Visa inlägg taggade med 'vaasan kaupunginorkesteri'
Miljoonasade - Stjärnornas symfoni
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva trevliga överraskningar. Fredagskvällens konsert, "Stjärnornas symfoni', var en verkligen trevlig överraskning. Klart, att när proffs entrar scenen blir det alltid bra, men allt som händer innan det avgör ganska mycket.
Miljoonasade uppträdde symfoniskt och akustiskt med Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar på Ritz. De gav ut sin första hit, 'Lapsuuden sankarile', i augusti 1986. Alla kommer vi väl i håg refrängen med barnkören: "Lennä, Juri Gagarin, lennä...". Den sjunger i mångas öron. Övriga hitar är Marraskuu, 506 ikkuna och Olkinainen.
Bandet grundades av solisten Heikki Salo och de övriga medlemmarna är i dag: Matti Nurro (gitarr), Ari Laaksonen (bas), Jarmo Hovi (trummor) och Tomi Aholainen (keyboards).
Konserten bjöd på sånger från fyra decennier och innehöll alltså förutom de klassiska låtarna också nyproduktion.
Heikki Salo och Jukka Myllys (dir)
Miljoonasade
Jukka Myllys
En mycket fin och nästan till sista platsen utsåld konsert på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Nosferatu - vampyrskräck på Ritz
Alltid i mellanåt smakar det med lite skräckfilm i Halloween tider. Men inte vilken som helst. Kanske denna är en av alla vampyrfilmers moder? I alla fall en verklig klassiker. För en tid sedan spelade Vasa stadsaorkester under James Lowes ledning musiken till två Chaplin -filmer. Det blev succé. Nu var det dags att spela musiken till denna klassiska vampyrfilm, Nosferatu.
Musiken skrevs av Hans Erdmann och B.Heller och regisserades av F. W. Murnau. Filmen är från 1922. Egentligen är den ihopkopplad av spillror och delar av förstörda dokument. Lite som att göra film och musik av två ark papper som har körts genom en dokumentförstörare.
Nikonisten var imponerad av musiken, både romantisk och skräckinjagande - verkligen härligt!
Innan konserten diskuterade James Lowe och Marko Hautala både film och musik. Det var en verkligt spännande inledning. Det att Orlok scenerna var blå-svarta berodde på att man inte kunde filma honom dagtid, han tålde ju inte dagsljus. På natten var det för mörkt att filma. Så det blev i arla morgonstund innan soluppgången, därav färgen och av samma orsak blev skuggårna lååånga. Så regissören utnyttjade situationen ypperligt. Dessutom framkom det att regissören Murnau senare flyttade till Hollywood och regisserade där några filmer. Han lär ska ha omkommit i en bilolycka 1931.
Själva storyn handlade om ett förälskat par, alltså en kärlekshistoria, men utan happy end. Men kvinnans list (Ellen) lockade vampyren att dröja för länge och gryningens ljus förintade Orlok. Dock dog Ellen i sin älskade Hutters armar. Snyft.
Skuggorna användes som effekter, det fanns inte så mycket effekter att ta till på 1920 -talet.
Vasa stadsorkester gjorde en fantastisk konsert. Alls ingen vanlig konsert. Det kändes ända upp på läktaren hur James Lowe njöt.
Publiken njöt av konserten och Ritz var en verkligt ypperlig plats för denna. Tack för den!
Några extra foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Mäktiga toner på Kuula 100 konserten
Alltid i mellanåt e bara resten kvar. Nikonisten har bevakat ganska många konserter under Vasa Körfestival. Har också träffat många bekanta samt träffat sådana som blivit bekanta.
Vädret har varit helt fantastiskt, vågar inte på att gissa om det varit bra eller dåligt för festivaldeltagandet. Men mellan varven fick man ju uppleva lite utekonserter också - de är alltid extra trevliga.
Dagen började med besök i Brändös fina kyrka. Bland andra uppträdde där Vox Luminum under ledning av Katariina Korkman.
Så myki måst man ju få dra heimåt, att detblev en stickare till Rewell Center, där uppträdde ju bland annat Karleby kammarkör, med bakanta ansikten i leden.
Maria Timoshenko ledde Studentkören Pedavoces ganom en fin konsert under Kuula 100 evenamanget.
Anna-Maria Helsing dirigerar Tampereen Filharmoninen Kuoro och Vasa samt Seinäjokis stadsorkestrar genom Toivo Kuulas Stabat Mater, som spelas alltför sällan.
Det var en mäktig konsert, typisk Kuula. Pukor, cymbaler och trumpeter ljöd kraftigt, kändes ända upp på läktaren. Tampereen Filharmoninen kuoro var proffsigt finslipt.
Efter konserten nedlade Jussi Hietikko och Eero Paalanen en krans vid Toivo Kuulas minnesmärke.
Senare blev blev det vild performance på Ritz. Kokkolagruppen Vild leddes av Jessica Riippa.
Vackra stämmor och mjuka toner bjöd Umeågruppen Kraja på. Både artisterna och publiken tycktes klart njuta av konserten. Trevligt också att Ritz har fått en viktig roll under festivalerna i stan.
I morgon, söndag, är det ännu dags för avslutningskonsert i stadshuset. För Nikonistens del är uppdraget slutfört.
Fina konserter hela vägen, få se vad 2019 kommer att bjuda på.
Några till bilder från lördagen hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Julstämning med Vasa stadsorkester i Rewell Center
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej på konsert i Rewell Center. Men alltför sällan med Vasa stadsorkester på scen - och lite utanför.
Vasa stadsorkester gav två julkonserter i Rewell Center tisdagen 12.12 2017. Publikstolarna var välfyllda och många lysnade från 'läktaren'.
Dessutom var det fritt inträde.
Nikonisten tyckte sej fånga upp budskapet ganska väl - julens glädje! Kändes både i publik och hos orkestermedlemmarna - inte minst hos chefdirigent James Lowe!
Mera sådant, tack!
Maano Männi, alternerande l konsertmästare
James Lowe, chefdirigent
Några extrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Stämningsfull Finland 100 konsert
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten lite som rörd under en konsert. Inte skakad, men...
Vasa stadsorkester gav under ledning av James Lowe en verklig Finland 100 symfonikonsert.
Lowe inledde konserten mäktigt med Vårt Land (Pacius) samt bjöd med publiken - det gav nog en verklig 100 års stämning.
Mera om innehållet kan du läsa HÄR!
Konserten var såld till sista plats.
James Lowe
Liisa Makkonen, violin, fantastisk solist i Humoresker av Jean Sibelius
Nikonisten tackar o bockar.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Nikonisten njöt på höstens första
Alltid i mellanåt hinner Nikonisten på Vasa stadsorkesters torsdagskonserter. Den första för hösten lämnade höstfärgade toner att ljuda.
"Une soirée avec James" bjöd på Gabriel Fauré, Hector Berlioz, uruppförande av Pertti Maaniittu: Dash samt Maurice Ravel.
Essi Luttinen, mezzosopran, aftonens solist.
Kändes som om allt har kommit i gång efter sommaren och förhösten.
Några minnebilder:
James Lowe, Vasa stadsorkester
Essi Luttinen, mezzosopran
En fin konsert, Nikonisten bliv liksom lite extraladdad för höstens konsertupplevelser.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Chaplin på Ritz på riktigt!
Alltid i mellanåt backar Nikonisten lååååångt tillbaka i tiden. Dit då allt va bäter... Nä men filmen var äkta. De stumfilmer som gjordes då är faktiskt roliga ännu - eller så är Nikonisten gammal.
Kommer i håg, att min farfar Hannes peeda från Perkas till Gamlakarlebybiografen, för att på piano spela musiken och effekterna till stumfilmerna.
Vasa stadsorkester, under ledning av James Lowe, framkallade stumfilmens tjusning på nytt på Ritz. Första konserten på torsdagskvällen och den andra på fredagskvällen, har du tur kan du få biljetter ännu. Torsdagen var slutsåld. Eftersom scenen hade expanderats till maximum måste de två första bänkraderna hållas tomma.
Det var bara explosionsartat, i mellanåt var Nikonisten så inne i filmen att han glömde musiken, eller så smalt allt bara i hop, välsynkroniserat.
Nikonisten delar ut en Nikonistpoäng åt proffset bakom slagverken, ganska mycket jobb för att matcha alla effekter
och Chaplins bakutsparkar - han hade jobb han.
Ritzpersonalen var inne på kvällens tema...
Stämningen på topp!
James Lowe läste både noter och Chaplins rörelser
Så äkta roligt - publiken skrattade hjärtligt med i alla scener ...
Slutskrivet - passa på och skaffa biljett genast, stämningen var helt super - liksom hela idén. Mera sådant!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Rysande och hårresande konsert i stadshuset
Alltid i mellanåt kommer Nikonisten i håg hur man satt med kusinerna i mörkret på vinden och berättade spökhistorier för varandra. Det var något som facebook inte skulle kunna återgiva. Huuu - sen låg man under täcket och hörde alla våldnader rasslande röra sig i rummet - Huuu!
Samma känslor framkallades under Waasa Gothic - den kusliga konserten i Vasa stadshus. Tiina Hautala berättade att Vasa egentligen är en ganska spöklig stad, med ett mångfald av olika spöken och våldnader. Än träffade man på Herr Hedman i muséets olika våningar, än flammade svagt en skepnad vid herrgården vid Grönvik glasbruk. Men också många andra flämtande, flåsande samt nyfikna väsen följde med under konserten.
Vasa stadsorkester var nog i bästa Halloweenform. Nikonisten tror nog att det var flera som spelade än man kunde se. En del ljud och envisa gnisslande toner tydde nog helt klart på att orkestern hade förstärkning från andra sidan.
Men det störde inte alls dirigenten James Lowe, som absolut säkert hade genrepat med andeavdelningen. Det berättade också blicken i hans öga när det var dags för avsnitt ur sviten Psyko (Bernard Herrmann).
Tiina berättade om gastar och spöken som om de vore hennes dagliga kaffesällskap och kamrater - vem vet hur det ligger till?
Tiina Hautala med den hemlighetsfulla boken.
James Lowe och Vasa stadsorkester med osynlig förstärkning.
Trots att alla i orkestern satt orörda hördes vissa konstiga ljud från instrumenten.
Historier följdes efter nya, mera läskiga och kusliga. Var vågar man mera röra sig i vår stad.
Publiken bestod av folk nära och fjärran - synliga och mindre synliga.
Men villken gastkramande härlig idé och vilken fin upplevelse - synnerligen annorlunda.
Nikonisten stannade bilen ett par gånger på hemvägen för att kolla konstiga rasslande ljud från baksätet och hoppas på att det skulle vara den obefintliga kardanknuten som för ljud.
Funderar ännu på vissa bilder på minneskortet, som har kommit dit helt obemärkt och har inget minne ava att ha knäppt dem.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!