Visa inlägg taggade med 'spitaalijärvi'
Missomarsdrööm
Alltid i mellanåt måste man vara annorlunda. Gäller också naturen. Ett år för en tid sen va he grannt på missåmare! Händer inte för ofta.
Men nu spår grodorna vid Emetsjön i Terjärv att 2032 vaal en grannan missåmar.
Nikonisten sko gärna rekommender en grannan naturstig i nejderna där åpp, men rekommenderar gärna en utflykt ti Österbottens Ruka - Lauhanvuori. Blir så de 12 kilometer, beror på planering.
Verkligen något att uppleva.
Utsikt ända till Kristinestad.
Spitaalijärvi e fin också på vintern. Tror di tvätta spätelskan av sej här - trodde så i alla fall
Spitaalijärvi, ganska högt över havsytan
Nyfiken å hungrig, lite som Nikonisten
Myki olika natur på 12 km
Kivijata är en stor stenåker
Efter den historiska Aumakivi, kan man börja söka sej mot Lauhansarvi för en matbit.
Absolut värt ett besök, men varför inte grodorna i Emetskön och en måsburgare?
Midsommar på Blida berget.
Alltid i mellanåt återkallar Nikonisten sägner och andra historier från hårdskivans innersta sektorer. Något var det ju nog med midsommarnatten? Bäst att defragmentera lite och fundera.
Hmmm det var något med 7. Kanske att midsommarfirandet under studietiden varade i 7 dygn? Noup. Det var något blommigt. 7 olika blommor. Under dynan.
Nikonisten dividerade en stund och kom fram till att man skulle ha 7 olika blommor under dynan på midsommarnatten så så vinner man 7 rätt på Lotto. Känns lite som inte alla pusseblitar var i dalen, men det får duga.
Så då blir det att packa kameror OCH naturligtvis dynan med och ut på blomjakt till en sägenomspunnen plats. Denna gång Det Blida Berget, Lauhanvuori.
Linnéstudierna var inte det mest intressanta så Nikonisten beslöt att ta äbentyret som ett äventyr bland andra.
(fotona där NIkonisten är avbildad är tagna av Lena Sahlberg)
Uppe på Blida berget finns ett härligt utsiktstorn. Därifrån såg man långt. Man kunde till och med se till solen.
Det finns många vandringsleder, men denna dag kopplades tre i hop till en längre, så där drygadussinkilometer. Objektet på bilden är ingen blomma, men hit borde alla lata gå, stod det i boken. Därför.
Första anhalten för grillkorv blidde Spitaalijärvi. Där tyvagte Nikonisten bort alla spätelskabobbor. Spitaalijärvi finns ganska högt uppe på berget, ytan ligger på 175,33 meters höjd från Brändö sund på ett ungefär.
Lite magisk sjö med mycket klart vatten.
En nyfiken blivande pititsittå, hälsade välkommen och tiggde en bit av grillkorven.
Vidarevandringen skedde på torra tallåsstigar eller på woodautobahns.
Ha - det hittades en blomster.
Dags för vilopaus på en TV soffa långt borta från TV:n.
Någon hade glömt sina nycklar, så dessa får räknas som en blomster.
Kivijata betyder helt säkert en blommande stenäng.
Satt länge vid källan och väntade på Johan L. R. - men han hade fått inspiration och satt och notsatte något vi får höra ofta.
En mera blyg blomster hittades ganska snabbt. En vackerfärgad.
I brist på bättre fick Aumakivi platsa en blomma. Den är antingen 20 eller 70 miljoner år gammal.
En mycket trevlig vandring i Lauhanvuori, rekommenderas städåt.
Ja blomstren ja. Nå hur Nikonisten än försökte kunde han inte hitta 7 blomster på ett sådant ställe där man kunde lägga ner kudden för att täcka alla 7 olika blommor samtidigt. Även om kudden lite kunde töögas på. Dum sägen!
Får väl nöja sej med 6 + tilläggsnummer eller något sådant. Trevlig Johanne - och hoppas du tar dej till Lauhanvuori. Det finns fina kartor på Lauhansarvi.
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Pampas alpint - nästan.
Alltid i mellanåt könner sig Nikonisten extra alpin. Tyvärr är det bara så langt till alperna och veckosluten för stäckå. Men när jag en gång diskuteera me Grandells Stig, fråga han om ja hadd vari ti Lauhanvuori. Noup - men nu har ja varit där en halvdussin gånger, minst.
Lauhanvuori är en nationalpark lite bakom Bötomberget, beroende på från vilket håll man skådar. Kunde kallas Pampas Alperna, men det stämmer int riktigt alls på något sätt. Men är värt flere besök - alla årstider.
Speciellt nu, då myggorna har flyttat till södern, är där speciellt roligt. Bredvid parkeringen finns en passlian torn. I bland stänger de tornet på vintrarna, om det kommit myki snö. Men denna gång stod döre lockande ypi.
Bara ti byri trapp.
Kan ju nämnas, att Lauhanvuori e Västra Finlands högsta fjäll.
Man kan med zoomröret se växthuseffekten på riktigt.
Nikonisten puustade nog efter upptrappningen, men det berodde ju på att luften är så tunn här uppe.
Grann utsikt. Man såg ända till månen.
Efter nedtrappningen var det bara att börja traska måt målet - eftermiddagsmålet.
Nästan som i en trollskog.
Härliga vyer bara man minns hålla ögonen öppna.
Sikta på stjärnorna!
Spitaalijärvi, Spätelskesjön, har en pH på 4,67. Det är säkert bra på något sätt, tror jag. Såg inte till en enda människa med spätelska.
Sjön isolerades från Ancylussjön för 9000 år sedan, på våren. Den ligger nu på 176 meters höjd över havsytan. Det är ju inte i världsmått så myki, men för att vara så här nära Pampaslandia snuddar vi nog på världsrekord.
Äntligen framme vid sjön eller ännu viktigare rastplatsen. Genast på bakgården finns ett vedlider.
Grillpaikkan är en av de bästa Nikonisten har grillat korv på.
Bara att elda på och grilla lite vandringshydrater.
Å sen lite kaffe å på.
Den brinnande tallen.
Härliga formationer.
Sen då man har traskat uppförsbacke ett par kilomeeetrar, är det dags att sakta in i kurvan till parkeringen.
Efter det är det obligatoriskt att bila ner till Lauhansarvi för att äta älgmaletköttsbiffar me myki lök o annat gott. Desserten är inte obligatorisk.
Nå, Lauhanvuori är ju helt gårrmäkti på sommaren. Där finns myki små vandringsleder åt alla vädersträck. Helt fantastisk natur. Och myki närmare än du tror.
Nikonisten lovar att återkomma sen då myggorna har återvänt.