Visa inlägg taggade med 'naturstig'
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bodvattnet runt
Alltid i mellanåt gör Nikonisten ex tempore utfärder. Till exempel då dottern ringer och vill på utflykt med farzan. Det blev den bekanta Bodvattnet runt denna gång. Tröttnar liksom inte på den. Vill man ha lite mera, traskar man till Långgrundet, med det gjorde vi inte i dag.
Balkongtemperaturen skall man inte ta som utgångsläge, när det blåser 9 m/s nordostlig vind. Bäst att ta på en vindtät jacka. Det blev först laxsoppa på Salteriet, för det skulle inte grillas nå hälsosamma korvar denna gång.
Denna gång valde vi att gå den traditionella vägen, medsols. Det finns varje gång något nytt att beundra påp denna vadringsled.
En del av Bodvattnet.
Vår reseledare Dina var mycket effektiv och guidade oss också utanför naturstigen.
Dina gillar stora käppar.
Hela gänget skulle upp i tornet, för hund och dotterson var det premiär.
Den traditionella bilden togs på vägen upp.
Jonna och rottweilern Dina beundrade utsikten, Alex kollade mest Salteriet, där han fick sin laxsoppa med skärgårdsbröd.
Bodvattnet runt rekommenderas varmt, stigen (början) kan man vandra med barnvagn. Sista delen är ganska stenig, funkar inte med vagn. Om man vill ta en kortare rutt går man genast till Saltkaret. Nära till har det byggts en ny grillplats, dit man kommer med båda barnvagn och rullstol.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Fångad av Fortet
Alltid i mellanåt skippar Nikonisten soffan å tar en tur i natur. Ett ofta återkommande resemål är Fort Sommarö på Replot. Något med dragningskraft, som inte Nikonisten kan motstå.
Nära är det och smidigt att komma hit.
Kollade rastplatsen och gav godkänt. Överhuvudtaget är allt väl omskött här. Det är visst forststyrelsen som bär ansvaret. Allt är toppenfint. Nikonisten växlade några ord med traktorföraren, som körde ut ved till rastplatsen. Sådan service finns väl inte annorstädes. Hade en vän från Tyskland på besök som tappade andan när det fanns ved, såge och yxa vid rastplatserna.
Moder sol gav energi att orka ända till korvgrillningen.
Less is more (Roger More). Perfekt plats attöppna drickflaskan sittandes på berget. En gårr storan glassportion me varm chokladsås skulle ha krönt ögonblicket.
Framme vid rastplats två, ska vara korta o effektiva etappintervaller!
Somliga går med trasiga skor o somliga har dubbar bara på en fot.
Ojdå, de där solstrålarna på det gröna guldet - kann int vaal na mytsi bäter. Stötte inte på nå ormar, såg inga fåglar, hörde dem nog, ingen delade ut reklam, glest också mellan kamelerna. Härlig tystnad. Kunde höra sina tankar - därför blev det bråttom att traska vidare :)
Den kulan vissta var den satt ...
Kurret i magen har redan länge överröstat all fågelsång, men nu var det mytsi foltsi på härbärget ...
Eftersom Nikonisten är folkskygg, blyg och tystlåten, traskade han tillbaka till viken för att i lugn o ro gårrgrilla.
Korven förtärdes så snabbt att de inte hann med på bild.
Dessert i naturen - undrar vad de där bubbolrona vill berätta om NIkonistens framtid???
En vars till Panike resulterade i den härliga synen av smältande isar och öppet vatten ...
Herrlian land vi lever i !!!
Råtkålaaxå
Alltid i mellanåt hittar man nya saker på bekanta platser. Nikonisten nötte landsväg 9 från Åmynne (Jojensuu) till Siklöjehuvudstaden (Kuopio) som såååå många gånger tidigare. Denna gång var arbetsdagen färdigjobbad och det gällde att ta sej härbärget. Efter Viihdekeskus Hojo Hojo dök en skylt upp om nå rotkolaakso.
Eftersom Nikonisten är minst lika nyfiken som galen så blev det en olaglig u-sväng och in på byavägen. Efter några kilometer böts destiaöljegruset ut mot äkta grusväg. Väl framme fanns något som Nikonisten måste återkomma till. Det inte var meningen att traska mera än till infoskylten det blev inte aktuellt med nå klädbyte.
Men grannt var det nog. Så grannt att Nikonisten måste lite bara naturstigsvandra ändå - bara några kilometer ...
Redan skylten verkade tillräckligt intressant.
Trevligt med pausstuga redan innan vandringen.
Välutrustat med blommor på borden, dett verkar lovande.
Och visst var det otroligt grannt och lugnt.
Man kunde känna höstens smak i gommen, hade ju ingen korv med, tyvärr.
Det fanns olika rutter att välja mellan, men rundvadringen verkade mest lockande.
Nästan som på dansgolvet, inte orkas det här bytas nå pjäxor inte.
Fast greppet mot höstblöta rötter och stenar kunde nog ha fixat Nikonisten till gipsfabriken.
Fin utsiktsplats fanns, den var både stadig pch säker.
Hujeda, det var nog en äkta rotko här.
Nikonisten rekommenderar nog denna rastplats med högt betyg, kom i håg att ta med korv och dricka och ordentliga skodon. Men framför allt - ta dej tid mitt i stressen att vara lite nyfiken.
Midsommar på Blida berget.
Alltid i mellanåt återkallar Nikonisten sägner och andra historier från hårdskivans innersta sektorer. Något var det ju nog med midsommarnatten? Bäst att defragmentera lite och fundera.
Hmmm det var något med 7. Kanske att midsommarfirandet under studietiden varade i 7 dygn? Noup. Det var något blommigt. 7 olika blommor. Under dynan.
Nikonisten dividerade en stund och kom fram till att man skulle ha 7 olika blommor under dynan på midsommarnatten så så vinner man 7 rätt på Lotto. Känns lite som inte alla pusseblitar var i dalen, men det får duga.
Så då blir det att packa kameror OCH naturligtvis dynan med och ut på blomjakt till en sägenomspunnen plats. Denna gång Det Blida Berget, Lauhanvuori.
Linnéstudierna var inte det mest intressanta så Nikonisten beslöt att ta äbentyret som ett äventyr bland andra.
(fotona där NIkonisten är avbildad är tagna av Lena Sahlberg)
Uppe på Blida berget finns ett härligt utsiktstorn. Därifrån såg man långt. Man kunde till och med se till solen.
Det finns många vandringsleder, men denna dag kopplades tre i hop till en längre, så där drygadussinkilometer. Objektet på bilden är ingen blomma, men hit borde alla lata gå, stod det i boken. Därför.
Första anhalten för grillkorv blidde Spitaalijärvi. Där tyvagte Nikonisten bort alla spätelskabobbor. Spitaalijärvi finns ganska högt uppe på berget, ytan ligger på 175,33 meters höjd från Brändö sund på ett ungefär.
Lite magisk sjö med mycket klart vatten.
En nyfiken blivande pititsittå, hälsade välkommen och tiggde en bit av grillkorven.
Vidarevandringen skedde på torra tallåsstigar eller på woodautobahns.
Ha - det hittades en blomster.
Dags för vilopaus på en TV soffa långt borta från TV:n.
Någon hade glömt sina nycklar, så dessa får räknas som en blomster.
Kivijata betyder helt säkert en blommande stenäng.
Satt länge vid källan och väntade på Johan L. R. - men han hade fått inspiration och satt och notsatte något vi får höra ofta.
En mera blyg blomster hittades ganska snabbt. En vackerfärgad.
I brist på bättre fick Aumakivi platsa en blomma. Den är antingen 20 eller 70 miljoner år gammal.
En mycket trevlig vandring i Lauhanvuori, rekommenderas städåt.
Ja blomstren ja. Nå hur Nikonisten än försökte kunde han inte hitta 7 blomster på ett sådant ställe där man kunde lägga ner kudden för att täcka alla 7 olika blommor samtidigt. Även om kudden lite kunde töögas på. Dum sägen!
Får väl nöja sej med 6 + tilläggsnummer eller något sådant. Trevlig Johanne - och hoppas du tar dej till Lauhanvuori. Det finns fina kartor på Lauhansarvi.
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arvingarna.
Alltid i mellanåt beger sej Nikonisten ut för att beundra och njuta av sitt arv. Eller vårt arv. Eller låt oss säga fast världsarv, så låter det ännu bättre.
Jubiléumsåret till ära ordnades en utfärd till Valörarna lördagen den 28 maj. Forststyrelsen axlade huvudansvaret för arrangemangen, men många andra var också skyldiga till denna supergranna utfärd.
Där kring 80 arvingar färdade men båtar ut till Valsörarna, föra att njuta av naturen, traska vandringsleden och lyssna på intressanta historier. Dessa både om äkta läderlappar och lotsar och väder och vind. Ryssgravarnas historia var både intressant och kuslig.
Gott folk - ta er ut till Valsörarna, det är absolut värt ett besök. Det ordnas turer dit hela sommaren, båtresan tar en timme. Ta med väderlämpliga kläder o myki korv. Kom i håg att betala parkeringen i Svedjehamnen :)
Ankomst till Valsörarna till den sida där bevakningsstationen fanns tidigare.
Läderlappsforskaren Niclas Fritzén. Han lider också av Araknomani. Är alltså förutom Batman också Spiderman. Här dock sivilt klädd.
Nikonisten var fängslad av både historier och natur. Här nära ryssgraven.
Kräkfotografering är populärt bland damerna.
Samling vid stugan nära fyrtornet.
Inte för många vet att fyren på Valsörarna är släkt med Eiffeltornet. Men man känner nog ogen dragen.
Äkta skärgårdsmacka. Tillverkad och avnjuten i skärigården.
Tuija Warén njuter också av skärgårdsmacka. Tuija axlade huvudansvaret för arrangemangen. Tack för det.
Lotsen Carlsson berättade intressanta historier om livet och händelserna på Valsörarna och på de steniga haven.
Jopp hej di hej daa
Vissa orkade inte kyssna på alla historier, utan satt och fixade egna historier.
Eftersom fyrens delar skeppades till fel ända av Valsörarna, måste de forslar över till rätta sidan. Bron som byggdes måste alltså vara kraftig och hållbar.
Nikonisten försöker här inte ljuga om någon stor fisk. Här diskuteras ivrigt bländare och slutartider.
En helt härlig resa i vår fina natur. Ta del av ditt arv och ta dej ut!
Juläventyr i Öjenskogen
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att hjärnkontorets utrymmen behöver julstädas. Då passar en lillan vandring i närskogen utmärkt. Denna gång blev det Öjenskogen. Lämplig 4 kilometersvandring. Med fotasä och kaffepausase känns den som 8 kilometer. Tänk dej 8 kilometer för 4 kilometers pris?
Bäst att börja från starten. Kartorna e rittibra, skyltningarna e tydliga och bra. Bara ti trask i väg.
Som synes är leden bra omskött o bra ti gaa på.
Spångarna har varit med länge med funkar helt bra.
Om man väljer att gå fyra kilometar på 8 kilometers tid hittar man myki ti beundra.
Informativa skyltar med bra text.
Naturen ändras nästan hela tiden, det gör Öjenskogens vandringled speciellt intressant. Tror det heter biotop eller nå sånt på fint språk.
En del spångar kan vara hala, dubbskor rekommenderas, man kan annars bli blöt om baken.
Spångautobahnen har 'vallgrav' mellan filerna, kunde prövas på landsvägarna också?
Intressanta speglingar hittar man lätt, bara man ödmjukt knäfaller.
I mellanåt ljust o sen lite mörkare trollskog.
Skyltarna har kiva information.
Meteorologen lovade halvmulet, denna dag var det mulet nertill och soligt lite högre upp.
Om Nikonisten skulle blogga på finska skulle här säkert stå att här bor/täällä asuu Mörrin Möykky eller Menninkäinen.
Jeeeessss, 400 meter till grillpaikkan.
Formationerna och färgerna ger myki inspiration.
Äntligen kaffe. Nikonisten känner sej mycket bekväm och hemma bland trollen, fast utan romppå.
Igen ser det helt annorlunda ut. Dessutom skall Öjenskogen traskas i alla årstider, inte bara under myggsäsongen.
Strukturer och formationer och inte minst färger.
Haaa - Näcken lurar i träsket.
Skäggen bevisar att luften är ren och hälsosam.
Älvodans i Öjenskogen.
Så här ser kartan ut. Ut och testa Öjenskogen hela gänget, både före och efter julskinkan!
jopp hej di jopp hej da ...
Alltid i mellanåt kan Nikonisten få druuft efter myggor och älgflugor. Då är det dags att dra till skogs igen en gång. Denna kosa styrdes till Kuusamotrakten. Där kan man vandra flera veckor utan att hitta hem tillbaka. Eftersom Nikonisten var på nikotinindragning (slutat för många år sedan) då hjärnkompasserna delades ut var det ett enkelt beslut att hålla sig till utmärkta rutter. De var utmärkt utmärkta dessutom.
Som uppvärmning passar den ynkligare Björnstigen bra, sen då man är stor kan man satsa på den större Karhunkierros, som traskas från Salla till Kuusamo. Den är visst lite över 80 km. Salla e trevlig.
Den lilla Björnstigen är 12 km lång, man kan vandra den ett år, en kilometer per månad - praktiskt. Och då ser man ju alla 12 årstiderna. Nikonistens semester var däremot för kort så vandrigen fick ske i lite snabbare tempo.
Denna passar alla åldrar och Nikonisten tycker myki om stigens mångsidiga vyer, dock inte så mycket om alla trapporne - i synnerhet om kamerautrustningen tas med i helhet, det blir då 17,5 kg extrabörda. Den vettiga fotografen lämnar t.ex. tilt/shift arkitektlinsen hemma och laddar i stället mera korv i ryggsäcken.
Början känns bra, vädre e frisk å omväxland. Efter att man klarat sej över hängbron känns det nästan som om att gå på ein autostrada.
En del fuskar ren i början. Om man int vågar gå på hängbron kan man ju padel över. Men man vaal våtare.
Myllykoski e allti lika grann, eller så känns he bara så då man e så i början ännu ...
Jopp hej di hej da. Vandringsleden passar för alla åldrar, de unga som man gick raskt förbi när de tyckte det var tråkigt på räätåna, skuttade glatt förbi bredvid trappstegen senare på vandringen. Ingen rollatorkusk körde dock om Nikonisten.
Alibläddråna (Lavskrika, Kuukkeli) är ganska tamsnåla, de äter gärna glutenfria hälsokex, men MaxiTupla går också i nödfall. Grannan fågel.
He er jusåm grannt överallt. Ruska var n lite tamare i år, beror säkert på lama o all inbesparingan. Undrar va di ska göra me allt röfärgå?
Nikonisten valde denna gång att vandra medsols för att få avnjuta trapporna i början av äventyret. Här står han nog på toppen av sin karriär.
Trappstegan var omkring 300. He e som 13 våning. Men här var trappona placera så att man gick 4 våning åpp å saan trii våning ner. Lite som postiljon som int hittar rätt mottagaröppning.
Men verkligt granna vyer fick man ju skåda. Bra ti ha kamerona me, då kan man allti ta en paus för ti fota exepelvis renskååne. Ingen tror att du är utmattad.
Kallioporttis skylt ger nog lite energi, sen är det likson lite mera nerförsbacka. Trodde först skylten var en giljotin för de svaga...
Finns också broar över lugnare vatten, men tror ingen ha skrivit en låt om det. Men jag kan ju ha fel.
Jyrävä e lämpligt namn he jyrär ganska mäktit. Samtidigt finns där en fin rastplats. Då dags för korvar o kaffe i flera omgångar. Man anar inte att fortsättningen börjar med gårrtrappona.
Skyltningen bjuder på många uppförstrappor, men i härlig terräng med fantastiska vyer.
Sen är det bara restan kvar, över bron och till kaffestugan för sockermunkar och kaffe/kakao/mums. Lite bastu och korvgrillning resulterade i en tidig sängfösning.
Magert jaktresultat, tre lokala svarta myggor och en älgfluga som rymde.
Nikonisten rekommenderar rutten å det varmaste o svettigaste. Vilken årstid som helst.
NaturStig, KonstStig, KonStig
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten ut för konStigheter. Antingen är det bara en sattuman sanelema juttu, eller så har Nikonisten medföttinbyggdgps eller annan magnetisk förmåga att framkalla konstigheter.
Den första konstiga Stigen var NaturStigen.
Vaffö då då? Jo, stigen var utmärkt lite annorlunda, med lyktor och till exempel maskrossegerkransar, eller sommardito.
Det är att vara annorlunda. Jag antar att lyktorna är till mer nytta i vintermörkret än kransarna.
Men Nikonisten hamnade helt oavsiktigt på en annan stig, en konstig konststig eller konstrunda kanske det heter. Herrlit! Sådant gillas av Nikonisten o hans enögde. Blev glad i sinnet av dessa konstverk.
Däremot missade Nikonisten här totalt. Spanade efter ÅTÅGET, men såg det aldrig - inte ett spår av tåget i ån.
Den absoluta favoriten hittades på lång håll, trots de progressiva på näsan. Nostalgiska minnen hämtades blixtsnabbt från hjärnvinden - jipiiii Pacman...
Sen stötte jag på en trevligt konstig figur, som var på väg hem från firmajulfesten. Är inte säker på på den hörde till samma konstutsällning, men passade bra in i alla falla.
Mera konstrunda och mera glada tankar. Efter några årsringar blir det kanske närmast antikrunda för Nikonisten. Gäller att passa på nu.
Läpparna små utav bär äro nästan blå ... Tror det heter törröhuuli på finska? Virkad Botox?
Det stod på lapparna något i stil med Knit'n'Tag Turku, vet inte om det har att göra med Wash'n'Wear eller Rock'n'Roll?
Jag vet att en del av dessa är förbjudna.
Tror denna hette 'Lipputyttö', men vet inte varför.
Konstigeheterna fortsatte, mittiallt befann sig Nikonisten mitt i en flåsorkesterkonsert - utomhus. Vet inte om det var på flit eller om det drogs nya internetkablar inomhus. Men det var väldigt svängit yeah.
Också en del av publiken kunde ha hört till en konstutställning.
Vid visst musikstycke blev vissa i publiken hypnotiserade och med stela stirrande blickar räknade de till stegen och startade sin letkajenkka. Måste vara en inbyggd reflex hos urinvånarna.
Men på grund av, eller tack vare depressionen, blev letkan ganska lam denna gång.
Ett helt eget konstverk är ju redan att få så mycket publik till en konsert. Så hade då Nikonisten fått sin kulturportion för dagen. Nu kurrar det förskräckligt i magen, så dags att traska till hotellet för en annan portion och eventuell efterrätt.
Det sista konstverket (förutom måltiden). Denna pub har nog haft rea också utanför den normala reatiden. Det är väl nog också ganska KONSTigt.