Visa inlägg taggade med 'utställning'
Hurriganes på Vapriikki
Alltid i mellanåt tar sej Hurri-fotografen Nikonisten till utställningar. Vapriikki i Tammerfors bjuder alltid på intressanta utställningar. En mycket lyckad är Hurriganes. Man fick genast i tamburen en nostalgisk varm känsla. Lite började det också rycka o knycka i senorna.
Back to basics.
Jess! Remus Ludwig -set med 26" bas och 15" resp 18" tomtoms. Int naa joutavaheitan.
Style Cisse Häkkinen.
Cisse var den som skrev 'fonetiskt' låttexterna åt Remu.
Noup - passar inte alls med en trummis i basistbestyr.
Den legendariska tigern var dock enda som var tvättäkta från Ludwig -setet.
Utställningen pågår till 19 mars 2017. Passa på att besöka den då du rör dej i närheten!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vi avslutar med en plock ur "Sanna o osanna lögner från Kokkolahållet" lämpigt med en 'Nysse' -juttu.
Imma: I hokan ända åv bosse ska ja stiig åv?
Uffe: He er int naa stsillna. Båå ändåna städer!
Säg det med blommor!
Alltid i mellanåt känns det som om Nikonisten fastnat i kulturen, men inte alltför ofta. Denna gång styrde jag 'der Alte' till Österbottens Museum - vernissage på gång: Blomstrande Österbotten.
tf. museidirektör Selma Green hälsade alla välkomna.
Knappast kunde man ha en lämpligare person att öppna utställningen än floristmästare Owe Salmela. Han talte vackert om blommornas språk, deras symbolik, sommarens masroskransar, som i all enkelhet ändå kunde symbolisera solens vandring på himlavalvet eller det eviga livet. När Owe nämnde skolherbariet, fick jag lite dåligt samvete. Men det är nog på planeringslistan... hmmm prunus padus var större än maskrosen och doftade starkt och sen då brassica campestris ...
Men håsa int! Innan allt detta bjöds på blommiga toner
av Onkilahden koulu / musiikkiluokat.
Utställningen handlade om mycket mera än mormors pelargonia på fönsterbrädet. Det var blomster i olika sammanhang, det var blomster på olika material, det var blomster, som ville berätta något eller visa en status.
Blomstren följer ju med oss hela livet - i alla olika skeden av livet.
Även som sigill på minnen och värdesaker.
För att göra allt lite mera festligt.
För att göra allt lite mera personligt.
För att få kaffet att smaka lite bättre.
Eller ...
... bara för att.
Nikonisten på konstäventyr
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten in i muséer och konsthallar. Inte så ofta så att det skulle störa.
Samma dag Tikanoja, Kuntsi och Österbottens muséum och allt detta i förfärligt obekväma vandringsskor, som var mest menade till att bestiga de Österbottniska Alperna. Men det regnade den dagen så planerna ändrades. Var nog också och ryckte i Black Wall dörren, men hade valt fel tidpunkt. Det får bli en annan gång. Men till konsten_
Egentligen var jag inte så värst intresserad av Teemu Mäkis utställning, Who are you. Jag tror jag vet vem jag är. Men redan då jag såg de första bilderna, blev jag helt tagen. Blicken med vemod, smärta, längtan ... kan inte beskriva.
Jag kan inte riktigt förklara, det är nog bäst att du traskar dit själv. Jag lovar att det lönar sig. Dessutom kan jag rekommendera dagsbiljetten. Tolv västrubel för tre muséer! Tikanoja bjuder på foton med kaffe- och caféanknytning.
På vägen mellan utställningarna hittade jag denna härliga installation av Okänd Konstnär.
Under Bötombergsbestigningsdagen blev det också lite peedkonst. Visst har säsongen börjat, men ännu lite väl klottigt före.
Till Edvin Hevonkoskis stig tar jag mej alltid i mellanåt. Jag blir alltid på bra humör där.
Alla dessa konstiga figurer med häftiga detaljer har alltid något nytt att upptäcka
Jag spenderade nästan en hel halvdag där. Denna ryttare hade jag inte noterat tidigare.
När var du själv och tråda på trodån? Tag med dej kameran och någon god vän, fota varandra tillsammans med konstverken?!?