Visa inlägg taggade med 'ritz'
The Silver Beatles 1965 at The Kulturskafferiet Ritz
Alltid i mellanåt kokar det i åådråna å he knycker å riiver i sinåna. Så var det när Nikonisten sökte fram polon (inte dieselbilen med utsläpp), drog den över ööråna så glasöögåna tollast och drog till Ritzzzzzzz.
Där körde Silver Beatles (som Nikonisten brukar promofota) åter en fantastisk konsert. Denna gång gällde det Beatleåret 1965, så det blev härliga Help!, Yesterday, Michelle, Day tripper och rivande gitarrriffar så pläktråna sprätta.
Går ju inte att beskriva varken med ord eller bild, men föröker göra det mest med bild, så vassego.
Å all Kokkolabooan!!! I kvälld far ni allihoopa ti Jungsborg för ti gårrlyyss på teebetales!!!
The Silver Beatles:
Members: Hasse "Ringo" Bergström - Drums and vocals Bosse "John" Sandvik - Vocals, guitar, handclaps and tambourine Micke "Stu" Österberg - Vocals, guitars and keyboards Jacke "Macca" Jacobson - Bass and vocals Tomas "George" Fant - Vocals, guitar, keyboards and harmonica
Avslutningsvis fick vi lite tjuvlyssna på kommande godisar, Yellow Submarine, från 1966 - can't wait!
Hjälp! --- en bildbomb:
Meir bildrä finns i WEBFOTOALBUM
Pugh väckte minnen, känslor, smaker och kärlek
Alltid i mellanåt smälter Nikonistens kärnkraftwerk. Pugh Rogefeldt gjorde en fantastisk show på Ritz i Vasa. Han är ju nog en äkta stillgoingstrongare.
Det var nog som om han väckte vissa speciella känslor bland publiken, de kunde smaka både förstakyssen och sjuttiotal - samtidigt. Vi i publiken undrade om vi verkligen är så gamla, men snabbt kontrade vi med att Pugh var ju gammal redan då i tiden. Inget illa menat med det Pugh - i våra öron har du inte ändrats alls.
Han sjöng om Kärleken, om Bo, om Hog Farm och många andra fina låtar- Nikonisten skall nu inte försöka överträffa sig genom att recensera konserten, men ville trots det försöka förmedla en gårrfiiling.
Kolla bildren och försök tänka på vilken låt och vilket bild hör i hop. Herrlit.
Pugh Rogefeldt var inbjuden av Hagnäsas Robban på DP Agency.
Fotofiilings:
Några till foton kan hittas på WEBFOTOALBUMET
Mystisktmäktiga symfoniska synkoper på Ritz
Alltid i mellanåt känns det som om kufiska sagofigurer smyger omkring och alla möjliga sagolika kryp kliar i nacken. Och nej, nu yrar inte Nikonisten trots den bleeester skviirå han fick av den Pedersöriska nötpåsen. Noup.
Det kryllade av sagolika harmonier när Thoby Loth uppträdde med Bothnia Rhythm Orchestra på Ritz's avslutningskonsert. De harmonierna var nog lånade ur någon salig blandning mellan Tolkien och fornirländska faneldar på en hemlig skattkammarö.
Kändes så i alla fall. Proffsigt, annorlunda, slipat, härligt kunde man använda i ordform, men nu var det musik som gällde.
Måste kolla ännu vilka forneldsandar jag har under skrivbordet innan läggdags.
Mera foton finns i WEBALBUMET.
Anssi Kela live at Ritz!
Alltid i mellanåt konstaterar Nikonisten, att vi har otroligt många fina artister i Finland. Såna som gör verkligt bra musik och som dessutom behärskar hela showen, så att den flyter. Det känns skönt.
Anssi Kela hör nog till den absoluta toppen, tycker Nikonisten. Dessutom är det nyttigt att inhemska finskspråkiga artister äntrar den Ritzka scenen.
Anssi Kela på Ritz.
Vellamo, med Pia Leinonen och Joni Tiala, stämde upp publiken.
Det var flyt på från första början en mycket mångsidig show med både nya låtar, kommande låtar och gamla Kelaklassiker. Med rymdes också flera fina gitarrsolon. Ville Kela jobbade tusans bra vid trummorna. Ett stort minus att de hade stängt in honom bakom plexiglasen. Vid slutet apploderade publiken in Kelagänget två gånger.
Intressant att kolla vad Ritzarna har planerat inför höstterminen.
Ritz goes Bock's
Alltid i mellanåt arrangerar Ritzarna evenemang med flere artister samma kväll. Denna gång var det dessutom lokala och duktiga artister på scenen.
Showen fortsatte efter kl 22 ännu på Bock's, men med ålderns rätt drog sig Nikonisten till ljusrummet för att framkalla dagens skörd. För mycket och för liten skämmer allt, as they say.
Niklas Finne & The Punk Folk Band var fartfyllt och först uppe på scenen
Iiris Viljanen komponerar och uppträder nog med hela själen
Jim Videgård var en helt ofotad och ickehörd artist för Nikonisten, fina tolkningar
Jerry Lindqvist körde sitt set erfaret och med van hand
Nikonisten hoppas att flera av er, folk där vid skärmen o smartföönen, skulle komma på plats och kolla både Ritz och alla fina artister som uppträder där. OCH att snart sluta joma om att det inte händer något i Vasa.
Ritz, Ratz fili bom bom bom - så svänga vi om ...
Heimani i skick!
Alltid i mellanåt hemsöker Nikonisten Ritz. I mellanåt för att söka lä för majmånadens traditionella höststormar och i mellanåt för att slippa städa. Denna gång hamnade Nikonisten mitt i skrattstormar, som effektivt städade bort alla negativa dammtållår och griniga tankar. Till och med regeringsförhandlingarna kändes genast bättre.
Humorgruppen KAJ hade spikat upp sina bokstäver på den Ritzzz'ska scenen. Det krampar i många magar ännu sent i kväll.
En blanding av allt - humor, musik, påhittighet, ironi och mycket person.
Nikonisten kan ju varken rättsriving, skönskrift eller över hövåtage recenseer, så he vaal mest bildrä:
Heimani i skick.
Tango taas.
Dikten var en klagovers - en nykterists lever.
Kaj gav på en gång allt vad de kunde på finska.
He va Hupparipäivä
He e bara ti harmas om du int hann me på vårkonsertrundan. Lär noo vara meir på komand.
Stämfylld afton på Ritz - andra halvleken
Alltid i mellanåt blir det en andra halvlek. Så ock denna torsdagsafton. På Ritz. Nikonisten tror inte att det någon gång norrom Hangö har varit så mycket stämmor i samma rum som det var på Ritz i afton. Det var stämfyllt. Punkt.
Ritzaftonen öppnades med Omnivoces från Uleåborg, enligt deras egen gps några hundra kilometer norrut. En som tjänt landet i Hiukkavaara skulle ha räknat lite försiktigare. Men pojkarna gav allt de hade slipat på i musikväg.
Nikonisten skryter mest på rösten nummer två från höger räknat, kraftig o personlig. Men Nikonisten e ju bara fotare.
När Love Notes Quartet drog sin klassiska medley, tror jag bara enstaka personer i publiken andades. Inte världsmästare for nothing dessa brudar.
Stämningsfullt under pausen, Love Notes sålde sina skivor med god framgång.
St. Note, från Esbo, körde lite Club for Five style, mycket proffsigt.
Stämaftonen avslutades änne med ett set med Love Notes - jag antar att folk apploderar ännu, om inte Jacke har jagat hem dem.
De liksom lever både med, i, under och på musiken.
Mera miner kan du kolla i
Webfotoalbumet
Rockaway rockade bort dammet på Ritz
Alltid i mellanåt får Nikonisten njuta av gamla klassiker, som var pop då man satt med gänget nere i källaren på Jungsborg och spelade pidro under tiden vinylspelaren gick varm... Nå det om nostalgifiilingen.
Arbisbandet Rockaway, under Henri Aaltos ledning, fick sin början under en arbiskurs. Det är ungefär tre år sedan de startade. Konsertens repertoar byggdes upp så, att alla medlemmar fick ha en egen favorit. Sen blev det lottdragning eller omröstning, eller så kör man alla låtarna - hosomhelst.
Rockaway i farten
Henri Aalto stämde gitarren enligt stämningen i publiken
Det var en fin konsert, mera bilder från Ritz hittar du i :
webfotoalbumet
Wasa Groove Unit swingade på Ritzzz ...
Alltid i mellanåt märker Nikonisten att dygnet är allt för kort. Kanske EU kunde fixa till problemet. Denna gång råkade det sig, att tre konserter ordnades samma kväll och visst tusan skall de fotodokumenteras! VEM sa att det aldrig händer något i Vasa?
Wasa Groove Unit höjde rytmiskt värre blodtrycket med både äldre och nyare svängiga låtar. Saksofonisten Pertti Ahonen grundade detta 30 personstarka big band hösten 2013. Pertti agerade solist i ett par låtar.
Spelglädjen var lika stark på scenen som beundran i publiken.
Wasa Groove Unit på Ritz scenen
Jussi Nyman med den lågtonade saxofonen - TÖÖTEN han drog till med är bekant från TV - Muppet Show!
Trumpetsektionen var vältränad
Det bjöds på fina instrumentsolon, som sig bör
Sväng o swing värre
Pia Ahonen, kvällens kvinnliga solist (blixtinhoppare, men det skulle ingen ha vetat om de inte hade berättat)
Bluesigt skivsläpp på Ritz
Alltid i mellanåt söker Nikonisten sig till rötterna. I bland till konserter och i bland till skogs. Denna gång drpg det till Micke Björklöf & Blue Strip's skivsläpp på Ritz i Vasa. Bandet har just släååt skivat 'Aint Bad Yet' och redan intron gav hopp om en rysande afton. Också Plåtmannen från den berömda musikalen från Oz fick medverka.
Micke Björklöf: sång, munspel, gitarr, Ville 'Lefty' Leppänen: gitarr, sång, Teemu Vuorela: trummor, Seppo Nuolikoski: bas, sång. Timo Roiko-Jokela: percussions, MalletKAT samt 'Plåtmannen'
'Aint Bad Yet' - många fina låtar och en härligt Ritzig skivsläppsafton.
Mera bilder i fotoalbumet.