Visa inlägg taggade med 'märraryggen'
Fisketur
Alltid i mellanåt e Nikonisten seg. Förra veckoslutet blev det ingen fiskelycka vid Bodvattnet, så blev ti test på nytt.
Magert resultat även denna gång. Visst e våren sen, men isarna har ju farit på alterneringsledighet för flere dagar sedan.
Vanligt att tre fisksorter brukar vara med i jippot, oftast är det nog dsäddåna (Nordens krokodil enligt Jan Björk) som kommer först till lekplatsen. Sen abborrarna och mörtarna. På bilden en mört, tror Nikonisten.
Abborrfilén hälsar glatt på Nikonisten.
Såg nog också en gädda, men he rymssa int på bildä.
Skäggdoppingen var inte alls intresserad, allra minst att bli fotad
För inte så många år sedan var det lång kö ren vid biljettförsäljningen och havsörnarna serverades en fin buffét.
Tror städåt på att nästa veckoslut går det ganska vilt till här, troligtvis är Nikonisten då å fotar Körfestivalkonserter.
Långgrundsvarvet
Alltid i mellanåt återvänder Nikonisten till tidigare brottsplatser. Denna gång ett varv till Låggrundet.
Först var det nog planerat att kolla fiskelekelsen i Bådvattenforsen, men nu var det bara så att det inte fanns en enda liten firre i forsen. Nå i stället för att varva bodvattnet blev det att traska till Långgrundet.
Som ni ser på skylten, är det inte så långt till Långgrundet. Väl framme kan man fortsätta till Panike om man har båttransporten fixad. Det skall jag nog någon gång uppleva.
En bit efter vägkorsningen, kommer man till trapporna som hjälper dej över stängslet.
Naturem är mycket omväxlande å gårrgrann, trots att våren inte ännnu hunnit så väldigt långt här ute.
En av de trevligare skyltarna.
De Geer stenrösen.
Denna gång valdes utegrillen, för att få lite sommarfiiling.
Lite pyttesmått finns kvar av vinterns is.
Vattnet är färdigt vått.
Sten vid sten vid sten.
Ett par långnäbbade skogsduvor återvänder med tandemflyg från semestern på Costa va de Vill.
Urgammal fossil.
Det är viktigt att man ser till att man får mat och energi och absolut kaffe som efterrätt.
Tröttnar aldrig på havets brus.
Det viktigaste med havet är att det är tillräckligt nära, tycker Nikonisten.
Nikonisten goes Fiskafänget
Alltid i mellanåt, blir det dags för Nikonisten att go back to basics och luncha i naturen. Fisk är väl då det naturligaste valet. "Opp Amaryllis, vakna min lilla! Vädret är stilla, luften sval, regnbågen prålar med sina strålar, randiga målar skog och dal. (Bellman)".
Efter en passlig traskningsprocess framme vid "Troubled Bridge over Water" - jakten på fisken kan börja.
Först hittade jag inget annat än en vilsegången, lat afterpartymört. Ja den hade varit med på havsörnens frukostbuffét och blivit av med en bit av ryggen. Men sen började plasket. De kom som med kimppakyyti och verkade lika stressade som Vasabilisterna tre före åtta. Lika mycket tog de också hänsyn till övriga fengångare. Måst vara nå me dricksvattnet.
Äntligen blev det dags att tända elden och under det att den värsta röken hittade sin väg uppåt från de sura lokaltidningarna passade jag på att kameratraska lite i närheten. Konstaterade ganska snabbt att det finns andra än jag som ivrigt väntar på sol och vår.
Eftersom det var förbjudet att fånga fiskarna och ingen av dem hoppade frivilligt på mitt grillspett, måste jag ta till nödprovianten. Men det var helt ok, bra med lite vegelunch så där efter påsksmaskandet. Hittade inget i naturen till efterrätt, tur att jag hade kaffe i termosen - OCH så hittade jag av någon konstig anledning en påse med HopeaToffe i ryggsäcken (mums o hälsningar till tandläkaren).
Om vi nu inte är lottomiljonärer, så är vi nog ganska nära och av bästa A-klass, som får bo nära en ren natur. Dessutom en gårrgrann sådan.
Hoppas våra beslutfattare inte sätter skatt på att njuta i naturen - eller rentav förbjuder det :)
För vi är alla värda den njutningen.
Försenad hemfärd från Blåkullapartyt?