Visa inlägg taggade med 'självständighetsdag'
Återblick å framåtanda - Finland100
Alltid i mellanåt firar vi Finlands självständighet. I år lite mera än vanligt.
Nikonisten knäppte några foton från olika evenemang, men hann inte på alla, di va för mang. Kransnedläggningen vid hjältegravarna, festen på stadshuset och studenternas fackeltåg samt manskörssången vid Frihetsstatyn, brukar Nikonisten sällan missa. I år var det nära, eftersom stadshusfesten varade längre än normalt och sången började redan kl 17. Hann inte med varken kaffe eller bakelse vid stadshuset. Bytte till varmare klädsel i farten vid narikkan och knöt skorna trintande ner för trapporna med Nikonerna skramlande mot varandra.
Vacker morgonljusning Dagen 100
Nikonisten har väl fotat detta evenemang i 12 år, men aldrig har det varit så mycket folk. Handgjorda kransar vid varje grav gjorde att stämningen var ännu mera intensiv. Kollade datumen på några - unga pojkar.
Vasa stadshus var också förgyllt denna dag
Pristagarna (Billy Elliott) Silas Lorenz, Kalle Lorenz och Robin Asukas. I bakgrunden skymtar också diplomoperasångerskan Katariina Korkman, som tilldelades Vaasan Jaakko -stipendiet tillsammans med Korsukuoro.
Vasa stadsorkester bjöd på nästan en timmes konsert
Under Akselis och Elinas brudvals, bjöd dansföreningen Rollings upp publiken till dans. (Maija Wiik)
Publiken sjöng hjärtligt med i Vårt Land
Allra sist sjöng Korsukuoro Veteraanin Iltahuuto (veteranens kvällssång) från läktaren.
Vid Frihetsstatyn uppförde Wasa Sångargille och Pohjan Miehet en bekant repertoar fosterländska sånger. Festtalen hölls mellan sångerna
Nikonisten hörde flera tal under dagen. Många tal innehöll blickar tillbaka i tiden samt en koppling till dagsläget. Några blickade helt enkelt framåt - ända till 200 -årsjubiléet. Då är väl Nikonisten inte med, åtminstone inte med Nikonerna.
En del tal var korta, intressanta och inspirerande. Borde vara förbjudet att hålla tal över 10 minuter. Eller om tre eller flera i publiken pillar på telefonen under talet, då är det väl för långt?
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Självständighetsdagen
Alltid i mellanåt firar Nikonisten Finlands självständighet, eller egentligen varje år. Ofta den 6 december och i diverse väderlek. Men traditionsenligt skall det vara. Morgonen börjar med linsputsning.
Dagen brukar börja med besök till gravgården där kransarna nedlägges vid hjältegravarna. Stämningen höjs i hjärtat.
Sedan ett varv till Brånx för att ladda bilderna, ladda in lite mat och helst byta om till kavaj, och ratta till stadshuset.
Festligt värre. Närmast kameran Kari Uusikylä, professor emeritus, som höll festtalet.
Kuula -institutets balettelever bjöd på 'Längtan'. Under festen delades ut flere priser, kolla Vasabladet.
Traditionsenligt sjöngs Vårt Land, innan scoutflickorna gick ut med flaggorna.
Sen bara en snabbsväng hem och dra på långkalsongerna och varmare kläder, för nästa mål är Vasa torg.
Studerande framtidsfinländare i fackeltåg. I år brann facklorna verkligen fint. Ofta förstör snålblåsten eller regnet.
Wasa Sångargille och Pohjan Miehet har i åratal sjungit vid frihetsstatyn på självständighetsdagen.
Stämningen kan inte bli mycket bättre.
Hur då menas 'firar' - ett fjäskande hela dagen verkar det som. Exakt men det är det sättet Nikonisten gillar. Känns som 'på riktigt' då man 'medverkar'.
Kanske det kommer en dag då Nikonisten bara latar sej i soffan . men det är nog en tid till det ännu.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Vid Frihetsstatyn
Alltid i mellanåt känner Nikonisten glädje över att få krama om traditioner. I synnerhet på självständighetsdagen. Frihet betyder också att man får göra vad man vill. Nikonistens självständighetsdag brukar till schemat vara en kopia av tidigare år, men innehållet känns ändå alltid unikt.
Nikonisten brukar inleda dagen vid hjältegravarna för att följa med kransläggningen. Har nog gjort det ganksa många år redan. Vädret har varit varierande från - 'smällkallt i celsius' och 'maskrosorna skulle trivas' och 'varför tog du inte paraskaftet med'. Men stämningen har alltid varit lika festlig. I synnerhet det året då Nikonisten anlände flämtande till platsen för att efter en stiund konstatera att det var faktiskt 11:30 och inte 10:30 som kransarna läggs ner.
Jukka Kentala och Seppo Rapo vid hjältegravarna.
Efter hjältegravarna är det varmdusch o editering som gäller - och en bit god mat, naturligtvis. Sen barkar det i väg till stadshuset för storfest. Där delas det ut kulturpris och Vaasan Jaakkos stipendium åt unga förmågor.
Sen av med kavajen å på med långkalsare, varma kläder, stövlar och i bland flytväst för att njuta av manskörssång vid världens enda Finlands Frihetsstaty. Innan sången kan man med intrese bvittna hur studerandefacklorna fräser och sprakar när snövattendropporna söker sig till den lågande veken. Fräääässs å spottttttt.
Men väder å vind haittar int naa. Vasa Marsch, Suomalainen Rukous, Suomis Sång, Finlandia och Vårt Land sjungna från Vasas absolut bästa manskörer får blåsten att blåsa neråt och snövattendropporna att för ett ögonblick regna uppåt tillbaka. Vattafiiling.
Vid editeringen av fotona med svalnande glögglas inom räckhåll, tänker Nikonisten tillbaka på dagen.
Alltjämt samma tidtabell, samma platser, samma rutiner - men med olika upplevelser, nya förmågor och nya inslag - förnyas känslorna, de djupa tankarna och tacksamheten. I arbetsrummet på Brånx i Finland. Punkt.
Mera foton finns i WEBALBUMET.