Visa inlägg taggade med 'naturstig'
Öjbergsdorff Adventure
Alltid i mellanåt blir det naturligt traskande för Nikonisten. Efter morgonpromenaden o frukost inklusive papperstidningar skulle det vara dags att städa kämpän. Men eftersom jag hörde hur skogen ropade mitt namn trots nordvästlig vind, måste jag bara skippa städtalkot o ta mej en tur till Öjbergsdorffska Alpine Center, som också har öppet sommartid.
Det fina med naturstigen är att den är utmärkt utmärkt med fosterlandsblått. Första vattenhindret var så stort ännu så här tidigt på säsongen, så Nikonisten beslöt att gå runt den.
Trots att bräderna var lite murkna funkade de helt okey, gick man på sidan om var det lite klottigt.
Blåmärkena var betydligt tätare på stigen än på vandraren. Kräver specialkunskap om man ska gå vilse.
Stenbumlingarna skulle nog ha mycket att berätta - oom det bara skulle finnas någon som har tid att lyssna.
Väl uppe i tornet kända man hur den var lite tyngre att andas, eftersom luften är så mycket tunnare så här högt uppe. Men det var ingen fara, bara man tog det lite lugnare och passade på att ha fikapaus. Mycket på gång på Söderfjärden.
Sen var det ju bara resten kvar.
Videkissåna var stor jusom rumppå på Pimjalofrasse!
Tack för denna gång, måste definitivt ta en runda till eller två på sommaren.
Update! - - - Dra till skogs!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten påmind om hemska saker. Under söndagsfrukosten hände det åter. Windows - Update - Usch! Men jag tog det som en karakaar. Först analysen: menar updaten att jag måste tvätta fönstren eller att det skulle vara dags att uppdatera gardinen. Men den har ju hängt där bara nästan 8 år? Fönstren blevo tvagade i höstas?
Beslutsångesten fick mej att hitta korvhydratisk nödproviant, sen kaffe i termosen, de tvenne trogne enögde japanske vännerne runt nacken och fly fältet! Flykten blev inte ända till egypten, men till Fort Sommarö over the Bridge.
Den första i välkomstkommittén var en trevlig Grand Old Lady, som nyss hade skakat sig som bara hundar kan göra. Det ser man på 'flaiskåna' på nospartiet. Ägaren upplyste mej, att hon är mycket snäll och gillar alla som kan tänkas ha något ätbart med sig.
En bit förbi monumentet finns en lugn insjö för dem som gillar lugnare vatten.
Sen en bit tillbaka, de där gamla bunkrarna ser alltid lika spännande ut. Stigen är mycket bra utmärkt och området är gårrvälskött. Bäter än ny!
Havsviken var nu inte så farligt vild i dag. Några fiskare gick omkring i sina högskaftade stövlar och försökte få loss sina krokar eller så var det väääldigt stora firrar i andra ändan.
Vid bryggan fanns ett splitternytt skydd, bredvid fanns ved och framför fanns eldstaden med grejer o galler för korv o pannkaffepanna.
Så det var bara att framkalla lämplig hunger, för snålheten är ju konstant.
Under tiden som maten tillredde sig själv till lämplig well-done, tog jag mej en titt i närnaturen.
Också vid start och mål fanns ett fint nybygge. Gamle kersantti fanns nog också kvar, men det nya hade fina sittplatser och köksinredningen var helt super.
Skål och välkommen! Nära till hands, snyggt och prydligt, passar både stora och små. Hoppas du som läser detta aldrig har varit på fortet, dags att besöka så fort som möjligt. Dags för en nelfie.
Och - fönstren blev tvättade, men samma gardin fick hänga vidare.