Visa inlägg taggade med 'regn'
Ett sånt väder
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på gamla juttuna. Har ju varit med i SevenDays sedan starten hmmm 14.2.2014 (vändagen)
Tror dock att den mestlästa juttun e stulen från Min Skattkammare -serien. De flesta av böckerna har jag lyckats köpa från antisar och kan nu med stolthet överlåta dem åt nästa generation...
Mina favoritdikter var Ett sånt väder och Lyckans land.
Ett sånt väder, sa Per Fläder!
Kryp i lä, sa Per Trä!
Jag måste gå, sa Per Grå!
Jag stannar här, sa Per Skär!
Vart, sa Per Svart?
Till en butik, sa Per Rik!
Vad ska jag ha, sa Per Bra?
Du ska ha lök, sa Per Gök!
Hur många då, sa Per Strå?
Tre..fyra, sa Per Lyra!
Inte fler, sa Per Mer?
Det räcker till, sa Per Sill!
Skattjakt å regnbåga
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på skatter. Å menar verkligen int döm som man ska betal. Inte ens döm som man i mellanåt får tibaks.
Kanske mera skatter ti spara på minneskort eller i hjärtta.
Vi moriskaffe fanns en finan regnbåga i Brånx. Di bruk ju sej att he finns en skatt i båda ändåna. Precis! Nikonisten tycker verkligen att en av Vasas grannast ställe syns just mellan regnbågaändåna.
En rittian skatt.
Farbror Frost och Gumman Tö.
Alltid i mellanåt påminner Nikonisten sig om Johan Geisors fotoråd: du skall fara ut o fota i värsta vädret då ingen annan far o fota. Säkert en djup sanning. Men denna tödag luftade inte Nikonisten på sig mera än en snabb promenad till närbutiken efter grädde till texmexmössön.
Men otaliga gånger och under julstädningen kollade Nikonisten nog om det skulle ske någon Nikonistvänlig ändring i vädret. Men alls icke.
Först blåser det och snöar vågrätt, sen svänger vädret till ett milt sommarregn som sen bara ökar och till slut förstör all hopp.
Noup, Nikonisten hittade ingen motivation till utefotande. Efter skymningen förevigade Nikonisten dock eländet och tyckte gårrsynd om barnen, vars fina pulkabacke vid sjömuséet bjuder farväl. Där åkte barnen tåligt i snöpyrån på dagen.
Det blidde fuskfotografering dsinom fönstra.
Funderar på en gåta - varför är det Farbror Frost och Gumman Tö? Blev det så att Farbror Frost for på kalja med kaverina och Gumman Tö blev sur och skickade regnet. En till av världens olösta gåtor...
Mätaren visar + 2,5 grader. Undrar vem som hinner först, julbocken eller myggåna.
Gamla Vasa dagen - Vanha Vaasa päivä
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten vädergudarna och står framför spegeln och försäkrar för sej sjölv, att regnet far förbi Vasa. Dessutom påminde han att metereologerna löften inte är något att lita på. I synnehet inte nu då det är valår på kommande.
För att säkra att det inte börjar regna, nappar han ändå med paraskaftet. Det är inte mycket större än ett frimärke, men i alla fall.
Sen ut mot Gamla Vasa, där är det guidningar, loppisar, pop up caféer och äppeltjuvning på gång. Hela dagen.
Vandringen börjas vid muséet, Falanderska gården. Där får man en karta över säljställena.
Svänger upp på gatan och får koll på Bageriet Nöff's reklamskylt.
Här var Nikonisten också i fjol
och visste således att här säljs gott bröd. Smakade också på knäcket med hemgjort smör. Nam.
Stig Finne hade mycket intressant på sin gård, bland annat arméns gamla Sergei, sådan som Nikonisten vevade i militäär. Men här spelar han ett eget arrangemang av Orbisons 'California Blue'. Tyvärr.
Nikonisten tycker att handelsmännen blir bara yngre och yngre för varje år. Eller kan det möjligen bero på att ...
Här såldes kaffe med dopp - även té för dem som föredrar det. Ända fram till klockan te.
Populärt med guidade vandringarna, trots lite duggregn koiranilma heter det väl på finska. Varför vet jag inte.
Urvalet var mycket brokigt.
I fjol var det vackert väder, då gällde det mexikansk mat. Detta år såldes mat från Gambia. Kocken var närproducerad.
Man hade också möjlighet att diskutera planläggningen med Anne Majaneva. Detta foto har dock inget med den saken att göra.
Om opsten skulle återgå till dessa stiliga väskor? Nå gräsklippare ryms ju nog inte i dem, men nog några ikeaverktyg.
Nikonistens matklocka alarmerade, dags att hitta nå ätbart, som till exempel plättar med sylt. Det står faktiskt på klockan: "Martin Widlund, G:Carleby No 83". Klockan säkert då av gårrkvalitee.
Så var det då dags att ladda nenergiförrådet med lite plättar.
Nikonisten passade också på att köpa lite av de lokalnärrökta ostarna.
Talliravintola Tuulia bjöd på kaffe mm i verkligen mysig miljö.
Sen var det dags att skaka av paraskaftet och bila hem till Brånx och käka lite ost.
Lite mera foton laddas upp i WEBFOTOALBUMET!
Raindrops keep fallin' on Market
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att meteorologerna bara skämtar. Men i dag blev det nog att kolla vad sådana arken -båtar kostar och om man får dem på avbetalning. Ararat Credit Card.
Hursomhelst så inhiberades den efterlängtade keikkan till Molpehällorna. I stället blev det att fara till Storkyro på 1700 tals marknad. Den var då egentligen inbokad till lördag, men då regnade det ju (fniss).
Tror nog regnet hade samlat på sej allt sedan 1700 talet.
Lite blött var det nog, men sisufolket kom troget till marknaden - år efter år.
Samma sak med alltid glada Riku Raven. Men visst skulle det ha varit trevligare med lite uppehåll, sade Riku.
Riku, krukmakaren.
Still ska det vara både i sol o i regn.
Juha Koskela har designat smycken i 40 år.
Färggrannt i regnet.
Rita Lukkarinen och Eero Murtomäki var stiligt klädda. De sålde sina egna, fina produkter, bland annat fotoböcker och fotografier.
Sågspånen gjorde att gott arbete.
Hmm, här kommer ett riktigt julklappstips till mannen som har nästan allt och dessutom mustasch.
Allting blir modernare, nu blir man av med sina krämpor också per mobil. Appen heter krämpaway.
Kiva skyltning. Man fick dessutom smaka på lammköttskonserv.
Den här Nasse-Setä var inte längre varken rödnosig eller arg.
Prakkåt att gå omkring med två paraplyer, hur skall man då äta grillkorv eller glass?
Kortbetalningar välkomnas redan på 1700 talet.
Lite regn stör inte kommersen, men skyfall håller nog plånböckerna på tryggt avstånd.
Den gamla svarvtekniken funkar också i dag.
Att fixa jättestora såpbubblor är inte alltid så lätt. Regndropparna punkterar efter hand.
Såg många olika paraskaft, men inte en enda Picachu, men efter regnet blir det en hel del -attjoo.
Uusli väädre!
Alltid i mellanåt surnar Nikonisten. Denna gång beror det på det vädervärdiga vädret. Det är nämligen oerhört ohälsosamt.
I stället för att gå ut på 10 km promenad, känns det bättre att varva maxituplor med saltstickor och maxipepelakrits och fazersblå och för omväxlingens skull ta ett sidospår med glass+chokladsås / fastlagsbullor och, för att vara hälsosam, ett äpple. Naturligtvis iklädd nötta collegebyxor t-paitå o en värmande fleece.
Men, he finns alternativ. Man kan trotsa allting och kytta på regnuppehåll och då passa på att ta några aftonbilder nära dej.
Så packa fotoväskan, trimma stativet, fyll termosen, fixa mackor o gör en fotoexpedition.
Slutresultatet kan bli så här.
Se är det bara att ladda några mackor och byri editeer!
Regnet det bara öser ner ...
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att det regnar lite väl ofta o väl myki. Även om jag för typ 100 sedan gick en kurs i stepdans, kände jag mej inta alls inspirerad att FredAstaira ute på gården. Gårröödit.
Men snart styr kosan neråt i landet sökande efter sommar o sol.
Den som dansade den här effektiva regndansen kan väl fara på alterneringsledigt nu, alternativt livstids halshuggning på vatten o bröd på rådhustrappan.
Men strandklipporna hålls ju rena o fina - men helt i onödan då ingen inspekterar dem.
He er som ti städa heim o saan komber he int na främand.
Fuktigt solsken
Alltid i mellanåt undrar Nikonisten hur mycket det finns regn i behållaren. Och hur det alltid regnar vid fel tidpunkt. Solunda tycktes det nog att dagens beställda solsken var ganska fuktigt.
Men Nikonisten torvlar vidare sökande sol, ljus o värme.
Passade på att besöka fritidshusmässan i Sevettijärvi. Verkar vara inne med lite enklare sommarvillor nu.
Envisheten vinner ofta över förnuftet och ett av färdens viktigaste mål var på fotoavstånd. Det absolut ljusaste Ljuset hittills på denna resa.
St. Georgs kapell i Neiden, nejdens finaste. (Wiki: Sankt Georgs kapell er eit ortodoks kyrkjehus i Neiden i Sør-Varanger. Kapellet ligg på Skolteplassen, ein gammal sommarbuplass til skoltesamane, nedom Skoltefossen i Neidenelva. I fylgje tradisjonen skal det vere bygd i 1565 av den russiske munken og misjonæren Trifon, og innvigd 24. juni det året.[1] Kapellet er ein viktig heilagdom for skoltesamane, og er freda som samisk kulturminne.)
Historien om kapellet har alltid intresserat Nikonisten, det här är samtidigt mäktigt, vackert, anspråkslöst och ödmjukt heligt.
Har länge väntat på att få fota kapellet - ännu mera känna på väggarna samtidigt som älven forsar brusande nedanför.
Men vidare på äventyret, plaskande traskande över ängen tillbaka till bilen.
Ruskan verkar komma ovanligt tidigt i år - nå underlit med hela klimatet o väderleken - helt vädervärdigt.
Undrar om Saarijärvis Paavo skulle vara avundsjuk på dessa vyer.
Men Paavo, han var ju en redlig man - anspråkslös och städåt troende.
Det var ingen trängsel på beachen, så jag oroade mej i onödan för om mina sandaler skulle matcha solstolarna. Inte ens en glassförsäljare på hela stranden. Inte ens en liten en... Utan glass i flera timmar nu.
Lite skvättå fööre nog i Kirkenes.
Hittade en staty av en rysk soldat mitt-i-stan. (Henkka Fågelberg gav en vink)
Inte så ovanligt, men en rysk soldat i natolandia hade jag nog inte väntat mej.
Sen blevo jag hungrig.
Dags för aftonvard, som inleddes med soppa på spik o Kongekrabbe.
Sen fisk på risgrynsgröt (hatar de där gröngula u-formade illasmakande sakerna - usch). Den arktiska rödingen var härligt god, tillräckligt lite kryddat och lämpligt salt.
Den har ju verkligen simmat i saltvatten. Och vad tror du att det hände sen?
Omväxland vädre!
Alltid i mellanåt blir det till lite fototrippar, i synnerhet på lediga söndagar. Denna gång dessutom i bästa kyrkotid. Vädret var intressant och minst sagt omväxland. I mellanåt var det blåst och regn, i mellanåt regn och blåst, därimellan blåst eller regn.
Men i mellanåt tittade också solen fram, jusom göken på schweizerklockan. De långsammare medmänniskorna skulle trots allt ändå inte ha hunnit byta till badkostym under växlingarna, eller då skulle det ha blivit pikastafett.
Trefaldighetsklockan visade sig visa absolut rätt internettid, men den var ganska buskig av sej. Så där passligt sommaraktigt.
De här färgerna är ju samma på vintern, men de får på nå't sätt nytt färgeliv på sommaren.
Havsnära boende riktigt på riktigt. Hon såg märkligt lugn ut, trots att en Nikonist gjorde närmanden med svartröret och trots att hon ligger och ruvar på något som närmast liknar Thor Heyerdahls Kon-Tiki.
I nästa stund lät (o)vädret igen påminna vem som bestämmer, men ovädret var både lokalt och selektivt.
På olika faller regnets droppar. Somt vaal vååt o somt vaal uutan.
Här är det själigt med tvenne åskledare. Kyrkan är ju som bekant byggt på Vasas högsta punkt. Punkt.
Denna tromb var inte så farlig eftersom den hade tvinnat bort gängorna. Men den ville i alla fall påminna oss om sin närvaro.
Så dyker regnbågen upp igen, med samma färger och mönster, tryggt. Den slutar ju precis på Brändö torg där det ordnas karneval i dagarna tre nästa vecka. Kanhända att Nikonisten gör följande rapportering just från karnevalen med solsken i blick.
Eftersom det är betygtider må vi citera Nattens Dagblad visdom:
"Er int he pappa viktåast et man er frisk", sa pojtsi som kom heim me rokåan betyg.
Bra dag på kommande
Alltid i mellanåt harmas Nikonisten. I synnerhet då vädret inte synkkar med lediga dagar. Men, nog blir det här också en bra dag. Mycket spring o knäpp på agendan på festivalen, och oftast med tak över huvud.
Solen - ja - den skiner ju nog, det är bara vi som inte just nu ser den :)
