Visa inlägg taggade med 'ute'
Wasa Sinfonietta överraskade - igen - med "Metsä"
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på söndagskonserter. Denna gång var det Wasa Sinfonietta som överraskade. Den här orkestern har alltid varit väldigt kreativ med sina temaval och själva framföranden.
Orkestern har ju redan fyllt 90 år, men pga pandemin blev det jubiléumskonsert först i år. Denna konserts överraskningsmoment var att det var beckmörkt i salen under helan konserten. Nikonisten funderade ett tag på att skippa allt å fara hem. Men allt har ju något gott med sej. Eftersom det var helt omöjligt att fota under konserten, fick Nikonisten chansen att verkligen njuta av musiken.
Varför var det lika mörkt som i Jeppo? Jo för att hela konserten ackompanjerades av en unik naturfilm från de finska skogarna i olika väderförhållanden. Filmen gjordes av själva Veikko Ruohotie och var nog verkligen proffsigt uppbyggd.
Musiken skrevs av kompositören Lasse Heikkilä. Hans breda repertuar omfattar främst andlig musik och några av hans mest kända verk är "Suomalainen Messu" och musikalen "Simon Kyreneläinen".
Konserten var en njutbar balans mellan naturfilmen och orkestern.
Ari Sillanpää, som spelar klarinett i orkester, agerade konferencier och berätta om konserten
Tarja Huntus, nyvald ordförande för orkestern
Wasa Sinfonietta, med lite förstärkning från Vasa stadsorkester
Tarja Huntus
Festtalet hölls av stadsdirektör Tomas Häyry
Veikko Ruohotie, Lasse Heikkilä och Ville Mankkinen
En absolut fin konsert på alla vis.
Mera foton (inte så många) hittar du i WEBFOTOALBUMET
Pictures 2020 - ungdomsorkestern i Vasa stadshus
Alltid i mellanåt far Nikonisten på spännande och annorlunda konserter. Pictures 2020 var namnet på konserten och det var en samlad ungdomsorkester som bjöd på fina toner. De blivande musikerna var handplockade från Kuula-opisto, Wava-opisto, Musikinstitutet Legato, Kauniaisten musiikkiopisto, Keski-Pohjanmaan konservatorio, Musik- och kulturskolan Sandels.
Speciellt med denna konsert var att den var en blandning av inspirationer från bildkonst till musik och från musik till bildkonst. Den röda tråden var nog Modest Musorgskijs berömda verk "Tavlor på en utställning" (Viktor Hartmann). Han inspirerades av tavlorna och verket föddes. En del av tavlorna finns inte längre så några unga konstnärsbörjan tog sig an uppgiften att måla med inspiratioin från musiken. Så det var ju nog ganska spännande. Verket tar lyssnaren genom utställningen målning för målning.
En mycket fin konsert bjöds det på. Det är Anton Ylikallio som stått för produktionen. Dessutom berättade konstnärerna i pausen om sina verk.
Några foton från konserten och utställningen:
Konstnärerna berättade själva om sina målningar, på fotot Sirpa Seppelin.
Publiken fick göra en rundvandring under pausen och bekanta sig med målningarna
Det var en både vältränad och stor ungdomsorkester i Vasa stadshus
Nya bekantskaper föds på konserterna
Hannu Norjanen ledde ungdomsorkestern. Nikonisten gillade gårrmyki konserten.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Bluesmessengers bluusade på striitbluus.
Alltid i mellanåt minns Nikonisten, att det bjuds på musik tre gånger i veckan på gågatan utanför Fondis. Denna sommar har Nikonisten nästan glömt bort detta. Men nu sken dessutom solen så there!
Denna tisdagskväll var det Bluesmessengers som sopade dammet från gågatan. En bildbomb därifrån:
Mycket publik denna gång. Nå de flesta regnade ju bort de senaste veckorna...
Arno Gräsbeck tööger på strängarna.
Joona Ekroos med sin Ludwig -familj.
Anna-Karin Berg på basen.
Janne Berg med Fendern.
Nikonisten var och lyssnade bara första halvlek, men stämningen fortsatte säkert hela konserten ut.
Pluspoäng åter för Vasa!
Några extrabilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Heittålaukauxia.
Alltid i mellanåt passar Nikonisten på att ta fram kameran då något intressant hamnar i sökaren. Ofta sker detta då Nikonisten försöker navigera sej fram på landets usla vägsträckor.
Tyvärr är det ofta prakkåt att hinna ta fram kameran och ännu värre att hållas mellan dikena och fokusera samtidigt. Riskerna är många. Så Nikonisten brukar för säkerhets skull svänga om och göra ett nytt försök.
Alltid i mellanåt kan det susa flera kilometers innan fotohjärncellerna lyckas övertala de övriga (två) hjärncellerna att det verkligen är värt att svänga om för att fota. I bland händer det först på natten å då orkar inte Nikonisten inspireras mera. Men på en keikka i Mellersta Finland (på finska seksisuomi) blev det några u-svängar. Tur att det fanns film i kameran.
Nikonisten tror städåt, att dett akommer att bli nästa grej på gymmen. Sen då vi har tröttnat på att 'foamrulla' oss blir det säkert en ny hit. den kan kallas 'dragfisk' eller mera finslipat 'drawfish'. Efteråt äter man rawfish. Ända tills det förbjuds.
Tur att det finns minnesmärken nära vägen, så Nikonisten inte behöver fylla finaskorna med snö då han fotar.
Nikonisten förstår nu idén med att ha kyrkan mitt-i-byn. Man kan då praktiskt fota dem från huvudleden och behöver inte navigera sig inne i de stora centrumkvarteren för att finna helgedomarna.
Om man töjer på parkeringsplatsen hittar man ofta en ny fotovinkel.
Nikonisten konstaterade också, att man behöver inte svänga mycket fel för att hamna på konstiga tidigare outforskade platser. Rinnekahvilan var stängd, så det blev inte nå varm kakao med hälsosam sockermunk denna gång.
Nikonisten blev plötsligt påmind om att bilen med de fem nollorna bör lagenligt besiktigas denna månad. Både chauffören och åkdonet blev besiktigade i fjol denna tid. Dock behöver inte chaufförerna besiktigas varje år.
I Nikonistens högt utvecklade symbolsinne fick besiktningspersonen mitt-i-allt en fågelskepnad.
Wasa Groove Unit - konsert i Kuulainstitutet
Alltid i mellanåt söker Nikonisten ryck, knyck å synkopiska rytmer. Denna gång knyckte Nikonisten dem på Wasa Groove Units konsert i Kuulainstitutet.
Pertti Ahonen ledde konserten genom svängiga, reggae- och latinamerikanska rytmer. Nikonisten gillade de olika solona, men som pensionerad trummis beundrade han alla tre trummisars fina prestationer.
Några foton från konserten:
Skördemarknad
Alltid i mellanåt skördar Nikonisten höstmarknader, detta veckoslut ganska många på gång. Har oftast besökt Brages vid Luciatider, då brukar det vara myki folk o intim stämning. Med på Brage händer det titt som tätt. Denna gång var det skördetider.
Läste först att det stod VARNING FÖR lämmin possu. Efter att ha följt pilen ett par kilometer håksade Nikonisten att det var bara en intelligenstest. Varmgrisarna fanns just åt andra hållet. Så nästa riktning in genom Brageporten!
Här var det riktig marknadsfiilis på gång. Det tog hela 27 sekunder att doftorientera sig fram till grillkorven.
Tänk - efter en så kall sommar kommer det att behövas varma vantar o sockor till vintern. Kanske till och med lite halm i byxåna.
Garanterat närodlat ger garanterat klirr i kassan.
Benita med vitaminer för kropp och själ. Havtornssaft för kroppen och glädjeutsrålning för själen. Nikonisten funderade att om människorna skulle vara lika glada som Benita, skulle hela världen vara en betydligt trevligare plats med myki mindre bråk.
Mycket att berätta och findera över-
Det här såg tufft ut, Nikonisten vågade inte ens testa, han skulle ha trasslat in sej i kamerabanden så man skulle ha fått cirkla loss honom.
Härliga uteleksaker, behöver varken batterier, vind- eller kärnkraft för att trivas med dessa.
Dsäsbo på gång. Inomhus fanns en massa fina åldriga prylar, en fin utställning.
"Somliga går med trasiga skor..."
Nappflaska anno gårrlängsaan. Hmmm hygienen spelade mycket mindre roll än uppfinningsrikedomen.
Äkta vardagskonstverk.
Även arbetsredskapen var vackert dekorerade, åtminstone grannare än ny Fiskarshamare.
Känner inte till blomstren men gissar att de har att göra med en finsk iskelmä från forntid där blomstren fanns på mommos fönsterbräde och under fönsterbrädet sjöng en gatusångare ... men helt i onödan
Mera handlase på gång vid skördemarknaden
i verkligt äkta närproducerad miljö.
Sunny Vasa.
Alltid i mellanåt hör jag att inget händer i Vasa. Jag hoppas att några av dem som tänker så trasslade ut sej till Sandön till naturmotionsdagen. Jag vet ingen annan stad som ordnar ett på så många olika sätt härligt evenemang. Dessutom mitt i staden. Ett evenemang för alla, helt gratis, med en massa aktiviteteter. Dessutom sådana som funkar utan elektricitet och nätförbindelse.
Ups, förlåt, visst hade nätet en stor funktion när Reijo Salmela drog upp en präktig gädda. Men det var ju ett annorlunda nät, sådant som består av en massa hål, som knyts samman med en tråd.
Men kolla, vilka härliga vyer och miner och vilket evenemang. Tycker nog arrangörerna med Vasa Stads fritidsverk med promotorn Niina Hankilanoja, är värda en stor applåd - ännu en gång. Ni som inte orkade komma dit => fy skäms!
Här är det grillkorv o tripsaft som gäller - korven skulle grillas själv.
Det är lika obligatoriskt roligt varje gång med äkta hästkyyti. ( 1hk superekologisk motoreffekt)
Fartfyllt (no electricitét)
Enna-Lotta Rissanen hade en skön pilkstil
Oula tog det lugnt fast det inte nappade genast - tala om låg stressfaktor
Men visst blev det många napp. Lillgäddan gillade inte att man tryckte fingret i ryggen på hen - men vem skulle nu gilla det?
Reijo Salmela åker gärna med långfärdsskrinnskor och det har blivit populärt i Vasa. Han understryker dock att alltid ha utrustningen på och dessutom korrekt. Kolla med dem som har hållit på länge.
En av höjdpunkterna var nog när Reijo vittjade sina nät. Det, ni, var spännande.
Finns det ännu någon där som tycker att det inte händer något i Vasa?
Mera bilder här / Lisää kuvia tästä