Visa inlägg taggade med 'natur'
Invigningen av Märaryggbron
Alltid i mellanåt gäller det att dra på vandringsskorna och bekanta sej med naturen nära oss. Dags att köra till Svedjehamnen och kolla invigningen av Märaryggbron. Ett ställe där man säkert för både fiskarna och besökarna kan följa med fiskarnas vandring upp till Bodvatten, för att leka. Gäddorna brukar dyka upp genast isarna farit, sen abborrarna och till sist mörtarna. Det är liksom ett frukostlunchbord för fiskätande fåglar. Nu är våren så lång redan, att det bara fanns enstaka mörtar och någon abborre, som inte riktigt visste vart de var på väg. Eller så hade de lekt färdigt. Detta är nog något värt att uppleva. Nu är alltså fiskeplattformen/bron invigd.
Viktigt att nämna, att det är hinderfritt ända upp till plattformen, så barnvagnar och rullstolar funkar här - Det Ni!
Naturarvsguiden Vesa Heinonen guidade gruppen till Saltkaret och berättade intressanta saker. Väderleksprognosen lovade blåsigt och regn, men solen sken hela tiden och blåsten närmade sig först när vi gick tillbaka till Svedjehamnen. Ja - jag vet- finns nog kläder för alla väder, men visst är det trevligare om det inte slaskar och stormar då man skall på utfärd.
Vesa berättade, att nästan alla blandar i hop växterna vass och säv. Till vänster om Vesa kommundirektören Rurik Ahlberg, trevligt att han ställde upp.
Här fanns för 40 år sedan en barnens simstrand! Vesa berättar om landhöjningen och De Geer moränerna.
Det bjöds på kaffe, saft och vatten. Det hade Björkö UF skött om. På bilden till vänster ordförande för Björkö delarlag Ralf Nybond och bredvid honom parkchef Harri Karjalainen från Forststyrelsens Vandakontor
Som bilden berättar kan man ta sig upp till plattformen med både barnvagn och rullstol!
Ralf Nybond klipper av bandet efter att parkchef Harri Karjalainen hållit festtalet. Tv Projektchef Jonna Hagström och Tuija Warén från Forststyrelsens Vasakontor
Med vad skulle bron heta? Det ordnades en namnförslagstävling och det kom många intressanta och roliga förslag. Ett bra förslag var Aborrarenan! Men man kom ganska fort fram till att bron skall naturligtvis heta Märaryggbron.
Jens Håkans som varit huduventrepenör och byggt bron spikar fast den fina namnskylten.
Gruppen uppe i Saltkaret med Vesa Heinonen
En pigg huggorm simmade bland fiskarna, hade säkert lunchat på fiskrom, som ju innehåller en massa fett och protein. Man kan ju inte säga att den snyltgästade, eftersom det snarare var vi.
En härlig dag i trevligt sällskap. Vi skall nog vara stolta över vår natur och våra naturstigar.
Mera om naturstigen HITTAR DU HÄR!
och mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bodvattnet runt
Alltid i mellanåt gör Nikonisten ex tempore utfärder. Till exempel då dottern ringer och vill på utflykt med farzan. Det blev den bekanta Bodvattnet runt denna gång. Tröttnar liksom inte på den. Vill man ha lite mera, traskar man till Långgrundet, med det gjorde vi inte i dag.
Balkongtemperaturen skall man inte ta som utgångsläge, när det blåser 9 m/s nordostlig vind. Bäst att ta på en vindtät jacka. Det blev först laxsoppa på Salteriet, för det skulle inte grillas nå hälsosamma korvar denna gång.
Denna gång valde vi att gå den traditionella vägen, medsols. Det finns varje gång något nytt att beundra påp denna vadringsled.
En del av Bodvattnet.
Vår reseledare Dina var mycket effektiv och guidade oss också utanför naturstigen.
Dina gillar stora käppar.
Hela gänget skulle upp i tornet, för hund och dotterson var det premiär.
Den traditionella bilden togs på vägen upp.
Jonna och rottweilern Dina beundrade utsikten, Alex kollade mest Salteriet, där han fick sin laxsoppa med skärgårdsbröd.
Bodvattnet runt rekommenderas varmt, stigen (början) kan man vandra med barnvagn. Sista delen är ganska stenig, funkar inte med vagn. Om man vill ta en kortare rutt går man genast till Saltkaret. Nära till har det byggts en ny grillplats, dit man kommer med båda barnvagn och rullstol.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Förälska dig i skärgården
Alltid i mellanåt blir man kär! Det blev man snabbt på 'Förälska dig i skärgården' -evenemanget, som Forststyrelsen ordnade i lördags. Inte ensam, utan med hjälp av många talkojobbare. Tuija Warén var mycket nöjd, det var nog över tusen som kom till evenemanget, dubbelt mera än vi räknade med. Och vädrets makter bjöd på bästa tänkbara.
Det var ett fullspäckat programutbud, Nikonistfötterna fick nog jobba en hel del.
Här drog killarna till med polkamedley och det började rycka å knycka i senorna
Sekakuoro Sirpaleet sjöng i några omgångar.
En grupp studerande från Berlin stortrivdes i Svedjehamn. Hela gruppen studerar nordiska språk.
Vår guide informerade och berättade om landhöjningen och de Geer fenomenet
Minikryssningarna var fullbokade hela dagen.
Tävlingar, gissningar och fågelholkar.
Absolut längsta kön var nog till plättarna - och hela tiden
Fartfyllda tävlingar
Guidning på gång, nu handlade det om sju vilda blomster inför midsommarnatten
Guidningarna gjordes flytande fint på svenska, finska och tyska - duktiga guider
Metetävlingen är ju ett måste, men det där med masken och kroken ...
VIlken baddare till abborre, eller början till en baddare till abborre.
Full rulle på marknadsgatan.
Ett synnerligen lyckat evenemang - på alla sätt!
mera foton i:
WEBFOTOALBUMET
Fångad av Fortet
Alltid i mellanåt skippar Nikonisten soffan å tar en tur i natur. Ett ofta återkommande resemål är Fort Sommarö på Replot. Något med dragningskraft, som inte Nikonisten kan motstå.
Nära är det och smidigt att komma hit.
Kollade rastplatsen och gav godkänt. Överhuvudtaget är allt väl omskött här. Det är visst forststyrelsen som bär ansvaret. Allt är toppenfint. Nikonisten växlade några ord med traktorföraren, som körde ut ved till rastplatsen. Sådan service finns väl inte annorstädes. Hade en vän från Tyskland på besök som tappade andan när det fanns ved, såge och yxa vid rastplatserna.
Moder sol gav energi att orka ända till korvgrillningen.
Less is more (Roger More). Perfekt plats attöppna drickflaskan sittandes på berget. En gårr storan glassportion me varm chokladsås skulle ha krönt ögonblicket.
Framme vid rastplats två, ska vara korta o effektiva etappintervaller!
Somliga går med trasiga skor o somliga har dubbar bara på en fot.
Ojdå, de där solstrålarna på det gröna guldet - kann int vaal na mytsi bäter. Stötte inte på nå ormar, såg inga fåglar, hörde dem nog, ingen delade ut reklam, glest också mellan kamelerna. Härlig tystnad. Kunde höra sina tankar - därför blev det bråttom att traska vidare :)
Den kulan vissta var den satt ...
Kurret i magen har redan länge överröstat all fågelsång, men nu var det mytsi foltsi på härbärget ...
Eftersom Nikonisten är folkskygg, blyg och tystlåten, traskade han tillbaka till viken för att i lugn o ro gårrgrilla.
Korven förtärdes så snabbt att de inte hann med på bild.
Dessert i naturen - undrar vad de där bubbolrona vill berätta om NIkonistens framtid???
En vars till Panike resulterade i den härliga synen av smältande isar och öppet vatten ...
Herrlian land vi lever i !!!
Råtkålaaxå
Alltid i mellanåt hittar man nya saker på bekanta platser. Nikonisten nötte landsväg 9 från Åmynne (Jojensuu) till Siklöjehuvudstaden (Kuopio) som såååå många gånger tidigare. Denna gång var arbetsdagen färdigjobbad och det gällde att ta sej härbärget. Efter Viihdekeskus Hojo Hojo dök en skylt upp om nå rotkolaakso.
Eftersom Nikonisten är minst lika nyfiken som galen så blev det en olaglig u-sväng och in på byavägen. Efter några kilometer böts destiaöljegruset ut mot äkta grusväg. Väl framme fanns något som Nikonisten måste återkomma till. Det inte var meningen att traska mera än till infoskylten det blev inte aktuellt med nå klädbyte.
Men grannt var det nog. Så grannt att Nikonisten måste lite bara naturstigsvandra ändå - bara några kilometer ...
Redan skylten verkade tillräckligt intressant.
Trevligt med pausstuga redan innan vandringen.
Välutrustat med blommor på borden, dett verkar lovande.
Och visst var det otroligt grannt och lugnt.
Man kunde känna höstens smak i gommen, hade ju ingen korv med, tyvärr.
Det fanns olika rutter att välja mellan, men rundvadringen verkade mest lockande.
Nästan som på dansgolvet, inte orkas det här bytas nå pjäxor inte.
Fast greppet mot höstblöta rötter och stenar kunde nog ha fixat Nikonisten till gipsfabriken.
Fin utsiktsplats fanns, den var både stadig pch säker.
Hujeda, det var nog en äkta rotko här.
Nikonisten rekommenderar nog denna rastplats med högt betyg, kom i håg att ta med korv och dricka och ordentliga skodon. Men framför allt - ta dej tid mitt i stressen att vara lite nyfiken.
Lyckad världsarvsresa till Sommarö Fort
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten extra myki i naturen. Bland annat de gånger vädergudarna är på Nikonistens sida. Kvarkens världsarv firade 10 årsfest i härligt väder.
Tuija Warén uppskattade att firarna var cirka 160. Korsholm 4H komppar, eftersom 130 ärtsoppstallrikar hade gått åt.
Allt funkade perfekt, välplanerat och bra juttuna kring rutten.
Nikonisten valde att resa med Tira till fortet. Man kunde också ta bussen. Trots att metorologerna hotade med regn höll solen oss sällskap hela vägen. Vår eminenta guide berättade under färden om skärgården, hetekastenen, spöken men också vad allt som väntar på oss på fortområdet. Hela familjer njöt för fullt redan på ditfärden.
Radioamatörerna tog kontakt med en dito på Höga Kusten. Det är ju därifrån som jätten Finn kuskade alla stenar till vår skärgård. Jätten Finn gav ingen kommentar. Radioamatörerna visade också upp fina historiska radioanläggningar. Till och med sådana som varit på fronten i tiden.
Trerätters gällde vid Kersantti. Korsholm 4H hade fixat ärtsoppa (gick åt 6 kg ärter), plättar, bulle och så kaffe eller saft. En av de godaste menyer.
Det gällde att känna. lyssna, knacka och lukta vid passet, men för Nikonistens del var det nog mest att gissa.
Att åka i hästkärra är nog ändå alltid något i hästväg.
Guidade turer arrangerades på både svenska och finska. Nikonisten valde den finska i språkbadets tecken.
Marthorna berättade om hur nyttiga sådana växter är, som Nikonisten har trott vara ogräs. Med hjälp av lite järntråd och rönnbär föddes nya hoppfulla hjärtan.
I bland skulle fyrhjulsdrift nog ha varit bra. Men med koncentrerad, rutinerad chaufför kombinerat med mammakraft fixades hela naturstigen.
Nikonisten lärde sig så mycket under dagen, så hela månadens budget fylldes. Och det var ju den tredje i dag?
Mycket att diskutera.
Familjen Radio.
Summerat var det gårrlyckat. Vid hemknutarna bröt regnet ut. Nikonisten frågade nog Tuija Warén, om man inte kunde fira världsarvsfödelsedag flere gånger och varje år. Vi skall se vad som händer 2017, då fyller ju Fosterlandet, svarade Tuija. Nikonisten kunde med lugn i sinnet och med leende på läpparna börja editera bilder.
Midsommar på Blida berget.
Alltid i mellanåt återkallar Nikonisten sägner och andra historier från hårdskivans innersta sektorer. Något var det ju nog med midsommarnatten? Bäst att defragmentera lite och fundera.
Hmmm det var något med 7. Kanske att midsommarfirandet under studietiden varade i 7 dygn? Noup. Det var något blommigt. 7 olika blommor. Under dynan.
Nikonisten dividerade en stund och kom fram till att man skulle ha 7 olika blommor under dynan på midsommarnatten så så vinner man 7 rätt på Lotto. Känns lite som inte alla pusseblitar var i dalen, men det får duga.
Så då blir det att packa kameror OCH naturligtvis dynan med och ut på blomjakt till en sägenomspunnen plats. Denna gång Det Blida Berget, Lauhanvuori.
Linnéstudierna var inte det mest intressanta så Nikonisten beslöt att ta äbentyret som ett äventyr bland andra.
(fotona där NIkonisten är avbildad är tagna av Lena Sahlberg)
Uppe på Blida berget finns ett härligt utsiktstorn. Därifrån såg man långt. Man kunde till och med se till solen.
Det finns många vandringsleder, men denna dag kopplades tre i hop till en längre, så där drygadussinkilometer. Objektet på bilden är ingen blomma, men hit borde alla lata gå, stod det i boken. Därför.
Första anhalten för grillkorv blidde Spitaalijärvi. Där tyvagte Nikonisten bort alla spätelskabobbor. Spitaalijärvi finns ganska högt uppe på berget, ytan ligger på 175,33 meters höjd från Brändö sund på ett ungefär.
Lite magisk sjö med mycket klart vatten.
En nyfiken blivande pititsittå, hälsade välkommen och tiggde en bit av grillkorven.
Vidarevandringen skedde på torra tallåsstigar eller på woodautobahns.
Ha - det hittades en blomster.
Dags för vilopaus på en TV soffa långt borta från TV:n.
Någon hade glömt sina nycklar, så dessa får räknas som en blomster.
Kivijata betyder helt säkert en blommande stenäng.
Satt länge vid källan och väntade på Johan L. R. - men han hade fått inspiration och satt och notsatte något vi får höra ofta.
En mera blyg blomster hittades ganska snabbt. En vackerfärgad.
I brist på bättre fick Aumakivi platsa en blomma. Den är antingen 20 eller 70 miljoner år gammal.
En mycket trevlig vandring i Lauhanvuori, rekommenderas städåt.
Ja blomstren ja. Nå hur Nikonisten än försökte kunde han inte hitta 7 blomster på ett sådant ställe där man kunde lägga ner kudden för att täcka alla 7 olika blommor samtidigt. Även om kudden lite kunde töögas på. Dum sägen!
Får väl nöja sej med 6 + tilläggsnummer eller något sådant. Trevlig Johanne - och hoppas du tar dej till Lauhanvuori. Det finns fina kartor på Lauhansarvi.
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arvingarna.
Alltid i mellanåt beger sej Nikonisten ut för att beundra och njuta av sitt arv. Eller vårt arv. Eller låt oss säga fast världsarv, så låter det ännu bättre.
Jubiléumsåret till ära ordnades en utfärd till Valörarna lördagen den 28 maj. Forststyrelsen axlade huvudansvaret för arrangemangen, men många andra var också skyldiga till denna supergranna utfärd.
Där kring 80 arvingar färdade men båtar ut till Valsörarna, föra att njuta av naturen, traska vandringsleden och lyssna på intressanta historier. Dessa både om äkta läderlappar och lotsar och väder och vind. Ryssgravarnas historia var både intressant och kuslig.
Gott folk - ta er ut till Valsörarna, det är absolut värt ett besök. Det ordnas turer dit hela sommaren, båtresan tar en timme. Ta med väderlämpliga kläder o myki korv. Kom i håg att betala parkeringen i Svedjehamnen :)
Ankomst till Valsörarna till den sida där bevakningsstationen fanns tidigare.
Läderlappsforskaren Niclas Fritzén. Han lider också av Araknomani. Är alltså förutom Batman också Spiderman. Här dock sivilt klädd.
Nikonisten var fängslad av både historier och natur. Här nära ryssgraven.
Kräkfotografering är populärt bland damerna.
Samling vid stugan nära fyrtornet.
Inte för många vet att fyren på Valsörarna är släkt med Eiffeltornet. Men man känner nog ogen dragen.
Äkta skärgårdsmacka. Tillverkad och avnjuten i skärigården.
Tuija Warén njuter också av skärgårdsmacka. Tuija axlade huvudansvaret för arrangemangen. Tack för det.
Lotsen Carlsson berättade intressanta historier om livet och händelserna på Valsörarna och på de steniga haven.
Jopp hej di hej daa
Vissa orkade inte kyssna på alla historier, utan satt och fixade egna historier.
Eftersom fyrens delar skeppades till fel ända av Valsörarna, måste de forslar över till rätta sidan. Bron som byggdes måste alltså vara kraftig och hållbar.
Nikonisten försöker här inte ljuga om någon stor fisk. Här diskuteras ivrigt bländare och slutartider.
En helt härlig resa i vår fina natur. Ta del av ditt arv och ta dej ut!