Visa inlägg taggade med 'sommar'
Solen draghjälp åt torgloppisen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten till torgloppisen. Helst då det är soligt väder. Blir inte handlat så mycket, men man träffar nog bekanta. Vi har haft en ganska kall junibörjan, så det har nog dragit ner intresset på loopisen. Nu var det soligt, men en ganska blåsig söndagsmorgon.
Nu vet inte Nikonisten så mycket om businessplanering, men denna dag, då det var gratis parkering i hela staden, så borde väl ha lockat lite mera folk.
Nikonisten noterade, att det fanns några turister i farten. Ett par damer drog i flera butiksdörrar, men måste bara konstatera, att allt var stängt. Inte ens inne i köpcentrena var butikerna öppna. Förstår nog att det handlar om kostnader, men åtminståne sommartid borde väl det finnas några ställen dit turisterna kan spendera sin reskassa. Vill nog minnas, att Umeå nog är mycket mera aktiv på denna front.
Inte heller så lätt att hitta matställe i Vasa på söndagar.
Men tillbaka till torget där man nog kunde ana lite kommers.
Vasa torg är ganska stort, så det skulle behövas mycket mera säljare för att få till stånd trängsel. Detta helt ok om man tänker på pandemin
Kippor och prydnadssaker
Ett par omgångar av finskatalande Kalle Anka hade hittat till torget
Bra utbud vid denna stand
Anssi Marttinen säljer troget skivor, både vinyl och CD. Dessutom finns det deckare till billigt pris.
Leksaker brukar vara omtyckta på loppisarna, men i dag var den inte så många barn i farten
Tyvärr ingen rusning på gågatan.
Fångad av Fortet
Alltid i mellanåt skippar Nikonisten soffan å tar en tur i natur. Ett ofta återkommande resemål är Fort Sommarö på Replot. Något med dragningskraft, som inte Nikonisten kan motstå.
Nära är det och smidigt att komma hit.
Kollade rastplatsen och gav godkänt. Överhuvudtaget är allt väl omskött här. Det är visst forststyrelsen som bär ansvaret. Allt är toppenfint. Nikonisten växlade några ord med traktorföraren, som körde ut ved till rastplatsen. Sådan service finns väl inte annorstädes. Hade en vän från Tyskland på besök som tappade andan när det fanns ved, såge och yxa vid rastplatserna.
Moder sol gav energi att orka ända till korvgrillningen.
Less is more (Roger More). Perfekt plats attöppna drickflaskan sittandes på berget. En gårr storan glassportion me varm chokladsås skulle ha krönt ögonblicket.
Framme vid rastplats två, ska vara korta o effektiva etappintervaller!
Somliga går med trasiga skor o somliga har dubbar bara på en fot.
Ojdå, de där solstrålarna på det gröna guldet - kann int vaal na mytsi bäter. Stötte inte på nå ormar, såg inga fåglar, hörde dem nog, ingen delade ut reklam, glest också mellan kamelerna. Härlig tystnad. Kunde höra sina tankar - därför blev det bråttom att traska vidare :)
Den kulan vissta var den satt ...
Kurret i magen har redan länge överröstat all fågelsång, men nu var det mytsi foltsi på härbärget ...
Eftersom Nikonisten är folkskygg, blyg och tystlåten, traskade han tillbaka till viken för att i lugn o ro gårrgrilla.
Korven förtärdes så snabbt att de inte hann med på bild.
Dessert i naturen - undrar vad de där bubbolrona vill berätta om NIkonistens framtid???
En vars till Panike resulterade i den härliga synen av smältande isar och öppet vatten ...
Herrlian land vi lever i !!!
Lyckad världsarvsresa till Sommarö Fort
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten extra myki i naturen. Bland annat de gånger vädergudarna är på Nikonistens sida. Kvarkens världsarv firade 10 årsfest i härligt väder.
Tuija Warén uppskattade att firarna var cirka 160. Korsholm 4H komppar, eftersom 130 ärtsoppstallrikar hade gått åt.
Allt funkade perfekt, välplanerat och bra juttuna kring rutten.
Nikonisten valde att resa med Tira till fortet. Man kunde också ta bussen. Trots att metorologerna hotade med regn höll solen oss sällskap hela vägen. Vår eminenta guide berättade under färden om skärgården, hetekastenen, spöken men också vad allt som väntar på oss på fortområdet. Hela familjer njöt för fullt redan på ditfärden.
Radioamatörerna tog kontakt med en dito på Höga Kusten. Det är ju därifrån som jätten Finn kuskade alla stenar till vår skärgård. Jätten Finn gav ingen kommentar. Radioamatörerna visade också upp fina historiska radioanläggningar. Till och med sådana som varit på fronten i tiden.
Trerätters gällde vid Kersantti. Korsholm 4H hade fixat ärtsoppa (gick åt 6 kg ärter), plättar, bulle och så kaffe eller saft. En av de godaste menyer.
Det gällde att känna. lyssna, knacka och lukta vid passet, men för Nikonistens del var det nog mest att gissa.
Att åka i hästkärra är nog ändå alltid något i hästväg.
Guidade turer arrangerades på både svenska och finska. Nikonisten valde den finska i språkbadets tecken.
Marthorna berättade om hur nyttiga sådana växter är, som Nikonisten har trott vara ogräs. Med hjälp av lite järntråd och rönnbär föddes nya hoppfulla hjärtan.
I bland skulle fyrhjulsdrift nog ha varit bra. Men med koncentrerad, rutinerad chaufför kombinerat med mammakraft fixades hela naturstigen.
Nikonisten lärde sig så mycket under dagen, så hela månadens budget fylldes. Och det var ju den tredje i dag?
Mycket att diskutera.
Familjen Radio.
Summerat var det gårrlyckat. Vid hemknutarna bröt regnet ut. Nikonisten frågade nog Tuija Warén, om man inte kunde fira världsarvsfödelsedag flere gånger och varje år. Vi skall se vad som händer 2017, då fyller ju Fosterlandet, svarade Tuija. Nikonisten kunde med lugn i sinnet och med leende på läpparna börja editera bilder.
Raindrops keep fallin' on Market
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att meteorologerna bara skämtar. Men i dag blev det nog att kolla vad sådana arken -båtar kostar och om man får dem på avbetalning. Ararat Credit Card.
Hursomhelst så inhiberades den efterlängtade keikkan till Molpehällorna. I stället blev det att fara till Storkyro på 1700 tals marknad. Den var då egentligen inbokad till lördag, men då regnade det ju (fniss).
Tror nog regnet hade samlat på sej allt sedan 1700 talet.
Lite blött var det nog, men sisufolket kom troget till marknaden - år efter år.
Samma sak med alltid glada Riku Raven. Men visst skulle det ha varit trevligare med lite uppehåll, sade Riku.
Riku, krukmakaren.
Still ska det vara både i sol o i regn.
Juha Koskela har designat smycken i 40 år.
Färggrannt i regnet.
Rita Lukkarinen och Eero Murtomäki var stiligt klädda. De sålde sina egna, fina produkter, bland annat fotoböcker och fotografier.
Sågspånen gjorde att gott arbete.
Hmm, här kommer ett riktigt julklappstips till mannen som har nästan allt och dessutom mustasch.
Allting blir modernare, nu blir man av med sina krämpor också per mobil. Appen heter krämpaway.
Kiva skyltning. Man fick dessutom smaka på lammköttskonserv.
Den här Nasse-Setä var inte längre varken rödnosig eller arg.
Prakkåt att gå omkring med två paraplyer, hur skall man då äta grillkorv eller glass?
Kortbetalningar välkomnas redan på 1700 talet.
Lite regn stör inte kommersen, men skyfall håller nog plånböckerna på tryggt avstånd.
Den gamla svarvtekniken funkar också i dag.
Att fixa jättestora såpbubblor är inte alltid så lätt. Regndropparna punkterar efter hand.
Såg många olika paraskaft, men inte en enda Picachu, men efter regnet blir det en hel del -attjoo.
Citta Långsamt, Nikonisten
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten evenemang där han inte varit förr. Ingen deschavuuuu alltså. Fast en del ställen var ju förståss bikanta från förr.
Trots envistjävligt väder fanns det gott om folk båda dagarna. Det bådar ju en ljusnande framtid för evenemanget.
Logiskt att börja i Ulrika Eleonora kyrkan. En grannan kyrka med fina målningar. Den andra kyrkan var dessutom stängd.
(foto Lena Sahlberg)
En del partyn hade redan börjat då Nikonisten kom, men det fanns kvar av gotta.
Färggranna trädgårdar me fiffiga lösningar.
Nikonisten vet nu hur hans nästas sandlåda skall se ut.
Handgjord skyltning.
Vakthund på alterneringspaus, lagstadgad sådan.
Om man var tillräcklingt nyfiken kunde man hitta extra portar.
Från höjdarna såg trädgårdarna änne mera intressanta ut.
Denna lösning tyckte Nikonisten speciellt mycket om.
Matilda Böling skall börja skolan i höst. Nu samlar hon in intäkter från sitt megaloppis.
Höjdskillnadslösning.
Ha! Lilliputti extraknäckar i Kstad på fritiden, eller så har chauffören glömt navigatorn hemma.
Blomstande vackert
Brandförsäkringsdokumentet målat i taket. Praktisk - man hittar det snabbt. Opraktiskt omdet blir eldsvåda, mendet blir det ju inte.
Peedande pianokonstnären Aarno Paakkari (www.fillaripiano.fi) peedar o spelar - vilken härlig idé.
Tur att hans insrtument inte är kyrkorgel.
Ojojojojojoj så mäktit.
Hmm vårdslöst att inte stava Spectre rätt.
Första gången Nikonisten ser ett konstverk inramat med Jesustejp.
Rukå sparkfööre.
Vandringen avslutades där den startade. Nu då med gott samvete heimåt!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Nikonisten rekommenderar nog detta evenemang.
Nikonisten på sprången
Alltid i mellanåt är Nikonisten så mycket på sprången att han inte hinner under hela veckoslutet alls på spången. Detta viikend for till en massa spring å språng i vår vackra första huvudstad Åbo.
Vädrets gudar bjöd på olika fenomen från sommarsol till hagelkraft. Blir nog några varv hit i sommar för att hinna inspektera lite mera.
Äventyret fick sin början i en värdig sal. Nikonisten tryckte extra svagt på avtryckaren.
Olika konstverk fanns att skåda, en del på fönsterbrädet. Vet inte vem detta föreställer, men i bakgrunden skymar en karta över Kokkola med omnejd.
Förutom att det var högt till tak var det också grannt.
Efter typ många trappor fick man njuta av andra våningen. Där fanns verkligen fina Högforsare.
Vy från mellan andra och tredje våningen.
Längs taket kunde den sim inte är rädd för nackspärr hitta sitt horoskoptecken.
Utsikten från terassen är nog värd trappandet.
Moder Natur bjöd på ett fint skådespel.
På aftonspatseringen kunde man se Rock, Rauha ja Rakkaus på samma bild.
Vid tidpunkten började båtarna fyllas med folk. Undrar om det är en syndaflod på kommande, folk verkade ha så brådis ombord.
Kilauta kaverille.
Efter en stund började kaffetanden värka otroligt myki, för att inte tala om glasstanden.
Härligt med kotiinkuljetusautomater. Bara att hoppa på peeden och den transporterar dej hem.
Nästa vecka mera påhitt. Kan evetuellt silas.
Uulårondå.
Alltid i mellanåt återkommer Nikonisten till den stad där han 'jobbade' 1978. Då blir det alltid lika passligt att ta en vandringsrunda i den fina miljön. Startar man från Toripolliisi och väljer att vandra genom Ainolaparken och över Patosilta kan man ju gensticka övre Korkiasaari eller traska till Hietasaari o komma längs broarna tillbaka. Nikonisten sträckte på sig en såndär 6,6 km länk.
Denna gång blev det en också koll inne på gamla stadskasernsområdet i stället för caféslottet vid bron.
Mötte en plaskvåt konstverk. Ganska passande nog.
Mera konstverk längs vandringen. Lite modernare. Kanske kommande reklam för ny Hota-pulver?
Trevligt med de vita broarna på Hupisaari /Ainola. Tror bestämd de var lika många i vintras, men de var kanske kamouflagefärgade då.
Kortare än Kwai men trevligare än suckarnas.
Halloy - parkstrand med rinnande vatten.
Den här bron var så lpng att man hade byggt viloplats på mitten.
Ormbunkarna stortrivdes redan nu, undrar hur stora de är i höst.
Här var det fisktrappor för lekande firrar. En bit högre upp blev trapporna smalare. Där satt måsarna som på buffétlunch.
Somrigt värre vid älvsimstranden.
Jaahass. Här på bilden då 'Hässäkkä' eller SS1 alltså Sotilassairaala 1.
Här jobbade Nikonisten i skift. 'Hemmet' var dock på Hiukkavaara. Här bäddade Nikonisten sängar, mätte feber och puls samt blandade risinolja i brunsåsen åt otrevliga patienter. Nu hade hela stadskasernområdet förvandlats till konst å kulturcenter, tror jag.
Kraftwerk.
Bron till bibban. Lyckligtvis är Uleåborg en vacker stad. Annars skulle det ha varit en tråkig aftontraskning.
Här är Toripolliisi, som mitt i gatan står. Håller ordning o reda på torget. Efter några steg mot torget kan man inhandla och avnjuta stadens bästa burgare. Rekommenderar 'Slaktarens' med alla tilltugg.
Åbovandring
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten på aftonpromenad. Helst i solsken och där det finns glasskiosker på bortvägen och en grill på hemvägen. På en kort tur längs Aura å klickade Nikonisten några sommarfoton. Just denna dag kändes det som Nikonisten kom till Summer in the City.
Terasserna var sommarfyllda.
Picnicfolket har anlänt.
Domkyrkan e bara allti lika ståtllig och andlig.
Hmm förra gången jag fotade dessa var de röda?!?
Behövs inte mycket grönt för att kallas gräs.
Har man en effektivan vakthund behöver man inte låsa cykeln.
Aftonskolan.
I Åbo tycks det finnas parterapi också kvällstid.
Café Såg.
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten nya saker i sin gamla hemstad. Denna gång besöktes Kahvila Saha i Yxpila hamnkvarter.
Ganska nära målet, kaffetanden värker.
Sågbocken hälsar alla välkomna till sommarkaféet. Vakthunden mötte oss viftande på svansen.
Hjärtligt välkommen :)
Vid utgången ...
Trevligt beläget vid havets rand.
Bastukammaren kändes mysig.
Efter saltbiten och kaffet kändes det att man bara måste utforska lite mera.
Observeer att he finns bara heimlaga ti ita. Drickasvarå e fabrikslaga.
Uppe på vinden uppgjordes antingen nästa års budjetramar eller så spelades det annars bara väldigt knäpptyst.
Hemtrevligt med de färggranna mattorna.
Äkta skyltning.
Den här e väl häftig! Borde man provpeed?
Terasskaffe.
Lite myshörnigt.
Naturligt upplyst.
Fina skyltar.
Kolla sommarkafeterian när du cruisar i Yxpila. Kahvila Saha öppnade porten för ca fyra år sedan, den har blivit ett 'måst fara' -paikka.
En sväng till fortet
Alltid i mellanåt gör Nikonisten en snabbsväng till fortet i Sommarö. Läs mera om fortet någon annanstans.
Många har ju vandrat naturstigen där, men många missar det där lilla tjärnet, lite bakom minnemärket. Där finns alltid kiva vyer att fota. Denna gång speciellt äventyrligt, eftersom det var gårrlenat där.
På våren ger Grodan Boll Kvackarna -kören fina vårkonserter här.
Som sagt skall man vara försiktig, i synnerhet om man bär med sig korv och annan dyrbar egendom.
Isen vara mycket halare än våt.
Nå, måste ju ta en foto av moinnesmärket också.
Ta med en ficklampa. Annars är det lite farligt att kolla bunkerkällaren. Visst finns där el och lampor, men de funkar inte.
Det var lugnt vid badstranden - men man kunde känna igen det underbara ljudet från vågorna.
En bit mot bryggan finns dessa stenar, som Nikonisten har fotat flere gånger. Ett av dem finns med i Nikonistens Aalnackå 2016, vars NaDacitatupplaga är helt och hållet slut.
Naturen kring fortet tycker Nikonisten myki om. Återkommer med rapport då snön har täckt marken och solen skiner och det är under -10 grader och solen skiner och jag beger mej dit ut och det finns korv i ryggsäcken - jag lovar. Om jag mår bra.
Början till slutet - det är inte så långt till Sommarösund, men man måste ju traska tillbaka samma väg. Måste testa det någon gång.
Nikonisten kalendern ja just he jåå. Finns tre ex kvar av den ena versionen (?). Så Nikonisten beslöt att sända dem som pris i någon frågesport och samtidigt kolla bloggläsaraktiviteten. Skatten är färdigt betald för kalendrarna.
Nikonistbloggen har ju inte så överväldigande stor mängd besökare, men skaran är desto tätare.
Så till frågetävlingen 'Vill ha en egen Nikonistkalender'. De tre första som kommenterar med rätt svar får en egen kalender på posten :)
Nämn någon av Grodan Bolls kompisar i kommentarfältet. Om du hittar dig bland de tre första (med rätt svar) sänd då per epost namn å adress till eposten: nikonisten@johanhagstrom.fi - Gratulis på förhand!
(Observera att det kan gå någon minut innan kommentarerna godkänns, men de finns sparade i tidsordning)