Visa inlägg taggade med 'sik'
Mäktig öppningskonsert i Korsholms kyrka
Alltid i mellanåt blir det verkligt festliga uppdrag för Nikonisten. Årets 'annorlunda' upplaga av Musikfestspelen Korsholm körde i gång med mäktig öppningskonsert i Korsholms kyrka.
Atmosfären i kyrkan var redan innan inledningen speciell. Man kunde känna hur publiken och artisterna har längtas att få mötas live, efter alla teams och striimningar.
Dock fanns det endast begränsat antal publikplatser och alla begränsningar gällde under konserten.
Som bilden visar följde man noggrannt alla anvisningar och de flesta använde munskydd
Konserten leddes (inte dirigerades) av Malin Broman. Hon faktiskt ledde hela konserten genom att själv spela hela tiden.
Malin Broman
Mellersta Österbottens kammarorkesters konstnärliga ledare, violinisten Malin Broman och Mats Larsson Gothe. Mellersta Österbottens kammarorkester kunde nog placeras som nummer ett i hela landet - verkligen finslipat.
Under den 15 minuter långa pausen fick publiken inta lite vätska, men också umgås och träffa bekanta
Konsertens solister, Malin Broman och kontrabasisten Rick Stotijn. Rick var helt magnifik!
På programmet:
Sally Beamish (1956–):
Stråkkvartett nr 2, Opus California (1999)
Astor Piazzolla (1921–1992):
De fyra årstiderna i Buenos Aires / Estaciones Porteñas de Buenos Aires (1965–1969)
Mats Larsson Gothe (1965–):
Lied von der Erde (2011)
Benjamin Britten (1913–1976):
Variationer över ett tema av Frank Bridge Op. 10 (1937)
Kolla in kommande konserter på:
HEMSIDAN
Abendmusik - Vasa Baroque
Alltid i mellanåt blir Nikonisten på rukå mysså. I synnerhet då alla fotouppdrag avbokas på löpande band. Känns i mellanåt, som avbokningarna är flera än bokningarna. Men någon dag skall väl eländet vara förbi och kulturen och evenemangen gör comeback.
Skapelsen -oratoriet skulle Nikonisten gärna ha upplevt och fotodokumenterat, men icke! Däremot gav eldskälen bakom Vasa Baroque, Kajsa Dahlbäck, inte upp. Fredagen den 9 oktober streamades en stämningsfull konsert 'Abendmusik' från Trefaldighetskyrkan.
Konserten inleddes med Befiehl dem Engel av Buxtehude.
Kreeta-Maria Kentala och Terje Männi
Tatu Ahola, cello
Tenoren Ian Honeyman uppträdde också på konserten i Stadshuset i söndags, i bakgrunden Tatu Ahola
Man kunde nog genast notera att alla pandemirekommendationer följdes med råga. Publiken var fåtalig men kyrkrummet fylldes med fin musik.
Aapo Häkkinen spelade på orgel och cembalo
Kajsa Dahlbäck, sopran
Monica Groop, mezzosopran
Cornelius Uhle , bas
Hur som helst - Nikonisten blev på mycket bättre humör under och efter konserten. Konserten avslutades med Jesus bleibet meine Freude (Bach) och inget skulle ha varit bättre.
Nikonisten tog några foton och dem hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fina Firren!
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på fiskmarknad. I år avbokade kåvid den fina marknaden i Kaskö, tyvärr. Skulle gärna ha munhuggits med Raymond Wesander och Tom Blom. Men i Vasa ordnade Lions Vaasa Meri den traditionella sik och strömmingmarknaden vid inre hamnen.
Vadå ordnade massevenemang!!!??? Nikonisten förstår bra allt om kåvid o restriktioner, men det hjälper inte att vi gräver ner oss bakom Stormossen. Evenemang kan ordnas - på rätt sätt. Utesådana ännu smidigare. Vi behöver träffas LIVE!!!
Det finns ju 'bondförnuft'. Den beskattas ju inte ännu?
Kommer i håg i barndomen för 100 år sedan. Om mamma fick reda på att någon i Savela barnträdgård hade mässlingen eller påssjukan, så resulterade det i en besök - me kaffe å dopp. Blev jusåm smittad automatiskt (å alla andra kaverina med).
Nu gäller det att agera tvärtemot, som k-ngen mot strömmet! Bihöövs int nå raketteologi!
Tillbaka till inre hamnen. Efter jobbet var det inte så mycket kunder kvar, men Nikonisten beslöt att ta en titt, eftersom en del vädervetare lovade till lördagen regn, slask, snöyra, ekonomin rasar, hård vind å ynkliga 12 grader... (vann laa ja kåljare?)
Det var ingen rusning precis så sent på dagen. Men 'bäter na liiti handel än int täss' sa en handlare norrifrån. Det såldes fisk i olika former.
Härligt att se att kommersen var i gång. Nikonisten kan inte låta bli att berätta en sann historia från Kokkola. En finfru tittade å kände på Öja-Åkes fiskar. "Hur gamla är de här fiskarna" frågade den fina hesadamen. Åke svarade: "dömte stöörr e noo älder!"
Den andra fiskstoryn täcks inte Nikonisten publicera här - men he va ännu herrliare!
Fisk i olika former hälsosamt! Nu har ju EU beviljat tillstånd att vi fortsättningsvis kan äta rökt sik eller abborre, utan att hamna i häktet.
Dessutom är det ju helt tillåtet att röka i hjäl lungorna?
Undrar vad de beslutade om gravad sik?
Om nu inte direkt en fiskrätt, men höstens bär fixar väl efterrätten själv?
Äter man myki surströmming kan man kompensera hälsotallriken med saltlakrits?
Åjjnejnej - som moffa måste man ju absolut känna till om di e Teletubbies, Pokemon eller Gogos (ok har du inte nå bättre att komma med är du out! Prakkåt!
Pippi, Emil, Tjorven å Mumin kan moffa klara av - ännu. Men nu e he värre me att känn igen , vågar inte ens tänka på Fred Flinta eller familjen Jetson. - Mumin gav lite respons vid testet, fnuusmumiken fick tydligen en poäng, när spaghettin erövrade matbordet.
Att ha fått bo i siklöjans lovade land i tiderna har det lämnat kvar en evig längtan efter både rantakalakeittå och smörstekta siklöjor. Inget illa menat, men skulle nog helt klart föredra lokalströmming. Lyfter på sommarhatten för de tappra långväga säljarna.
Heikki Kallio (th) har varit på marknaden så länge Nikonisten minns - och alltid lika glad och framåtsträvande. Han och hans 'kolleger' i klubben lovar att alla intäkter går till välgörande ändamål!
Kommersen kunde ha varit livligare, men alla hoppas på lönsamt lördagsväder.
Nikonisten är gårrglad över att det börjar hända saker igen. Hemskt att dvala i en provrör och vänta på att allt crashar eller vaal bäter.
Om man itär eller tänker njuta av lokalt odlad gravad sik, med färsk dill, på en mörk lokalt bakad skärgårdslimpa kan man öka njutningen i skenet av septembersolens sista strålar. Å sen kan man fixa lottoraden!
E du ritti fisk?
Alltid i mellanåt känns det bra med back-to-basics. Nikonisten är ju inte någon hurrare på matlagning - är nog betydligt bäter på ätsidan.
Är ju i vissa horoskop dessutom fiskarna...
Men visst tusan smakar fisk mellan KorvGörans - alltid i mellanåt.
I härliga Kuåpiå finns det ju en restaurang (sedan 1932) Muikkuravintola Sampo, som har en massa med siklöjor på menyn. Den absolut saligaste är väl de stekta, med en 'kännikala' snaps. Nam! 
Men det är ju många kilometrar att ta sej ti Sampo, så det blir lite för sällan... Men härligt gott! Rekommenderas åxå åt bäter folk!
Hemma i Brånx blir det för sällan fisk. Beror på att jag inte e nå bra på att fixa fisken. Laukkuryssälivet har fått Nikonisten att inte vidare gilla lax. Men däremot nog sik, abborre, strömming å muikkona.
Så en tur till saluhallen i Vasa å Ruotsalas fina fiskdisk. Därifrån gravad sik, som Nikonisten ytterligare havssaltade (för att inte vara för hälsosamt) å ett dygn i kylen.
Sen bara skivor med Malaxlimpa, smör å lite grönt å bara att njuta... Som finnen säger: "velat muuttui saataviksi"
Ti striim, lyyss å skåda
Alltid i mellanåt frågar Facebook vad Nikonisten gör eller tänker. I sanningens namn måste Nikonisten medge att det inte är så klart i denna ända av internet heller.
Mytsi vaalt aalejs med coronan å i synnerhet artisternas och Nikonisternas bokningskalendrar tömdes. Men kreativa artister började streama konserter. Mycket jobb för att hålla kontakten till publiken. Egentligen är streaming inte något nytt, men pandemin höjde den nog till en ny dimension.
Musikfestpelen Korsholm kan inte ta in en stor publik till konserterna, men många fina konserter kan man uppleva via internet. Dessutom för assit! Klart att det är Mellersta Österbottens Kammarorkester, som står för öppningskonserten. Till vissa konserter har publik tillträde. Emilia Hoving leder Vasa stadsorkester på avslutningskonserten. Kolla alla konserter HÄR!
Många artister streamar sina konserter, bland andra Söderbacka - Matikainen Duo, från Kokkola. Det är just för dej som gillar jazziga låtar på gitarr och kontrabas. Duon har också bjudit in gästartister, bland andra Joonatan Rautio och Charlotta Kerbs. Deras konsertprogram hittar du HÄR!
Nikonisten upplevde ett par konserter med duon. Det kan man göra från sin balkong i en bekväm stol i härligt sommarväder. Går att piffa upp med ett glas kallt, porlande och feedibitaala. Rekommenderar att man använder t.ex. blodtand/blåtand hörlurar.
Du kan också, utan att streama, fylla eventuella kulturella luckor genom att beställa boken "Äventyret i Karleby" från Luckan för halvassit. En fin bok utgiven till 'hövåstans' 400 års jubiléum. Den läste Nikonisten två gånger, åtminstone. Köpte 3 ex bara för att kolla att både text å bild e sama.
Pandemin har ändrat många saker och många av dem kommer att finnas kvar 'after covid19', som just streaming av konserter.
Men att bänka sej i en konsertsal inför en lajvkonsert tar nog ändå alltid första pris.
Pictures 2020 - ungdomsorkestern i Vasa stadshus
Alltid i mellanåt far Nikonisten på spännande och annorlunda konserter. Pictures 2020 var namnet på konserten och det var en samlad ungdomsorkester som bjöd på fina toner. De blivande musikerna var handplockade från Kuula-opisto, Wava-opisto, Musikinstitutet Legato, Kauniaisten musiikkiopisto, Keski-Pohjanmaan konservatorio, Musik- och kulturskolan Sandels.
Speciellt med denna konsert var att den var en blandning av inspirationer från bildkonst till musik och från musik till bildkonst. Den röda tråden var nog Modest Musorgskijs berömda verk "Tavlor på en utställning" (Viktor Hartmann). Han inspirerades av tavlorna och verket föddes. En del av tavlorna finns inte längre så några unga konstnärsbörjan tog sig an uppgiften att måla med inspiratioin från musiken. Så det var ju nog ganska spännande. Verket tar lyssnaren genom utställningen målning för målning.
En mycket fin konsert bjöds det på. Det är Anton Ylikallio som stått för produktionen. Dessutom berättade konstnärerna i pausen om sina verk.
Några foton från konserten och utställningen:
Konstnärerna berättade själva om sina målningar, på fotot Sirpa Seppelin.
Publiken fick göra en rundvandring under pausen och bekanta sig med målningarna
Det var en både vältränad och stor ungdomsorkester i Vasa stadshus
Nya bekantskaper föds på konserterna
Hannu Norjanen ledde ungdomsorkestern. Nikonisten gillade gårrmyki konserten.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Bo Sundström - artisten, låtskrivaren, människan
Alltid i mellanåt får Nikonisten möta frontfiguren bakom någon populär orkester. På inbjudan av Musik & Talang bjöds publiken på en angenäm tidsresa med Bo Sundström. Amie Borgar lotsade oss förträffligt och proffsigt genom denna kväll. Ritz var fylld till sista plats och det känns alltid lika skönt.
Bo Kaspers Orkester har också skördat många framgångar i Finland, börjandes från en skrubbkeikka på Socis i Helsingfors. Bandet har också uppträtt på Ritz i Vasa.
Bo berättade på ett trevligt och anspråkslöst sätt om hur låtar kommit till, varifrån texterna kommit och om en viss röd tråd i alla låtarna. Den tråden kändes påtagligt djup. Bo uppförde också Rauli Badding Somerjokis hit 'Paratiisi', den är så fin. Han jämförde också Badding med Ted Gärdestad. Fina artister, men så tragiskt trasiga.
Hela kvällen kryddade Bo med berättelser och humor. Han uppförde också många bekanta och någon helt ny låt. En från deras nya skiva och sen en herrlit jazzande låt, med text på svenska! Lite dialekt fanns också med.
Det var en mycket lyckad afton. Musik & Talang -gänget har i många års tid bjudit in intressanta musikproffsar och låtskrivare. Bland gästerna har också förekommit världsberömda basister och trummisar. Intressant att kolla vad 2020 bjuder på!
Amie Borgar och Bo Sundström på den anrika scenen på Ritz.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET samt några korta videosnuttar.
Känner mej riktigt fisk!
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej på matmässor och matmarknader. Vasas Sik- och strömmingsmarknad firar 30 år i Inrehamnen. Nikonisten har ngt svagt minne att det något år arrangerades fiskmarknad vid fiskarstranden, men minnet är nu inte något att skriva i CV:n. Det är Lions Club Vaasa Meri, som arrangerar evenamanget och säljer strömming och siksoppa vid långbordet. Om Nikonisten förstod rätt delas intäkterna sen ut till behövande familjer till jul.
Även om det sades riktigt på radio, att det är viktigt att det säljs fisk, grönsaker, närodlat hittade Nikonisten ändå Kalakukkona från Kuopio och muikkor från Puruvesi. Undrar vem som närodlar lakrits i julglada färger, kanske i Sundom? Nå Nikonisten var glad att det inte såldes dammsugspåsar.
Hantverk, stickade sockor, virkade pannlappar och dylikt välkomnar Nikonisten nog av hjärtat på dessa marknader.
Nikonisten vet att många kommer att kommentera, att det där är inte grillkorv, men tar ändå risken att publicera läckerbiten.
Fisklakrits till salu! Nikonisten har också smakat på lokaproducerad fiskchoklad, från Taiga.
Lite solsken skulle säkert ha öppnat terasserna och folk skulle ha trivts längre. En liten, men effektiv vindpust tillsammans med några droppar regn fick besökarna att värma händerna i rockfickan.
Korsholm Big Band öppnade lämpigt med en Herp Alperts klassiker. Big Band musik får ju alla att bli gladare, eller hur?
Här bjuds det på verkligen närodlat och färskt.
Matpaus!
Nikonistens andra maträtt var naturligtvis strömmingsbiffar. Härligt nystekta. Men i egna receptet ingår alltid dill???
Det var mindre säljare än tidigare år. Det berodde knappast på vädret, kanske mera på att samma veckoslut arrangerades ganska många marknader.
Nikonisten önskar lycka till med marknaden 2020 och kollar samtidigt om det finns kvar nå rökt sik i kylskåpet ...
Kirka - Hetki Lyö
Alltid i mellanåt blir det en runda till Ritz, Kulturskafferiet. Denna gång blev det att uppleva en verkligt fin musikal med Suomen Musiikkiteatteri. Nikonisten har besökt och fotodokumenterat ganska många av deras musikaler. De tycks bli bara bättre och bättre.
Nu var det frågan om en stor produktion på nästan tre timmar.
Här lite eurovisionstämning
Vi fick följa med Kirka Kirill Babitzins musikaliska berg och dalbana ända från 1960 -talet till 2000 -talet. Musikalen var härligt uppbyggd och rollprestationerna mäktiga. Inbakad situationshumor och många speciella rollpersoner fick publiken att jubla. Och naturligtvis musiken - Kirka hör ju nog till landets största artister.
På scenen mötte vi också andra musiker, som Sammy, Muska, Danny, Katri Helena, Kassu Halonen, Hector, Pave Maijanen, Remu Aaltonen och Pepe Willberg.
Kirka med Danny - Kirka hoppar på D-Tuotantotåget
Nimeni on Kansa - Tapani tulette tuntemaan. Fin rollprestation.
I mellanåt gick det lite utför...
Danny och Katri Helena.
Det bjöds på både lycka och sorg - i stora portioner.
Början på Surun pyyhit silmistäni pois
Mestarit Areenalla i full fart, inte svårt att känna igen artisterna.
Publiken fick njuta av fina låtar, blan annat Hetki Lyö, Leijat, Hengaillaan, Surun pyyhit silmistäni, Kahden hullun matka, Daada Daada, Yli synkän virran, Puhelinlangat laulaa, Lumi teki enkelin eteiseen, Pidä huolta, Krokotiilirock, Mä elämältä kaiken sain och Kirjoita postikorttiin.
I finalen steg publiken upp, dansade och sjöng med - man kunde känna hur de njöt.
Suomen Musiikkiteatteri kör musikalen runt om i landet ända till slutet av maj, så passa på!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
I rollerna:
Kirka Babitzin: Ilari Hämäläinen
Sammy Babitzin: Matthau Mikojan
Muska: Piritta Lumous /Ninni Martikainen
Kirkas far: Petri Lairikko
Kirkas mor: Piritta Lumous /Ninni Martikainen
Kirsti Mikkola, Paula Nummela: Elisa Lairikko/ Saija-Reetta Kotirinta
Kassu Halonen, Danny: Petri Lairikko
Remu Aaltonen: Juha Kinnunen
Katri Helena: Elisa Lairikko / Saija-Reetta Kotirinta
Anna Babitzin: Isabella Lairikko
Gårrgoo muikkåna på Sampo
Alltid i mellanåt minns Nikonisten att fråga de lokala var man ska äta. På resan till Kuopiå visste jag redan på förhand både vad och var det blir kvällsbit.
Nikonisten har nod blivit lärd att fisken heter siklöja, den är ju en sikfisk, men att tala om muikkåna känns å smakar bäter. När Nikonisten bodde några år i Nyslott blev han för evigt såld åt denna ädla fisk - i många former tillredd. Till en härlig Rantakala behövdes bara en stor svart gryta, muikkår och ett paket smör. Som sajder nyssgräddat rågbröd - himlagott!
Det hör till att muikkåna skall avnjutas i gott sällskap, på rätt ställe och i gott sällskap. Nå Nikoniostens sällskap var en ganska åldrig Nikon D4.
Muikkuravintola Sampo öppnade dörrarna 18 maj 1931. Ägdes av Osuuliike Työkansa. Beläget på Kauppakatu nära hamnen. År 1994 fick de priset Suomen paras muikkuravintola. Du bara måste besöka stället.
Inte mycket har ändrats - nå det fanns ju inte så mycket utbud på CD skivor på 30 -talet, men ...
Det finns också annat än muikkåna på menyn, men skulle vara både synd å skam att inte äta muikkåna på Sampo.
Klassiskt.
För den som inte ville slösa slantarna i Rock-Ola, finns det ett gammalt piano att spela på.
Reinarama njutningen ren att skåda de nystekta delikatesserna - och de steks i smör!!! Voessa - as they say!
Nikonisten åt i lugn takt för att få njuta tillräckligt länge, men underbart e kort, sjöng ju Powel Ramel.
Inte mycket lär ska ha ändrats - dock fick jag veta att den servitrisen som jobbade där för typ 40 år sen kommar alla i håg. Hon kunde vara ganska tvär.
Lite Halloween året runt
Sen den herrliga savolaxdialekten. Det sägs ju att när savolaxaren talar flyttas ansvaret till den som lyysnar. Stämmer säkert, men trevliga är de trots det. Dessutom blev de mäkta imponerade när de hörde att det blir en liten bloggjuttu i rantahurrirnas land och hälsar alla välkomna till Sampo. Nikonisten rekommenderar.
Om man vill beställa en taxi säger man bara: Kehtootko kuhtua mittarin?