Visa inlägg taggade med 'snå'
Vintre.
Alltid i mellanåt fundrar Nikonisten på vädrets makter. Underliga vintrar de senaste åren. Inte för att jag älskar iskall vind, men lite vinterkänsla borde man ju uppleva varje år. Så där några dagar.
Passlit så där från trettonda'n till epifania.
He e jusåm ritti vintre tå taggtrå å paimenpoika e grov som frassromppå på vårkantte.
Medeltidsmarknad i den tredje huvudstaden
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten om allting verkligen var bäter förr. Myki var nog. Om man t.ex. ringde ett samtal och ingen svarade, betydde det inte att olyckan varit framme, det betydde bara att ingen svarade i telefonen.
Men myki var ju också sämre, som pesten. Men Nikonisten gjorde en snabbhopp tillbaka i tiden, alltså tiden före kännykkä, twitter o evrån. Alltså till Sherwood:
Tio för de stora o fem för de små ...
Andersson o Pettersson testade sina IQ nivån med äkta Domino (alltså INTE dominokex)
He jusåm tarkkuus o precision som gäller
Orättvisans orättvisa, fick varken slingor eller afro fast jag frågade snällt, spott - frääs - klöös ...
Stämningen var så äkta som man bara kunde föreställa sig. Helt tydligt var det senmedeltid, för det fanns små RobinHoodar överallt - också flyende Marian jungfrur fanns det gott om.
Skampålen var ännu inte nyttjad, Då jag frågte varför fick jag till svar att de inte har någon ännu att sätte dit. Jag lovade bidraga med ett antal förslag, om de behövde.
Det liksom bara hände något hela tiden, programinslag dök upp ur intet.
De här piip-gnäll-och-tjut herrarna musicerade med olika melodier o trevliga texter. Men de kunde varken spela Paranoid eller Burn, så de föll i samma klass som Stig-Ingvars eller Lisa-Stephanz. Men egentligen skulle ju nog båda önskelåtarna ha passat ganska bra i sammanhanget o tidsandan?
Såpbubblorna var lika stora som zeppelinare och minerna som på Hangökex.
Allt kändes så verkligt o bra planerat, att jag måste kolla på kännykkän vilket år som gäller.
Tror bestämt det fanns mera narrar än herrar på torget... Så i det hänseende inga förändringar jämfört med dagens läge.
Stackars Griseknoa. Men nu blev Nikonisten påmind från djupet i magsäcken att det är dags att äta, så mera dokumentation blidde det icke.
Ja vädret förståss - det var ungefär som på julmarknaden på stora torget, men ljusare.
En alltsomallt lyckad upplevelse alltså.