Visa inlägg taggade med 'vörå'
Herrgårdsleden - herrrlian vandringsled
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej i kragen å tar sej ut i naturen. Denna härliga vårlördagseftermiddag blev det ett äventyr till Tottesund.
Från herrgården börjar en trevlig vandringsled på ca 3,5 km (1 km längre för Nikonisten eftersom han missade en trodåkorsning!). Leden går genom skogen, men man är ganska nära vattnet hela tiden. Närmast då man kommer till Bytesdholmarna, leden går ända tills vattnet möter udden. Där finns en grillkåta och en grillplats med mäktig utsikt. Har du inte testat ännu, så gör det!
Vandringsleden börjar vid herrgården, där finns också en karta.
Början nästan som Autobahn
På vissa ställen var det rapå fööre. Så välj inte dansskorna eller de vita länkarna.
Stairways to Heaven
Ute på udden finns en fin grillkåta och en grillplats utanför - fin utsikt
Vid grillplatsen på udden
Det fanns flere grillplatser längs leden. Notera, att på vissa ställen var leden ganska isig, så bäst man är lite försiktig.
Hövålöös anstallt!
Alltid i mellanåt planerar Nikonisten en hemlördag, med tillhörande hemstädning. Men dottern Jonna ville ha lite foton från nå't sportjippo i Vörå. Nå't Toughest OCR... Nå har ju fotat i Vörå olika sporter, som skidning, cykling, MTB ... allt utom TBC.
Men sen då jag förstod vad det handlade om tänkte jag köra hem tillbaka! Nå dottern har alltid varit våghalsad, hon hoppade babybenji innan hon lärde sej att gå. Som nysskonfirmerad hoppade hon på riktigt, i smyg.
Nå, det var bara att ta fram kameran och följa med. Men förnuftet lämnade jag i handskfacket, som alla andra.
Att hålla i en järnstång och flytta den ett steg uppåt utan att röra i marken, måste vara nå ny sorts fysik.
I mellanåt kunde man tro att det var ett vanligt sportevenemang
Uppåt väggarna, som Hela Stans Ville sa i barnboken. Att efter 8 km löpning och över 40 huvudlösa hinder ännu orka springa upp för en vägg kan man väl nog kalla en prestation.
Starten skedde i olika heat, det skulle nog annars ha varit ännu tuffare och farligare, med alla på en gång.
I plurret! I slutet, efter alla prövningar, skulle deltagarna ännu klättra upp typ 4 meter och sen hoppa ner i plurret. Vattnet såg ut lite som lånat från Metviken, men utan klumpar.
Det delades inte ut några stilpoäng, synd för en ung kille gjorde en volt innan plurret!
Lagandan var nog avgörande för många, utan den skulle många hopp ha uteblivit.
Efter hinder o svanhopp gällde det ännu att flytta på hinder, såg inte så lätt ut
Fotot påminner om en viss målning, i mellanåt kan 20 cm vara gårrlång!
Dottern Jonna nådde målet i sin envishet. Lite stolt måste ju Nikonisten ändå känna sej...
Olika stilar var tillåtet, manfick dessutom hjälpa kaverin i nöden
Gyttjebadet blev liksom rapågare efter hand då mera rapa drogs ner
Kom att tänka på Krakel Spektakel, men han hängde ju i en gardin. Det behövs förutom styrka och envishet också skicklighet att ta sej fram via kättingpinnar.
Men lite av en folkfest kändes det nog som. Dessutom såldes hälsosamma grillkorvar, så Nikonisten behövde inte svälta.
Allt möjligt, som sagt, men en intressant erfarenhet och vädret var bästa möjliga.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Langradin i Vörå 2019
Alltid i millanåt tar sej Nikonisten en tur bortom trafikljusen. Aldrig förr varit på Langradin så var väl på tiden. Känner inte till Vörå så myki, men har ju åratal fotat både Botniacyklingen och Botnia Vasan skidloppet. Alltid blivit väl mottagen, tycks bo passli folttsi i Vörå.
Langradin upptar Vöråvägen strax efter kl 11. Härligt att se att det fanns mycket folk både i paraden som längs Vöråvägen. Efter paraden samlades folk till torget och till olika evenemang.
Vörå Spelmansklubb gav en fin konsert i biosalongen. Biljetterna var så billiga att man inte kunde pruta på priset överhuvudtaget.
I Langradin vandrade olika föreningar och fick samtidigt en möjlighet att marknadsföra sin verksamhet. Nikonisten var egentligen ganska imponerad över att Langradin var så lång och att det var så mycket folk i rörelse.
Mycket folk längs vägen, väntande på Langradin
Verkar som om Langradin inte är bara en parad, utan en årlig träffpunkt
I vimlet hittade Nikonisten rixdaxman Mikko Ollikainen
Från paradfordonen kastades det godis åt publiken, säkert någon tandläkare som sponsorerat
Färgglada tjejer
Årets företagarpris överräckte Marcus Beijar till Keskis torv/Kaffikåppin.
Vörå Spelmansklubb på turné
Den somrigaste kantorn Nikonisten har sett - ever!
Dennis Rönngård musicerade på torget
Rainer Bystedt hittade grillkorven före Nikonisten, måste nog skärpa mej.
Föreningspriset gick i år till Rasmusgården, Pippi och Mamma Mu mottog priset.
Langradin har säkert en lång historia bakom sej och det verkar som om evenemanget har hittat de flesta som bor i närheten.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Nikonisten vid skidspåre
Alltid i mellanåt försöker Nionisten vara sportslig. Varit på BotniaVasan ett tiotal gånger.
Inte skidat men fotat, både i storm å minus 30 grader. Att ha erfarenhet e av stor vikt. Man vet var starten och målgången är - i detta fall på samma ställe.
Med ännu viktigare, man vet vilka stationer har grillkorv. Fyra korvar per station är väl det mest normala.
Men till själva tävlingen.
Här gick startskotten, man sköt flera för säkerhets skull så ingen skulle missa starten.
Alla på en gång
Efter startspurten blev det lite trafikstockning - pakkopaussi.
Vid Komossa skola var korvarna varma då Nikonisten anlände.
Olika tekniker kunde man se
Spolarvätska?
Härligt väder vid Kalapää, massor med funktionärer - koskällorna bjällrade klang för var och en. Det är just detta som gör BotniaVasan till en folkfest.
Ett team anländer till Kalapää - de verkade ha kålkkåroolit ...
En lyckad tävling tycker Nikonisten, som denna gång inte alls brydde sig om att fota målgång, utan valde att jobba ute på fältet - blev mera korvgång.
Mera foton finns på arrangörens hemsida (klicka)
Nikonisten i skidspåret!
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till skidspåren. Då oftast till Vörå. Då brukar BotniaVasan gälla.
Här kommer några bilder från evenemanget, i slutet en länkt till webfotoalbumet.
Här finslipas startskottet!
Ett par minuter kvar!
Vinnaren i herrklassen 2017 heter Juuso Mäkelä.
Vår vän solen dök också upp. Skiner här på kranspojken.
Hmm det är visst Finlands äldsta i brukvarande träkyrka ...
Startskottet!
Det gäller att få en bra plats i spåret...
Uppåtringlande färgglad skidmask.
Hejarklackarna är viktiga.
Så också servicen med vätska.
Här samtalar Kurt Söderberg med vinnaren i damklassen, Anni Ruostekoski.
Det var ganska myki springase också för Nikonisten, int na stsiidase i år!
Men nog äger Nikonisten ett par skidor, lite modell skogsmulle.
Men sköna.
Och de används bara i solsken.
Mera BotniaVasan foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Gårrpeedase.
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten extra nöjd och belåten. Som just nu. Har just avverkat Botniacyklingen. Igen en gång. Tror första gången var 2009? Lite tungt kan det ju kännas i bland, men då det är förbi och avklarat sprider sig en en herrrlian tsänslå i kroppe.
Om det råkar vara lika fint väder som i fjol eller i år kan det vara ganska tungt i bland att kånka på all kamerautrustning, men som tur är får man ju köra bil mellan tankningsställena - och där vankas alltid kaffe, energibulla, saltgurkor och härliga äkta talkomänniskor. Så lite måste man väl tåla för allt detta.
Härlig natur får man på köpet. Vy från Öjskatavägen.
Teamwork.
Skicklighet krävs av både den som tar och den som ger. Snabbhet är en fördel för fotografen.
Vågar inte gissa på arten, men vi kan väl hålla med om att de är gula, vita och ganska gemytliga.
Hejarklackarna fick mycket beröm, flere cyklare nämnde att de aldrig varit med om något liknande, folk komer ut till vägkanten med frukostbord, spelverk, sitter på traktorlavor, hejar o ropar och uppmuntrar. En orsak till att de kommer tillbaka nästa år, sade ett gäng från Den Svarta Korvens Land.
Tankningsställena var populära, de som inte tävlade tankade också lite socialt - huvudsaken att man mår bra och har roligt.
Cyklartjejerna ställde gärna upp på kompisfoto. Där karafolk hellre visade upp sina splittansnya velocitrampverk, visade tjejerne mera upp glada leenden och kompisanda.
Utrustningen behöver inte vara så vädervärdig för att man skall trivas.
(för att ingen skall missuppfatta må skribenten nämna att detta par inte deltog i tävlingen, cykelhjälm är ju obligatorisk).
Tuurala tankstationen är trevlig, fåren kommenterade ivrig, ofta och högljutt tävlingen - men ganska ensidiga och likadana kommentarer var det hela tiden.
Evenemanget har blivit till en familjefest där alla trivs och nya upptäckter görs.
Här bjuds det på musik några kilometer före Norrvalla.
Ett evenemang att rekommendera oberoende om du peedar eller inte. Men inte så allvarligt, flere trampade genom 67 kilometersloppet på helt vanliga cyklar i ett trevligt sällskap i härligt solsken - och med öm rumpa i flere dagar på köpet.
Mera foton från evenemangen finns på KLICKA HÄR!