Visa inlägg taggade med 'pia-karin helsing'
Stämningsfull julkonsert med WSG
Alltid i mellanåt låter sej Nikonisten överraskas - med glädje. Kanhända en av de vackraste AveMarior fick Nikonisten njuta av på Wasa sångargilles traditionella julkonsert i Trefaldighetskyrkan. Den tolkades otroligt fint av Pia-Karin Helsing.
Pia-Karin Helsing var gästande solist på konserten. Hon sjöng både solo och med kören samt ackompanjerad av Anton Ylikallio. Dessutom gav hon konserten gyllene vingar genom att spela cello, det är inte ofta man har solister som både sjunger och spelar. Adams julsång O Helga Natt fick absolut en helt ny dimension med sopranstämma, du måste bara höra den.
Jimi Järvinen, Vasas egna orgelvirtuos, både ackompanjerade och spelade solo i Fantasi över franska julsånger. Jimi är konstnärlig ledare för Lappo internationella orgelfestival.
Publiken fick njuta av traditionella julsånger, men också nya och i nya arrangemang. Innan konserten diskuterade Nikonisten med Jimi om det är ett måste att ha med de gamla traditionella julsångerna på en julkonsert. Vi kom snabbt, utan omröstning, fram till att de bara hör till och måste vara med. Det är ju i första hand dem publiken vill höra.
Stefan Wikman, dirigent. Konserten lämnar ingen kall. Självklart man fick njuta av klassiker, som Härlig är jorden, Stilla natt, Betlehems stjärna. Inledningen traditionsenligt med Alta Trinita Beata, en processionssång från 1400-talet, arrangerad av Göte Widlund.
Årets julkonsert levde verkligen upp till WSG devisen "Nyskapande på traditionens grund". Lördagen den 17.12 kl 18 ger kören en repris på den fina konserten. Det finns ännu biljetter kvar.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Från 'första kyssen' till 'en dag i livet'
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att konserterna lockar mera än naturstigarna. Kanhända det beror på att sommaren har bjudit mera på konsertväder. Tror faktiskt att de första myggen har kläckts i södern och sedan liftat med flyttfåglarna till Finland. Ja vet - finns inte dåligt väder - men orkar inte dra kåljar o hanskar på i juli.
Men konserterna. Det finns myki utbud. Den senaste veckan har det blivit ganska många konserter inom ramen Musikfestspelen Korsholm. Bjuds på nytt å gammalt. Måste erkänna att en del 'nytt' är menat för Nikonistens nästa liv, men gläds ändå över nya upplevelser.
Måndagen var ganska konsertfylld, fyra konserter! Alla var klassiska, tre var riktigt klassisktklassiska och den fjärde var Beatles. Nämligen en herrlian kok Beatles. Det är ju 50 år sedan albumet Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band kom ut. En verkligt annorlunda och spännande samling beatlemania.
Börjandes i Vasa stadshus, med bland annat mycket Sibelius, ett uruppförande av Johannes Piirto, senlite mera romantisk Sibelius och finalen med Richard Strauss.
När Nikonisten tog pianolektioner hos Erik Fordell, hände det sej att tangenterna inte alltid lydde fingrarna. Johannes Piirto löste problemet genom att spela direkt på pianosträngarna. Skämt åsido. Piirto framförde sitt verk för första gången tillsammans med Borea kvartetten. Nikonisten gillade.
Pia-Karin Helsing bjöd på romantisk Sibelius, nästan på hemmaplan. Säv säv susa, den första kyssen, svarta rosor mm.
Vasa stadshus' festsal fylldes av ljuvliga toner.
Ville Hiilivirtas valthorn bjöd på rosenblommiga nyanser.
Efter stadshuskonserten blev det en annorlunda blandning av klassiskt.
David Myhr inledde Beatlesaftonen. Ett för konserten handplockat hjärteband kompade och stämmorna var super.
Som extrahjälp hade projektledarna bjudit in Vasa stadsorkester, Hippi Hovi agerade konferencier.
Markus Fagerudd dirigerade och hade arrangerat albumets alla låtar.
Hippi Hovi hjälpte publiken att agera rätt vid rätt tillfälle. Publiken fick också sjunga med i 'All You Need is Love' -refrängen under första halvlek.
Sgt Peppers ...
Grymma tolkningar av David Myhr, skulle de ha sagt i Sverige. Här tycker vi gårrbra.
Stefan 'Kilju' Lindholm hanterar vilket stränginstrument som helst. Här hanterar han en indisk citar, precis som George Harrison. Ett urgammalt djungelordspråk säger dock att man inte kan lära en gammal hund zittra.
En absolut mäktig upplevelse. Vågar inte ens tänka på jobbet bakom. Första konserten såldes slut snabbt och till tisdagens repris fanns det bara några ströplatser kvar. Löns säkert att redan nu boka till 100 års konserten.
Konserten avslutades med en Nikonistfavorit A Day in the Life, albumets sista låt.
Hippi påminde Nikonisten på ett roligt sätt att köpa ägg från butiken. Han e bara så bra.
Några foton hittar du i Musikfestspelen Korsholms WEBFOTOALBUM