlarfynd.
Irwin var en storförbrukare - av kaffe:
Han fixade sin egen kaffeblandning.
'Oli simmarit, sammarit, kummarit ja pipo' - medryckande härligt.
(Dessa fotade jag hos Veli Koski.)