Visa inlägg taggade med 'peed'
Hjulshow - några peedööden.
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på sin peed, som står tryggt i de djupa källlarvalven. Bara undantagsvis blir det trampdagar. Kanske flera efter den kommande snön.
Nikonisten gjorde några iakttagelser, då han reste lite omkring under julen. I Tyskariket har de fint med cykelvägar, de har till och med egna cykelfilar i staden. I gatukorsningarna har de till och med egna egna pole-positions för peedare.
Fanns stor risk att få en gårrutskällning om du som fotgängare vinglade dej in på cykelfilerna. Jag menar helt ordentlig. Men keine Fahrradhelme syntes till.
Eftersom Nikonisten skulle vara ännu farligare för allmänheten om han rörde sig på peed med alla fotoattiraljer, tog han sej i stället an att lite kolla hur de låser sina peedar i dessa cykeltäta orter.
Och svar JA DOCH punkt. Alla låser sina cyklar alltid. Punkt.
En del använde dubbla lås, så att en skurk inte kunde stjäla t.ex. bara framdäcket eller tvärtom. Lite prakkåt om man har kiirus.
Man kan ju å parkkeer peede på tokan ställ där int peedtjuvan söker så bra. I synnerhet om man har lite pulumaate me. Eloveena funkar gårrbra. Kolhosparkering på foto med puluvakt.
Fast man sko lås me fleir lås å vajer, kan he häns att peedtjuvan plockar lös en del märkbart viktå deilan. Tokå som gör peedasi na liiti läättari.
Kolhosparkkeerase e å bra, men int er he helder rittisäker. Bäst ti parkkeer på grannan paikka.
En sätt ti skydd peede från tjuvan er ju ti int parkkeer he utan man peedar heila tiidä. Så stee som Grahns Janne från Kokkola.
Modellexempel på style-parkering i Freiburg. Återkommer me meir fundeeringan.
Gårrpeedase.
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten extra nöjd och belåten. Som just nu. Har just avverkat Botniacyklingen. Igen en gång. Tror första gången var 2009? Lite tungt kan det ju kännas i bland, men då det är förbi och avklarat sprider sig en en herrrlian tsänslå i kroppe.
Om det råkar vara lika fint väder som i fjol eller i år kan det vara ganska tungt i bland att kånka på all kamerautrustning, men som tur är får man ju köra bil mellan tankningsställena - och där vankas alltid kaffe, energibulla, saltgurkor och härliga äkta talkomänniskor. Så lite måste man väl tåla för allt detta.
Härlig natur får man på köpet. Vy från Öjskatavägen.
Teamwork.
Skicklighet krävs av både den som tar och den som ger. Snabbhet är en fördel för fotografen.
Vågar inte gissa på arten, men vi kan väl hålla med om att de är gula, vita och ganska gemytliga.
Hejarklackarna fick mycket beröm, flere cyklare nämnde att de aldrig varit med om något liknande, folk komer ut till vägkanten med frukostbord, spelverk, sitter på traktorlavor, hejar o ropar och uppmuntrar. En orsak till att de kommer tillbaka nästa år, sade ett gäng från Den Svarta Korvens Land.
Tankningsställena var populära, de som inte tävlade tankade också lite socialt - huvudsaken att man mår bra och har roligt.
Cyklartjejerna ställde gärna upp på kompisfoto. Där karafolk hellre visade upp sina splittansnya velocitrampverk, visade tjejerne mera upp glada leenden och kompisanda.
Utrustningen behöver inte vara så vädervärdig för att man skall trivas.
(för att ingen skall missuppfatta må skribenten nämna att detta par inte deltog i tävlingen, cykelhjälm är ju obligatorisk).
Tuurala tankstationen är trevlig, fåren kommenterade ivrig, ofta och högljutt tävlingen - men ganska ensidiga och likadana kommentarer var det hela tiden.
Evenemanget har blivit till en familjefest där alla trivs och nya upptäckter görs.
Här bjuds det på musik några kilometer före Norrvalla.
Ett evenemang att rekommendera oberoende om du peedar eller inte. Men inte så allvarligt, flere trampade genom 67 kilometersloppet på helt vanliga cyklar i ett trevligt sällskap i härligt solsken - och med öm rumpa i flere dagar på köpet.
Mera foton från evenemangen finns på KLICKA HÄR!