Visa inlägg taggade med 'svedjehamnen'
Hav, vind samt blixtar och dunder
Alltid i mellanåt känns det extra gårrbra att komma ut i skärgården. Kvävande hett har det varit i flere dagar. Nikonisten har suttit o fotat på bastuvarma orgelläktare. Svedjehamnen bjöd på lite fläktande vindar.
Men innan det började dagen med en intressant musikalisk brunch på Villa Sandviken. 'Är musik och bildning annat än tonbildning?' Medverkande var musikmag Wivan Nygård-Fagerudd (mezzosopran), prof Gustav Djupsjöbacka (piano) och lektor Bo Kronqvist, som moderator. Diskuterades allt möjligt kring inlärning, språkbad, bildning. Kyddades mellan varven med visor och sånger, bl.a. Karin Månsdotters vaggvisa för kung Erik XVI (Wegelius/Topelius).
Nikonisten återkallade i minnet livets gång. Människan dör egentligen två gånger. Den första gången då hon inte vill lära sig något nytt. Den andra gången är då mera för de anhöriga.
Sedan bar det av på äventyr till Svedjehamnen.
Men nog var där varmt på vinden också.
Helt unikt, uruppförande av 'The Gauntlet' av Lauri Porra, på elbas. Verket är döpt efter ett Commodore 64 spel, som Lauri gillade, nostalgiskt. Cecilia Zilliacus, Johanna Persson, Kati Raitanen och Lauri Porra på bilden. På tisdag kl 20 bjuder Porra på sin show på Ritz.
Fina toner i världens vindaste och virsåaste kyrka i Replot. Någon påstod att den är vind på grund av nordanvinden. Då måste den ha blåst på Replot från alla väderstreck.
Cecilia Zilliacus, Kati Raitanen och Johanna Persson gav en fin konsert i nästan fylld kyrka. Åskvädret kompade.
Chiasorcuro kvartetten i St Nikolaos kyrka. Här började konserten med Bach ur Die Kunst der Fuge.
Konserten komppades av ett sjudundrande åskväder och otroligt många blixtar. I mellanåt blixten och smällen samtidigt och så väste det och fräste och det blev livligt i elskåpet.
Karin Dornbusch spelade Karg-Elerts sonat för klarinett. Pontus Grans medverkade på kontrabas i finalen.
En minnesvärd dag med många fina framträdanden. Mera på kommande i dagarna tre. Måndagens favorit är väl nog '14 sätt att beskriva regn' i Korsholms kyrka kl 18.
Nikonsten funderade på hemvägen på att skaffa flytväst till bilen. Donnerwettern hade effektivt fått gatubrunnarna att översvämma.
Fisketur
Alltid i mellanåt e Nikonisten seg. Förra veckoslutet blev det ingen fiskelycka vid Bodvattnet, så blev ti test på nytt.
Magert resultat även denna gång. Visst e våren sen, men isarna har ju farit på alterneringsledighet för flere dagar sedan.
Vanligt att tre fisksorter brukar vara med i jippot, oftast är det nog dsäddåna (Nordens krokodil enligt Jan Björk) som kommer först till lekplatsen. Sen abborrarna och mörtarna. På bilden en mört, tror Nikonisten.
Abborrfilén hälsar glatt på Nikonisten.
Såg nog också en gädda, men he rymssa int på bildä.
Skäggdoppingen var inte alls intresserad, allra minst att bli fotad
För inte så många år sedan var det lång kö ren vid biljettförsäljningen och havsörnarna serverades en fin buffét.
Tror städåt på att nästa veckoslut går det ganska vilt till här, troligtvis är Nikonisten då å fotar Körfestivalkonserter.
Arvingarna.
Alltid i mellanåt beger sej Nikonisten ut för att beundra och njuta av sitt arv. Eller vårt arv. Eller låt oss säga fast världsarv, så låter det ännu bättre.
Jubiléumsåret till ära ordnades en utfärd till Valörarna lördagen den 28 maj. Forststyrelsen axlade huvudansvaret för arrangemangen, men många andra var också skyldiga till denna supergranna utfärd.
Där kring 80 arvingar färdade men båtar ut till Valsörarna, föra att njuta av naturen, traska vandringsleden och lyssna på intressanta historier. Dessa både om äkta läderlappar och lotsar och väder och vind. Ryssgravarnas historia var både intressant och kuslig.
Gott folk - ta er ut till Valsörarna, det är absolut värt ett besök. Det ordnas turer dit hela sommaren, båtresan tar en timme. Ta med väderlämpliga kläder o myki korv. Kom i håg att betala parkeringen i Svedjehamnen :)
Ankomst till Valsörarna till den sida där bevakningsstationen fanns tidigare.
Läderlappsforskaren Niclas Fritzén. Han lider också av Araknomani. Är alltså förutom Batman också Spiderman. Här dock sivilt klädd.
Nikonisten var fängslad av både historier och natur. Här nära ryssgraven.
Kräkfotografering är populärt bland damerna.
Samling vid stugan nära fyrtornet.
Inte för många vet att fyren på Valsörarna är släkt med Eiffeltornet. Men man känner nog ogen dragen.
Äkta skärgårdsmacka. Tillverkad och avnjuten i skärigården.
Tuija Warén njuter också av skärgårdsmacka. Tuija axlade huvudansvaret för arrangemangen. Tack för det.
Lotsen Carlsson berättade intressanta historier om livet och händelserna på Valsörarna och på de steniga haven.
Jopp hej di hej daa
Vissa orkade inte kyssna på alla historier, utan satt och fixade egna historier.
Eftersom fyrens delar skeppades till fel ända av Valsörarna, måste de forslar över till rätta sidan. Bron som byggdes måste alltså vara kraftig och hållbar.
Nikonisten försöker här inte ljuga om någon stor fisk. Här diskuteras ivrigt bländare och slutartider.
En helt härlig resa i vår fina natur. Ta del av ditt arv och ta dej ut!
Långgrundsvarvet
Alltid i mellanåt återvänder Nikonisten till tidigare brottsplatser. Denna gång ett varv till Låggrundet.
Först var det nog planerat att kolla fiskelekelsen i Bådvattenforsen, men nu var det bara så att det inte fanns en enda liten firre i forsen. Nå i stället för att varva bodvattnet blev det att traska till Långgrundet.
Som ni ser på skylten, är det inte så långt till Långgrundet. Väl framme kan man fortsätta till Panike om man har båttransporten fixad. Det skall jag nog någon gång uppleva.
En bit efter vägkorsningen, kommer man till trapporna som hjälper dej över stängslet.
Naturem är mycket omväxlande å gårrgrann, trots att våren inte ännnu hunnit så väldigt långt här ute.
En av de trevligare skyltarna.
De Geer stenrösen.
Denna gång valdes utegrillen, för att få lite sommarfiiling.
Lite pyttesmått finns kvar av vinterns is.
Vattnet är färdigt vått.
Sten vid sten vid sten.
Ett par långnäbbade skogsduvor återvänder med tandemflyg från semestern på Costa va de Vill.
Urgammal fossil.
Det är viktigt att man ser till att man får mat och energi och absolut kaffe som efterrätt.
Tröttnar aldrig på havets brus.
Det viktigaste med havet är att det är tillräckligt nära, tycker Nikonisten.
Påskvandring - vårsol-jop-hej-di-hej-da
Alltid i mellanåt företar Nikonisten vandringar. Denna gång i naturen. En vandringsled. Eftersom det är påsketid får den heta påskvandring.
Svedjehamnsvandringarna brukar förr eller senare sluta i Saltkaret. Denna gång blev det förr, eller först. Härligt att traska till Saltkaret raskande rävaktigt över isen.
Högt uppe i tornet.
Over Bodvattne ...
Flyguppvisning.
Tillbaka på bottenplanet, lite väl försiktigt sluttande pulkabacke, lika bra att ta trapporna.
Sagolika och julaktiga landskap.
Bron över vårbäcken - snart kommer gäddorna lekande o sprattlande.
Kwai?
Vårdagsjämninsspegling.
Trodå ti grillpaikka
Härligt med informativa skyltar - denna skyltar tydligt o klart att våren är på intågande ...
DEnna gång gjordes snabba och enhälliga beslut om att grilla 'inomhus'.
Bra med ved, ordentlig yxa och tvenne sågar + metallsågbock, snyggt och prydligt.
Srålande solsken - herrli vädre.
Men magen vill ha mer, magen vill ha mer ...
Sen var det bara att traska tillbaka, med sikte på Saltkaret som syns långt borta, men ändå så nära...
Spår till och från plurret.
Vårväntan.