Visa inlägg taggade med 'sol'
På musikalisk upptäcktsfärd
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av olika typer av äventyr.
Sedan ett par år har Nikonisten agerat fotograf i över en veckas tid under Musikfestspelen Korsholm.
Det är då också tillåtet att lite äta från lasset och själv njuta av fina artister och konserter. Samt att träffa så många nya människor.
Öppningskonserten dånade ju till ganska ordentligt, med Trondheim Solistene. Medverkade också Elin Rombo, Cecilia Zilliacus samt Bengt Forsberg, på cembalo. En alldeles härlig konsert. Varmt var det i kyrkan.
Bengt Forsberg, Cecilia Zilliacus
Elin Rombo
Cecilia Zilliacus
Torsdagen forde med sej några konserter till. Unga artister uppträdde på Kaffehuset August, Lena Willemark på Stundars, Cecilia Zilliacus och Lena Willamark i Korsnäs kyrka och Vokalharmonin med Kati Raitinen på cello i Solf kyrka.
Allt var naturligtvis i toppklass.
Nikonisten tyckte myki om Lena Willemarks uppträdande i Stundars, på vinden.
Det var en intim konsert. Lena valde att flytta undan mikrofonställningen och köra helt akustiskt. Publiken njöt. Lena var så ett med publiken, det kändes så äkta. Hon sjöng på Älvdalska, så Nikonisten förstod av texten lika mycket som om hon sjungit på isländska. Men blicken, minerna, tonerna och tempot skvallrade ganska effektivt. Dessutom berättade Lena mellan låtarna. Tolkningen av Vreesvijks "Somliga går med trasiga skor" sjunger ännu i öronen.
Lena Willemark bara sprudlade ut en massa energi.
För att lite 'hämnas' några ord från en visa på grondsprååtsi Gamlakarleby (Kokkola):
"Ja pa int vaal illuut å åppställt ja, en nuppå e braa ti haa" från KUF revy i tiderna.
Musikfestspelen Korsholm karavanar vidare med tätt program. Kolla på nätet och boka biljett och njut!
Stundars höstmarknad
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten höstmarknader. Också i år blev det en tripp till Stundars.
Allt började med en fin 'traktorernas marsch'
Nästan trängsel - mycket folk besökte marknaden
Här såldes nyttiga närproducerade grönväxter
Som tusan - livet är absolut inte hopplöst för de energiska kaninerna
Fanns också helst-inte-ätbara varor till salu - god handel
Fina arbetsmyror i fin miljö
Lina är alltid lika energisk och fotopryd - äpplet faller inte nästan alls
Hustomten på taket - gäller att satsa på bra fotovinklar
Korv är ju ett must på marknader - på stundars är det pakkå att avnjuta en Stundarsgris till efterrätt.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Inga ord inga visor ...
Alltid i mellanåt konstaterar Nikonisten, att det inte behövs nå text alls - bara en bild ...
Amen.
Lördagskyrkokonsert i Trefaldighetskyrkan
Alltid i mellanåt släpar Nikonisten sina Nikoner till kyrkokonserter. Det är liksom dubbelvinning. Både de kulturella och de andliga akkuna blir jusom laddade.
Vasa svenska församling och Solfs församling var arrangörer. Om du missade lördagens konsert kan du plåstra såren med att avnjuta samma konsert i Solfs kyrka söndag 23.4 kl 18 lokaltid.
Nikonisten samlade i hop ett litet fotokollage från Trefaldighetskyrkan.
Karl-Erikk Berg ledde Solf stråkorkester och öppnade konserten med J. H. Roman: Drottningholmsmusiken
Monica Heikius agerade båder dirigent och solist under konserten.
En mycket lyckad lördagsafton, tycker Nikonisten.
Kolla vilken smaklig dukning!
Flera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fångad av Fortet
Alltid i mellanåt skippar Nikonisten soffan å tar en tur i natur. Ett ofta återkommande resemål är Fort Sommarö på Replot. Något med dragningskraft, som inte Nikonisten kan motstå.
Nära är det och smidigt att komma hit.
Kollade rastplatsen och gav godkänt. Överhuvudtaget är allt väl omskött här. Det är visst forststyrelsen som bär ansvaret. Allt är toppenfint. Nikonisten växlade några ord med traktorföraren, som körde ut ved till rastplatsen. Sådan service finns väl inte annorstädes. Hade en vän från Tyskland på besök som tappade andan när det fanns ved, såge och yxa vid rastplatserna.
Moder sol gav energi att orka ända till korvgrillningen.
Less is more (Roger More). Perfekt plats attöppna drickflaskan sittandes på berget. En gårr storan glassportion me varm chokladsås skulle ha krönt ögonblicket.
Framme vid rastplats två, ska vara korta o effektiva etappintervaller!
Somliga går med trasiga skor o somliga har dubbar bara på en fot.
Ojdå, de där solstrålarna på det gröna guldet - kann int vaal na mytsi bäter. Stötte inte på nå ormar, såg inga fåglar, hörde dem nog, ingen delade ut reklam, glest också mellan kamelerna. Härlig tystnad. Kunde höra sina tankar - därför blev det bråttom att traska vidare :)
Den kulan vissta var den satt ...
Kurret i magen har redan länge överröstat all fågelsång, men nu var det mytsi foltsi på härbärget ...
Eftersom Nikonisten är folkskygg, blyg och tystlåten, traskade han tillbaka till viken för att i lugn o ro gårrgrilla.
Korven förtärdes så snabbt att de inte hann med på bild.
Dessert i naturen - undrar vad de där bubbolrona vill berätta om NIkonistens framtid???
En vars till Panike resulterade i den härliga synen av smältande isar och öppet vatten ...
Herrlian land vi lever i !!!
Vintern rasat ...
Alltid i mellanåt trotsar Nikonisten alla bobbor och tar sej en tur i närnaturen. Måste vara mest perfekta dagen att ha flunssa på. Men det lyftes febern på hatthyllan å kåljaren på hjässan och en kort tur för att infånga Ljuset, som botar alla krämpor från fotsvett till olycklig kärlek... I en natur Nära Dig...
Morrrgonsolen redan strålar upp på blåa himmelen, lilla fågeln...
Upp på källarbacken har jag min vän...
Uppåt väggarna - hela stans... Det var någon som tog en nypa salt, stampade i golvet och blev osynlig, Ville?
Till havs.. med Jussi...
Sundet med själ
Ekologiskan sparkkå - går med havregrynsgröt så långt du kan tänka ... fast till Värmeland...
Snart dags för glass på terassen å sen blir det väl några nya skjortor... då de gamla inte ryms på ...
Tro, Hopp å Kärlek på Brånxiska...
Snart kommer våren å myggårne...
Vintre.
Alltid i mellanåt fundrar Nikonisten på vädrets makter. Underliga vintrar de senaste åren. Inte för att jag älskar iskall vind, men lite vinterkänsla borde man ju uppleva varje år. Så där några dagar.
Passlit så där från trettonda'n till epifania.
He e jusåm ritti vintre tå taggtrå å paimenpoika e grov som frassromppå på vårkantte.
Aftonsol har guld ...
Alltid i mellanåt balkongbeundrar Nikonisten naturens färger och former. Denna vackra afton blev det ju åter konstverk på himlen. Syntes också lite norrsken.
Efter en stund skymmer det grannt och månen och jag gissar på Venus + någon tredje kropp placerade sig vackert i grupp.
Naturen bjuder alla en God Natt!
Avslutningsvis tar vi en plock ur samlingen "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet"
Vasabåtarna för en tid sen:
Ralf fastna i tullen:
- Vad har ni i väskan?
- En karta över Nedervetil!
- Vad är det som klunkar?
- Seljes trästsi!
Prakkå fööre men grannt.
Alltid i mellanåt e vädre grannare än praktisk.
Januari brukar betyda - minusgrader, sprakande och gnistrande iskristaller och löfte om ljus och senvinter. Men inte för ofta nuförtiden. Det har varit så varmt så de har knappast kunna öppna Öjbergsdorffska alpincentret ännu.
Gipsmakarna får jobba dygnet runt, halkan e helt kålkkå. Icebuggarna har aldrig tidigare nötts så mycket som i år. Men di e noo bra! Men trots dem är det skäl att lite kolla var man tar sin söndagspromenad.
Den här tiden på året brukar höras o synas mängder med snöskotrar här i Brånx. Men det finns ju inte nå kylsnö. Nu är det mest fyrhjulingar och skogsmotorpeedan som syns på isen. Ja å pilkare förståss. Det har också blivit populärt att skrinna på isen, man ser folk med vanliga håkkare och sen de som har långfärdsutrustning. Vissa har satsat på livräddningsutrustning medan andra litar på livförsäkringen. Ja och den som först kommenterar juttun får ju en rittiegen Nikonistenkalender.
Men lite prakkå fööre är det ju nog. Helt livsfarlit ti peed.
Ganska tröu fööre ti stsiider. Varken bakhala eller framhala.
Grannt e he noo. Kanske man sko skaff skrikkåna? Förra gånge ja skrina var då Jonna o Jonas va små. J hadd skaffa en mailå, så ja sko ha nå ti stööd på. Minssa noo ho man sko skrina, men int ho man sko sväng eller stann. Tallbackskvarteere skrattar ännu ...
Men helgdagsmårne sko int ha kona byri grannare - helt fantastiskt.
Avlsutningsvis tar vi en plock ur "Sanna och osanna lögner från Kokkolahållet"
”miin föötre ha domna”
”ååv dååme ti dööm ha ti döödd”
Lux Vasa - Lyx Vasa
Alltid i mellanåt tappar inte Nikonisten varken hopp eller humör. Lördagsförmiddagen sveptes av en konstig dimma, som, troligtvis var en tavelsvamp från Chydenius folkskola, suddade bort molnen och lät Ljuset återkomma till Vasa. "Per Tenebras ad Lucem" as they say. Herrlian tiid vi lever i!
Lite sysslor måste fixas men sen ut i naturen mot Ljuset.
Dessa, ännu ganska låga, strålar fick skulderna att tappa den sista siffran. Kändes som om att det goda trots allt har vunnit och luften innehöll extra mycket syre, skorna kändes ännu bekvämare och jag är helt säker på att bilen skulle ha varit bränslesnålare och att det skulle ha varit ovanligt bra musik på radion.
Träden kändes som palmer på Costa va de Vill.
Havet började smått öppna sej för båtarna, med eller utan skatt
Snart fylls bryggorna men glada elever och studerande som firar våren och sommarlovet
Till och med direktör Levon tar sej ut ur kontoret för att njuta av de första riktiga soltrålarna
Solstrålarna speglas över isarna, solen skiner över honda och goda. Korven har mera kött än mjöl och det finns mindre myggår på missåmare.
Nämen ta he nu na liiti iisit! Faktiskt visar Nikonistenkalendern, att det är fortfarande j a n u a r i , vi har ju inte firat nationella Nikonistendagen ännu! Påskbrasåna e int bränd. Än så är det långt till vår... Men att glädjas över ljuset är ju ändå ännu tillåtet. Till och med om he far na liiti överiksi. Nå den som hinner först kommentera får en Nikonisten kalender för att lättare kunna hålla reda på årstiderna.
Avslutningsvis, då jag tangerade skolgången i Chydenius, kom jag att tänka på visdomsord:
"Vår poitsi var noo överlägset bäst åv all som stanna på klasse!"