Visa inlägg taggade med 'vaasa'
Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Grattis kulturambassadören!
Alltid i mellanåt får Nikonisten äran att gratulera någn i sin vänkrets. Nu var det dags att gratulera kulturambassadören Henrik 'Henkka' Fågelbärj till Vasa stads pris 'Årets kulturgärning'. Övriga pristagare är Matts Andersén (känd för allt jobb han gjort för Meteorian samt Vähäkyrö-Seura för arbetet för kultur och lokalhistoria. Grattis till alla tre!
Nikonisten kommer i håg Henkka från 80-talet då han otaliga gånger kollade boarding passet på Vasa flygstation. Efter det har vi träffat varandra i många sammanhang. Han har gett otaligt många resetips, i synnerhet inför Nikonistens Norgeresor, allt från Lofoten, Nordkapp och Kirkenes inklusive Grense Jakobsälv med sin speciella kyrka. Han vet allt som är värt att veta, brukar Nikonisten tänka - en vandrande google/encyklopedia.
Han är aktiv i många föreningar, och en bekant person och skicklig guide inom föreningen Vaasa-Mustasaari oppaat / Vasa-Korsholm Guider. Guiderna uppvaktade Henrik med fin tårta på Alkula gård. Nikonisten passade på att ta några foton.
Henrik Fågelbärj dopar sej inför den stora olympiaden i tre grenar, som hans guidekollegor hade ordnat.
Stilprov på pilkastning. Bredvid Henrik står föreningens ordförande Eeva Reinikainen.
Jubilaren blev mycket gald över den synnerligen personliga tårtan.
Fotot taget av Nikonisten då Henrik guidade en grupp i Replot kyrka.
Prisbelönte kulturambassadören Henrik Fågelbärj.
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
På markna.
Alltid i mellanåt tar Nikonisten till häst å kärra ock beger sig till recidensstadens marknad för att inhandla förnödenheter.
Nå he fanns ju int nån vossikka nära så Nikonisten tog en nutida till hjälp. 'Hästen' va myki magrare än 'kusken', men va grön å grann. Bara en app å klick på sök, så hittar du närmast lektrissparkbräädå. Nikonisten hitta en nära sej. Sen hjälme på hövå (måst skydd båda hjärncellan, höger å vänster) och lite 'accept' på mobilen å skramlandes i väg från Brånx mot stortorge. Lite vinglåt i början, men då farten va åpp i 25 km/h sluta löständren ti skrammel, våga int andas före Brändöbroe.
Väl fram vi torge beslöt Nikonisten, att om di int har nå annat ti bjud på än dammsugarpåsåna å muikkåna så vaal he korvgörans gourmet.
He fanns grillkorve, men di flesta va blejk som Nikonistens smalabeina vi missåmare.
På Kokkolatorge kosta grillkorvan i tiderna "ein mark styck å för trii mark får du två"!
Vädre va bästa tänkbara. Säljarna va utplacera, av nån anledning, kring kanterna så mitt på torget sko man ha kona spela fotboll.
De yngre fick göra akrobattrix i hoppanstalten. Pappan ropade till dottern att hon sko göra en volt. "Tuu itte tekemään..." svaret fick anstaltskötaren att fnissa till och pappan gav inte mera råd åt dottern.
Lingon, tranbär äppel och svampar hade bra åtgång.
Som Kokkolahandelsmannen sa: "ja föstaar int ho naan iiss vara fati, tå man kan handel"
Nikonistens kaveri Kimmo var och torghandlade. Här handlas värmesulor. Troligtvis till gummistövlarna för kommande höstfotosessioner, gissar jag.
Säkert en av de bästa svampställena för nybörjare.
Va skulle Finland vara utan pipona?
Herrli steika muikkåna.
Äkta inhemska! Håller garanterat alla vampyrer (gäller inte svärmödrar) borta från hemmet!
Inte långt kvar till påsk, så det gäller att handla hybridkvasten i god tid!
Äppel päppel - grann färgåna.
Måste vara rena rama paradiset för alla dammtussar! Fanns ingen dammsugepåssäljare på marknaden i år. Det var också gliist mellan majvipporna! Finns he nå'n ännu vid liv, som minns de där marknadsbollarna i färggrannt silverpapper fästade med en gummiband och de där färggranna vindfirråna?
Hinderlopp i Vasasolsken
Alltid i mellanåt, men inte så ofta, fotar Nikonisten sportevenemang. I synnerhet då dottern Jonna ber snällt. Wasa Fast Lane OCR arrangerades för första gången. Alla andra större OCR evenemang har blivit inhiberade pga pandemin.
Andreas Närvä fixade tillsammans med Therese Hatt på två veckor allt som behövs för ett hinderlopp. Andreas är också grundare av Team OCR Drivkraft. Starten och målgången var på Sandö. Efter de första hindren var det dags att springa till Academill och naturligtvis 11 våningar upp å ner tillbaka. Efter det en runda kring motionsbanan på Vasklot för att sedan springa tillbaka till Sandön för att möte de tuffaste hindren. Helt galet, tycker Nikonisten, men deltagarna såg ut att njuta?
Det startades i 5 heat så att det skulle vara tillräckligt glest mellan deltagarna
Starten gick för ett heat, som hade många medlemmar från Team OCR Drivkraft, i detta lopp deltog inte Andreas Närvä, för han agerade funktionär.
Ser inte lätt ut det här och vill absolut inte ens testa
Jarno Pellinen vid en av de sista hindren
Här är den absolut mest aktiva hejarklacken: Heja mamma, heja mamma, heja mamma!!!
Jonna Hagström har just klarat av vattenhindret. Gick ut på att simma från bryggan till flotten och sen till stranden. Jonna gillar mera att simma utan skor.
Det såg ganska jobbigt ut att krypa under dessa hinder, en och annan trasslade in sej ganska ordentligt
Vasavädret var ju perfekt, åtminstone för oss i publiken. Gissar nog att Wasa Fast Lane OCR ordnas i nästa år på nytt oberoende om de stora tävlingarna genomförs. Nikonisten kan bara konstatera: göulå anstallt!
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Tillägg: (red. anm)
Nå om nu Nikonisten va å fota OCR å tyckte he va göulåt, så fick Nikonistmoffa sin egen OCR senare på dagen. Jonnas son Alex kom å hälsade på å efter att vi ätit (jag betydligt mera än Alex) och läst boken Djurungar 17 gånger och tryckt lika många gånger på nos, päls å vrålat som lejon blev det dags för lekparken.
Skorna å lippis på och jag tryckte på hissknappen. Samtidigt noterade jag att jag hade glömt ta solbrillåna från tamburbiirånge. När jag hade hämtat dem såg jag att hissdörren stängdes!!! Trycke febrilt på hissknappen... men för sent.
Så snabbt som blixten tog jag de 84 trappstegen dividerat med 4. När jag kom till ettan såg jag att hissdörren stängdes!
Alex tog en tur till sjätte våningen - bara 84 trappor, men uppför denna gång.
Efter en massa knapptryckningar hittade vi varandra till slut i en våning. Hissdörren öppnades och en glad Alex ropade 'moffa!' och skrattade så det skorrade.
Väl ute orkade moffa inte ens blåsa ut de färdigtblommade maskrosorna utan måste måste lära Alex att man kan skaka av dem lika effektivt.
Datum för nästa moffaOCR är inte fastslaget.
Pictures 2020 - ungdomsorkestern i Vasa stadshus
Alltid i mellanåt far Nikonisten på spännande och annorlunda konserter. Pictures 2020 var namnet på konserten och det var en samlad ungdomsorkester som bjöd på fina toner. De blivande musikerna var handplockade från Kuula-opisto, Wava-opisto, Musikinstitutet Legato, Kauniaisten musiikkiopisto, Keski-Pohjanmaan konservatorio, Musik- och kulturskolan Sandels.
Speciellt med denna konsert var att den var en blandning av inspirationer från bildkonst till musik och från musik till bildkonst. Den röda tråden var nog Modest Musorgskijs berömda verk "Tavlor på en utställning" (Viktor Hartmann). Han inspirerades av tavlorna och verket föddes. En del av tavlorna finns inte längre så några unga konstnärsbörjan tog sig an uppgiften att måla med inspiratioin från musiken. Så det var ju nog ganska spännande. Verket tar lyssnaren genom utställningen målning för målning.
En mycket fin konsert bjöds det på. Det är Anton Ylikallio som stått för produktionen. Dessutom berättade konstnärerna i pausen om sina verk.
Några foton från konserten och utställningen:
Konstnärerna berättade själva om sina målningar, på fotot Sirpa Seppelin.
Publiken fick göra en rundvandring under pausen och bekanta sig med målningarna
Det var en både vältränad och stor ungdomsorkester i Vasa stadshus
Nya bekantskaper föds på konserterna
Hannu Norjanen ledde ungdomsorkestern. Nikonisten gillade gårrmyki konserten.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Många besökare på skivmässan
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten skivmässan i Vasa. För 17 år sedan ordnade Vasabon Kimmo Köykkä skivmässan för första gången. Då hölls mässan i Olympiakvarteret. Nu ordnas mässan i Alere på Brändö, mittemot 'teku'.
Det var ganska knappt om parkeringsplatser, bilar fyllde Wolffskavägen. Det var också ganska trångt inomhus. Redan vid 10 tiden började ivriga köpare fylla korridorerna. Skivor såldes på löpande band, men också en massa musikrelaterade prylar fanns till salu.
Kommersen var livlig också vid caféet. Där bänkade sej också skivköparna för att diskutera och visa upp sina fynd.
Mässan höll öppet mellan kl 10 och kl 15.
Många besökare på årets skivmässa
Kimmo Köykkä arrangerade första skivmässan för 17 år sedan. Varje år 'fyndar' han själv på mässan
Janne Smeds säljer skivor på löpande band
Jan Richardsson har Nikonisten hittat på alla skivmässor. Janne har för övrigt en helt komplett samling av Rolling Stones skivor. Det är inte många i världen som har det.
Härligt att det ordnas skivmässan. Det har aldrig varit nå problem att hitta säljare, Tvärtom skulle det finnas mera säljare, men utrymmet begränsar.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Herrlit me Pauli Hanhiniemi på Ritz
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten till konserter, fast Nikonisten inte är så bikant med artisten. Hittills har det varit värt besväret - nästan alltid. Fredagskvällens konsert satte mera fart på Nikonistens ämnesomsättning. Gårrbra Pauli Hanhiniemi.
Nikonisten avslutade sin sportlovsdag med Pauli Hanhiniemis konsert på Ritz. Tyvärr blev det inte nå skidande för Nikonisten denna gång, om man inte räknar med skidandet mellan kylskåpet och datorn. Men stavgång blev det nog, fast man kunde kalla det styvgång. Så man skall ALDRIG fundera på om man skall ta dubbskorna eller inte. De som såg mej på stigen Wärtsilä (Metviken) trodde nog jag hade skitit på mej. Ryggraden å axlarna känns som ohyvla tvågångerfyra. Men ändå fanns det något som lockade Nikonisten till Ritz.
Nikonisten är verkligen inte så bra på popmusik på det andra inhemska, men det finns nog ganska många undantag.
Pauli Hanhiniemi (hem från Alavo) är kanske mest känd från Kolmas Nainen, som han grundade 1982. Gruppen var mycket populär på 90-talet De hade ett uppehåll, men gjorde senare ett nytt genombrott. Albumet "Sydänääniä" kom ut 2009 och toppade genast listorna. Han har varit aktiv också med melodier och texter. Han skrev text och musik till musikalen "Ulvova mylläri" (Arto Paasilinna).
Ville Rauhala, den andra delen av duon M.A.D. Melkein Akustinen Duo. Ville var helt super både på sin kontrabas och med sin sång. Ville hade blivit opererad, så han entrade scenen på kryckor.
Eftersom Ville kunde varken rouda eller köra bil, handplockade Pauli med en ersättare, Riku Kettunen. Han tog med sin mandolin och var verkligen ledigt skicklig. Dessutom passade han bra med i stämsången.
Pauli Hanhiniemi tog publiken med trevliga mellansnack. Han undrade också hur det var så många åhörare. Han har läsrt sej sedan länge att 'Vaasalaiset on saaressa'...
Man kunde nog ha trott att denna trio har gjort många spelningar tillsammans, allt satt så bra.
Ville Rauhala
Ritz Vaasa Festival Nights är ett välkommet projekt. Nikonisten, som ju är ganska ofta på Ritz, konstaterade att bland publiken fanns massor som inte setts på Ritz konserter tidigare. Det är ju glädjande. Musiken och artisterna har sprängt den tråkiga språkmuren.
VAASA FESTIVAL NIGHTS program på Ritz 2020
lö 29.2.2020 TELEKS
lö 28.3.2020 Waltteri Torikka
fre 17.4.2020 Herra Ylppö ja EX
lö 25.4.2020 ILTA + Sara Siipola
lö 16.5.2020 Ressu Redford
lö 6.6.2020 Ida Paul & Kalle Lindroth
lö 29.8.2020 Maija Vilkkumaa
fre 25.9.2020 Antti Ketonen
lö 31.10.2020 Erin
Det finns mera foton att skådas (+några skakiga viedosnuttar) i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu på Dillmakaronifesten
Alltid i mellanåt fixas tillräckligt krejsiga och lyckade evenemang i Vasa. Det, om något, bevisar väl Vasabornas gediga vilja att få något till stånd. Egentligen var Nikonisten på väg att knäppa några foton av kaverin Fredrik Furu. Har ju fotat Feki genom alla dessa 10 år.
På torget i Vasa fanns mycket annat att fotodokumentera.
"I Vasainitiativet krävdes att alla Vasagator i hela världen ändras så att de motsvarar det äkta Vasa. Tack vare er samlade Vasainitiativet över 2000 underskrifter på en vecka! ???? Kanske världen nu blir en mera Vasalik plats och det vill vi fira med den unika Dillmakaronifesten!"
Hippi Hovi diskuterar med hjärnorna och hjärtorna bakom Vasainitiativet på salutorget i Vasa.
Dillmakaronerna syntes smaka väl i alla åldrar
Joakim Strand, stadsfullmäktigeordförande och riksdagskledamot, höll festtalet
Fredrik Furu och Ben Bergman underhöll efter Jockes tal. På torgscenen uppträdde också legendariska Vasaduon Setä Tamu ja Kuningas Pähkinä samt de unga Vasamusikerna Sebastian Da Costa och Zaida Viveka.
Feki berättade att många låtar och många låtar föddes i Vasa. Många gator, många caféer födde texter och musik. Dit vill han tillbaka - att skriva texter och sen tonsätta. Blir säkert gårrbra!
Sälkastning - kanske i nästa olympiad?
Helena och Mats Sabel såg till att det fanns tillräckligt med både glögg, russin och mandel, kön var ganska lång.
Ann-Mari och Juha Häkkinen njöt av Dillmakaroner, Vasas nationalrätt. Både tyckte att det var häftigt att evenemanget ordnades och gillade också att solen medverkade.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Jakten på den försvunna konserten
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla akkun, både kameronas och de egna.
Wasa Sinfonietta har Nikonisten alltid gillat. Bland annat för deras finurliga teman på konserterna. Inte för länge sedan vi fick njuta av alla teman ur James Bond -filmerna på Ritz! "License to Play"
Aftonens konsert var mycket speciell. Vi fick lyssna till ett speciellt verk av Yrjö Gunaropulos (1904-1968). Ett verk som har varit bortglömt och försvunnet i många år.
Olli-Pekka Tuomisalo agerade solist i Yrjö Gunaropulos saxofonkonsert i C-moll (1935). Nikonisten har aldrig tidigare varit på konsert där saxofonen innehade huvudrollen. Det var en fin upplevelse. Olli-Pekka var helt suverän.
Nikonisten gillade, förutom musiken, gårrmytsi, att det finns så mycket unga entusiastiska musiker i Wasa Sinfonietta. Nya förmågor som får växa upp och in i denna orkesters anda. Vem vet om Wasa Sinfonietta någon gång framför barnsånger i orkesterformat. Kan nog tänka mej att Heikki Kaukorantas och Jalo Haapasalos kontrabaser skulle vara ganska spännande i Griegs "I bergakungens sal"
Det lär i alla fall bli ett nytt spännande äventyr på Wasa Sinfoniettas vårkonsert - tyckte jag mig höra...
Konserten öppnades med en fartfylld polska av Timo Alakotila. Dirigent Ville Mankkinen.
Efter polskan blev det andra takter ovh toner i Yrjö Gunaropulos' saxofonkonsert i C- moll
Solisten Olli-Pekka Tuomisalo var helt fantastisk.
Efter pausen fotade inte Nikonisten alls, utan satte sej ner uppe på läktaren och njöt av Ludwig van Beethovens symfoni nr 5 i C-moll.
Dirigent Ville Mankkinen och dottern Alli Mankkinen. Nikonisten lovar att ni kommer att höra mera av dem - redan i vår!
En fin konsert på stadshuset. Verkligen synd att alla stolar inte var fyllda. Inträdet var billigt jämfört vad konserten gav,
Det finns inte videon i WEBFOTOALBUMET , men nog några minnebilder!