Visa inlägg taggade med 'ritz'
Ganes musikalen - Get On!
Alltid i mellanåt blir det legender efter legender i kalendern för Nikonisten.
År 1971 bildade Remu Aaltonen, Cisse Häkkinen och Ile Kallio rockbandet Hurriganes. Ett rockband som skrev flere sidor i vår rockhistoriebok. Cisse bar upp mycket, skrev bland annat de fonetiska texterna till Remus luntlappar 'ai gat ö gööl' etc. Också Cisses bas höll i hop mycket. Både Ile och Albert gav varsin prägel i Hurriganes historien.
Remu var ändå boss och hans envishet och tro på äkta rock fungerade som kompass.
Tampereen musiikkiteattaris musikal Ganes var inte bara musik, där skildrades också Remus ungdom, flickvänner, fängelsebesök etc. Mycket väl jobbat tycker Nikonisten.
Nikonisten noterade också med stående frisyr hur vältränade Dimitri, Erik och Ilari var. De hade nog jobbat in sej i rollerna men ännu mera som musiker. Basriffarna och gitarrsolona lät skrämmande äkta och Dimitri hanterade trummorna skickligt och likt Remu - ja till och med minerna var super.
Herrlit helt enkelt!
Några foton:
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Hardrock på Ritz fyllde salen
Alltid i mellanåt känns det herrlit, att bara släppa allt, glömma såte, och dvala sej tillbaka till gyllene minnen.
Det kunde Ritz bjuda på i fredags. Där kördes We Rock! Hardrock night med musik av RAINBOW, DIO, WHITESNAKE, SCORPIONS, DEEP PURPLE… - usch så herrlit!
Konserten skulle bjuda på fina solister, som Dimitri Keiski, Ari Koivunen, Antti Railio JP Leppäluoto, Jay Lewis, Matthau Mikojan och Paolo Ribaldini. Men på scenen syntes bara Antti och Paolo, de andra var kanske på alterneringsledighet.
Men konserten kördes igenom men fulla poäng, salen var fylld. Paolo drog 'Highway Star' med en sån känsla, att Nikonisten påmindes djupt i hjärtat, att fortkörningsbötern snart borde betalas. 'Smoke on the Water' påminde att man inte skall röka i båten.
Gitarristen Jussi Ojanen mitt i gitarrsolot
Dansarna Mia Hellsten, Johanna Helminen, gav en extra krydda åt konsertjnutaren,
Koreografi: Irina Kabanov
Basisten Tero Tanhuanpää ersatte Jay Lewis med råga
Paolo Ribaldini satt bra som Deep Purple sångare, skulle ha suttit bra också i många Uriah Heep låtar. Rockigt trevlig ny bekantskap
Antti Railio visade åter en gång bredden och mångsidigheten, Scorpions ballader satt som inplanterade i hans röst.
En gårrbra'an konsert alttsomallt.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fartfyllt med JulGubbrockarna på Ritz
Alltid i mellanåt jular det till sej för Nikonisten riktigt fartfyllt.
Gubbrockarna gav en fartfylld fortsättning på fjolårets julshow Rocking around the Christmas Tree.
Före farten kom ljuset. Gubbrockarna uppvaktades av Lucior på rad, det uppskattades av publiken.
Sen blev det en rad kända julsånger
Naturligtvis en Rockande Santa Claus is Coming To Town
Luciaraden förvandlades senare till Gubbrockänglakör.
Missade du konserten? Lördag 9.12 ges ännu konserter kl 14 och 19 - Rockig julstämning!
Några bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Dancing Queen på Ritz
Alltid i mellanåt känns det härligt att spola tillbaka tiden. Man kan dessutom välja vid vilken tidpunkt man startar videon. Denna gång blev det ett enda Waterloo hela kvällen.
Musiikkiteatteri producerade ett Abba -show, Dancing Queen och den fick man njuta av på Ritz, naturligtvis.
Nikonisten har ju aptit för musik - ganska allätare, om man plockar bort finska och svenska slagers. Är ju heller ingen ljudtekniker, och tror att gruppen hade glömt sin mixer hemma. Det riktigtgnisslade i tänderna hur ljudet totalt tappade balans, stundomvis. Huujeeda!
Men de bekanta låtarna plåstrade ganska mycket. Nikonisten skulle gärna sett Frida och Agneta byta plats och peruk. Frida skulle ha passat mycket bättre in som solo på många låtar. Däremot fick Björn ta över där det behövdes höga toner. För att nu vara riktigt krånglig, skulle Nikonisten gärna hört mera tydligt Bennys 'attacker' på pianot, men dessa mixades skickligt bort. Ett lite snabbare tempo kunde ha hjälpt till.
Konserten och de bekanta låtarna sparade trevliga minnen på hårdskivan. En extra applod kunde man ge ut åt de två Dancing Queen -flickorna, det var verkligen proffsigt!
ABBA -rollerna: Capri Selo, Piritta Lumous, Olli Kärki, Marko Lämsä.
Gissa låten! (vink - inte Fernando)
Abba på gång
I am the Tiger (1976) - mjauu, morr, frääs
En minnesvärd konsert, artisterna hade nog övat, det märkte man. Början av konserten var kanske en aning osäker, men blev liksom bättre och bättre hela tiden. En applod ges nog för helheten. Nikonisten är ännu i denna stund lite kvar på härliga 70 -talet.
Det var ju helt självklart, att hela showen avslutades med orden:
"So I say thank you for the music - for giving it to me!"
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Show Must Go On - Queen på Ritz
Alltid i mellanåt hittas Nikonisten på musikal. Den här musikalen skulle vara i två och en halv timme, så Nikonisten funderade om det kunde bli långtråkigt - det blev det verkligen inte. Showen var slutsåld för länge sedan.
Dimitri Keiski tolkade rollen som Freddie Mercury helt fantastiskt. Showen var uppbyggt som musikal med repliker mellan låtarna, kostymerna var gårrbra.
Hoppas många i publiken upptäckte Ritz som konsertlokal, härligt att se massor nya ansikten i salen.
Försöker med några foton beskriva stämningen:
Dimitri Keiski som Freddie Mercury
Som fotot berättar - stämningen var så kompakt, att man kunde ta en bit med sig hem.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Wigwam Nostalgi med stort N!
Alltid i mellanåt bänkar sej Nikonisten på anrika Ritz.
Wigwam Revisited bjöd på så mycket nostalgi, att rentav kände hur rynkorna försvann och håret växte ut nästan till afro. Tänkte skriva om hur mäktigt allt flöt i hop, hur gitarrsträngar, tangenter och trumpinnar växte i hop med kropp och själ. Men så tänkte Nikonisten om, bättre att förvalta dessa minnen djupt i sinnet och försöka få i hop några foton från konserten. Ljuset var inte på Nikonistens sida, inte heller färgerna - men nog musiken!
Lånar från Ritz:
Wigwam Revisited består av medlemmar från det legendariska Wigwam bandet samt deras vänner. Uppsättningen spelar klassiker från Wigwams långa karriär, men även låtar från Jim Pembrokes soloproduktion.
Mikko Rintanen (Wigwam)
Jukka Gustavson (Wigwam)
Wigwam Revisited består av:
Jukka Gustavson – sång och keyboard
Mikko Rintanen – sång och keyboard
Pekka Nylund – gitarr
Måns Groundstroem/Petri Asiala, – bas
Jan Noponen – trummor
Några foton hittar du kanske i WEBFOTOALBUMET!
Hayseed Dixie - en upplevelse
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten mitt i kontraster. Det var jusåm en sån kväll i kväll. Först ljuva stämmor med Pedavoces och sen lite Hayseed Dixie på Ritz. (får väl snart mantalskriva Nikonisten till Ritz)
Vet inte riktigt hur förklara till ords. Men i alla fall var showen mera mot "Gäster med gester" än "Hylands hörna". Och betydligt hårigare. (den som är för ung att minnas kan googla)
Låtom oss låna en ingress (eller heter det ett ingress?):
"Fenomenet Hayseed Dixie startade en oskyldig sommardag 2000. Bandets grundare John Wheeler och Mike Daly drack tillräckligt mycket whisky för att kunna hålla ett slagskepp flytande från Florida Coast över till Portugal och tillbaka. Mitt i ruset slogs dom av uppenbarelsen att “The Lost Highway” av Hank Williams och Bishop Bon Scotts “Highway to Hell” faktiskt var samma identiska asfaltsträcka. Resten är rock, eller i varje fall Rockgrass-historia."
Gårrbra musiker i alla fall husåmhelst. Fartfyllt på scenen. Med många gester och miner. Med inlevelser som int kan beskrivas. Några foto:
Fart-fyllt på scenen
B - som i basist
Gester på G
Bas & banjo
Solo - snabba ryck i fingrarna
Kanske dags för ppaus
Boysen njöt på scen och publiken svävade några millimeter över biofåtöljerna. Ljuden från publiken var lämpligt anpassade. Alla njöt. Har på känn att he e Hagnäsas Robban, som har bjudi in döm till Finland?
Lite mera miner hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härliga tolkningar
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att adjektiven tar slut.
På Ritz gavs en verkligen fin konsert på fredagskvällen. En del av Musik & Talang, som rullar på i Vasa för sjunde året.
Eleverna i Axxell Lappfjärd, Lärkkulla Pop & Rock och Yrkesakademin i Österbotten bjöd på både musik & talang minnsann. Fint att känna kämparandan och motivationsnivån - alla värda en gårreloge.
Här fick Rasmushitten känna av Ritzpubliken
Också helt egna, nyskrivna låtar framfördes
Krista Sigfridshitten fick en fin tolkning
Nikonistens favorit var Lilian , med en talangfull tolkning av Jenni Vartiainens, 'Sinne missä muruseni on...' Jenni borde ha varit åp Ritz denna afton.
I Yrkesakademin i Österbotten (YA) har ett gäng jobbat på ett 'Ghost' -projekt, Lamiae Iakobi. Värda alla apploder trots att Ghosts musik inte riktigt passar till Nikonistens hjärtrytm. Hellre 70 tals psykedelisk, tack.
Nikonisten avslutade dagen med skön musik med Mia Renwall på Doo Bop. Fanns nog mera konserter att avnjuta, men tyckte man var ganska mättad och redo för fotoeditering. Ny dag i morgon.
Musik&Talang exploderade
Alltid i mellanåt blir Nikonisten explosiv, denna gång på Musik & Talang öppningskonserten på Ritz.
Först på scenen var Charlotta Kerbs med Fort Big Band. Vilken njutning alltså. Ella Fitzgerald hyllades, hon skulle ha fyllt jämnt och lika mycket som Finland. Härliga nyanser och publiken njöt så det kändes i hela salen.
Charlotta Kerbs och Fort Big Band på Ritz
Charlotta Kerbs tolkar Ella Fitzgerald så det kändes.
Efter pausen stod Turku Jazz Orchestra i tur med Johanna Försti som solist. Här blev det bluesigt värre.
Hi-dee hi-dee hi-dee hi - plopp! Gissa vilken klassiker
Härlig stämning i salen. Publikens medelålder var minst lika hög som Nikonisten. Skulle nog vara nyttigt för blivande musiker att kolla in lite av denna genren.
Johanna Försti tog publiken på bar gärning, det gjorde också Charlotta Kerbs. Helt superfina artister - duger väl som exportvara, men bara till låns.
Till sist måste Nikonisten få nämna, att de få hårstrån som finns kvar reste sig spärrande uppåt när Turku Jazz Orchestras trumpetister öppnade spjällen.
Kolla även andra konserter på https://www.musiktalang.fi/
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Jonna Tervomaa Ritzade till en fin konsert
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till konserter, även om inte artisten är så bekant. Menar ju bekant med Nikonisten.
Jonna Tervomaa har haft en paus från scenen ett tag, men gjorde en fin comeback på Ritz. Kiva att notera att hon har en helt egen genre, som hon tror på och kör med.
Bandet bestod av proffsiga musiker, Juho Viljanen, Markus Nordenstreng, Mikko Mäkelä och Tuomo Prättälädet. Det märkte man genast.
Jonna körde med många helt nya låtar, men naturligvis dök några gamlagoda upp. Dem kände Nikonisten igen, har säkert hört på dem under landsvägsnötningarna, men kanske inte tänkt så mycket på artisten.
Inte alls ofta trummisen byter trumpinnarna mot basun - och verkligen skickligt spelade han
Även om Nikonisten inte var alltid överens med ljusteknikern, var konserten en gårr positiv överraskning.
Ryktesvägar hörde Nikonisten att Minttu och Ville har gått skilda vägar, men att de nog är goda vänner.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!