Visa inlägg taggade med 'sommar'
Den som tsar han har!
Alltid i mellanåt har Nikonisten lyckan och glädjen att på jobbresorna, efter uträttat värv, stjäla lite tid för utforskning av närproducerad omgivning. I denna Parkstad har jag fått möjligheten ett antal gånger, men åter hittades något outforskat, vackert och gårrfint. Denna gång då Langinkoski kejserliga fiskestuga.
"En man sitter på sin fiskesten, laxsoppan doftar och forsen brusar i sin egen takt. Mannen på stenen är Rysslands kejsare Alexander III, laxsoppan har kokats av kejsarinnan själv, och man lever i slutet av 1800-talet. Den kejserliga fiskestugan byggdes 1889 enligt kejsarens önskemål vid Langinkoski, berömt för sin fiskehistoria. Hit kom kejsarfamiljen varje år. Numera är forsen flugfiskarnas och Nikonistens favorit." Har aldrig förstått det där med att fiska flugor?
Men redan före området börjar kamerafingret att krampa.
Nikonisten är ju ingen expert på konst, men tycker att redan koskigalleriahuset var konst.
Det fanns gott om goda o mysiga kaffeställen.
Äntligen! Mänskligheten har tagit ett stort steg, oftast står det på infotavlorna 'du är här' (tänk om någon flyttar tavlan?). Här gäller precision och exakta fakta . You are in Kotka National Urban Park, vare sej du heter Urban eller Ej. Det är inte så ofta man får vandra genom en kejserlig port och nu har så många vandrat genom den att den måste restaureras. Snygg och en uppenbar fara för alla gör-det-själv-då-frugan-vill-ha.
Ganska mysig fiskestuga. Alexander var ju storfurste här i 'vårt' land 1881 - 1894.
Det finns power i Kymmeneälven förutom fiskar och flugor.
Hela området är prydligt och snyggt och det finns minst lika många fina röda träbroar som älgflugor.
På områden finns också ett ortodoxt kapell, byggt för munkarna från Valamoklostret. De lär ska ha varit ganska ofta och fiskat här.
I dagens läge håller de på med så mycket annat (nya Valamo) att de inte hinner fiska. Whiskyn skall ju också fixas så det blir inget fiskas.
Kapellet var heligt och tjusigt. Tyvärr var dörren reglad, Nikonisten skulle gärna ha trätt in i det heliga.
Små vattenkonstverk fanns att skådas för alla som hade tid att titta.
Fiskarastugan från stranden sett.
Vyn är väl så nära den finska naturmålningen av endera Feltarne som man kan komma. Klipporna såg lockande mjuka ut.
Och vandringen fortsatte över broar och vattendrag. Dock inget troll frågade efter vem det är som trampar på Hans Bro.
På trodån till trädarboretum finns en sten med minnesmärke, försökte rista in med hemnyckeln 'Nikonisten stegade denna trodå 2015' men det syns inte så bra.
Brygga för avlastning av fiskafänge.
Nikonisten tackar Parkstad för denna upplevelse - och njuter och bockar.
Du kan läsa mera om stället på webben.
Ta det med ro i Monäs.
Alltid i mellanåt måste också Nikonisten ta det med ro, denna gång då på Monäs rodden. Här är det meningen att man ska ta det lugnt, träffa bekanta och bara ha ro-ligt. Fast trots allat fanns det ju de som lite håsade - ja till och med dem som försökte ro utan åror.
Starten för storbåtarna var intressant, nummer 22 tog en nystart för säkerhets skulle, tjuvstartare diskas omedelbart, med Fairy. Annars är det inte stränga regler som gäller. Vid skepparmötet sades det att allt annat e ok, men man skall hålla sej i båten. Visserligen tillade någon, att man av någon anledning skulle hamna utanför båten, gäller regeln att man måste hålla på ytan som gäller. Fritt och kreativt - ingen regel för kärnbränsle eller så.
Fisksoppans åtgång var stor, man märkte att det plaskade i sjön då en del fiskar tyckte det var säkrast att söka sig längre ut till havs, om soppan skulle börja tryta.
Det där att ta det med ro gäller alla som kommer till Monäsrodden.
Hmmm, det där skulle Nikonisten inte testa med Nikonerna kring nacken.
Bagatelle -besättningen var stiliga som båten.
Starten har gått.
Både Dollargrin o Londonflin visades upp.
Ponnyridningens popularitet går inte matematiskt att räkna ut.
Skepparmötet på gång
där fanns skeppare som hade helt egna planer och strategier ...
Sonja och Dennis satte fart på flickorna i Småland så tuvorna sprättade.
Säkerthet framför allt.
Härligt mycket folk på evenemanget - som det naturligtvis bör vara.
Mera foton finns i WEBALBUMET
Markna
Alltid i mellanåt står det sommar i kalendern. Det betyder sommarmarknad i Kristinestad. Alla gånger. Dit.
Och ja - mången annan hade gjort samma beslut. Verkligt intim och ficktjuvanpasslig trängsel. Kanske någon till och med förlovade sig där i trängseln då de ansåg att de har stått och stött varandra ganska länge?
I den traditioinella roddtävlingen mellan brandkåristerna i nejden (frivilliga) var växlingarna lika spännande som på stafettkarnevalen - minst. Lappfjärdslaget var snabbast och vinner (detta var situationen före dopingtest)
Det var nå byggase på gång, så både tävlingsbanan och publikläktarna fick maka på sej. Undrar om biljetterna mellan eller inne i bajamajan var de dyrare? Hursomhelst, publiken var lika entusiastisk som tidigare år.
Ulrika Eleonoras klockstapel var redo att ta emot eventuella anfall från ovan.
Sisu hade fått varken hattara eller makkara, så lika väl kunde man väl fara hem tillbaka och lyssna på Sisu-Radio.
Från ovan hördes banjonesiska toner. Blir alltid glad att höra dem.
Denna gentleman förstod att ge en skärv till speledamen. Det gjorde inte många. Då man såg slantarna i fiolfodralet förstod man lätt att det går på ett ögonblick att göra en boupptäckning efter en speleman. Hon spelade dessutom bra.
Hurra - det fanns också vanlig mat på marknaden - och närodlat.
Jukka Lentäjänpoika, sökte flygutrustning på marknaden. Hjälmen, tillverkad nära Perkas i Kokkola av Rina, är hittad och passar som gjuten. Men Jukka var ganska besviken då han ännu inte hittat något flygplan.
Nikonisten var besviken då han inte hittade två st Arabias 'Nappi' muggar denna gång heller på marknaden.
Das Gepäck, hette det väl förr i tiden. Dessutom ett fint fodral för julklappsajpädden.
Hmm 166 dagar kvar. Kom i håg att vara snälla.
Efter marknaden understöddes Kaskö ännu med en rekordpizza, det tog 48 minuter att få den till bords och sedan en rekordglass på Mölle, det blåste så kallt att glassen inte smältade innan den vara nere bredvid kasköpizzan i magsäcken.
Nya spektakel inom kort.
Samma Nikonist - kanal.
Snabbvisit i Bergstad
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten sin Bergstad. Tyvärr brukar det vara frågan om jobbresor, med gårrtajt tidtabell. Men den där vandringen måste man bara hinna med, å glassen förståss.
Staden har också ett mera officiellt namn, Borgå, men Nikonisten har döpt om den till Bergstaden. Emedan det är två uppskattade Berg som har nära anknytning till staden, Runeberg och Brunberg. Nikonisten älskar båda. Punkt.
Det här är väl nog ganska synonymt med sommarstad. Bara pakkå att någon gång komma hit för några dagar.
Såg statyn i parken, men ville ändå traska upp till gravvården. Kan absolut inte förstå uttrycket puhuu kuin Runeberg, mej veterligen var han mera en kynämies. Men världens bra på texter enligt Nikonisten. Odödliga texter.
Det som investerades med anknytning till andra Berg, Brunberg, finns icke längre, hann inte ens bli fotade, varken kyssar, lakrits eller tryffel. Magen tackar.
Gatorna i gamla stan är verkligen vristfälliga. Kan berätta att tunnbottnade gummitossor inte är bästa valet, men absolut mycket bättre än högklackade. Hur jag än försökte lura mej själv, att just tack vare de tunna bottnen får fotbottnen praktiskt och gratis massage, så trodde jag inte på mej själv. Aj.
Omöjligt att fota i Bergstaden utan att fota domkyrkan - så är det bara.
Sommarfiilis på riktigt.
Inte alls svårt att välja matställe denna gång. Undrar om det finns någon Nikonistrestaurang?
Kanonrestaurang finns ju nog, det är ju arméns soppatykki.
Regnet det bara öser ner ...
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att det regnar lite väl ofta o väl myki. Även om jag för typ 100 sedan gick en kurs i stepdans, kände jag mej inta alls inspirerad att FredAstaira ute på gården. Gårröödit.
Men snart styr kosan neråt i landet sökande efter sommar o sol.
Den som dansade den här effektiva regndansen kan väl fara på alterneringsledigt nu, alternativt livstids halshuggning på vatten o bröd på rådhustrappan.
Men strandklipporna hålls ju rena o fina - men helt i onödan då ingen inspekterar dem.
He er som ti städa heim o saan komber he int na främand.
Skoskav å renskav
Alltid i mellanåt känns det som om den som letar han söker länge. Ingen sommar hittade Nikonisten ännu, men int ger vi åpp ännu.
Nåja, svängen till Herr Haglöf blev helt lyckad - för deras dagskassa. Tror den blev också lyckad för dottern som gav instruktioner från sin Iphone till farzan. Eftersom Jonna inte var med använde jag list, fantasi och en trevlig försäljare som provdocka. Mest lider väl fotohandlaren i Vasa. Det långa efterlängtade objektivet krympte snabbt till en telekonverter. Jag är för van för att reagera.
Det var så roligt att få vara utrikes, så jag körde av och an över gränsen några gånger. Ända tills det började samlas folk på tullkontorets gård. Undrar om det berodde på att der Alte är nypolerad eller om det berodde på att jag visade olika grimaser varje gång jag körde förbi kameran? Hade inte tid att fråga, jag har ju en sommar att finna.
Inte en skymt av sommaren, grönt nog, men 5 grader på plussidan o alls ingen sol. Ingen beachparty alltså. Underliga hus de bygger, siir ut som gåsatrattan.
Lyssnade på ylesaame. Intressant. Trevligt, talprogram om aktuella saker med musik emellan, kanske någon hälsning från 'vi på andra sidan gatan'. Men jag förstod ju inte en skvätt. Int täss. Punkt. Men ville inte byta kanal, kunde ha hamnat på någon-nippor-i-nacken-framkallande "jag trodde änglarna med gulbdruna ögon fanns bara i himmelen". Så vi saamade vidare.
Ha - nu vet jag var de tillverkar de finska levertranskapslarna! Löns att ha ypi öögåna. Sen nåt rittiroolit.
Di har gårrgrann råskpönttåna. Kolla här sophantering och sortering med ikoner - inte någon torrfontad text.
Hans Sopor och hans Frus Sopor.
Alls ingen sommar - inte ens nära på. The long and windin' road.
Eller tycker du att det här verkar somrigt?
Det enda gulaktiga jag såg på hela dagen var en del av regnbågen, om man inte räknar med frukostäggulan förståss, och det gula som finns på trafikmärkena.
Så till slut fick Nikonisten ge upp för dagen. Lite skav i magen behövs. I morgon nalkas Nikonisten lite större vatten, så det finns risk för att maten blir från havsriket. Undrar vilka färger de har på beachens solstolar där?
Så blir det dags för ett samtal hem - och vad tror du att det hände sen?
Norrom söder
Alltid i mellanåt är det bäst att vara som kärringen mot strömmen. Inte vet jag om det hjälper alls, men om inget annat hjälper så spelar det väl ingen rock'n'roll.
Läste en gång visa ord, skrivna av, jag tror det var, Nino Runeberg. Om ditt mål är i Öster skall du segla mot Väster för att komma dit. Vettigt va. Så då inte sommaren var undangömd söderut så drar jag till norrs, eller heter det norruts?
Nikonisten flyger o far alltså. Håll i mej!
Hotellet var färdigt 'grönmärkt' så nu kan jag inte ens få grannarna gröna av avund, luftkonditioneringen ok. För en kortan stund syntes o kändes den gulavarmbollens strålar värma och lysa i ödslighetens mörker. Men inte så länge. Ungefär precis lika länge som det skulle ta att köra bilen genom snabbtvätten på Rådhusgatans Neste. Så kommer regnet. I halvlitersdroppar.
Nära hotellet fanns ein paikka me gårrgo hamburgare. Teurastaja / Slaktaren hette burgaren. Tog man den större portionen, rymdes inte bilden på en 8 Gb minnepinne. Rekommenderas varmt åt smalamandor.
På aftonrundan syntes några kufiska typer, som kommunicerade via apparater som lyste i olika färger och förde konstiga enkryptade signaler. I mellanåt stirrade de mot vattnret och söp in eller sände ut typ energi eller nå sån't. Jag var usel på kemi/fysik också.
I morgon en träff med en Haglöf. Trevligt - men brukar nöta på plånboken. Sedan vidare sökande efter värme o ljus o vad som månne hänt dem.
Men nu tillbaka till hotellet för att vila sina trötta ben. Och vad tror du att det hände sen?
Brysselpysseltassel.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten fundersam och tveksam, kanske lite misstänksam. Blev en massa funderande kring vem som har snott Finlands sommar kan det ha något me Bryssel o sån't att göra? Nikonisten beslöt att göra en helt opartisk o opolitisk snabbvisit dit för att kolla situationen.
Kanske möter man någon bekant mästerdetektiv trimmande sina mustascher i parken. Kanske han vet något om Finlands försvunna sommar...
Måste kolla i alla fall. Främst tänkte jag om de har beslagtagit vår sommar med klubbande beslut.
Det hör ju till att man börjar med den berömda pojken med medfött prostatabesvär.
Finns ju också den här versionen som berättar lite om bryggerikonsten.
Solen sken lite blygsamt. Den där porten skall man inte springa i genom,
det är faktiskt en vanlig dörr, men motivet är ju häftigt.
Nå hit har de inte alltså stulit vår sommar, den var oljad.
Ganska snabbt hittade man nya vänner - lite tyst av sej, men i alla fall - likheten?
KAverin e inte misstänkt för att ha snott vår sommar, det syns tydligt.
Here comes the sun! Alltid i mellanåt kunde man finna sig i extra gott sällskap.
Kanske sommarn var gömd i svansjön eller ankdammen?
Noup - ingen sommar, men gårrkiva trafikmärkkan har de.
Lite början på sommar, men klädseln tyder inte på att det är risk för värmeslag.
Som sagt klädseln ....
Inte ens i byråkratikorridorerna ...
Så inte hittade jag Finlandssommaren här heller. Som du kan se så har också belgierna väntat ganska länge på sommaren.
Lika bra att vänta på nästa sommar!
Nikonisten flyr värmeböljan!
Alltid i mellanåt flyr Nikonisten. Bättre fly än flås?
Har någon gång tänkt på nå sån där självförsvarkurs. Kanske lära mig jiu - jui - jiui ... ... ... typ karate. De ser så häftigt ut. Känner till och med några karatetyper. Men nu har jag gjort mitt beslut i vårt tvåspråkiga Sparlandia. Hittade min grej tack vare att jag kan finska, det blev inte karate utan - KARATA! Verkligen karatag.
Men detomdet. Varför och när flyr Nikonisten. Nå då han är antingen rädd eller skitless, ha fått leidån o e leissin. Eler så annars bara.
I dag var det ganska varmt en hel timme, nästan för varmt, så efter en par dag flyr Nikonisten värmeböljan och polleninvaderarna och far norrut. Int så assit!
På en sån där norrutflykt hade jag turen att få fota en äkta alibläddrå:
Alibläddrå. (inhemsk). Har inte sett dem här på Brånx.
Men slut på flykterierna - en del av er skall ju bli kvar här och pinas av den annalkande värmeböljan, som lär ska bli så intensiv, att om man köper ägg i kvartersbutiken, som är tre kvarter långt borta är de gladahönsäggen redan 3 minuters då man kommer hem.
Sommarvattnet kan vanligt folk inte gå på, som på vintervattnet (med undantag av pilkare förståss), men det är lika kallt och vått. Men gårrgrann ti skåda på. Synsinnet fixar alltså sommarkänslan.
Om du hittar en sedel (inte sejdel) så är det bättre att den är en tusenlapp (inte Chydeniuslappen). För på sommaren har du kanske din älskade smartnalle i dressmanskjortfickan - plums.
En lika fin och älskvärd får man säkert inte för en upphittad 20 evrå?
Men hur det nu än är med väder och vind, så finns det en massa ungdomar som gläder sej över examen, betyg, sommarjobb - eller kanske bara för att det är sommarlov. Sjungom ... hurraa!
Efter skolavslutningen på den berömda skolan GSSL i Kokkola, när folk började tränga sig ut ur festsalen (som om någon skulle ha lämnat kvar över sommaren) hördes en kraftfull och stolt stämma:
"Vår Vidar va öveläägset bäst ååv all som stanna på klasse!"
Låmavädre o skoinvadering.
Alltid i mellanåt gläds Nikonisten extra myki. Till exempel då han valde en sommarsemestervecka just då sommarvädret anlände till Finlands soligaste stad. Men nu kan he ju vaal bara bäter.
Man ti ha låma då he blåser så hårt att vägamärkkan vinkkar e ju inte alls det festligaste man kan tänka sig.
Men å andra sidan vet jag inte hur festligt det är att montera ner en byggkran i detta väder.
Fy vali - sko mommo ha sagt. Usch att kränga där då kollegan lossar bultarna - hui!
Mitt i allt kändes vädret mycket lugnare- Dags att ta sej hem - till följande storm.
Min mest älskade dotter Jonna beslöt att hon skall bo hos farzan en tid, tills hon packar i väg sig till Deutschland. Det skall väl nog gå bra, tänkte jag. Redan dag 1 blev det skrubbkaos - vart skall allt rymmas? Men arma dagar, här har ju bott en hel familj tidigare, klart det finns gott om skrubbkvadrater.
Plötsligt invaderades golvkvadrater av skodon.
På bilden rymdes de skor, som inte fick plats där vi normalt förvarar skorna. Hmpfrrrrrr ?
Eftersom vi inte har nå Ikea i stan fick jag nöja mej med att tolka ritningarna på det slaasolssonska extraklädstället.
Skrev jag extraklädstället??? Vi fick fundera en stund hur det blev så här - men fick intet svar.
Nehejdu - kamerautrustningen tar ju bara ett litet rum i anspråk och där är skrubbarna fyllda med extrautrustning, bakgrundstyger och ställningar. Nåja förutom de pyttersmå studioblixtarna, som för tillfället nu då vilar kring soffbordet i vardagsrummet. Ordningsfull har jag alltid försökt vara - men det kräver oerhört mycket utrymme att vara ordningsfull.
Plötsligt hör jag bara ett kiknande gapskratt - Jonna förmådde inte att förklara vad som var så roligt, men jag noterade att hon hade öppnat en liten skåpdörr i tamburen. Ditåt pekade hon medan hon skrattade så tårarna rann.
Vaddå då då? Fattar ingenting. Det är ju en del av fammo Dorisas stickade sockor o vantar. Titta nu, sa jag, de är verkligen bra ordnade, utan trängsel - eller??? Hon svarade ingenting, hur skall man begripa sig på nutidens ungdom?
Undrar om hon hade tittat i lådorna? De är också prydliga och välordnade. Två par hanskar i var låda. Begriper noll!
Går till rummet och börjar framkalla bilder. Hör ännu tydliga fnissningar och små hysteriska skrattsalvor från tamburen...
Begriper noll. Ordning o reda skall det vara!