Visa inlägg taggade med 'pohjan miehet'
Vid Frihetsstatyn
Alltid i mellanåt känner Nikonisten glädje över att få krama om traditioner. I synnerhet på självständighetsdagen. Frihet betyder också att man får göra vad man vill. Nikonistens självständighetsdag brukar till schemat vara en kopia av tidigare år, men innehållet känns ändå alltid unikt.
Nikonisten brukar inleda dagen vid hjältegravarna för att följa med kransläggningen. Har nog gjort det ganksa många år redan. Vädret har varit varierande från - 'smällkallt i celsius' och 'maskrosorna skulle trivas' och 'varför tog du inte paraskaftet med'. Men stämningen har alltid varit lika festlig. I synnerhet det året då Nikonisten anlände flämtande till platsen för att efter en stiund konstatera att det var faktiskt 11:30 och inte 10:30 som kransarna läggs ner.
Jukka Kentala och Seppo Rapo vid hjältegravarna.
Efter hjältegravarna är det varmdusch o editering som gäller - och en bit god mat, naturligtvis. Sen barkar det i väg till stadshuset för storfest. Där delas det ut kulturpris och Vaasan Jaakkos stipendium åt unga förmågor.
Sen av med kavajen å på med långkalsare, varma kläder, stövlar och i bland flytväst för att njuta av manskörssång vid världens enda Finlands Frihetsstaty. Innan sången kan man med intrese bvittna hur studerandefacklorna fräser och sprakar när snövattendropporna söker sig till den lågande veken. Fräääässs å spottttttt.
Men väder å vind haittar int naa. Vasa Marsch, Suomalainen Rukous, Suomis Sång, Finlandia och Vårt Land sjungna från Vasas absolut bästa manskörer får blåsten att blåsa neråt och snövattendropporna att för ett ögonblick regna uppåt tillbaka. Vattafiiling.
Vid editeringen av fotona med svalnande glögglas inom räckhåll, tänker Nikonisten tillbaka på dagen.
Alltjämt samma tidtabell, samma platser, samma rutiner - men med olika upplevelser, nya förmågor och nya inslag - förnyas känslorna, de djupa tankarna och tacksamheten. I arbetsrummet på Brånx i Finland. Punkt.
Mera foton finns i WEBALBUMET.
VasanejdenVappen.
Alltid i mellanåt gryr förstamajmorgonen, oberoende om man vill eller inte. Tidpunkten är icke bestämd.
Väl torgkommen lyssnade jag på Pohjan Miehet under ledning av Katariina Korkman. Efter detta är det WSG på menyn, Stefan Wikman dirigerade och hade bestämt på förhand att vintern rasat i fjällen.
En av mina absoluta favoriter är ju nog Ljuva flicka, den heter väl seranad på riktigt. Årets ljuva flicka heter Nelli, hoppas jag.
Torget fylldes med folk och olika odörer, ihopblandningar av well done korv, frysstekta muikkåna, och lite gårdagssnapsar. Åskvädret planerade en attack, men gav upp efter ett ynkligt försök.
På Stindarslavan slog det gnistor då Kipinätjejerna körde ein fartfylld streetdance.
Hmm, måste vara yngre generationen Bruse då de ännu var ganska lika till storleken.
Enda felet med Stundarsmunkarna är att de är alldeles för små och kön igen är alldeles för låååååång.
I Sundom hade de fixat en riktigt grannan Valborgstång (heter det så?). Den var blommig av sej.
Nikonisten gillar nog det här med gammaldagsfirandet, behöver inte alltid finnas dammsugarpåsar till salu.
Mera bilder hittar du i
Våren inleddes med manskörssång.
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på när det egentligen blir vår. Meteorologerna har sin vetenskapliga definition, almanackan bjuder på sitt försök, flyttfåglarna kommer, lösglasskioskerna öppnar luckorna, och där uppe slår lärkan sin fru (småfåglarne), mormor har sin definition och så vidare.
Men för Nikonisten känns det nog som vår då man bänkar sig på den första manskörskonserten och hör de första vårsångerna.
Pohjan Miehet gav sin vårkonsert i Vasa Stadshus lördagen 25 april. Temat på konsrten var förutom Madetoja, Kuula och Pacius naturligtvis Sibelius. Vi firar ju 150 årsjubileum i år. Inte alls lätt för manskör. Absolut en fin konsert.
Pohjan Miehet, dir Katariina Korkman
Pohjan Miehet bjöd på vårliga njutningar
Katariina Korkman sjunger Svarta rosor (Sibelius)
Katariina Korkman dirigerar Pohjan Miehet
Hän kulkevi yli kukkien (Madetoja)
Den andra delen av konserten var fylld med Sibelius verk, avlsutningen naturligtvis Finlandia hymnen. En fin konsert, som en definitiv öppning av våren.
"se hur det spritter i byxor och grenar.."