Visa inlägg taggade med 'tankar'
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Tankar i mina tankar.
Alltid i mellanåt går Nikonistens tankar till Tankar i hemtrakten. Kommer i håg spännande äventyr till fyrön med Seiskari med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår (damsektionen hette Gamlakarleby Slanglösa Brandkår, enligt kulturtidskriften Nattens Dagblad). Efter allt för många års paus har Nikonisten den senaste tiden besökt Tankar årligen, får bara aldrig fyllt behovet.
Redan då man ser fyren från ms Jennys soldäck blir man varm om hjärtat, värmen kompenserar lätt den lite kyliga nordanvinden, som håller effektivt bort bromsar o myggor. Man stiger in i en annan värld känns det som. Varje gång.
Till och med maskrosorna ser lite annorlunda ut på Tankar, lite utblommade men härligt brunbrända i havssolens sken.
Nikonistens absolut favorit är den sköna kyrkan. Jag envisas med kyrka fast det nog väl är ett kapell enligt alla regler och förordningar. Den långa vägen till sockenkyrkan (20 km) gjorde att man grundade en egen kyrka på ön. Där höll man gudstjänsterna. Tusentals historier kan man läsa om knivmärkningarna i kyrkbänkarna och om man bara ger sig lite tid kan man fantisera i hop lika många till.
Inbjudan.
Stämningen och stillheten lugnar ner vilken stresshjärna som helst. Att sätta sig ner i bänken och känna med fingerspetsarna längs psalmboksrännan. Titta på inristade bomärken. Stäng ögonen och i synnerhet mobilen. Njut.
I Nikonistens ögon den vackraste altartavlan.
Om jag nu skriver att blåklockorna ringde aftonringningen, skulle någon bli sur, för att de inte är blåklockor, att det inte ser ut att vara afton och att de inte överhuvudtaget ringer. Så jag låter bli. Men fantasin får flöda fritt.
Tankar utrustades redan tidigt med ett sjömärke. Ett stenkummel restes för att vägleda sjöfarare och för att öka dess synbarhet försåg man det med järnstänger som kröntes med tunnor. Ön var tidigare känd som Klippan, men fick tack vare sjömärket namnet Tankokari (Stångskär), från vilket namnet Tankar senare härleddes. (Tankar historia)
Vy från naturstigen. Man går ganska nära de privata stugorna, men det tycks vara ok och överenskommet. JAg antar att dessa stugor aldrig kommer till salu - de ärvs väl nog av nya generationer.
Sammanlagt har man påträffat ca 180 växtarter på Tankar. Av dessa är bl.a. bottenvikens ögontröst, backnejlikan, månlåsbräken, besksöta och ärtstarr sällsynta. På grund av kommande gråstarr såg Nikonisten ingen av dessa, men det är ju ingen tröst.
Fyrtornen är alltid på något sätt majestetiska, lite synd att vissa moderna, onödiga, helt XXXX instanser har förbjudit besök i de flesta fyrarna i 1.237,5 sidor trycksvärta pga av det inte finns 'nödutgång'. Men jag håller snällt med, det skulle se lite underligt ut med en itellagul rutchbana med säkerhetsramper och xenonbelysning från fyrtoppen. Bättre så här.
Vill minnas mej höra ein berättelse, att de som kom från fastlandet skulle ha en sten med sig och slänga den i högen. Jag vet inte varför. Men då vi var hit för 100 år sedan nändes jag inte lämna hit min barndomskompis Sten Brandt. Vi hadd så myki gårrroolit tisammans.
Övernattningsmöjligheter finns i Tankar Inn (lotsstugen) eller i fyrvaktarstugan eller fyrmästarstugen. Fly Inn finns också för flygande turister.
På dit och återresan kan ser man Gamlakarleby Segelförenings segelpaviljong Mustakari. Upprustad och gårrfin. Tidigare var restaurangen privat (nuförtiden abc) och hade absolutgod mat. Senast jag åt där var tyvärr muikkåna så torra, att jag tror de hade fötts på simstranden och aldrig fick simma i saltvattnet. Men sånt händer ju i bland. Utsikten och miiljön skulle ha fått mej att äta upp tallriken vid behov.
Boka in gänget till Tankar på äventyr, antingen för en dagskeikka (Jenny avgår kl 12:00 och tilbaka kl 17:00) eller fixa en oförglömlig övernattning på tusenstjärniga Tankar. Tanka samtidigt in lite av Kokkolakulturen och Neristan.