Visa inlägg taggade med 'sommar'
Lunda - Leis?
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten. Men inte så ofta att det skulle störa.
Sammalunda - samaleis:
Annorlunda -aaleis:
Söjsleis!
Jag tror, jag tror på sommaren ...
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att man bara måste tro. Tro på att sommaren kommer, eller den grönare vintern som någon skrev.
Och luften fylld av pollenkorn - atjoooooo!
Den blomstertid ...
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att i dag blidde det ingen blogg. Men så mittiallt, sitter han där ändå å knackar. Men denna gång är det naturens fel.
Några futtiga kilometrar efter moriskaffe på Ostporten, där man också skall hälsa på kossan, och så är man mitt i sommarväder! Trots att arbetsdagen har loggat ut så skiner solen ännu värmande de senor som frös till i februari.
Nu nalkas ljuvlig sommar - maskrosorna stortrivs redan - va duktiga de är - just var det ju +2 grader! Mötte också årets första bollflugå - men hen var ganska undernärd och trött, så jag tog inget porträtt, får växa till sej.
Om man vattnar bryggan ordentligt kan den bjuda på midsommarbjörkar - eller aliboskåna.
Traskande med halvvinterlenkkarit, långkalsare o pipo njöt Nikoninsten av södervärmen. Måste fråga några ungdomar som mycket lättklädda spelade boll på stranden, om de är säkra på att vi är i Finland. De svarte inget men såg annars nog glada ut.
Tre rum och gök.
Där gräs och gröda gror.
Alla blir gladare då det är sommar o varmt. Här leker småfåglan å krååkå näppi, tror jag.
Och snart fylls asfaltfilerna med en massa glada semesterfirare och andra trafikanter.
Var nu sen uppmärksam på skolavslutningen. Det är enligt EU beslut och övriga centraler absolut förbjudet att höja på tonen i slutet på raderna i Den blomstertid nu kommer. Man får inte sjunga ko-o-mmer. He ska vara monotont.
Men hövåsake att vi får sjung.
Update! - - - Dra till skogs!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten påmind om hemska saker. Under söndagsfrukosten hände det åter. Windows - Update - Usch! Men jag tog det som en karakaar. Först analysen: menar updaten att jag måste tvätta fönstren eller att det skulle vara dags att uppdatera gardinen. Men den har ju hängt där bara nästan 8 år? Fönstren blevo tvagade i höstas?
Beslutsångesten fick mej att hitta korvhydratisk nödproviant, sen kaffe i termosen, de tvenne trogne enögde japanske vännerne runt nacken och fly fältet! Flykten blev inte ända till egypten, men till Fort Sommarö over the Bridge.
Den första i välkomstkommittén var en trevlig Grand Old Lady, som nyss hade skakat sig som bara hundar kan göra. Det ser man på 'flaiskåna' på nospartiet. Ägaren upplyste mej, att hon är mycket snäll och gillar alla som kan tänkas ha något ätbart med sig.
En bit förbi monumentet finns en lugn insjö för dem som gillar lugnare vatten.
Sen en bit tillbaka, de där gamla bunkrarna ser alltid lika spännande ut. Stigen är mycket bra utmärkt och området är gårrvälskött. Bäter än ny!
Havsviken var nu inte så farligt vild i dag. Några fiskare gick omkring i sina högskaftade stövlar och försökte få loss sina krokar eller så var det väääldigt stora firrar i andra ändan.
Vid bryggan fanns ett splitternytt skydd, bredvid fanns ved och framför fanns eldstaden med grejer o galler för korv o pannkaffepanna.
Så det var bara att framkalla lämplig hunger, för snålheten är ju konstant.
Under tiden som maten tillredde sig själv till lämplig well-done, tog jag mej en titt i närnaturen.
Också vid start och mål fanns ett fint nybygge. Gamle kersantti fanns nog också kvar, men det nya hade fina sittplatser och köksinredningen var helt super.
Skål och välkommen! Nära till hands, snyggt och prydligt, passar både stora och små. Hoppas du som läser detta aldrig har varit på fortet, dags att besöka så fort som möjligt. Dags för en nelfie.
Och - fönstren blev tvättade, men samma gardin fick hänga vidare.
The Wish.
Alltid i mellanåt när jag bläddrar och söker någon bild, som jag glömde att tagga, dyker sådana foton upp, som inte kändes så lyckade vid framkallningen. Det kan hända att skärpan ligger på fel ställe eller att mosters huvud rymdes med bara från löständerna neråt. Men det kan också vara ett foto som bara var ointressant, blek eller annars intetsägande. Helt misslyckade foton blir ju inte bättre av att mogna en tid på hårdskivan. Men i bland nog.
Men plötsligt kan jag se något intressant i fotot, något som jag inte hittat tidigare. En story eller en känsla. Kanske man beskär på nytt bara för att den skall kännas mera fräsch. Kan också hända att just den som kändes intetsägande har fått karaktär eller ett budskap.
Detta foto tog jag med allra största kärlek. Själv hatade jag ögonblicket, men alla tusen bromsar älskade mej så det kändes i skinnet. En riktig on-my-skin upplevelse.
Fotat vid ett senare tillfälle än The Hope. Bilden döpte jag till The Wish.
SportNikonisten.
Isig sport o peedase.
Alltid i mellanåt kan jag hitta mej själv under rubriken sport. Då stiger pulsen. Inte för att jag är vidare intresserad av att följa med sport - än mindre kvalificerad att själv utöva en sådan. Noup. Mest blir det att kolla upp vad som händer genom några grupper Nikkoriska okulärelement och alltid på den säkrare sidan av kamerahuset.
Det kan verkligen se ganska kusligt ut, kolla 40ans Rh- till exempel. Färgen tyder på ganska låga Hb värden.
De där som trrrrrampar igenom våra vackra landskap varje sommar ser ut att vara mera varmblodiga av sej.
Som till exempel de här. Han som viftar vill vara anonym, men han heter Janne å brukar peed lite mera norrut.
Han e passlian kaveri, hande Janne.
Som man sår får man plåster.