Visa inlägg taggade med 'ritz'
Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Gruppen startades 1970 av Bertil Goldberg och Tomas Forssell som en akustisk duo.
Nynningen turnerade under åren 1970-1980. Gruppen gav bland annat ut albumet "FÖR FULL HALS", med tonsättningar av den ryske poetens Vladimir Majakovskijs dikter, en skiva som räknas som ett av sjuttiotalets viktigaste utgivningar.
Gillade starkt killarnas spelande. Progestämningen hade absolut inte nötts bort. Alla medlemmar var mycket skickliga musiker. Om den energi de utstrålade från scenen skulle omvandlas till el, skulle denna spelning ha fixat hela fastighetens elförbrukning.
Några foton
Tomas Forssell spelar gitarr och sjunger i bandet. Han har varit med från starten.
Nynningen spelade på Ritz. De tyckte Ritz var väldigt häftigt att spela på. De kände naturligtvis till Tasavallan Presidentti, Wigwam, Piirpauke och andra proggband i Finland.
Mårten Magnefors bakom pukorna. Där har vi en som inte bara trummar, han spelar på trummorna mycket skickligt, dessutom så att trummorna aldrig 'störde' utan de fyllde upp.
Bengan Blomgren, med sina berömda solon. I Kokkola finns det en gitarr som är döpt efter honom och i Sveriga har ett tjejband döpt sin bandbuss till Bengan.
Tomas är lokomotivet, skicklig både på sång och gitarr. Rösten är som gjord för progg.
Thomas Jäderlund spelar altsaxofon och sjunger. Han kan sin sax han.
Nicke Ström med sin härligt nötta elbas. För fotografen mycket svårfångad.
Det var ett nöje att lyssna på spelningen, det skulle dock ha funnits lediga platser för mera publik.
Tomas Forssell: sång och gitarrer; Nikke Ström: bas; Bengan Blomgren: gitarr;
Thomas Jäderlund: saxofoner och sång; Mårten Magnefors: trummor.
ARRANGÖR
Ramasound
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Manuel Dunkel kvartetten på Ritz
Alltid i mellanåt smyger hösten bakom knutarna. Det betyder också konsertere och evenemang på ställen som varit på sommarpaus. Hörde själv om denna konsert via Radio Vaasa, annars hade jag nog missat totalt.
Manuel Dunkel, inte tidigare bekantskap, uppträdde på Ritz.
Lånar från Ritz -sidan:
"Den prisbelönte saxofonisten och kompositören Manuel Dunkel och hans kvartett anländer till Vasa onsdagen den 10 augusti 2022 klockan 19.00. Den virtuosa line-upen är särskilt känd för sitt melodiska uttryck och distinkta sound. I hjärtat av bandet är Dunkels kraftfulla och nyanserade saxofonljud, som naturligt böjer sig från en intensiv postbop-stil till de mest känsliga balladstämningar."
Trevligt många i publiken, eftersom en halvtimme innan starten var det inte så många på plats. Men Vasas Jazzpublik kom troget, just innan konserten. Arrangör: Vaasa Jazz Club.
Ritz passar nog bra till dylika konserter, Manuel nämnde nog detta.
Manuel Dunkels kvartett på Ritz' scenen
Manuel Dunkel tenor och sopran saxofon
Alexi Tuomela
Antti Lötjönen
Jaska Lukkarinen, mycket skicklig jazztrummis, honom har NIkonisten fotat tidigare.
En fin och mycket intim 1 1/2 timme tillsammans med njutbar jazz. Publiken stornjöt och kvartetten fick mottaga hjärtliha applåder.
Några foton kan du hitta i WEBALBUMET!
Miljoonasade - Stjärnornas symfoni
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva trevliga överraskningar. Fredagskvällens konsert, "Stjärnornas symfoni', var en verkligen trevlig överraskning. Klart, att när proffs entrar scenen blir det alltid bra, men allt som händer innan det avgör ganska mycket.
Miljoonasade uppträdde symfoniskt och akustiskt med Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar på Ritz. De gav ut sin första hit, 'Lapsuuden sankarile', i augusti 1986. Alla kommer vi väl i håg refrängen med barnkören: "Lennä, Juri Gagarin, lennä...". Den sjunger i mångas öron. Övriga hitar är Marraskuu, 506 ikkuna och Olkinainen.
Bandet grundades av solisten Heikki Salo och de övriga medlemmarna är i dag: Matti Nurro (gitarr), Ari Laaksonen (bas), Jarmo Hovi (trummor) och Tomi Aholainen (keyboards).
Konserten bjöd på sånger från fyra decennier och innehöll alltså förutom de klassiska låtarna också nyproduktion.
Heikki Salo och Jukka Myllys (dir)
Miljoonasade
Jukka Myllys
En mycket fin och nästan till sista platsen utsåld konsert på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Kebu öppnade energiskt säsongen på Ritz
Alltid i mellanåt stiger pulsen av att bara få uppleva. Sebastian 'Kebu' Teir öppnade Ritzsäsongen mycket energiskt. Man kände det i märgen. Tror att Old Lady Audi 2009 ackun fick en extra laddning, hon var ju parkerad utanför. Det fick i alla fall Nikonisten.
Kändes verkligen super, att få packa ner Nikonerna i ryggsäcken och få fote lite på konsert. Stämningen i caféet var fin. Alla har väntat och väntat. Nikonisten träffade sin långvarige fd jobbkompis 'Batman' och DÅ var det klart att man var på rätt ställe!
Att hantera en synth, kan man lära sej, men att jobba med ett dussin samtidigt är nog verkligen proffsigt. Nikonisten har i mellanåt problem att hålla reda på två händer med trumpinnar OCH två fötter på pedaler samtidigt.
Kebu körde konserten KEBU - URBAN DREAMS TOUR suveränt. Dock sade han att syntharna inte gillar att turnera i marskalla Finland, de kan krångla till en hel konsert. Dock hörde inte jag av nå krångel eller störningar. Men Kebu ville ut på turné och han gjorde helt rätt. Nikonisten kände nog igen lite Jean-Michel Jarre. Länge sedan man lyssnat...
Kebus videor på JuugTuub har över 80 miljoner visningar. Han är hemma från Sideby och bosatt i Esbo.
Att hantera ett dussin synthar samtidigt kräver nog redan mycket, att ännu själv göra all musik är ju lite till
Kebu kör hela konserten i realtid. Alltså han har inte'bandat' in något på förhand - det ni!
I mellanåt blir det lite jobb med armarna i kors, så att säga
Kebu gör förutom musiken också alla videon själv.
Om man ville, kunde man hitta många budskap. När han spelade låten 'Hope' från sitt nyaste album, svävade tankarna till dagens världsligheter.
En mycket fin konsert - härligt att vi är i gång igen!
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
GårrEnergisk Erja på Ritz scenen
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten sina ackuna på någon bra konsert. Erja Lyytinen och hennes Blue Christmas show laddade ackuna på några minuter.
Erja Lyytinen är en verkligt skicklig gitarrist. Hon förenar modern och äldre blues och progressiva nyanser på ett intressant sätt. Hon rankades European Blues Awards “Bästa Gitarrist 2017” samt som tvåa i tidningen Total Guitars läsarval. Så där worldwide blir det en 14 plats!
Konserten öppnade hon med en fin tolkning av 'Stilla Natt' hennes favoritjulsång.
Förutom det utmärkta bandet hade hon med två gästartister. På fotot Finlands Bluesminister Esa Kuloniemi. Erja har länge beundrat honom.
Den andra gästartisten var sångaren och basisten Aija Puurtinen, som liksom Esa har spelat i bl.a. Honey B and the T-Bones.
Esa och Erja i gitarrduell. Esa spelar med gitarren bakom huvudet.
Erja har nog mycket mera energi än Olkiluoto 3. Hennes uppträdande var mycket äkta och man såg hur hon själv njöt. Dessutom spiikade hon på svenska, vilket nog är skickligt av en Kuopiotjej!
Dessutom hade hon tänkt utt allt på förhand, det skulle bli en fartfylld show. I fall om någon skulle tappa sina kalsonger under kvällen så kunde man köpa nya i baren - vilken service! Har nog hört uttrycket 'sukat pyörii jalassa' men att tappa bort kalsongerna under en konsert ...
I Finalen var alla tre uppe på scenen. Innan det hade Erja och Aija framfört Tapio Rautavaaras "Hummani Hei" först a'capella för att sen lägga in högväxeln för en medryckande tolkning.
Trevligt att hon gästade på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Riippa på Ritz
Alltid i mellanåt är det dags att öppna Ritzterminen. Tyvärr missade jag Genesiskonserten då utelivet tog längre än beräknat. Men nu då alltså premiär.
Nedervetilkosiinan Jessica och Niko Riippa bjöd på helkväll med finlandssvenska visor. Båda har gårrlang musikalisk bakgrund och de har länge funderat på att göra något tillsammans - något annorlunda - jusåm aalejs!
Jessica har hållit på med musik och drama länge och gitarristen Niko är ju en av grundarna till berömda Kokkolabandet Wentus Blues Band. Bör ju nog noteras, att WBB fyller 35 år på och firar i Robbans Garage på Katarinegatan - konserten har varit slutsåld redan flera dagar.
Men tillbaka till kusinernas konsert. De blev fascinerande av Alexander Slottes texter. Han skrev ju aldrig musik, utan just texter till musik. Alexander var ju hemma från samma by, Nedervetil.
Jessica och Niko lyssnade på olika tonsättningar och arrangemang och kom fram till att de vill göra egna till Alexanders texter. Så konserten bjöd på både klassiska och mindre bekanta visor. Naturligtvis skulle det plockas skogsviol.
Entusiasmen kunde man uppleva ända till bakersta raden på Ritz läktare.
Norrbaggar OBS! Kusinerna ger en konsert på Jungsborg i Kokkola lördagen den 25 september!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! samt en par skakå videopätkä
Vesterinen tog sin publik på Ritz - fin konsert
Alltid i mellanåt lär sej Nikonisten att erfara utanför boxen. Är ju ganska kranttå på musikfronten och endast några inhemska artister får plats i lilla hjärtat. Men nu tycks he vara så, att boxen utvidgas lite hela tiden. Visst var Vesterinen bikant från radiosändningar, men måste nog säga att live konserten var nog mäktig.
Men så ville ju Tero Vesterinen bjuda på sitt eget sound också utanför skivstudion, så han tog med hela bandet. Det bjöds på 10 huippumusiker på scenen (+ ljud, scernteknik, monitorer etc...) !
Publiken fick sjunga med. Ja publiken... Åter en gång var det en stor del helt nya ansikten i publiken. Naturligtvis var det slutsålt, så nära som på fyra stolar. Vesterinen har nog starkt stöd här i Pampas - och han glömde inte att berömma Ritz som konsertplats.
Nikonisten blev så till sej så det blev till och med några korta videosnuttar. Den manliga artisten, som både inledde och avslutade konserten var nästan magisk akrobatik.
En överraskande öppning bjöds det på.
Tero Vesterinen tog sin publik med charm och sympati. Hans sångtexter är verkligen värda att lyssna på.
"Bandet jobbade på Faaraoiden Aika albumet med pop-producenten Jonas Olsson med målet att kombinera gruppens rockiga sound med modern pop. Rekordmånga av bandets medlemmar har deltagit i låtskrivandet, vilket har berikats bandets samspel ytterligare. Vesterinen Yhtyeineen har i och med det nya albumet växt och har numera 10 bandmedlemmar. Samma stora uppsättning spelar även live! Faaraoiden aika -turnén kommer såväl till konsertsalar som till traditionella rock-klubbar och bandet har en speciell förmåga att skapa stämning och gemenskap för alla olika typer av publik."
Det var trevligt med lite extra koreagrafi på scenen
Tero hade med sig hela bandet - och det kändes nog i salen
Lite VesterinenBrand är ju nog Leo Kylätaskus komp och solon på trumpet och kornett och passar utmärkt till Teros sånger.
Tero Vesterinen
Gitarristerna Petri Kivimäki och Mikko Enqvist var myckat samspelta
Det kändes på riktigt att Vesterinen trivdes på Ritz med Vasapubliken
Vesterinen Yhtyeineen:
Tero Vesterinen - Sång
Teemu Jokinen - Trummor
Markus Piha - Bas
Petri Kivimäki - Gitarr
Mikko Enqvist - Gitarr
Iikka Kotaja - Keyboard
Janne Riionheimo - Keyboard
Leo Kylätasku - Blåsinstrument
Heini Ikonen - Bakgrundssång
Jepa Lambert - Bakgrundssång
Tekniker:
Ilkka Riihikallio - Salsljud
Petri Andersen - Scenteknik och monitorer
Nikonisten bjuder på några foton och videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
(kolla åtminstone finalvideon!)