Visa inlägg taggade med 'vaasan kuorofestivaali'
Allting har en ända ...
Alltid i mellanåt tar allting slut. Vasa Körfetsivals slut var mäktigt och festivt. Nikonisten gillade menyn på avslutningskonserten. Om man nu måste knorra på någonting må vi då knorra på januarivinden som nådde Toivo Kuulas staty lite i efterskott. Det må kanske skyllas på gylfströmmen.
Som traditioner sig bör - skall de ju upprepas. Innan avslutningskonserten några ord vid Toivo Kuula -statyn.
Jussi Hietikko berättade kort om Toivo Kuula och hans liv vid statyn inför en liten seg publik, med ackompanjemang av åttifemåringen Wasa Sångargille.
Eero Paalanen och Jussi Hietikko lade ner en krans med än hälsning från Vasa Körfestival. Wasa Sångargille sjöng efteråt.
Vokalensemblen Röster, under ledning av Maria Timoshenko, öppnade konserten inför fylld stadshussal.
På tal om traditioner - speakern Jukka Nieminen är väl en av de två 'original' personerna, som har varit med alla år.
Wasa Sångargille - åttifemåringen
Ljuva Flicka överräckte blomster åt dirigent Stefan Wikman.
LoveNotes (US) - måtte vara deras 12te uppträdande på körfestivalen. Härliga stämmor.
Cecilia Rydinger Alin ledde mäktiga Orphei Drängar som avslutning på avslutningskonserten.
Ju större kör dess flera dirigenter minus en solist som gav upp och försvann.
Denna körfestival är något som Nikonisten tycker är så präktigt, att den absolut skall tas med när vi alla marknadsför vårt Vasa ute i världen.
Mera foton hittar du i :
Orphei Drängar sjöng in solen
Alltid i mellanåt skymmer molnen också himlen ovan Solstaden. Men Orphei Drängar sjöng bort molnen. Kön till konserten, som var slutsåld, ringlade sig långa vägar.
Carl Michael Bellmans Hör, I Orphei Drängar öppnade konserten i den fullsatta Trefaldighetskyrkan.
0
Inte riktigt sant, för Wasa Sångargille, värdkören, hälsade allra först OD och publiken välkomnade på Kalevalavis.
Inte ofta man ser så lång kö till konsert, eventuellt då till WSG julkonsert.
Orphei Drängar leddes av Cecilia Rydinger Alin
Mark Levengood, gäst, agerade konferencier
Under extranumren steg Mark in i leden och sjöng med.
En konsert att minnas länge. En manskör som skall lyssnas.
Festivalen - ett festligt val
Alltid i mellanåt smyger den musikälskande delen av Nikonisten fram redan på morgonkvisten. Fredagens program sjuder ännu i blodådrorna, när jag traskar runt Metviken med sol i sinnet. Den andra solen är säkert på vintersemester eller skiner på annat håll just nu.
Den 900 åriga gosskören Stadsingechor zu Halle fölt rakt in i blodomloppet. Om inte tidigare, så när de sjöng Finlandia hymnen på ett sätt som bara gosskör kan framföra, känders det som om blodet stelnade för ett ögonblick.
Rajaton är ju nog helt utan gränser i sin genre. Världskänd och världsslipad.
Wasa Grove Unit, med Mirva Viitala som solist fick blodtrycket till det normala igen, svängiga låtar och glada människor på dansgolvet kronade denna festivaldag för Nikonisten, som saknade sin koljare då han traskade hem med fyllda minneskort.
More pictures in WEBFOTOALBUM