Visa inlägg taggade med 'trefaldighetskyrkan'
Aftonmusik - Markus Wargh
Församlingarna i Vasa ordnar Aftonmusikkonserter i Trefaldighetskyrkan onsdagskvällar. Fina konserter i sommarkvällen. Detta år har jag bara hunnit på en tyvärr. Men en STOR en. Markus Wargh spelade i onsdags i Vasa.
Förutom Bach, Wivaldi mm fick publiken i Trefaldighetskyrkan njuta av hans varumärke, improvisation. Kårar i ryggmärgen.
Markus Warghs (f 1969) förmåga att improvisera har fått mycket och vida uppmärksamhet och är en hörnsten för hans konstnärskap.
Förutom sin verksamhet som soloorganist är Markus Wargh även organist i Luleå Domkyrka.
Det går ju inte att skriva om hur hans tolkningar låter, men gå absolut på nästa konsert som ordnas. Jag lovar att du inte blir missnöjd. Onsdagens improvisation grundade sig på två bekanta psalmer, I denna ljusa sommartid och Store Gud.
Markus blomstrades en extra gång av Annabella Warg efter konserten.
Sommarens sista aftonmusik orodnas:
OBS torsdag (Konstens Natt) 6.8 Laura Lammi, oboe, Valtteri Tuomisto, piano, orgel
Onsdag 12.8 Arto Ristolainen, orgel
Fritt inträde till konserterna.
Omväxland vädre!
Alltid i mellanåt blir det till lite fototrippar, i synnerhet på lediga söndagar. Denna gång dessutom i bästa kyrkotid. Vädret var intressant och minst sagt omväxland. I mellanåt var det blåst och regn, i mellanåt regn och blåst, därimellan blåst eller regn.
Men i mellanåt tittade också solen fram, jusom göken på schweizerklockan. De långsammare medmänniskorna skulle trots allt ändå inte ha hunnit byta till badkostym under växlingarna, eller då skulle det ha blivit pikastafett.
Trefaldighetsklockan visade sig visa absolut rätt internettid, men den var ganska buskig av sej. Så där passligt sommaraktigt.
De här färgerna är ju samma på vintern, men de får på nå't sätt nytt färgeliv på sommaren.
Havsnära boende riktigt på riktigt. Hon såg märkligt lugn ut, trots att en Nikonist gjorde närmanden med svartröret och trots att hon ligger och ruvar på något som närmast liknar Thor Heyerdahls Kon-Tiki.
I nästa stund lät (o)vädret igen påminna vem som bestämmer, men ovädret var både lokalt och selektivt.
På olika faller regnets droppar. Somt vaal vååt o somt vaal uutan.
Här är det själigt med tvenne åskledare. Kyrkan är ju som bekant byggt på Vasas högsta punkt. Punkt.
Denna tromb var inte så farlig eftersom den hade tvinnat bort gängorna. Men den ville i alla fall påminna oss om sin närvaro.
Så dyker regnbågen upp igen, med samma färger och mönster, tryggt. Den slutar ju precis på Brändö torg där det ordnas karneval i dagarna tre nästa vecka. Kanhända att Nikonisten gör följande rapportering just från karnevalen med solsken i blick.
Eftersom det är betygtider må vi citera Nattens Dagblad visdom:
"Er int he pappa viktåast et man er frisk", sa pojtsi som kom heim me rokåan betyg.
Jesu sju ord på korset
Alltid i mellanåt, men i synnerhet under påsken, hittar man Nikonisten i Trefaldighetskyrkan.
Denna gång med sina tvenne japanske vänner på Ungdomsorkesterns traditionella konsert:
Jesu sju ord på korset av Joseph Haydn.
Medverkande förutom orkestern, dir Monica Heikius, Mikael Heikius och Tor-Erik Store.
Undomsorkestern
Tor-Erik Store
Monica Heikius
Monica Heikuis.
Några bilder hitter du i fotoalbumet.
Heittålaukauksia
Alltid i mellanåt beger sig fotografen till den urbana kärnan från det mysiga Brånx. Denna gång var orsaken att solen sken med sin närvaro.
Det blidde ingen stassdokumentation, men några bilder med byggnader, som vi stolt kan visa upp.
Vasa hovrätt, fotat från vattensidan. Här tvistar de lärda och visa. Sällan vållar en att två twistar!
Trefaldighetskyrkan i Vasa. Den med den vackraste altartavlan jag sett.
Den är bara så fin.
Sen traskade fotografen vidare, om man försöker väja allt hundskit blir vandringen cirka 5 gånger längre - och för samma pris.
Vasa stadshus tar emot våren... Wasa Sångargille bekräftar sen lite senare.
Zacharias Topelius - Boken om vårt land och mycker mera än en författare.
Denna gång tänker jag inte reta upp någon med att säga, att Topeliusstatyn restes i Vasa innan han fick en staty i vissa andra städer.
Vi har också annat att vara stolta över.
Tär uuslit sääss ner tär stiger uuslit åpp - pa di säj i Kokkola. Men vi ska inte knorra o marra.
Det är just dessa vyer, som får allt annat i vår stad att se modernt, fräschhhhht, och snyggt ut.
På finska finns det ett bra uttryck för det: Kontrasti-Uuno. Jag kan eventuellt återkomma till fenomenet senare.