Visa inlägg taggade med 'mikael svarvar'
Megamanskörstoner i Trefaldighetskyrkan
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva manskörssång då den är som bäst. Oftast då lyssnande på Wasa Sångargille. Men denna afton var det annat. Landets främsta finskspråkiga manskör Ylioppilaskunnan Laulajat firade 140 års jubiléum och var på turné i Vasa. Wasa Sångargille stod värd. Det var ett möte mellan landets två främsta körer i sin klass.
Ofta tänker man manskörssång som mäktig och fortissimo med snaps. Denna konsert bjöd på mycket mera. Båda körerna bevisade motsatsen. De hade en mångsidig repertoar. Ylioppilaskunnan Laulajat upppförde förutom klassiska manskörssånger av Sibelius och Palmgren också på japanska "Temankai" av Yui Katada.
Salen i kyrkan var så gott som fullsatt, på läktaren fanns det några lediga platser.
Pasi Hyökki ledde sin Ylioppilaskunnan Laulajat i klassiska sånger, men också i ett mäktigt arrangemang av Leevi and the Leavings 'Pohjois-Karjala' (Gösta Sundqvist).
YL:s egna kvartett
Wasa Sångargille framförde fyra sånger från produktionen 'Katedralen'. Aftonens sång resulterade i ståhud. Kören ackompanjerades av Mikael Svarvar (piano och sång) och Anders Sjölind (flygelhorn) i en låt.
Stefan Wikman ledde sin finslipade kör med van hand
Wasa Sångargille i Trefaldighetskyrkan i Vasa.
Efter 'Finlandia' avlägsnade sig stora kören under stående ovationer. En helt fantasisk konsert!
Det finns mera bilder i WEBFOTOALBUMET (klicka!)
Wasa Sångargille - vilken konsert!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten stum. Wasa Sångargille levererade en präktig konsert, som i alla avseenden var unik. Då man tänker på manskörer kopplar man ofta till fosterländska melodiska forten, där basarna får mjällen att rymma.
Har dock aldrig varit med om när en manskör framför visor och sånger med lätta toner och finfina nyanser. Men å andra sidan är jag ju ännu ganska ung, så ...
Kunde du tänka dej att en manskör skulle framföra Markus 'Månskensbonden' Bergfors' Nattfilen eller KAJs Vems pojk e do?
Skall överlåta profssen att recencera, tyckte jag skymtade Pelle Jansson i bänkraden. Nikonisten får försöka förmdela stämningen med några bilder.
Förutom gästande artiserna hade kören handplockat solister från eget led. På bilden Rolf Nordman och Niklas Björkman i Kari Kuusamos 'Jorden är en by' (arr Robert Sund)
Som det brukar så var nästan alla stolarna upptagna. Nu börjar det verkligen kännas som om vi återgår till tiden före pandemin
Kören var finslipad. Som fd körsångare i tre manskörer, skulle jag nog ha valt att stiga åt sidan för denna konsert, nyanserna!
Magnus Lervik agerade solist i Månskensbondens 'Nattfilen' (arr Mikael Svarvar)
Stefan Wikman har varit körens dirigent sedan början av 80 -talet. Han vet hur man trimmar 'pojkarna'
Rickard Eklund, gästande solist i hans egen låt 'Finland' (arr Mikael Svarvar)
Karl-Magnus Stenström är en återkommande solist ur de egna leden, här i Olle Ljungströms 'Jag och min far' (arr Mikael Svarvar)
Wasa Sångargille öppnande nog med manskörstradition, Uno Morings 'Österbotten'. Publiken också höra Alexander Slottes 'Slumrande toner' (arr Robert Sund). Solisterna var Dan Häggbloom och Lars Ola Liavåg.
Josefin Sirén i sin låt 'Säg va do vil', 'I vårens skära dag' samt i 'Klöver Åtton'
Petter Näse framförde egna låtar samt ackompanjerade i många.
Alltsomallt en härligt annorlunda vårkonsert - undrar vad 'pojkarna' hittar på näst? Bra med temakonserter.
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Soul What? - bomull för själen
Alltid i mellanåt bokar Nikonsten keikkor ganska tätt. Å ena sidan smälta upplevelsen med Miljoonasade och Vasa och Seinäjoki stadsorketrars konsert på Ritz och å andra sidan plåstra själen med Soul What? på Doo Bop Club genast efter. Men ångrar inte en sekund. Det var ju två på många sätt olika konserter, och båda smakade lika smaskens. Soul What? har Nikonisten nog följt med under ett antal år.
Soul What? grundades av basisten, managern och visionära ledaren Eevalotta Matikainen 2008. I denna kvintett framhävs varje musikers egen personlighet starkt i sättet de framför sin musik tillsammans. Mycket instrumentalt, men också med sång ofta sjungna av Mikael Svarvar. Nikonisten vet inte riktigt hur förklara deras musik, så stoppar in en länk till en låt i slutet av bloggen. Men det är en blandning av jazz med lite krydda av själ och en mycket hög mysfaktor. Du skulle höra dem i Svarvars "Fredagsmys"!
Alltid i mellanåt behöver kroppen bomull och själen plåster och i mellanåt tvärtom!
Under spelningen (var mycket publik på Doo Bop!), berättade Eevis (Eevalotta Matikainen) om härligt det är att vara tillbaka på scen med riktig publik, som dessutom ger hjärtliga applåder. Hon lovade, att alla de noter (som hör till kvällens repertoar) skall bandet släppa loss. Herrli spelase!
Ja - och det blev ju dessutom en encore! 
Soul What? feat Joonatan Rautio (sax), Eevalotta Matikainen (bas), Toni Porthén (trummor), Martin Söderbacka (gitarr)
Toni Porthén, Joonatan Rautio, Martin Söderbacka
Eevalotta Matikainen (basist, manager och visionär ledare)
Toni Porthen, The Drummer!
Mikael Svarvar, (sång, piano, Rhodes, Wurlizer ...)
Joonatan och Eevalotta
Martin Söderbacka.
Om du inte känner till bandet, så lyssna på detta på juugtuub (i synnerhet trumsolot!!!)
What Lies Ahead
Några foton hittar du med tur i WEBFOTOALBUMET!
Herrli musik me Charlotta Kerbs
Alltid i mellanåt får Nikonisten nog av allt Corona hit å dit och beger sej som en helt vanlig människa till sommarterassen. Denna kväll uppträdde Charlotta Kerbs, artisten som har ett speciellt blod i ådrorna. Det är en blandning av jazz, blues och reggae. Glömmer inte hennes tolkning av bland annat 'Think' (Aretha Franklin) på Ritzzzzz.
Du kan ju ana, att evenemangfotografens kalender har blivit ganska dammig och ihoptråcklad av spindelnät. De gamla pansarvagnarna till kamerahus har ropat efter uppmärksamhet. Men nu är det alltså finito med det. Kameran på ryggen och peedandes till Inre hamnens terass för att njuta av rytmisk och pro musik med Love Blues.
Love Blues: Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan 'Kilju Lindblom och Mikael Svarvar. Nikonistens första terasskeikka 2020.
Oscar Karlsson
Mikael Svarvar
Publiken fick njuta av gamla klassiker, men också helt nya låtar, som t.ex. 'Stardust'. Man kunde nog notera att bandet spelade toppenbra i hop.
Redan när spelningen började, vid sextiden, var terassen fylld med en sommarglad publik. Solen sken, som det bör i Vasa. Härliga rytmiska låtar sökte sej till publiken.
Stefan 'Kilju' Lindblom
Charlotta Kerbs
Hoppas på många soliga terasskonserter. De gör en stor del av Nikonistens riktiga sommar. Sen förståss lite naturstigar och korvgrillning. Men kvällens konsert var definitivt The Sommaröppning!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sångargille BaRockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket till i Nikonistens senor. Wasa Sångargilles mäktiga projekt 'BaRock' fyllde Ritz till sista platsen på torsdagen.
Det är väl inte så svårt att förstå att Rockens ursprung finns i Barocken. Men att hela paketet uppförs av en manskör, är nog något ganska unikt. Det blev mycket att fundera på för dessa arrangemang. Men slutresultatet var helt enkelt ett fyrverkeri av rytmer, klanger, stämmor och publiken njöt så mycket, att de skulle ha betalt en biljett till vid utgången efter konserten.
Gästande solister var mångsidiga Kajsa Dahlbäck (Queen of the BaRock), Hannu Lepola (som tolkade bland annat Easy Livin', Still Loving You och Somebody to Love.
Klart en Nikoniståring blev helt knäsvag, orgeln startar i A Whiter Shade of Pale. Janne Hyötys gitarrsolon behöver ingen presentation. Slutbabblat - här kommer några foton:
Kajsa Dahlbäck med Wasa Sångargille
Stefan Wikman och Kajsa Dahlbäck
Hannu Lepola i Easy Livin'
Hannu Lepola
Mikael Svarvar
Janne Hyöty. Till vänster om honom Marcus Söderström
BaRock ges också i Schaumansalen i Jeppis fredagen den 10 januari och på lördagen den 11 på Savoy-Teatern i Håsafors. Några enstaka biljetter lär ännu finnas officiellt att köpas. Nikonisten vet inte priset på svarta börsen...
Fotona i WEBFOTOALBUMET är gratis att skåda (ett par korta videosnuttar också)
ELive Jazz Happening - toner och rytmer för själen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten ut på äventyr. Inte så sällan till hemsoporna, Kulturens Eviga Vagga, Kokkola! Men rätt så sällan besöker Nikonisten Snellmansalen, trots att för lääänge sedan har tillbringat måååånga timmar på skol(k)bänken på samma adress.
Men nu var det dags för en mysig konsert i jazzens tecken. ELive Jazz Happening ordnades i fjol vid våffelcaféet nära kyrkan, men eftersom området hade fått brandskada blev det lite tenkkapoo var man skulle ordna årets häppening. Lite annorlunda att ordna i Snellmanssalen, men med textiler, ljuseffekter och en härligt planerad ståbaravdelning, funkade helheten mycket bra.
ELIve konserterna håller bra kvalitét och har ett trevligt program. Menyn är bra planerad och man kan notera härliga improvisioner här och där.
I år gästades evenemanget av Osmo Ikonen. Mikael Svarvar Band (Mikael Svarvar, Stefan "Kilju" Lindholm, Tuukka Aitoaho och MArtin Söderbacka) uppförde mysiga låtar.
Självklart (skulle svensken ha sagt) noterade Nikonisten de verkligen proffsiga trummisarna, Tuukka Aitoaho och Jaska Lukkarinen.
Passa på nästa år om du missade i år, inte för ofta det bjuds på dylika konserter.
Konserten inleddes med Söderbacka-Matikainen Duo. Sköna låtar.
Joonatan Rautio har agerat (eller gästat) duon och Soul What? redan i många år, samarbetet känner man att fungerar
Mikael Svarvar Band (Mikael Svarvar, Stefan "Kilju" Lindblom, Tuukka Aitoaho och Martin Söderbacka)
Osmo Ikonen var gästande solist. Han framförde både egna och lånade låtar. Aki Sirkesalos "Naispaholainen" och Springsteens "Dancing in the Dark" fick publiken att jubla. Kolla NAISPAHOLAINEN HÄR!
Klart som sundets vatten att när Kokkolas Vanha Kalle / Alf Mylläri (Mr Music) äntrade scenen blev det liv och rörelse i publiken, Alf gav bara rytm å tempo och så bläddrade han ut härliga swingar medan publiken stod för kompet. KOLLA SNUTTEN HÄR!
Några Xtra bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Kolla åxå ELIVEJAZZHAPPENING
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu hittade vad han sökte
Alltid i mellanåt väcker konserter minnen. Nikonisten har fotat Fredriks konserter sedan 2010 eller kanske tidigare. Nu var det dags för skivrelease på Ritz. Några foton från konserten hittar du här.
Fredrik Furu på Popkalaset 2010
The Band bestod av proffsiga musiker: Tuukka Aitoaho på trummor, Ben Bergman på gitarr, Marcus Söderström på elbas samt Mikael Svarvar bakom tangentborden.
Stämningen var i topp, Fredrik tar sin publik med hjärtat och han gör det på riktigt - äkta.
Ben Bergman och Fredrikk Furu har gjort över 500 spelningar tillsammans. Samspelet länns tydligt.
Publiken njöt och alltid i mellanåt stod de upp och klappade takten.
Samspelta artister minsann!
Fredrik berättade på ett trevligt sätt mellan låtarna om bakgrunden och hur de uppkom. Mycket handlade naturligtvis om kärlek. Ofta om olycklig sådan. Publiken bestod av troligtvis allt mellan 9 och 90.
De unga damerna, i främre raden, hade klart för sej att, man inte fick vifta i takt med tändare på Ritz. Men det löstes med att tända ficklamppan på mobilen. Känner du stämningen?!
Fredrik Furu har alltid gått sin egen väg, men han har aldrig tackat nej till samarbete med andra artister.
Österbotten har åter en gang levererat en fin artist. En som vaal bara bäter å bäter!
Konserten avslutades med det som egentligen började eller startade hans solokarriär. Feki var på väg hem från en sommarterass i Vasa och beslöt att han skall skriva en låt . Hoolywoodhjärtan. Tär va he tå!
Om du vill skåda meir fotona, finns di i WEBFOTOALBUMET!
GårrJazz i Hövåstaan
Alltid i mellanåt skall man söka sej till röötre siin och tank lite heimsopåna.
Samtidigt kan man passa på att träffa bekanta och fast njuut av VåfelJazz, nära stadskyrkan. En evenemang, som ELIve Music återuppväcker efter några års paus.
ELive Jazz Happening heter evenemanget på riktigt och bakom står duon Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka också ryggraden i Soul What?
Vohvelikahvila/Taideleipomo är granne med stadskyrkan, de bjöd på både söta och salta våfflor, Nikonisten testade en med rökt lax på. Det fanns också en Jazzvåffla med hemligt recept. Bänkarna fylldes effektivt - trogna jazzälskare sviker inte.
Jesse Kaikuranta var första gästertisten på scen. Nikonisten var helt såld av hans sång. Kolla fast på juugtuub.
De här totempålarna var hemliga och skall 'lanseras' först i september. Nikonisten skulle kalla dem för 'Får jag lov eller skall vi dansa först'. Men har ingen rösträtt.
Jesse Kaikuranta med Soul What? gruppen.
Kvällens nästa artist, Teemu Viinikainen, visade sej nog vara en verklig gitarrvirtuos. måste helt enkelt kolla mera på nätet.
Årets Vanha Kalle, Alf Mylläri, gjorde sitt första officiella uppträdande. Han, om någon, vet och kan jazz. Han hart lärt upp många förmågor och han jobbar intensivt ännu med musik. Bläddrar man på nätet eller läser i Jarski Paananens 'Keikalla' -bok, märker man att det finns och har funnits myki fina jazzsångare och musiker i Kokkola. Är det månne tjärleken till jazz som gäller?
En vän till Nikonisten sade, att det regnar varje år på Våfeljazz. Så för att hedra traditionen blev det lite regn. Men inte mera än som om man pratar i motvind.
Mikael Svarvar sköter förutom om pianot och wurlitzern också om sången i Soul What?
Jazzmys.
Avslutningsvis stegade, förutom Joonatan, också Teemu upp på scen. De solona glömmer man inte så lätt. Alla på scen är ju verkliga proffsar. De har en egen 'musik', man ser att de njuter till fullo av musiken - och det känns inne i publiken.
Som avdankad ex-trummis kan Nikonisten bara inte sluta drägla över Toni Porthén, trummisen. Han måste vara en av de bästa i Norden. I mellanåt glömde Nikonisten att fota - lyssnade bara på hans trumsolo.
Lönar sig att boka in nästa års Våfeljazz redan nu. Det var helt enkelt bara en succé.
Finns några bilder till i WEBFOTOALBUMET!