Visa inlägg taggade med 'rader'
Ta det iisigt.
Alltid i mellanåt minns Nikonisten de heta dagarna i somras (!) och hur man nästan svettades i hjäl i solgasset. Då är det mest passligt att ta sej ut o fota lite i -2X grader. Det var verkligen 'gliist millan myggåna'.
Men myki kläder på och i synnerhet rätta kläder inklusive kåljare för att skydda de sista, ganska trötta hjärncellerna.
Moder Natur bjöd på färgsprakande syner att föreviga. Synd att den bitande kölden inte ännu kan förmedlas via kameran. Men du kan skåda bildan från din tablettpadda sittande bland blåbär o lingon i frysboxen, så får du lite fiilis.
Käka samtidigt en sparkling Magnumglass, extrastor, med skumppa.
Lite vintervy från ena ändan av Skräddargrundet.
Härliga formationer. Men mest glad var Nikonisten åt de värmande och upplysande solstrålarne.
Ljuset i tunneländan bådar och lovar att snart är det vår och bluessipporna niger i backarna.
Den alltför lite fotade bron.
Härliga gnistrande istappar.
... rentav fängslande ...
Nikonisten fastnade både på bild och i istapparna (foto Lena Sahlberg).
Vy från den berömda bron å ena sidan.
Brinnande iskristaller i väntan på värmande dryck.
Ja - tag vara på dessa iskalla dagar - spara dem på hårdskivan - drick myki varmt - njut!
Pennan.
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten någon trevlig bild i arkivet. Den här bilden tänkte jag döpa till 'Fiskelycka' och sen skriva några rader till den. Men det blev inte några rader - om fiskelycka. För dessa fiskar had ju inte så mycket lycka att skryta med. Antingen hamnar de i en läcker fisksoppa med några lappfjärdspotäter, eller så nappar någon av Alfreds vältränade måsfåglar dem. Om någon firre skulle klara sig ur detta skulle den säkert haman på någon pilkfiskares krok nästa vinter. Så det om fisklyckandiktensförfattande. Inte blidde det några vantar heller, stod det i Mäster Skräddaredikten, tror jag.
Eftersom jag ändå hade budgeterat en dikt får jag då låna några rader om pennan, som jag skulle ha skrivit med, om det skulle ha blivit en dikt. Dessa rader är skrivna av Nino Runeberg (svar: ja de var släkt):
Över en upphittad blyertspenna
En stump av en blyerts - en borttappad penna!
Var finns väl en träbit så ömklig som denna?
Men varder den åter ett redskap för anden,
hur villigt den vilar i mästarehanden,
hur redo att mänskorna glädja och styrka
och hylla den Ande, som andarna dyrka!
När dikten är skriven - i samma minut
är pennan en träbit - och dum som förut.
