Visa inlägg taggade med 'natur'
Aftonsyn.
Alltid i mellanåt stannar Nikonisten bara upp o njuter av naturens skönhet. Normalt springer ju Nikonisten omkring hela tiden.
Det där med naturen e ju speciellt, det behövs int nå ord eller ackord, lite som ögonmusik.
Tack!
Juläventyr i Öjenskogen
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att hjärnkontorets utrymmen behöver julstädas. Då passar en lillan vandring i närskogen utmärkt. Denna gång blev det Öjenskogen. Lämplig 4 kilometersvandring. Med fotasä och kaffepausase känns den som 8 kilometer. Tänk dej 8 kilometer för 4 kilometers pris?
Bäst att börja från starten. Kartorna e rittibra, skyltningarna e tydliga och bra. Bara ti trask i väg.
Som synes är leden bra omskött o bra ti gaa på.
Spångarna har varit med länge med funkar helt bra.
Om man väljer att gå fyra kilometar på 8 kilometers tid hittar man myki ti beundra.
Informativa skyltar med bra text.
Naturen ändras nästan hela tiden, det gör Öjenskogens vandringled speciellt intressant. Tror det heter biotop eller nå sånt på fint språk.
En del spångar kan vara hala, dubbskor rekommenderas, man kan annars bli blöt om baken.
Spångautobahnen har 'vallgrav' mellan filerna, kunde prövas på landsvägarna också?
Intressanta speglingar hittar man lätt, bara man ödmjukt knäfaller.
I mellanåt ljust o sen lite mörkare trollskog.
Skyltarna har kiva information.
Meteorologen lovade halvmulet, denna dag var det mulet nertill och soligt lite högre upp.
Om Nikonisten skulle blogga på finska skulle här säkert stå att här bor/täällä asuu Mörrin Möykky eller Menninkäinen.
Jeeeessss, 400 meter till grillpaikkan.
Formationerna och färgerna ger myki inspiration.
Äntligen kaffe. Nikonisten känner sej mycket bekväm och hemma bland trollen, fast utan romppå.
Igen ser det helt annorlunda ut. Dessutom skall Öjenskogen traskas i alla årstider, inte bara under myggsäsongen.
Strukturer och formationer och inte minst färger.
Haaa - Näcken lurar i träsket.
Skäggen bevisar att luften är ren och hälsosam.
Älvodans i Öjenskogen.
Så här ser kartan ut. Ut och testa Öjenskogen hela gänget, både före och efter julskinkan!
jopp hej di jopp hej da ...
Alltid i mellanåt kan Nikonisten få druuft efter myggor och älgflugor. Då är det dags att dra till skogs igen en gång. Denna kosa styrdes till Kuusamotrakten. Där kan man vandra flera veckor utan att hitta hem tillbaka. Eftersom Nikonisten var på nikotinindragning (slutat för många år sedan) då hjärnkompasserna delades ut var det ett enkelt beslut att hålla sig till utmärkta rutter. De var utmärkt utmärkta dessutom.
Som uppvärmning passar den ynkligare Björnstigen bra, sen då man är stor kan man satsa på den större Karhunkierros, som traskas från Salla till Kuusamo. Den är visst lite över 80 km. Salla e trevlig.
Den lilla Björnstigen är 12 km lång, man kan vandra den ett år, en kilometer per månad - praktiskt. Och då ser man ju alla 12 årstiderna. Nikonistens semester var däremot för kort så vandrigen fick ske i lite snabbare tempo.
Denna passar alla åldrar och Nikonisten tycker myki om stigens mångsidiga vyer, dock inte så mycket om alla trapporne - i synnerhet om kamerautrustningen tas med i helhet, det blir då 17,5 kg extrabörda. Den vettiga fotografen lämnar t.ex. tilt/shift arkitektlinsen hemma och laddar i stället mera korv i ryggsäcken.
Början känns bra, vädre e frisk å omväxland. Efter att man klarat sej över hängbron känns det nästan som om att gå på ein autostrada.
En del fuskar ren i början. Om man int vågar gå på hängbron kan man ju padel över. Men man vaal våtare.
Myllykoski e allti lika grann, eller så känns he bara så då man e så i början ännu ...
Jopp hej di hej da. Vandringsleden passar för alla åldrar, de unga som man gick raskt förbi när de tyckte det var tråkigt på räätåna, skuttade glatt förbi bredvid trappstegen senare på vandringen. Ingen rollatorkusk körde dock om Nikonisten.
Alibläddråna (Lavskrika, Kuukkeli) är ganska tamsnåla, de äter gärna glutenfria hälsokex, men MaxiTupla går också i nödfall. Grannan fågel.
He er jusåm grannt överallt. Ruska var n lite tamare i år, beror säkert på lama o all inbesparingan. Undrar va di ska göra me allt röfärgå?
Nikonisten valde denna gång att vandra medsols för att få avnjuta trapporna i början av äventyret. Här står han nog på toppen av sin karriär.
Trappstegan var omkring 300. He e som 13 våning. Men här var trappona placera så att man gick 4 våning åpp å saan trii våning ner. Lite som postiljon som int hittar rätt mottagaröppning.
Men verkligt granna vyer fick man ju skåda. Bra ti ha kamerona me, då kan man allti ta en paus för ti fota exepelvis renskååne. Ingen tror att du är utmattad.
Kallioporttis skylt ger nog lite energi, sen är det likson lite mera nerförsbacka. Trodde först skylten var en giljotin för de svaga...
Finns också broar över lugnare vatten, men tror ingen ha skrivit en låt om det. Men jag kan ju ha fel.
Jyrävä e lämpligt namn he jyrär ganska mäktit. Samtidigt finns där en fin rastplats. Då dags för korvar o kaffe i flera omgångar. Man anar inte att fortsättningen börjar med gårrtrappona.
Skyltningen bjuder på många uppförstrappor, men i härlig terräng med fantastiska vyer.
Sen är det bara restan kvar, över bron och till kaffestugan för sockermunkar och kaffe/kakao/mums. Lite bastu och korvgrillning resulterade i en tidig sängfösning.
Magert jaktresultat, tre lokala svarta myggor och en älgfluga som rymde.
Nikonisten rekommenderar rutten å det varmaste o svettigaste. Vilken årstid som helst.
Den som tsar han har!
Alltid i mellanåt har Nikonisten lyckan och glädjen att på jobbresorna, efter uträttat värv, stjäla lite tid för utforskning av närproducerad omgivning. I denna Parkstad har jag fått möjligheten ett antal gånger, men åter hittades något outforskat, vackert och gårrfint. Denna gång då Langinkoski kejserliga fiskestuga.
"En man sitter på sin fiskesten, laxsoppan doftar och forsen brusar i sin egen takt. Mannen på stenen är Rysslands kejsare Alexander III, laxsoppan har kokats av kejsarinnan själv, och man lever i slutet av 1800-talet. Den kejserliga fiskestugan byggdes 1889 enligt kejsarens önskemål vid Langinkoski, berömt för sin fiskehistoria. Hit kom kejsarfamiljen varje år. Numera är forsen flugfiskarnas och Nikonistens favorit." Har aldrig förstått det där med att fiska flugor?
Men redan före området börjar kamerafingret att krampa.
Nikonisten är ju ingen expert på konst, men tycker att redan koskigalleriahuset var konst.
Det fanns gott om goda o mysiga kaffeställen.
Äntligen! Mänskligheten har tagit ett stort steg, oftast står det på infotavlorna 'du är här' (tänk om någon flyttar tavlan?). Här gäller precision och exakta fakta . You are in Kotka National Urban Park, vare sej du heter Urban eller Ej. Det är inte så ofta man får vandra genom en kejserlig port och nu har så många vandrat genom den att den måste restaureras. Snygg och en uppenbar fara för alla gör-det-själv-då-frugan-vill-ha.
Ganska mysig fiskestuga. Alexander var ju storfurste här i 'vårt' land 1881 - 1894.
Det finns power i Kymmeneälven förutom fiskar och flugor.
Hela området är prydligt och snyggt och det finns minst lika många fina röda träbroar som älgflugor.
På områden finns också ett ortodoxt kapell, byggt för munkarna från Valamoklostret. De lär ska ha varit ganska ofta och fiskat här.
I dagens läge håller de på med så mycket annat (nya Valamo) att de inte hinner fiska. Whiskyn skall ju också fixas så det blir inget fiskas.
Kapellet var heligt och tjusigt. Tyvärr var dörren reglad, Nikonisten skulle gärna ha trätt in i det heliga.
Små vattenkonstverk fanns att skådas för alla som hade tid att titta.
Fiskarastugan från stranden sett.
Vyn är väl så nära den finska naturmålningen av endera Feltarne som man kan komma. Klipporna såg lockande mjuka ut.
Och vandringen fortsatte över broar och vattendrag. Dock inget troll frågade efter vem det är som trampar på Hans Bro.
På trodån till trädarboretum finns en sten med minnesmärke, försökte rista in med hemnyckeln 'Nikonisten stegade denna trodå 2015' men det syns inte så bra.
Brygga för avlastning av fiskafänge.
Nikonisten tackar Parkstad för denna upplevelse - och njuter och bockar.
Du kan läsa mera om stället på webben.
NaturStig, KonstStig, KonStig
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten ut för konStigheter. Antingen är det bara en sattuman sanelema juttu, eller så har Nikonisten medföttinbyggdgps eller annan magnetisk förmåga att framkalla konstigheter.
Den första konstiga Stigen var NaturStigen.
Vaffö då då? Jo, stigen var utmärkt lite annorlunda, med lyktor och till exempel maskrossegerkransar, eller sommardito.
Det är att vara annorlunda. Jag antar att lyktorna är till mer nytta i vintermörkret än kransarna.
Men Nikonisten hamnade helt oavsiktigt på en annan stig, en konstig konststig eller konstrunda kanske det heter. Herrlit! Sådant gillas av Nikonisten o hans enögde. Blev glad i sinnet av dessa konstverk.
Däremot missade Nikonisten här totalt. Spanade efter ÅTÅGET, men såg det aldrig - inte ett spår av tåget i ån.
Den absoluta favoriten hittades på lång håll, trots de progressiva på näsan. Nostalgiska minnen hämtades blixtsnabbt från hjärnvinden - jipiiii Pacman...
Sen stötte jag på en trevligt konstig figur, som var på väg hem från firmajulfesten. Är inte säker på på den hörde till samma konstutsällning, men passade bra in i alla falla.
Mera konstrunda och mera glada tankar. Efter några årsringar blir det kanske närmast antikrunda för Nikonisten. Gäller att passa på nu.
Läpparna små utav bär äro nästan blå ... Tror det heter törröhuuli på finska? Virkad Botox?
Det stod på lapparna något i stil med Knit'n'Tag Turku, vet inte om det har att göra med Wash'n'Wear eller Rock'n'Roll?
Jag vet att en del av dessa är förbjudna.
Tror denna hette 'Lipputyttö', men vet inte varför.
Konstigeheterna fortsatte, mittiallt befann sig Nikonisten mitt i en flåsorkesterkonsert - utomhus. Vet inte om det var på flit eller om det drogs nya internetkablar inomhus. Men det var väldigt svängit yeah.
Också en del av publiken kunde ha hört till en konstutställning.
Vid visst musikstycke blev vissa i publiken hypnotiserade och med stela stirrande blickar räknade de till stegen och startade sin letkajenkka. Måste vara en inbyggd reflex hos urinvånarna.
Men på grund av, eller tack vare depressionen, blev letkan ganska lam denna gång.
Ett helt eget konstverk är ju redan att få så mycket publik till en konsert. Så hade då Nikonisten fått sin kulturportion för dagen. Nu kurrar det förskräckligt i magen, så dags att traska till hotellet för en annan portion och eventuell efterrätt.
Det sista konstverket (förutom måltiden). Denna pub har nog haft rea också utanför den normala reatiden. Det är väl nog också ganska KONSTigt.
Öjbergsdorff Adventure
Alltid i mellanåt blir det naturligt traskande för Nikonisten. Efter morgonpromenaden o frukost inklusive papperstidningar skulle det vara dags att städa kämpän. Men eftersom jag hörde hur skogen ropade mitt namn trots nordvästlig vind, måste jag bara skippa städtalkot o ta mej en tur till Öjbergsdorffska Alpine Center, som också har öppet sommartid.
Det fina med naturstigen är att den är utmärkt utmärkt med fosterlandsblått. Första vattenhindret var så stort ännu så här tidigt på säsongen, så Nikonisten beslöt att gå runt den.
Trots att bräderna var lite murkna funkade de helt okey, gick man på sidan om var det lite klottigt.
Blåmärkena var betydligt tätare på stigen än på vandraren. Kräver specialkunskap om man ska gå vilse.
Stenbumlingarna skulle nog ha mycket att berätta - oom det bara skulle finnas någon som har tid att lyssna.
Väl uppe i tornet kända man hur den var lite tyngre att andas, eftersom luften är så mycket tunnare så här högt uppe. Men det var ingen fara, bara man tog det lite lugnare och passade på att ha fikapaus. Mycket på gång på Söderfjärden.
Sen var det ju bara resten kvar.
Videkissåna var stor jusom rumppå på Pimjalofrasse!
Tack för denna gång, måste definitivt ta en runda till eller två på sommaren.
O hur härligt april sol ler
Alltid i mellanåt fotar Nikonisten nära iakttagelser från bekväma platser eller så tar han några steg i naturen. En del foton föds på jobbresor. Nikonisten som har börjat lite som bojkotta alfabetiska pausställen, söker sig i mellanåt lite bort från huvudstråken för att pausa aaleis (annorlunda). Lite avig o taggig har jag ju nog alltid varit.
Har till exempel inte nyttjat mattvättstället under balkongen, annat än för att höra de senaste nyheterna.
Säkert vårtecken då skyddshusen lyftes bort från mattornas servicestation.
Ett annat bra tecken är då grillarna och grönväxterna syns på takvåningsbalkongerna.
Sen det här med känslorna. Här har någon skön dam varit svårfångad, mössan hann inte undan utan fastnade i trädgrenen. Påminner mej om, var det nu Filifjonkans jacka som blåste o fastnade? Eller så lekte någon Absalom - du minns, han som blev hängande i håret, mellan himmel och jord? Vaddå inte minns???
I så fall kan du kolla i Gamla Testamentet. Undrar om någon vet var denna kyrka är, när vi nu hamnade in på ämnet.
Säkert vårtecken är nog också det, när båtarna nästan själva krälar sig ner mot vattnet.
När denna vårbäck ackompanjerade kaffedrickandet, var man ju ganska nära hem - nu är det bara resten kvar.
För att ännu återgå till det kyrkliga (de som inte har humor skall sluta läsa här) kommer jag i håg några rader som pappa brukade säga i mellanåt. Jag vill minnas att det skulle diktas i (Villa skola) och slutresultatet blev:
Absalom var ein kungabåån,
och Natan var hans broder.
Grisen är en galteson,
och suggan är hans moder.
(ur Högnäs´ Byrallor)
Update! - - - Dra till skogs!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten påmind om hemska saker. Under söndagsfrukosten hände det åter. Windows - Update - Usch! Men jag tog det som en karakaar. Först analysen: menar updaten att jag måste tvätta fönstren eller att det skulle vara dags att uppdatera gardinen. Men den har ju hängt där bara nästan 8 år? Fönstren blevo tvagade i höstas?
Beslutsångesten fick mej att hitta korvhydratisk nödproviant, sen kaffe i termosen, de tvenne trogne enögde japanske vännerne runt nacken och fly fältet! Flykten blev inte ända till egypten, men till Fort Sommarö over the Bridge.
Den första i välkomstkommittén var en trevlig Grand Old Lady, som nyss hade skakat sig som bara hundar kan göra. Det ser man på 'flaiskåna' på nospartiet. Ägaren upplyste mej, att hon är mycket snäll och gillar alla som kan tänkas ha något ätbart med sig.
En bit förbi monumentet finns en lugn insjö för dem som gillar lugnare vatten.
Sen en bit tillbaka, de där gamla bunkrarna ser alltid lika spännande ut. Stigen är mycket bra utmärkt och området är gårrvälskött. Bäter än ny!
Havsviken var nu inte så farligt vild i dag. Några fiskare gick omkring i sina högskaftade stövlar och försökte få loss sina krokar eller så var det väääldigt stora firrar i andra ändan.
Vid bryggan fanns ett splitternytt skydd, bredvid fanns ved och framför fanns eldstaden med grejer o galler för korv o pannkaffepanna.
Så det var bara att framkalla lämplig hunger, för snålheten är ju konstant.
Under tiden som maten tillredde sig själv till lämplig well-done, tog jag mej en titt i närnaturen.
Också vid start och mål fanns ett fint nybygge. Gamle kersantti fanns nog också kvar, men det nya hade fina sittplatser och köksinredningen var helt super.
Skål och välkommen! Nära till hands, snyggt och prydligt, passar både stora och små. Hoppas du som läser detta aldrig har varit på fortet, dags att besöka så fort som möjligt. Dags för en nelfie.
Och - fönstren blev tvättade, men samma gardin fick hänga vidare.
Sunny Vasa.
Alltid i mellanåt hör jag att inget händer i Vasa. Jag hoppas att några av dem som tänker så trasslade ut sej till Sandön till naturmotionsdagen. Jag vet ingen annan stad som ordnar ett på så många olika sätt härligt evenemang. Dessutom mitt i staden. Ett evenemang för alla, helt gratis, med en massa aktiviteteter. Dessutom sådana som funkar utan elektricitet och nätförbindelse.
Ups, förlåt, visst hade nätet en stor funktion när Reijo Salmela drog upp en präktig gädda. Men det var ju ett annorlunda nät, sådant som består av en massa hål, som knyts samman med en tråd.
Men kolla, vilka härliga vyer och miner och vilket evenemang. Tycker nog arrangörerna med Vasa Stads fritidsverk med promotorn Niina Hankilanoja, är värda en stor applåd - ännu en gång. Ni som inte orkade komma dit => fy skäms!
Här är det grillkorv o tripsaft som gäller - korven skulle grillas själv.
Det är lika obligatoriskt roligt varje gång med äkta hästkyyti. ( 1hk superekologisk motoreffekt)
Fartfyllt (no electricitét)
Enna-Lotta Rissanen hade en skön pilkstil
Oula tog det lugnt fast det inte nappade genast - tala om låg stressfaktor
Men visst blev det många napp. Lillgäddan gillade inte att man tryckte fingret i ryggen på hen - men vem skulle nu gilla det?
Reijo Salmela åker gärna med långfärdsskrinnskor och det har blivit populärt i Vasa. Han understryker dock att alltid ha utrustningen på och dessutom korrekt. Kolla med dem som har hållit på länge.
En av höjdpunkterna var nog när Reijo vittjade sina nät. Det, ni, var spännande.
Finns det ännu någon där som tycker att det inte händer något i Vasa?
Mera bilder här / Lisää kuvia tästä
The Hope.
Alltid i mellanåt när jag editerar foton, börjar jag fundera på ett lämpligt namn, det är liksom bäst just i den situationen då allt är färskt. Detta foto tog jag en dag då det var ett ordentligt Donnerwetter über Brånx. Men mittiallt bröt solen igenom åskmolnen, symboliskt och i verkligheten.
Min första tanke var att fotot skall heta domedagen. Men efter en tid ändrade jag mej och bilden fick en helt annan betydelse. The Hope.
"The light shines in the darkness, and the darkness has not overcome it."