Visa inlägg taggade med 'ritz'
Miljoonasade - Stjärnornas symfoni
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva trevliga överraskningar. Fredagskvällens konsert, "Stjärnornas symfoni', var en verkligen trevlig överraskning. Klart, att när proffs entrar scenen blir det alltid bra, men allt som händer innan det avgör ganska mycket.
Miljoonasade uppträdde symfoniskt och akustiskt med Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar på Ritz. De gav ut sin första hit, 'Lapsuuden sankarile', i augusti 1986. Alla kommer vi väl i håg refrängen med barnkören: "Lennä, Juri Gagarin, lennä...". Den sjunger i mångas öron. Övriga hitar är Marraskuu, 506 ikkuna och Olkinainen.
Bandet grundades av solisten Heikki Salo och de övriga medlemmarna är i dag: Matti Nurro (gitarr), Ari Laaksonen (bas), Jarmo Hovi (trummor) och Tomi Aholainen (keyboards).
Konserten bjöd på sånger från fyra decennier och innehöll alltså förutom de klassiska låtarna också nyproduktion.
Heikki Salo och Jukka Myllys (dir)
Miljoonasade
Jukka Myllys
En mycket fin och nästan till sista platsen utsåld konsert på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Kebu öppnade energiskt säsongen på Ritz
Alltid i mellanåt stiger pulsen av att bara få uppleva. Sebastian 'Kebu' Teir öppnade Ritzsäsongen mycket energiskt. Man kände det i märgen. Tror att Old Lady Audi 2009 ackun fick en extra laddning, hon var ju parkerad utanför. Det fick i alla fall Nikonisten.
Kändes verkligen super, att få packa ner Nikonerna i ryggsäcken och få fote lite på konsert. Stämningen i caféet var fin. Alla har väntat och väntat. Nikonisten träffade sin långvarige fd jobbkompis 'Batman' och DÅ var det klart att man var på rätt ställe!
Att hantera en synth, kan man lära sej, men att jobba med ett dussin samtidigt är nog verkligen proffsigt. Nikonisten har i mellanåt problem att hålla reda på två händer med trumpinnar OCH två fötter på pedaler samtidigt.
Kebu körde konserten KEBU - URBAN DREAMS TOUR suveränt. Dock sade han att syntharna inte gillar att turnera i marskalla Finland, de kan krångla till en hel konsert. Dock hörde inte jag av nå krångel eller störningar. Men Kebu ville ut på turné och han gjorde helt rätt. Nikonisten kände nog igen lite Jean-Michel Jarre. Länge sedan man lyssnat...
Kebus videor på JuugTuub har över 80 miljoner visningar. Han är hemma från Sideby och bosatt i Esbo.
Att hantera ett dussin synthar samtidigt kräver nog redan mycket, att ännu själv göra all musik är ju lite till
Kebu kör hela konserten i realtid. Alltså han har inte'bandat' in något på förhand - det ni!
I mellanåt blir det lite jobb med armarna i kors, så att säga
Kebu gör förutom musiken också alla videon själv.
Om man ville, kunde man hitta många budskap. När han spelade låten 'Hope' från sitt nyaste album, svävade tankarna till dagens världsligheter.
En mycket fin konsert - härligt att vi är i gång igen!
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
GårrEnergisk Erja på Ritz scenen
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten sina ackuna på någon bra konsert. Erja Lyytinen och hennes Blue Christmas show laddade ackuna på några minuter.
Erja Lyytinen är en verkligt skicklig gitarrist. Hon förenar modern och äldre blues och progressiva nyanser på ett intressant sätt. Hon rankades European Blues Awards “Bästa Gitarrist 2017” samt som tvåa i tidningen Total Guitars läsarval. Så där worldwide blir det en 14 plats!
Konserten öppnade hon med en fin tolkning av 'Stilla Natt' hennes favoritjulsång.
Förutom det utmärkta bandet hade hon med två gästartister. På fotot Finlands Bluesminister Esa Kuloniemi. Erja har länge beundrat honom.
Den andra gästartisten var sångaren och basisten Aija Puurtinen, som liksom Esa har spelat i bl.a. Honey B and the T-Bones.
Esa och Erja i gitarrduell. Esa spelar med gitarren bakom huvudet.
Erja har nog mycket mera energi än Olkiluoto 3. Hennes uppträdande var mycket äkta och man såg hur hon själv njöt. Dessutom spiikade hon på svenska, vilket nog är skickligt av en Kuopiotjej!
Dessutom hade hon tänkt utt allt på förhand, det skulle bli en fartfylld show. I fall om någon skulle tappa sina kalsonger under kvällen så kunde man köpa nya i baren - vilken service! Har nog hört uttrycket 'sukat pyörii jalassa' men att tappa bort kalsongerna under en konsert ...
I Finalen var alla tre uppe på scenen. Innan det hade Erja och Aija framfört Tapio Rautavaaras "Hummani Hei" först a'capella för att sen lägga in högväxeln för en medryckande tolkning.
Trevligt att hon gästade på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Riippa på Ritz
Alltid i mellanåt är det dags att öppna Ritzterminen. Tyvärr missade jag Genesiskonserten då utelivet tog längre än beräknat. Men nu då alltså premiär.
Nedervetilkosiinan Jessica och Niko Riippa bjöd på helkväll med finlandssvenska visor. Båda har gårrlang musikalisk bakgrund och de har länge funderat på att göra något tillsammans - något annorlunda - jusåm aalejs!
Jessica har hållit på med musik och drama länge och gitarristen Niko är ju en av grundarna till berömda Kokkolabandet Wentus Blues Band. Bör ju nog noteras, att WBB fyller 35 år på och firar i Robbans Garage på Katarinegatan - konserten har varit slutsåld redan flera dagar.
Men tillbaka till kusinernas konsert. De blev fascinerande av Alexander Slottes texter. Han skrev ju aldrig musik, utan just texter till musik. Alexander var ju hemma från samma by, Nedervetil.
Jessica och Niko lyssnade på olika tonsättningar och arrangemang och kom fram till att de vill göra egna till Alexanders texter. Så konserten bjöd på både klassiska och mindre bekanta visor. Naturligtvis skulle det plockas skogsviol.
Entusiasmen kunde man uppleva ända till bakersta raden på Ritz läktare.
Norrbaggar OBS! Kusinerna ger en konsert på Jungsborg i Kokkola lördagen den 25 september!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! samt en par skakå videopätkä
Vesterinen tog sin publik på Ritz - fin konsert
Alltid i mellanåt lär sej Nikonisten att erfara utanför boxen. Är ju ganska kranttå på musikfronten och endast några inhemska artister får plats i lilla hjärtat. Men nu tycks he vara så, att boxen utvidgas lite hela tiden. Visst var Vesterinen bikant från radiosändningar, men måste nog säga att live konserten var nog mäktig.
Men så ville ju Tero Vesterinen bjuda på sitt eget sound också utanför skivstudion, så han tog med hela bandet. Det bjöds på 10 huippumusiker på scenen (+ ljud, scernteknik, monitorer etc...) !
Publiken fick sjunga med. Ja publiken... Åter en gång var det en stor del helt nya ansikten i publiken. Naturligtvis var det slutsålt, så nära som på fyra stolar. Vesterinen har nog starkt stöd här i Pampas - och han glömde inte att berömma Ritz som konsertplats.
Nikonisten blev så till sej så det blev till och med några korta videosnuttar. Den manliga artisten, som både inledde och avslutade konserten var nästan magisk akrobatik.
En överraskande öppning bjöds det på.
Tero Vesterinen tog sin publik med charm och sympati. Hans sångtexter är verkligen värda att lyssna på.
"Bandet jobbade på Faaraoiden Aika albumet med pop-producenten Jonas Olsson med målet att kombinera gruppens rockiga sound med modern pop. Rekordmånga av bandets medlemmar har deltagit i låtskrivandet, vilket har berikats bandets samspel ytterligare. Vesterinen Yhtyeineen har i och med det nya albumet växt och har numera 10 bandmedlemmar. Samma stora uppsättning spelar även live! Faaraoiden aika -turnén kommer såväl till konsertsalar som till traditionella rock-klubbar och bandet har en speciell förmåga att skapa stämning och gemenskap för alla olika typer av publik."
Det var trevligt med lite extra koreagrafi på scenen
Tero hade med sig hela bandet - och det kändes nog i salen
Lite VesterinenBrand är ju nog Leo Kylätaskus komp och solon på trumpet och kornett och passar utmärkt till Teros sånger.
Tero Vesterinen
Gitarristerna Petri Kivimäki och Mikko Enqvist var myckat samspelta
Det kändes på riktigt att Vesterinen trivdes på Ritz med Vasapubliken
Vesterinen Yhtyeineen:
Tero Vesterinen - Sång
Teemu Jokinen - Trummor
Markus Piha - Bas
Petri Kivimäki - Gitarr
Mikko Enqvist - Gitarr
Iikka Kotaja - Keyboard
Janne Riionheimo - Keyboard
Leo Kylätasku - Blåsinstrument
Heini Ikonen - Bakgrundssång
Jepa Lambert - Bakgrundssång
Tekniker:
Ilkka Riihikallio - Salsljud
Petri Andersen - Scenteknik och monitorer
Nikonisten bjuder på några foton och videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
(kolla åtminstone finalvideon!)
Herrlit me Pauli Hanhiniemi på Ritz
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten till konserter, fast Nikonisten inte är så bikant med artisten. Hittills har det varit värt besväret - nästan alltid. Fredagskvällens konsert satte mera fart på Nikonistens ämnesomsättning. Gårrbra Pauli Hanhiniemi.
Nikonisten avslutade sin sportlovsdag med Pauli Hanhiniemis konsert på Ritz. Tyvärr blev det inte nå skidande för Nikonisten denna gång, om man inte räknar med skidandet mellan kylskåpet och datorn. Men stavgång blev det nog, fast man kunde kalla det styvgång. Så man skall ALDRIG fundera på om man skall ta dubbskorna eller inte. De som såg mej på stigen Wärtsilä (Metviken) trodde nog jag hade skitit på mej. Ryggraden å axlarna känns som ohyvla tvågångerfyra. Men ändå fanns det något som lockade Nikonisten till Ritz.
Nikonisten är verkligen inte så bra på popmusik på det andra inhemska, men det finns nog ganska många undantag.
Pauli Hanhiniemi (hem från Alavo) är kanske mest känd från Kolmas Nainen, som han grundade 1982. Gruppen var mycket populär på 90-talet De hade ett uppehåll, men gjorde senare ett nytt genombrott. Albumet "Sydänääniä" kom ut 2009 och toppade genast listorna. Han har varit aktiv också med melodier och texter. Han skrev text och musik till musikalen "Ulvova mylläri" (Arto Paasilinna).
Ville Rauhala, den andra delen av duon M.A.D. Melkein Akustinen Duo. Ville var helt super både på sin kontrabas och med sin sång. Ville hade blivit opererad, så han entrade scenen på kryckor.
Eftersom Ville kunde varken rouda eller köra bil, handplockade Pauli med en ersättare, Riku Kettunen. Han tog med sin mandolin och var verkligen ledigt skicklig. Dessutom passade han bra med i stämsången.
Pauli Hanhiniemi tog publiken med trevliga mellansnack. Han undrade också hur det var så många åhörare. Han har läsrt sej sedan länge att 'Vaasalaiset on saaressa'...
Man kunde nog ha trott att denna trio har gjort många spelningar tillsammans, allt satt så bra.
Ville Rauhala
Ritz Vaasa Festival Nights är ett välkommet projekt. Nikonisten, som ju är ganska ofta på Ritz, konstaterade att bland publiken fanns massor som inte setts på Ritz konserter tidigare. Det är ju glädjande. Musiken och artisterna har sprängt den tråkiga språkmuren.
VAASA FESTIVAL NIGHTS program på Ritz 2020
lö 29.2.2020 TELEKS
lö 28.3.2020 Waltteri Torikka
fre 17.4.2020 Herra Ylppö ja EX
lö 25.4.2020 ILTA + Sara Siipola
lö 16.5.2020 Ressu Redford
lö 6.6.2020 Ida Paul & Kalle Lindroth
lö 29.8.2020 Maija Vilkkumaa
fre 25.9.2020 Antti Ketonen
lö 31.10.2020 Erin
Det finns mera foton att skådas (+några skakiga viedosnuttar) i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sångargille BaRockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket till i Nikonistens senor. Wasa Sångargilles mäktiga projekt 'BaRock' fyllde Ritz till sista platsen på torsdagen.
Det är väl inte så svårt att förstå att Rockens ursprung finns i Barocken. Men att hela paketet uppförs av en manskör, är nog något ganska unikt. Det blev mycket att fundera på för dessa arrangemang. Men slutresultatet var helt enkelt ett fyrverkeri av rytmer, klanger, stämmor och publiken njöt så mycket, att de skulle ha betalt en biljett till vid utgången efter konserten.
Gästande solister var mångsidiga Kajsa Dahlbäck (Queen of the BaRock), Hannu Lepola (som tolkade bland annat Easy Livin', Still Loving You och Somebody to Love.
Klart en Nikoniståring blev helt knäsvag, orgeln startar i A Whiter Shade of Pale. Janne Hyötys gitarrsolon behöver ingen presentation. Slutbabblat - här kommer några foton:
Kajsa Dahlbäck med Wasa Sångargille
Stefan Wikman och Kajsa Dahlbäck
Hannu Lepola i Easy Livin'
Hannu Lepola
Mikael Svarvar
Janne Hyöty. Till vänster om honom Marcus Söderström
BaRock ges också i Schaumansalen i Jeppis fredagen den 10 januari och på lördagen den 11 på Savoy-Teatern i Håsafors. Några enstaka biljetter lär ännu finnas officiellt att köpas. Nikonisten vet inte priset på svarta börsen...
Fotona i WEBFOTOALBUMET är gratis att skåda (ett par korta videosnuttar också)
RittiRockigt kring granen på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på lite svängigare julkonserter, Årets 'Rockin' around the Christmas Tree' var fylld av rockiga låtar och svängiga klassiker, eller vad sägs om Sha-Na-Na klassikern 'Rama lama ding dong'. Gårr rama!
Den mest kända gästartisten i år var Mats ”Matte” Lagerwall, känd från den berömda svenska gruppen The Boppers. Därför några Boppers klassiker på repertoaren.
Den som kommer att bli den mest kända gästartisten var Albert Sahlström, virtuos på både fiol och piano. Hans insats i finalen 'Walking in the Air' ljuder ännu i mitt öra.
En fantastisk konsert med repris i afton kl 19! Så ännu hinner du...
Albert Sahlström.
Tuuli Sivusaari. På sommarens promofotografering kallade jag henne hela tiden för Suvi, utan att begripa varför. Men hon är ju lite som 'Suvi -illan vieno Tuuli!"
Boppers frontpersonen Matte Lagerwall har besökt Kulturskafferiet Ritz för något år sedan. Han, som vi, gillade lokalen!
K-G Wigren och Matte Lagerwall rockar loss på Ritz -scenen
Ovanligt högtidlig final med Albert Sahlström på fiol i "Walking in the Air", som vi alla minnes från julhelgens TV.
Matte Lagerwall med Amors Pilar
Mauri och 'pojkarna' bjuder på härliga toner.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Fartfylld Blue(s) Christmas med Erja Lyytinen
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten ännu mera omväxland och flexibel än vanligt. Efter en känslofylld Adeste fideles med Pedavoces i Brändö kyrka blev nästa konsert lite som en kontrast - men ändå inte?
Erja Lyytinen, nyss rankad som nummer 14 bland världens skickligaste bluesgitarrister, gav en ryckig julkonsert på Ritz på fredagskvällen. Naturligtvis var Ritz fullsatt. På setlistan fanns också bekanta julsånger, som Erja tolkade helt mäktigt.
Men sen blev det igen bluesigt, rockigt och till och med härligt funkyt.
Förutom det skickliga bandet hade Erja fina gästartister, Marjo Leinonen och Micke Björklöf. Micke är ju frontfigur sedan många år i Micke Björklöf & Blue Strip - han har också skördat fina priser runtom i världen. Marjo Leinonen är bekant för många från Balls bandet. Hon sjunger med sin blueshesa röst och klär sej i äkta anda och rör sej på scen i samma anda. Hon har också spelat huvudrollen i musikteatern Janis - en rocklegend.
Marjo Leinonen och Erja Lyytinen i farten
Micky Björklöf var den andra samspelta gästartisten
Erja Lyytinen
Man riktigt kände hur artisterna var taggade.
Under ett härligt och speciellt gitarrsolo stag Erja ner från scenen och spelade på Ritz gångar, gissa om mobilerna blixtrade i mörkret...
Det var en lyckad keikka. Nikonisten undrar bara var ungdomarna var. Är det bara vi 'kärringar och gubbar' som gillar blues?
More photos in: WEBFOTOALBUMET
Nosferatu - vampyrskräck på Ritz
Alltid i mellanåt smakar det med lite skräckfilm i Halloween tider. Men inte vilken som helst. Kanske denna är en av alla vampyrfilmers moder? I alla fall en verklig klassiker. För en tid sedan spelade Vasa stadsaorkester under James Lowes ledning musiken till två Chaplin -filmer. Det blev succé. Nu var det dags att spela musiken till denna klassiska vampyrfilm, Nosferatu.
Musiken skrevs av Hans Erdmann och B.Heller och regisserades av F. W. Murnau. Filmen är från 1922. Egentligen är den ihopkopplad av spillror och delar av förstörda dokument. Lite som att göra film och musik av två ark papper som har körts genom en dokumentförstörare.
Nikonisten var imponerad av musiken, både romantisk och skräckinjagande - verkligen härligt!
Innan konserten diskuterade James Lowe och Marko Hautala både film och musik. Det var en verkligt spännande inledning. Det att Orlok scenerna var blå-svarta berodde på att man inte kunde filma honom dagtid, han tålde ju inte dagsljus. På natten var det för mörkt att filma. Så det blev i arla morgonstund innan soluppgången, därav färgen och av samma orsak blev skuggårna lååånga. Så regissören utnyttjade situationen ypperligt. Dessutom framkom det att regissören Murnau senare flyttade till Hollywood och regisserade där några filmer. Han lär ska ha omkommit i en bilolycka 1931.
Själva storyn handlade om ett förälskat par, alltså en kärlekshistoria, men utan happy end. Men kvinnans list (Ellen) lockade vampyren att dröja för länge och gryningens ljus förintade Orlok. Dock dog Ellen i sin älskade Hutters armar. Snyft.
Skuggorna användes som effekter, det fanns inte så mycket effekter att ta till på 1920 -talet.
Vasa stadsorkester gjorde en fantastisk konsert. Alls ingen vanlig konsert. Det kändes ända upp på läktaren hur James Lowe njöt.
Publiken njöt av konserten och Ritz var en verkligt ypperlig plats för denna. Tack för den!
Några extra foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!