Visa inlägg taggade med 'park'
Härlig stämning på parkkonserten Operapärlor
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten vara på rätt ställe vid rätt klockslag. Vasa stadsorkester ordnade en herrlian parkkonsert på lördagen klockan 15.
Speciellt med denna konsert var att orkestern spelade inne i stadshuset, men konserten striimades på jätteskärm utanför stadshuset. Publiken fick sitta utomhus i kyrkparken intill lotsstatyn och njuta av både musik och piknikkorg. Vilken härligt somrig kombination!
Uppskattar att det var över 300 personer i publiken, kanske rentav 350. Solen sken, som det bör i Vasa.
Vasa stadsorkester , dirigent Tomas Djupsjöbacka.
Mycket publik i kyrkparken, hela familhjer samlades på filtar och njöt av piknikkorgarna
Kevin Greenlaw, baryton, en av konstertens solister
Marjukka Tepponen, sopran, konsertens andra solist
Konsertmästare Maano Männi kommer att leda orkestern inkommande lördag klockan 15. Då bjuds det på lite svängig och jazzande musik. DEt blir mycket intressant.
Tomas Djupdjöbacka och orkestern kan bara vara nöjda med konserten. Publiken stornjöt.
En fin idé, hoppas vi får uppleva flere likadana konserter. Kanske vi en vacker dag får hela orkestern ut framför stadshuset.
Vinter i Etseri Zoo
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på nå kiva fotokeikkor. Etseri zoo brukar de flesta besöka sommartid, men nu är det faktiskt så att de flesta djuren är mera aktiva vintertid - rentav lekfulla.
Lördagens väder var nu inte bästa möjliga, det snöade lätt men blåste desto mera. Nästan så man fick hålla i vedklabbarna när man sko grilla korv.
Men varken snö eller vind störde djuren.
Kasper, Jesper å Joonatan hade fullt upp med att bråka med varandra - på bilden 2/3 av dem
Hälge med sitt harem.
Korpen Corvus ville hellre posera framför kameran än att hjälpa livskompisen att bygga bo
Räven raskade varken över eller under isen.
Vargarna såg bekymmersamma ut - deras framtid har varit mycket uppe i media senaste tiden.
Det var inga rappa tag här inte - kanske måltidsvila. Granna färger.
Lofrassen var noga med att märka alla stolpar. Vilket vackert djur.
"Who - me? Are you talking to me?"
Uttern ser man inte så ofta i Etseri. Man borde passa på då det vankas strömming - då är den nog i farten.
Snöleoparderna tycker om att brassa på i snön.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
LumiPyry i Etseri
Alltid i mellanåt styr Nikonisten kosan mot inlandet. Etseri djurpark var målet denna gång.
Där har Nikonisten varit många gånger tidigare, men alltid lika roolit. Nu var pandahuset klart och med fin restaurang och ny reception. Bara ti betaal o njuut!
Blev nog en helrunda kring parken och sist besök i pandahuset. Kan rekommendera att göra tvärtom, om du fotar med systemkamera - linsarna immade genast igen när man kom in :(
Hade läst att Pyry, den med kroppstyngd på 115 kg är den livligare - pyttsan. Han hade börjat med karatag och ätit bambu två timmar i sträck och tog sin karatupplur! Det var Lumi som stod för showen.
Det var fart på när Lumi schwischade i sej bambu ...
Sen ut ett varv i snön, några rullningar och en kullerbytta ...
Och sen in till bambumåltid tillbaka
Lumi hade snabbt lärt sej att gilla tallen som klätterträd - vet inte hur mycket tallar det finns i Kina?
Tallpanda?
Lumi gillade snön, tog sin leksak och härjade vilt!
Pyry ansträngde sej lite och böt viloställning ett par gånger - inte för ofta. Ser faktiskt ganska skönt ut ...
Trots att biljettpriset kan kännas högt - i synnerhet om man far med hela familjen - så kan Nikonisten berätta att pandahusbeökarna såg väldigt glada och nöjda ut efter besöket.
Mera hyss i Etseri ...
Alltid i mellanåt blir inte Nikonisten mättad. Finns det dessutom rum på minneskortena, så kan det bära i väg på följande äventyr utan urladdning. Äventyret fortsatte i samma område, mellan solsken, regn och hagel. Just som vår sommar skall vara.
En kort runda i djurparken gav några trevliga minnebilder.
Första krabaten vi mötte var Järven Tuija. Eller så är det Tuijas kompis.
SmåBamnbina utforskade den nya världen med hoppar och skuttar.
Snöleoparden hade lite leidon. Kanske för att det inte fanns så myki snö.
Nikonisten är inte riktigt säker på vem det här är. Absolut för stor för att vara en pudel. Har ett svagt minne av av den hade något att göra med skjortor eller paitår eller kanske lågkonjunktur.
Så här på sommaren finns det myki småttingar att kolla in. Denna skall bli en ettögablinkare på MTV3 då hen blir stor.
Ingen småtting precis, men såg smått irriterad ut.
Men här kommer en småttingkulting.
Lokatten ser ju vänlig och kramgo ut.
Men skenet kan bedra.
Under tidigare besök har Nikonisten lyckats fota både öron och svanstopp på Mickel. Men nu hade vi båda nättre tur.
Kattbjörnen (Ailurus fulgens) är alltid lika snabb som klurig. Men då gällde det ju bara att fota klurigheten.
Kattbjörnen skall få närodlad bambu till buffén.
Nu har de också öppnat lantgården. Där finns mindre skygga djur. De riktigt ber om uppmärksamhet. Härligt att de kom på denna idé. Här är det jut besökarna som gör programmet och inte bara fungerar publik. Blir absolut säkert superpopulärt.
Kossorna blev bjudna på fräscht färskgräs.
Trevliga och annorlunda svinaktiga varelser. Dessa ullsvin var väldigt sällskapliga. De tyckte speciellt mycket om att gnaga på Nikonistens vandringsskor.
Ota kiinni mistä saat, skulle det heta på finska.
Två ponnyn verkade nog stortrivas och må bra i sin ganska stora hage. Också dessa kom fram för att bli klappad av publiken.
Nikonisten tycker nog att ni kunde, mellan alla andra aktiviteter, tra en sväng till Etseri. Finns nog att göra för två dagar minst. Den nya flowparken verkade också mycket popoulär. Både downstairs och upstairs, där de äldre hänge och klängde, som Kusin Vitamin i tiderna.
Uulårondå.
Alltid i mellanåt återkommer Nikonisten till den stad där han 'jobbade' 1978. Då blir det alltid lika passligt att ta en vandringsrunda i den fina miljön. Startar man från Toripolliisi och väljer att vandra genom Ainolaparken och över Patosilta kan man ju gensticka övre Korkiasaari eller traska till Hietasaari o komma längs broarna tillbaka. Nikonisten sträckte på sig en såndär 6,6 km länk.
Denna gång blev det en också koll inne på gamla stadskasernsområdet i stället för caféslottet vid bron.
Mötte en plaskvåt konstverk. Ganska passande nog.
Mera konstverk längs vandringen. Lite modernare. Kanske kommande reklam för ny Hota-pulver?
Trevligt med de vita broarna på Hupisaari /Ainola. Tror bestämd de var lika många i vintras, men de var kanske kamouflagefärgade då.
Kortare än Kwai men trevligare än suckarnas.
Halloy - parkstrand med rinnande vatten.
Den här bron var så lpng att man hade byggt viloplats på mitten.
Ormbunkarna stortrivdes redan nu, undrar hur stora de är i höst.
Här var det fisktrappor för lekande firrar. En bit högre upp blev trapporna smalare. Där satt måsarna som på buffétlunch.
Somrigt värre vid älvsimstranden.
Jaahass. Här på bilden då 'Hässäkkä' eller SS1 alltså Sotilassairaala 1.
Här jobbade Nikonisten i skift. 'Hemmet' var dock på Hiukkavaara. Här bäddade Nikonisten sängar, mätte feber och puls samt blandade risinolja i brunsåsen åt otrevliga patienter. Nu hade hela stadskasernområdet förvandlats till konst å kulturcenter, tror jag.
Kraftwerk.
Bron till bibban. Lyckligtvis är Uleåborg en vacker stad. Annars skulle det ha varit en tråkig aftontraskning.
Här är Toripolliisi, som mitt i gatan står. Håller ordning o reda på torget. Efter några steg mot torget kan man inhandla och avnjuta stadens bästa burgare. Rekommenderar 'Slaktarens' med alla tilltugg.
Björnsläpp, hjärnsläpp och soldyrkare ...
Alltid i mellanåt far Nikonisten på jakt. Mest på fotojakt, skjuter inte med gevär. Denna gång släpptes Nikonisten lös bland alla möjliga djur o kreatur. De flesta hittas i Etseri djurpark, lite inåtlandet. Beroende på varifrån du reser.
Tuija Järv var den första soldyrkaren Nikonisten hittade på vandringen. Tyvärr fick man inte ge godis åt Tuija, så Skippers Pipen försvann i Nikonistmagen. Därav minen.
Peter Grånos, orkade inte ens posera, samlade energi för maratonlogistiken inkommande jul.
Nikonisten lapade också lite sol på pausplatsen. Vädret var väldigt terassvänligt, men servicen var gårruusli.
I mellanåt måste man solbada genom plankets spjälor. Men det skall man inte göra för länge utan att röra på sig, då kan det gå som för zebran.
Eftersom snöleoparden hör till frasssläktet, tycker den mycket om sol och värme, men gillar också att brassa i snön.
Vildsvinet är inte lika vackert som lat. Nikonisten ids inte göra några mänskliga jämförelser denna gång.
Lofrassen älskar också solsken - från alla håll.
Rödbjörnen eller lilla pandan njöt av solen i skuggan av grenar o barr.
Kompisen, av samma ras, poserade gärna för fotograferna.
En del är då aldrig nöjda - liksom surpuppor i kvadrat. Oberoende om det regnar elller om solen skiner.
Nikonisten skall inte här heller göra nå vidare jämförelser... Men annars nog ett trevligt möte.
Nikonisten återkommer igen samma tid på samma kanal.
Bli gladare än surpuppan å kolla bilder från björnsläppet:
http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/96057
Pampas alpint - nästan.
Alltid i mellanåt könner sig Nikonisten extra alpin. Tyvärr är det bara så langt till alperna och veckosluten för stäckå. Men när jag en gång diskuteera me Grandells Stig, fråga han om ja hadd vari ti Lauhanvuori. Noup - men nu har ja varit där en halvdussin gånger, minst.
Lauhanvuori är en nationalpark lite bakom Bötomberget, beroende på från vilket håll man skådar. Kunde kallas Pampas Alperna, men det stämmer int riktigt alls på något sätt. Men är värt flere besök - alla årstider.
Speciellt nu, då myggorna har flyttat till södern, är där speciellt roligt. Bredvid parkeringen finns en passlian torn. I bland stänger de tornet på vintrarna, om det kommit myki snö. Men denna gång stod döre lockande ypi.
Bara ti byri trapp.
Kan ju nämnas, att Lauhanvuori e Västra Finlands högsta fjäll.
Man kan med zoomröret se växthuseffekten på riktigt.
Nikonisten puustade nog efter upptrappningen, men det berodde ju på att luften är så tunn här uppe.
Grann utsikt. Man såg ända till månen.
Efter nedtrappningen var det bara att börja traska måt målet - eftermiddagsmålet.
Nästan som i en trollskog.
Härliga vyer bara man minns hålla ögonen öppna.
Sikta på stjärnorna!
Spitaalijärvi, Spätelskesjön, har en pH på 4,67. Det är säkert bra på något sätt, tror jag. Såg inte till en enda människa med spätelska.
Sjön isolerades från Ancylussjön för 9000 år sedan, på våren. Den ligger nu på 176 meters höjd över havsytan. Det är ju inte i världsmått så myki, men för att vara så här nära Pampaslandia snuddar vi nog på världsrekord.
Äntligen framme vid sjön eller ännu viktigare rastplatsen. Genast på bakgården finns ett vedlider.
Grillpaikkan är en av de bästa Nikonisten har grillat korv på.
Bara att elda på och grilla lite vandringshydrater.
Å sen lite kaffe å på.
Den brinnande tallen.
Härliga formationer.
Sen då man har traskat uppförsbacke ett par kilomeeetrar, är det dags att sakta in i kurvan till parkeringen.
Efter det är det obligatoriskt att bila ner till Lauhansarvi för att äta älgmaletköttsbiffar me myki lök o annat gott. Desserten är inte obligatorisk.
Nå, Lauhanvuori är ju helt gårrmäkti på sommaren. Där finns myki små vandringsleder åt alla vädersträck. Helt fantastisk natur. Och myki närmare än du tror.
Nikonisten lovar att återkomma sen då myggorna har återvänt.
Julmarknad på Stundars
Alltid i mellanåt söker sig Nikonisten till traditionell julmarknad på Stundars. Egantligen ganska ofta. Eller ännu mera egentligen varje gång den ordnas. Och det händer ju varje gång julen är i antågande. Nästan årligen.
Väderleken var varierande beroende på planet. Gräsrotsplanet var riktigt äkta rapafööre, medan i övre sfärer gällde solsken i blick. Mellanplanet bestod mest av olika juldofter, som varmagrisar (inte skinkerade), pepparkakor, granris, och grillkorv. Skulle ha inhandlat ett par sådana, men de var lika bleka som grisarna och alls inte så welldone som Nikonisten vill ha sina gombrännare.
En liten sammandrag dock av den trevliga stämningen i vimlet bjuds det på:
Bjöds på både varmt o gott, dock inte alltid i en och samma produkt.
Killarna tyckte nog att vårrullar är bra julmat, lämpliga till föret i alla fall.
Pepparkaksbagarna hade full rulle med att rulla brödkavel över kakorna
Den tomten hade nog den häftigaste rattkälken Nikonisten har plåtat, Stiga åt sidan.
Eleverna från Tölby-Vikby skola tråkade olika tavara och samlade in evrås till klassresan. Trevlig resa!
Det bjöds på mycket intressant ... och gott ...
Stickgummor i långa rader
Mycket folk, som vanligt trotsar stamgästerna vädret - varje år.
Korsholms Lucia med följe sjöng de treditionella Luciasångerna.
... och hattarna på sned ...
några extrafoto finns i WEBFOTOALBUMET
Hundsim - kattsim - Björnsim.
Alltid i mellanåt är Nikonisten speciallt glad. Det är han till exempel då någon annan simmar i kallt å vått vatten.
Jaki är en av Etseri djurparks absoluta favoriter. Mamma Mimmi o pappa Mörri håller till som närmaste grannar. Jaki är 3 år gammal.
Jaki brukar vara speciellt rolig när det är björnsläpp på vårvintern, men verkar nog att gilla att dra shower året runt. Tala om speglingsbild.
Vet int om Jaki har höjdskräck eller magaplaskskräck, men vägen ner i plurret gick med rumpan före i värdigt tempo. Kanske för att hålla ögonkontakten till publiken.
Jaki hade ingen gul gummianka att ta till, men labbarna fiskade upp en helt ok badleksak.
Det gnagdes o tuggades o sen skulle ju leksaken rutscha över hövå.
Splish splash I was taking a bath ... i skogen gick
följande performance fordrade lite koncentration.
och än snorklade han hit ...
Jaki kollade hela tiden att det fanns tillräckligt många fotografer bland publiken.
och till slut var det dags för aftonbön o lite kvällsbit.
Kom nu alla i håg att hösten och vintern e gårrbra besökstider i djurparken. Vissa djur älskar att leka med snö och i snö. Oftast just de som i sommarhetane int orkar underhålla publiken.
Men mata dem inte - de tål inte hesburgers eller maxitupla - de får i stället nyttigare o mindre saltat/sötat.
Pandan väntar ivrigt på sin kompis i Etseri
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten bland kvistar, löv o myggor för att hitta fotomotiv. En del gånger låter han lättjan vinna o far till färdigt serverade buffébord. Denna gång till Etseri djurpark.
Där väntar den söta kattbjörnen, pandan, röd pandan, Ailurus fulgens, eller randåromppå på en kompis från Irland. Pandan trivs nog bäst i gott sällskap, tycker inte om att länge vara ensam. Men nyfiket kollar hon nog på besökarna - tills hon tröttnar. Sen har jag aldrig förstått varför man måste väsnas så helsikes i djurparkerna överhuvudtaget. Inte blir djuren mera intresserad av besökarna fast man visslar, klappar med händerna eller falsksjunger. Noup!
Nikonisten tog en runda och här då några få plock.
Snöleoparderna väntar mest på vinter och snö, då är de i rätta elementet. Kan nog rekommendera vinterbesök till Etseri. Många av djuren är aktiva då. Djurparken är öppen året om.
Järven är också ett symppisdjur, men lämpar sig nog inte som kramis.
Uttern var helklart på semester.
Lokatterna är nog alltid lika intressanta, också de är mera lekfulla och aktiva under vinterbesöken. Vem tusan orkar brassa på i tjock päls.
Hmm kanske tanken har gått till en jätteglass.
Nästan som från Disney ...
Nollstress här - allt gjordes med lugnt tempo. Kom att tänka på sengångare då jag följde med sysslorna.
Men ack vilken blick ...
Skulle gubben nu vara snäll o försvinna med de där rören - tack.
Men - javisst - tänkte nästan glömma - det är ju tid för glass:
Det finns massor att göra på området. So om det är över 5 år sen du har besökt, kan jag nog rekommendera.
Flowparken såg så hiskeligt hög ut, att Nikonisten inte vågade fota den. (hänga o pingla uppe i träden - hmmm)