Visa inlägg taggade med 'riga'
På gång i Riga - gamla stan
Efter dagen i sovjetska tecken blev det en privatguidad vandring med Lïga, samma kunniga guide.
Den sovjetska smörgåsen fyllde inte Nikonistens mage så det blidde en biff på Tinto, nära Radisson hotellet.
Turen till gamla stan började med fina arkitektoniska mästerverk. Även om Mihail Eisenstein (1867 - 1920) stod för bara ett tjugotal byggnader, var hans stil mycket stark.
Mycket dekorativa byggnader, där människoansikterna var mycket uttrycksfulla.
Ofta kvinnoansikten. Han var Baltisk-Tysk ingenjör och konverterade från judendomen och blev ortodox. Ingenjörskapet ser man nog tydligt i hans verk.
Huisigt granna trappuppgångar.
Allting så väl dekorerat.
Presidentens residens, dock bor han inte här.
Lite Finland kunde man också uppleva!
Riga björnen var ett populärt selfie objekt.
Kanske de mest plåtade i Riga, musikanterna från Bremen. Alla vile känna på nosarna, för det bringar lycka!
De tre frassarne är också populära fotomål. En handelsman blev inte medlem i ett tyskt handelsgille så han fixade tre frassar att visa vad han tyckte om det. Denna frass är inte den mest fotade, han hittar du i webfotoalbumet.
Det fanns flera jultorg i Riga. De påstår ju att de var de första att dekorera julgranen! Det kan väl diskuteras över en glühwein.
Kommersen i hangarerna var otrolig. I dessa gamla zeppelinhangarer handlar ca 100.000 dagligen, det fanns egna hangarer för kött, fisk och grönsaker. Firrarna var så färska att de inte ville hållas på säljbordet.
Den ortodoxa kyrkan i sin prakt, inne i den fick man inte fotografera.
Ja, det går väl inte att vandra någonstans utan att hitta en finsk kapakka. Denna var dock stängd och öppnas bara på beställning.
Från Radisson SkyLine baren utsikt över Riga. Nikonisten rekommenderar Riga som besöksmål. Det är rent, snyggt och tryggt. Poliser syns i varje hörn, de verkar vaka över turisterna. En aning annorlunda än Vilnius men mera annorlunda än Tallinn, tycker Nikonisten.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Sovjet på spåren i Riga
Alltid i mellanåt får Nikonisten tokiga idéer. Bland annat att tillbringa julen i Riga med en sovjethistorisk guidad tour. Men det verkade vara intressant.
Visst har vi mycket gemensamt med Estland, Lettland och Litauen i historien, både med Ryssland och Sovjetunionen.
Viator förmedlar Raami Travels guidade turer, en av dem fastnade Nikonisten genast för, Soviet Ghosts and Heritage Tour.
Līga Vanaga skötte sin guidning på ett härligt och proffsigt sätt. Detta kan Nikonisten rekommendera varmt.
Det hör väl till att börja vid vid frihetsmonumentet, med sina dekorationer och skulpturer samt soldaterna som står på vakt.
För att komma till något helt annat.
Den Baltiska kedjan var en manifestation för självständighet från Sovjetunionen som ägde rum i Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989 (på 50-årsdagen för Molotov–Ribbentrop-pakten). Under manifestationen tog cirka två miljoner människor varandra i händerna under 15 minuter och bildade en 600 kilometer lång mänsklig kedja som sträckte sig över de tre baltiska sovjetrepublikerna.
Lïga var själv med i kedjan och visade foton från händelsen.
Det finns ännu många symboler kvar i räckena. På vissa ställen hade någon lösgjort och antingen slängt i älven eller så ståtligar de på väggen ovanför öppna spisen.
Vi kom tille de sovjetiska kvarteren. Alla hus byggda enligt samma ritningar i alla östblockländerna. Till och med bostäderna var identiska.
Lïga berättar för en turist från Singapore om sovjetska tiden.
Han bara ville på med på foto.
Skidande på gång.
Sovjetiska monumenten är sej nog alltid lika!
I sådana vagnar deporterades människorna till hemska förhållanden. Även inom Ligas familj hände det.
Det började dagas att ta sej tillbaka till Riga.
Vi tog tåget.
Efter turen ett varv till restaurang, eller kanske kvarterspub?
De klassisksa.
Smakade gott med en smörgås after över 3 timmars vandring. Men turen var intressant, annorlunda och proffsigt genomförd.
Nästa tur blev kanske lite mera traditionell, mera om det senare.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Ganes musikalen - Get On!
Alltid i mellanåt blir det legender efter legender i kalendern för Nikonisten.
År 1971 bildade Remu Aaltonen, Cisse Häkkinen och Ile Kallio rockbandet Hurriganes. Ett rockband som skrev flere sidor i vår rockhistoriebok. Cisse bar upp mycket, skrev bland annat de fonetiska texterna till Remus luntlappar 'ai gat ö gööl' etc. Också Cisses bas höll i hop mycket. Både Ile och Albert gav varsin prägel i Hurriganes historien.
Remu var ändå boss och hans envishet och tro på äkta rock fungerade som kompass.
Tampereen musiikkiteattaris musikal Ganes var inte bara musik, där skildrades också Remus ungdom, flickvänner, fängelsebesök etc. Mycket väl jobbat tycker Nikonisten.
Nikonisten noterade också med stående frisyr hur vältränade Dimitri, Erik och Ilari var. De hade nog jobbat in sej i rollerna men ännu mera som musiker. Basriffarna och gitarrsolona lät skrämmande äkta och Dimitri hanterade trummorna skickligt och likt Remu - ja till och med minerna var super.
Herrlit helt enkelt!
Några foton:
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Hurriganes på Vapriikki
Alltid i mellanåt tar sej Hurri-fotografen Nikonisten till utställningar. Vapriikki i Tammerfors bjuder alltid på intressanta utställningar. En mycket lyckad är Hurriganes. Man fick genast i tamburen en nostalgisk varm känsla. Lite började det också rycka o knycka i senorna.
Back to basics.
Jess! Remus Ludwig -set med 26" bas och 15" resp 18" tomtoms. Int naa joutavaheitan.
Style Cisse Häkkinen.
Cisse var den som skrev 'fonetiskt' låttexterna åt Remu.
Noup - passar inte alls med en trummis i basistbestyr.
Den legendariska tigern var dock enda som var tvättäkta från Ludwig -setet.
Utställningen pågår till 19 mars 2017. Passa på att besöka den då du rör dej i närheten!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vi avslutar med en plock ur "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet" lämpigt med en 'Nysse' -juttu.
Imma: I hokan ända åv bosse ska ja stiig åv?
Uffe: He er int naa stsillna. Båå ändåna städer!