Visa inlägg taggade med 'muséum'
Mera än gitarrer på GTM i Umeå
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten samma muséum/utställning mera än en gång. Guitars - The Muséum hör till varje Umeåbesök, om bara tid hittas.
Bröderna Åhdén, hemma från Vännäsby, har skapat och underhåller ett av världens förnämsta gitarrmuséum i Folkets Hus byggnaden mitt i Umeå. Internationella TripAdvisor har rankat muséet 8 år som Umeås sevärdhet nummer ETT! Under besöket träffar du garanterat bröderna Åhdén, vilket ju ger mervärde åt besöket.
I det mysiga muséet hittar du massor av intressanta och sällsynta gitarrer, men också en hel del annat intressant. Vad sägs om en 6-strängad Hagström banjo? Den beställdes i tiderna av en musiker, som inte kunde spela banjo, men ville ha banjoljudet! Stäms alltså som en vanlig gitarr.
Det handlar naturligtvis massor om just gitarrer, men också många andra instrument. Så om du är mixare eller trummis hittar du nog att utforska. Det handlar om MUSIK.
Nedan några bilder från besöket i oktober 2022.
Definitivt ett måste när du besöker Umeå!
Mera foton från oktoberbesöket hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bilder från tidigare besök hittar du i slutet av bloggen från 2016.
Riddare och rustningar
Alltid i mellanåt gör Nikonisten comeback till någon utställning eller något evenemang. Som fortsättning på utslänningen ' Symboler för makt och välstånd' ordnades på muséets innergård ett intressant evenamang.
Riddare och stridshästar från Rohanin tallit på Kimitoön kommer visade upp sig och förevisade vilken utrustning som behövdes för torneringarna. Därefter visade medlemmar från Vaasan miekkailijat historiska svärdstekniker.
Riddare och stridshästar voisade upp sej för Vasapubliken på tisdagskvällen. Ser inte så bekväm ut den där rustningen. Kan vara som VW Bullorna i tiden, varma på sommaren och kalla på vintern.
Det var mycket folk vid muséet. Blev riktigt kö till kassan och själva utställningen, men mycket folk också på bakgården. Blev ett riktigt familjeevenemang.
Dåtida riddare fick sin vätskeportion i öl. Det gavs ca 7 liter öl per dag. Men så svettades man nog ganska mycket. Öl innehåller ju som bekant mycket näring och energi. lite som bröd i vätskeformat.
Hästarna var otroligt lugna och alla barn fick klappa dem-
Landskapsmuséumforskaren Kaj Höglund stod bakom idén att locka alla dessa riddare och svärdmanskap till soliga Vasa.
En för alla, alla för en, men Nikonisten hittade inte Ivanhoe trots ivrigt letande. Du vet korsfararen riddar Ivanhoe (Wilfred of Ivanhoe) med det kännspaka röda tempelkorset på sin mantel. Vill minnas att Roger Moore var i huvudrollen i TV serien för nästan 100 år sedan.
Väldigt trevligt att Österbottens muséum visar också annat än konst.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.
Nikonisten och Finlands kungs krona
Alltid i mellanåt hittar man extraspännande fynd på muséer. Snöstormsöndagen till ära gjorde NIkonisten en runda till Tikanojas konsthem. Där visas nu Olli och Bucklan.
"Konstnärsparet Olga Gummerus-Ehrström (1876–1938) och Eric O. W. Ehrström (1881–1934) är okända storheter inom finländsk konsthistoria. Deras mest aktiva arbetsperiod var på 1890-1930-talen. Tikanojas konsthems utställning som berättar om paret Ehrströms liv och konst presenterar båda konstnärernas arbeten på ett mångsidigt sätt. Den har gjorts i samarbete med museet Serlachius i Mänttä, där utställningen visades åren 2019-2020. Materialet som presenteras har sammanställts av en samling som innehåller över 4300 skisser och verk av paret Ehrström. De testamenterade på 1930-talet samlingen till Gösta Serlachius konststiftelse.
Olga Gummerus-Ehrström och Eric O. W. Ehrström var kända under smeknamnen Olli och Bucklan. Olga hade kallats för Olli sedan hon var barn och hon fick till och med officiell post med det här namnet. Eric fick smeknamnet Bucklan på grund av sin runda mage. Namnet kom förmodligen från svenskans ”att buckla koppar” och det syftade på koppargrytornas traditionella runda form." texten från Tikanojas konsthems hemsida.
Fina konstverk, men Nikonisten blev intresserad av den kungakrona, som aldrig burits av en kung.
"Konungariket Finland var ett försök att göra Finland till monarki efter inbördeskriget 1918. Fredrik Karl av Hessen valdes till kung den 9 oktober 1918, men han tillträdde aldrig utan meddelade i december samma år att han avstår från kronan. I stället blev Finland republik i juli 1919, såsom det var planerat vid självständighetsförklaringen i december 1917. " (källa Wikipedia)
Kronan designades av Eric O. W. Ehrström hösten 1918. Den hann man dock inte tillverka innan regeringsformen ändrades. Guldsmedsmästaren Tuomas Hyrsky tillverkade den utifrån Bucklans skisser år 2018. Kronan fick alltså aldrig en kung under sej. Undrar hur Finland skulle ha sett ut i dag om Fredrik Karl av Hessen skulle ha tackat ja?
Lärare och konststuderanden på Ateneums trappa.
Pojke med ett kors i handen - Olga Gummerus-Ehrström
Typ Corona toalettpapper, inte av sorten som finländarna hamstrade i fjol
Omslagspapper till Fazers godis!
Bäst du tar dej till TIkanojas konsthem och ser hela utställningen 'live'!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Nostalgiska skolplanscher
Alltid i mellanåt minns Nikonisten skoltiden. Inte så mycket läxorna och andra tråkigheter, utan lärare, klasskompisar, själva skolan etc.
Nikonisten har så många årsringar, att ha upplevt folkskolan. Började skolvandringen i mitten av 60-talet i splitternya Chydenius folkskola på Anders Chydeniusgatan i Kokkola.
Den byggnaden har rivits och alla bustricks är preskriberade.
En del av oss kommer i håg doften av sprikopieringsmaskinen, den kan inte beskrivas i text. Det fanns varken internet eller wikipedia. Lärarna illustrerade undervisningen med olika tryckta planscher. Pedagogiskt sett mycket effektivt då man inte visste om nå bättre.
Österbottens muséum:
"Vinterutställningen i Österbottens museum presenterar närmare hundra gamla skolplanscher. Planscherna har använts som hjälpmedel i undervisningen vid Dövskolan i Borgå, och de hör till Dövas museums samling, som förvaras vid Arbetarmuseet Werstas i Tammerfors som också har producerat utställningen.
Skolplanscherna utgjorde i början av 1900-talet en stor del av folkskolornas undervisningsmaterial. En stor färggrann plansch var ett effektivt verktyg, eftersom det bara fanns få bilder i den tidens läroböcker. Större effekt fick man genom att man gjorde avtäckandet av planschen till ett spännande ögonblick på lektionen och att man upprepade saker vid samma plansch i flera omgångar.
Tillverkningen av planscher inleddes på 1800-talet i Tyskland och Frankrike. Man började trycka skolplanscher I Finland i början av 1900-talet. Motiven på planscherna täckte folkskolans undervisningsbehov från religion till idrott. Innehållet planerades av respekterade samtida forskare och undervisningssakkunniga tillsammans med konstnärer. Bara en del av konstnärerna signerade dock sitt arbete, och därför känner man inte till vem som var illustratör då det gäller största delen av planscherna."
Nedan några av planscherna:
Klassrummet kunde se ut så här. Observera planscherna uppe i bilden.
Måste vara från Söderfjärden
Columbus kommer till Amerika, för att köpa skinnhandskar av Kokkolabor.
New York, det var faktiskt spännande att se en bild på staden man bara hade hört om
Påminner om herbariumtiden, då alla elever måste samla in växter under sommarlovet. Det var den tidens kiky. Själv kommer jag bara i håg Prunus Padus och Brassica Campestris.
Alla minns väl Homarus Vulgaris?
Grodan Boll i knipa.
Nikonisten gillade utställningen. Inte bara för gamla minnen, men också för att utställningen var välplanerad och planscherna var utmärkta. Bara genom att kolla planscherna med religiöst motiv, kunde man lätt associera med respektive bibelberättelse. Så något har ändå fastnat.
Rekommenderar ett besök. Utställninen pågår till 29 mars 2020.
Mera planscher hittar du på UTSTÄLLNINGEN!
Oskar Schindler muséet i Krakow
Alltid i mellanåt kan man boka två äventyr med samma voucher, denna gång skedde det lite i misstag.
När jag köpte vouchern till saltgruvan, valde jag 'premium' alternativet. Mest för att då ingick lunch (papperspåse med macka o en flaska vatten). Men senare framkom det att premium betydde också inträde till Schindlers muséum. Det var omöjligt att få tag på biljetter dit! Så genast när vi kom till Krakow från saltgruvan blev det Schindlers.
Chauffören lämnade av oss vid muséet och sa att han hämtar upp oss efter ett par timmar. Så där då bara förbi en oändlig kö rakt in i muséet.
Oskar Schindler (1908 - 1974), en tysk industriman, som antas ha räddat livet på över 1.000 judar, som arbetade i hans fabrik. I fabriken tillverkades emaljprodukter och ammunition.
Filmen, Schindler's List redogör för hans liv som opportunist, från början endast motiverad av ekonomiska skäl, men senare med stor hängivenhet för att rädda livet på de judiska arbetarna.
Schindler växte upp i Zwittau i dåvarande Österrike-Ungern, och hade flera yrken innan han 1936 gick med i Abwehr, Nazitysklands underrättelsetjänst. Han gick med i Nazistpartiet 1939. I Abwehr arbetade han bland annat med att samla information om järnvägar, militära installationer och truppförflyttningar samt att rekrytera spioner i Tjeckoslovakien. Schindler samlade information åt Nazityskland och arbetade bland annat i Polen inför Tysklands invasion 1939. Han tog år 1939 över en emaljfabrik i Kraków, Polen, som när den gick som bäst hade 1 750 arbetare av vilka 1 000 var judar. Kontakterna inom Abwehr hjälpte Schindler att skydda sina judiska arbetare från deportation och avrättningar i nazisternas koncentrationsläger.
För sina insatser under kriget förklarades Schindler 1963 som 'Rättfärdig bland folken' av den israeliska regeringen. Han avled den 9 oktober 1974 i Hildesheim i dåvarande Västtyskland, och begravdes på den Katolska kyrkogården i Jerusalem, som enda medlem av nazistpartiet som hedrats på detta sätt. (källa: Wikipedia)
Var och en må betygsätta själv Schindlers livsverk, men hur som helst räddade han livet på många judar.
Inte svårt att inse vad muséet handlar om.
Barnvagn vid stationen.
Skylt på spårvagn, som för övrigt bar namnet 'Salvator' !!!
Den här mössan behöver ingen presentation!
Golvmode.
Saker från förhörsrum och fångceller.
Kan bara inte förstå flinet.
Schindlers.
Muséet var bra fixat och man gick genom det i flere våningar enkelriktat. Det var mycket folk, så det blev lite håsase. Själv tyckte jag, att det inte är så vettigt att boka två turer samma dag. Det är så billigt att bo i Krakow, så bättre att man tar sej en extra dag. Slatgruvans vandrande tog ut sitt både fysiskt och prykiskt, det är begränsat hur mycket information man orkar ta emot.
Dessutom är jag säker på att, om man hade haft en guide i muséet, skulle man nog ha fått ut mera av besöket.
Rekommenderas, men är absolut värt ett besök, även för den som inte är så historikst intresserade.
Bunkermuséum
Alltid i mellanåt gör det gott att välja en avtagsramp från motorvägen och ta mindre landsvägar. Nåja jag godkänner ju nog att en del av dem liknar mera potatisåkrar än landsvägar. Men stötdämparfirman skall ju också ha inkomster.
På hemresan från Deep Purple konserten såg Nikonisten en skylt med texten "Bunkkerimuseo". Så här långt från Pampas är det inte ovanligt med enspråkiga skyltar. Är de tvåspråkiga är det andra språket ryska.
Vederlax bunkermuséum var inte långt borta från motorvägen, men Nikonisten ångrade genast att han inte hade valt väg 170 redan från Fredrikshamn.
Virolahden bunkkerimuseo hörde absolut till kategorin nevö hööd.
Men Salpalinja (Suomen Salpa) väckte hjärnärtåna. Här startade den och i andra ändan finns Savukoski (Rökfors?) och ishavet, sammanlagt 1200 kilometer och ännu Finlands största byggprojekt (längsta har väl varit länsimetro å ålkiluåtå 3).
Utställningsobjekt finns både ute och inne, en video på 15 minuter berättar om historien.
Bunkerkupa modell ett rum med kök
Skyttegravarna med korsuna berättar lite om krigstiden.
Inomhus finns det en intressant utställning och en modell av en korsu. Likadan finns också här i Vasa på Kyrkoesplanaden.
Lite vapen fanns också på utställningen. Vem ätr tillräckligt gammal för att minnas Suomi-Konepistoolis smatter?
På områden finns också en trevlig kafeteria. Den unga damen hade också varit på Deep Purple -konserten, så det uppstod myki ti diskuteer. Desutom hade hon just köpt sin första systemkamera och ett macro -objektiv. Det blev två munkar och två koppar kaffe innan färden fortsatte.
Härligt att inte alltid köra på minuttidtabell, utan att svänga av å vara lite nyfiken.
Några till foton finns här WEBFOTOALBUM!
Det hördes inte så mycket svenska här - ryska nog!
Hantverkardag på Stundars i småregn
Alltid i mellanåt gynnar vädermakterna inte sommarevenemangen. Regnet avskräcker effektivt. Eller så är det samvetets röst som får folk att städa garaget eller hemmet. Det var lite vääl gliist mellan besökarna på Stundars hantverkardag på lördagen.
Nikonisten vågade ändå testa huruvida han smälter av regnvatten eller inte. Dessutom blev det liksom att kolla lite mera inomhusaktiviteterna på hantverkardagen.
Mycket intressant finns i tryckerimuséet, de gamla mästarna berättar intressanta historier på köpet.
Äldsta föremålet är denna tryckpress, som är över 250 år gammal. Den har överlevt Vasa brand.
Spinneri på gång alta sej för Törnrosasömnen
Här är det repövning som gäller.
Lite knappandel måste det ju alltid vara, intressant att följa med hur knapparna hamrades med ett hårt slag.
Familjeporträtt, tror Nikonisten. Den till vänster döptes inofficiellt genast till Marty (efter gamla bioupplevelser).
Trots lite augustiregn och mindre besökare än tidigare var grisarna slut då Nikonisten blev snål. Men så sparades ju veckopengen.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET
Några minnebild från Tallinn
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten utanför all gränssan. Dels för lite ombyte o dels för vet int varför.
Denna gång blev de Tanskan linna eller Tallinn. En fantastisk fin Hansastad, bre service och härliga människor.
Hotelli Viru. Byggd av finländare. Överste våningen (23) fungerade som KGB spionrum. Vissa rum var försedda med kameror och mikrofoner. Men bara vissa. Pavlov, alltså Paavo, berättade om Viru hotelli på ett väldigt speciellt sätt, rekommenderas för tiolappen.
Oli telefooni numerovalinnalla ja sitten telefooni erilainen, nostaa luuri ja vastaa KGB päämaja. Helppo juttu"
Liknar ganska mycket gamla Adler maskin, men vågar inte skriva det.
Fina prenikor som det bör.
Här faximil, nekrolog över LeonId ...
... och av efterföljaren. Exakt samma text. Gav inte mycket spelrum för redaktören. Nå well, ingen läste ju nekrofilerna, för alla visste ju på förhand vad det skulle stå...
Nå här finns ingenting...
Tallrikarna var försedda med mikrofoner...
Ganska utvecklade objektiv på spionkamerona gav information.
Att kunna flera språk var ofta ett hinder att bli anställd på Viru Hotel. Ofta kördes med portmonné -fällan. Om man hittade en sådan skulle den genast föras till hotelldirektören, den fick inte öppnas.
Nå den som inte kunde motstå frestelsen öppnade och fick på sig en röd färg som inte gick att tvätta bort. Bara att infinna sig hos hotellchefen.
På den tiden jobbade ca 1000 personer på hotellet med 200 gäster.
I dagens datum är det lika många gäster, men personalen är ca 260. Tiden lider och utvecklingen med den.
Tallin har blivit ett väldigt populärt turistobjekt, nära dig. Människorna är trevliga och maten är god.
Gitarrkatarr!
Alltid i mellanåt framkallas Nikonistens (båda) musikaliska gener. Besöket i 'Guitars - The Museum i Umeå visar bröderna Åhdens livsverk' - var ännu mera.
Samlingen är ansedd som den finaste i hela världen. Åtmistone är det den finaste Nikonisten sett. Fingarna ropade: "Paranoid!!!".
Det fanns Fenders olika modeller Gibsons dito + många av Albin Hagströms mästerverk. Rekommenderar varmt och beSTÄMT att du tar en runda där samtidigt som du jagar Bregott och annat onödigt.
Muséet finns på Vasagatan i fd Vasaskolans byggnad.
Här fanns det Chuck Berry Guitars på rad. Rock Around the Clock och Roll Over Beethoven avlöste varandra nonstop i Niikonisthjärnan.
Stratocaster med keikkaerfarenhet.
Gitarrspelanmopo.
Gitarrerr för mera kantiga typer, känner faktiskt ett par ...
För densom vill ha lite Outer Space dimensioner
... eller vill lära sig spela dragspel. Yngre individer ombedes först gå kurs i användning av vinylspelare. Inträdeskrav: måste veta vad en vinyl är.
Här var det då Abba rekvisita.
Ramones sound.
Nikonisten undrar vad som är största skillnaden mellan de ädla rörförstärkarna Vox, Marshall, Fender o dyl. Är det månne lite som Nikon / Canon fenomenet. Men Nikon har ju aldrig tillverkat fickräknare eller mikrovågsugnar, så Canon har försprång...
När Nikonisten såg Gingers trumset, var det nära att Nikonerna ramlade av halsen. Usch så mäktit.
Några till foton finns det i WEBALBUMET! Men besök muséet personligen - glöm Bregott!