Visa inlägg taggade med 'vaasan marssi'
Vasamarschen i full gång
Alltid i mellanåt är Nikonisten med på natur/evenemang/sportevenemang oftast mest då det bjuds på musikaliska njutninger.
Nu är dock Nikonisten för tionde året i rad involverad i Vasamarschen 2019. Arrangör är Vaasan kävelyklubi som har som mål att sprida ut glädjen och nyttan av att vandra i bästa sällskap och i bästa natur.
Evenemanget ordnar föreningen för 23 gången och Nikonisten har fotodokumenterat häppeningen i 10 år.
Det är verkligen inte frågan om en elitsport inte heller ett obetydligt sammanträffande. I år deltog vandrare från över 20 länder. Vaasan marssi hör till de få organisationer som IML (världsomfattande) har godkänt och dessutom enda i Finland. Knappa 300 deltog i årets evenemang, där var och en kunde välja blan de fina rutterna i Vasas omnejd. Nämnas kan att i Holland måste man begränsa deltagarantalet till 45.000 och hade ett starkt kval.
Man kunde ju tycka, att Vasa med sin natur, energi, dragningskraft, kunde locka minst 1.300 deltagare. Varför är inte våra lokala arbetsgivare och företag intresserade att medverka? Ett ypperligt tillfälle till en personaldag, där alla kan deltaga på någon av sträckorna mellan 10 km och maraton, Samtidigt bekanta sej med härliga medvandrare. Priset är skamlöst billigt. Några foton från lördagens vandring:
Starten från morgonen i härligt solsken - ser du nå bittra miner?
Riktning mot Öjberget
Rutterna är väl utmärkta
21 kilometers gänget på väg upp till Öjberget
Maratongänget, som har startat tidigare och redan rundat Stundars möter det andra gänget uppe på Markvägen, kolla vilken stämning!
Gänget närmar sej Öjbergskontrollen
Sundom pausstället bjöd på dricka och saltgurka, man skall komma i håg att vattenintaget minskar på saltet och mineralerna, så lite banan, saltgurka och uppdatering av vätskeförrådet ... och möten mellan liksinnade ...
Vid Gröna Ön var det dags för sista kontrollen och därmed stekta plättar med sylt, kaffe, annat drickbart och en härlig vy.
Vilken annan sport kan erbjuda detta?
Yrjö Saraste har vandrat länge, han traskade i dag 10 km länken. Observera att han är född 1923, så han har varit med t.o.m. i världskriget. Trots alla fina evenemang i världen, är han ändå en trogen deltagare i Vasamarschen och mottages alltid med erfordrat värdighet.
Evenemanget ordnas som sagt med helt frivilliga krafter. Till och med flaggorna är handsydda! Man efterlyser sponsorer för att trygga fortsättningen. Kunde vi inte tala om en Vaasa Energywalk?
Några extra foton kan du hitta här WEBFOTOALBUM!
Var är vandringens mål?
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför vandringsevenemang är så populära utomlands men inte i Finland. 400 deltagare i Vaasan Marssi från 20 länder är ju ok, men organisationen skulle med samma resurser klara av 1000 deltagare.
I Nederländerna begränsar man antalet deltagare - till 45.000!!!
Att vandra kanske inte känns så utmanande för tävlingsorienterade finnar, inte alls så extremt att vandra? Det är ju inte frågan om en tävling mot tid. Men tar du en tur på fredag på 21 km, sedan lördag och söndag 42 km var så känns det nog.
Sverre Slotte (80 fyllda gjorde det), kände sig lite trött på söndagen, men efter bastun och vila var det reinarama dynamit igen.
En annan orsak kan vara att vandringen sker ofta i små grupper och det sociala är väl inte heller finnarnas starkaste sida.
Å andra sidan är vandringsevenemangen nog en utmaning - en inre sådan. Världens bästa sätt att skaka av sig vardagens händelser. En del föredrar att vandra i grupp och andra vill helt enkelt bara vandra för sej själv.
Söndagens rutt gick via Edvinsstigen och Molnträsket. Vid kyrkotid anlände en del vandrare till Korsholms kyrka.
På väg mot nästa mål. Dessa vandrare hade kommit från Ryssland för att vandra.
Ända från Vladivostok!!! He langt heimifrån he!
Falanders bakgård är en populär pausplats - där vankas alltid plättar och jordbubbssylt.
Enni gillar!
Verkligen mysig pausplats. De som ville fick besöka muséet.
Plötsligt dök en kvartett upp och framförde en trevlig och rolig set med sånger
Lite målfotografering hör till!
Stämningen på topp!
Var är då dessa vandrares mål? Om man lyssnar på deras spontana svar, så är det nästa vandring och ett nytt mål.
Så egentligen är själva vandringen det verkliga målet!
Vaasan Marssi i blåsväder!
Alltid i mellanåt känns det blåsigt. Denna lördag var det moder natur som skötte om att myggorna hamnade till Saarijärvi eller så.
Har inte kollat på nätet, men det blåste så hårt, att Nikonisten var rädd att fotona skulle blåsa i väg från minneskorten.
Men rundan gjordes med hedern i behåll och kanske en aning mindre mjäll.
Starten gick för denna grupp från centrum med buss till Vinssitie. Maratonarna hade ju startat redan halv sju och befannn sej säkert vid tidpunkten i Stundars.
Högt uppe på berget, eller rättare sagt där havsytan befann sej ca 1350 a.d. möttes kortare ruttens vandrare och maratonarna - delvis. Den hårda blåsten kylde effektivt.
En av maratonvandrarna uppe på Markvägens knöl.
Navigationspalaver på knölen? Nej det var nog diskussion på gång om de kommande plättarna vid Gröna ön.
Paus vid Öjbergsdorffska alpincentret i Sundom.
Vandrarna närmar sig plättpausstället. Det var helt ypperligt vandringsväder.
Kära återseenden är en del av vandringsevenemangen. Nikonisten känner nog igen över hälften av deltagarna. Speciellt i år var det mycket nya ansikten.
Kön till plättarna växte tidvis, men ingen blev utan.
Nu är det bara resten kvar till Strampen, ca 7,3 km. En del kilometrar kan kännas längre än de andra.
Söndagen är ju avslutningsdag, det blir lite Molnträsk, Korsholms kyrka, Falanders, Sunnanvik samt målgång vid Strampen. En och annan medalj kommer också att delas ut.
Rambo - The Wanderer Dog
Alltid i mellanåt får Nikonisten chans att uppleva eller få ta del av helt fantastiska saker. En av dem handlar om Rambo, den vandrande hunden.
Nikonisten har haft glädjen att träffa Rambo ett antal gånger under de 10 år han haft fotouppdrag för Vaasan Marssi.
Vaddådå - en hund och Vaasan Marssi? Jeps, akkurat!
Husse Ivar E Hovland, från Sandefjord i Norge, med sin trogne vandrarkompis Rambo, för ett par år serdan.
Ett helt fantastiskt vandrarpar.
Ivar har själv vandrat inom IML i flere länder, Rambo har följt med i Norden av praktiska själ.
Rambo gick precis bredvid husse och han var allas kompis. Inte för att han brydde sej så mycket om andra.
Var nöjd med tillvaron. Aldrig ett skall eller ett gnäll. Viftande på svansen hälsade han artigt på andra vandrare.
Vid plättstället invid Gröna ön fick Rambo traditionellt en helt egen plättportion.
Vanligtvis åt Rambo sin portion snabbare än husse.
Rambos vandringspass, det är inte många hundar som fått så många stämplar.
Det är inte frågan om nå småpotatis. Rambo och Ivar har tillsammans vandrat 35.000 kilometer - det du!
Nikonisten blev smått både besviken och orolig när han såg Ivar i sin kännspaka vandringsuniform, men ingen Rambo syntes till?
Ivar berättade att Rambo nu gör sina vandringar ovanför molnen, där plättar dukas fram vid varje moln. Rambo blev nästan 13 år gammal. Rambo gjorde nog att stort intryck på Nikonisten, eftersom det gjorde så ont att höra nyheten.
Vandra i frid Rambo!
Härligt att vandra i gott sällskap i grannan miljö
Alltid i mellanåt trasslar Nikonisten in sej i häppenings som hänger kvar. Börjar snart bli 10 år sen Nikonisten sparade första fotona från Vaasan Marssi.
I dagens läge deltar ca 400 vandrare från 23 nationer, från Vasa torg via Brånx till Vasas fina naturupplevelser. Dagens tur kulminerade i plättar med sylt vid Strömsö. Det som Nikonisten gillar med denna motionsform är att det finns ingen tidtagning, det finns visserligen sträckor att vandras men ingen tävling. Många nationaliteter samlas kring dessa vandringar worldwide. I Finland är Vaasan Marssi enda evenemanget som är godkänt i dessa internationella sammanhang.
Här lite uppvärmning inför dagens vandringar. De som valde att uppleva Panike rutten startade redan tidigare. Den måste Nikonisten absolut deltaga i något år.
Reino Peltoharju har musicerat för vandrarna i flera års tid. Hans repertoar tycks vara oändligt lång och dyker någon upp från Böhmen - ja då byts det snabbt till rätt musik. Otroligt.
Yrjö Saraste (i mitten) valde att med ålderns rätt 10 kilometersrutten i dag. Han är veteran i många avseenden, både i krig och i fred. Han har deltagit i mängder med vandringar och deltagit i Vasa flere gånger.
Första vattenhålet fanns i Brändö. Varje år kommer tyskar hit och varje år lika vänliga, stolta och exakta
Stormossen gänget har deltagit i Vaasan Marssi redan i flera års tid och de återkommer alltid
Följande vattenhål var Koivula i Storviken, förutom vatten och kryddgurkor smakade också de fina röda vinbären.
Strömsö bjöd på ännu mera upplevelser än TV programmet, nämligen nygräddade plättar med sylt.
Strömsö!
Nästsista anhalten vid Dallas - lite amerikanskt över stämningen?
Paikalla tauko skulle översergeant Kodis ha sagt 1978 i Hiukkavaara, Uleåborg. Pyörään nouse, hattu - päähän - laita, lusikka - käteen - ota, saappaat- jalkaan - vedä => låter ganska StarWarsaktigt. Men dessa killar delade inte ut nå kommandon - de bara trivdes.
Ingen vandring i livet kan vara så lätt att man inte kan njuta av en liten belöning.
Nikonisten funderar städåt på varför bara Stormossens personal deltar i en så fin lokal häppening. Det här passar ju alla kroppsformer, det är ingen tävling, viktigast är samvaron. Men i dagens läge är det väl bara extremsport och tusendedelssekunder som gäller - och absolut inte plättar med sylt! Det är ju egentligen ganska synd. Man måste ju i mellanåt njuta också - helst ofta!
Konstens Natt o startskottet för Vaasan Marssi
Alltid i mellanåt händer det så mytsi, att Nikoniosten bara inte hinner med.
Trevligt att Umeåvädergudarna höll i stormen och blixtarna och lät Vasa fira Konstens Natt i perfekt väder.
Det var helt klart att man inte hinner med allt, så antingen väljer man ut favoriter eller så låter man bara hitta sej på olika ställen.
Men ett häftigt fint evenemang ...
Nikonisten startade äventyret med att kolla kohjorna i Villa Sandviken skogen. Nils-Johan Lindbäck är en av byggmästarna som skapade 'miljonärsvillan'
Vågade inte testa Kuplafun bollarna, skyllde på kamerona
Samma sak på alla evenemang. Där det bildas kö delas antingen ut gratisämbare eller så är det frågan om ponnyridning
Uppvisning - huujeeda mej
Pekka Lehtinen med sin Ludwig virvel - startskottet för Vaasan Marssi -evenemanget.
Vaasan Kävelyklubi ry arrangerar vandringsevenemanget Vaasan Marssi årligen i augusti. Marschen är det enda finländska evenemanget i internationella IML-sammanhang. Vi erbjuder valfria sträckor och poängterar att evenemaget är ingen tävling med tidtagning. Vandrare från över 20 länder beundrar Vasa och Vasas natur årligen.
Joakim Strand, fullmäktigeordförande i Vasa, hälsade alla vandrare välkomna, tackade också Vaasan Käveluklubi för arrangemangen och för att evenemanget tar hit så många deltagare. Energiklustret kan man inte betona tillräckligt, energi behövs nog omman skall klara av både Panikeleden och npgra kortare sträckor.
Veteranen Yrjö Saraste (95) är en bekant person. Han har deltaig i Vaasan Marssi många gånger tidigare.
Väntan på samba -karnevalen.
Nikonisten skulle nog föreslå en lite finskare variant i nästa år - typ Finlands längsta letkajenkka startandes från Tropiclandia - helst med tuulipuku o Suomi -träningsdräkt. Hankkija lippis skulle vara ett plus
Riia Rantala o Pia Simons sambar loss
Vid avslutningskonserten (för Nikonistens del) bjöds det på modernt knyck-ryck-rapp-spark-musik. Men publiken gillade så torget skakade.
Herrlit att det ordnas evenemang i Vasa och viktigt att det kommer tillräckligt med publik.
Vandraren
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på olika sporter och evenemang. Oftast mera på evenemang. Men om man är tillräckligt stor i käfta, kan man hamna på en trevlig vandrande fotoutflykt i dagarna tre eller mera.
Vaasan marssi är den enda promenaden i Finland som är godkänd medlem i IML sammanhang - där har ni att googla över.
Det är inte en tävling och man kan välja själv hur trött man vill bli eller hur många blåsor man vill ha i fötterna. Ingen tidtagning heller, om man är långsam och vördig vandrare kan man ha mera nytta av en kalender än en klocka.
He om he, evenemanget är mycket populärt och lockar till vasa 400 - 500 vandrare årligen för att umgås, vandra, beundra våra vackra landskapsvyer och men tur får träffa en trevlig och angenäm vasabo.
Det som man lite grann skäms över är att det är mera utlänningar på vandringen än inhemska, det kunde vi nog åtgärda nästsa år. Samla i hop ett gäng (före eller efter vandringen) och ta en vandring tillsammans. Räcker med att anmäla sig på webben: klicka här för info På samma sida hittar du en massa foton från evenemanget.
Norrmän brukar ofta vara väl representerade - och det gör ju inget, för de är ju verkligt glada och trevliga.
Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! - säger man och det stämmer precis.
Yrjö Saraste, snart 92, vandrar flitigt varje år och har många bekanta. Det brukar stå på hans t-skjorta:
Finland - Veteran World War II. Inte illa alls
Alla laddar upp sej till start som man bäst tycker.
Till och med fotografen möter en massa bekanta på vandringen.
En del stressar ännu mindre än andra under den avkopplande vandringen Arttu och Aliina har varit på gårrmånga vandringar.
Man kan välja mellan olika sträckor dagligen, längsta är som maraton och kortaste är 10 km. Tankningsstationer med allehanda gott finns på vägen.
Vandringen förenar oss!
Rambo (hunden alltså) har varit många gånger till Vasa på vandring. Rambo har ett eget vandringspass och är ganska populärt fotoobjekt. Tycker om plättar.
Vandringarna vidgar vyerna på mångahanda sätt.
Verkligen stressfri vandring.
Arttu och Aliina och en massa plättar på återseende.
Reinos repertuar är fantastiskt bred, ser han en flagga kan han byta till passande melodi, i flykten.
Kön till plättstationen vittnar om plättarnas hälsosamhet. Alla som sitter med plättarna framför sig ser glada ut och det är ju hälsosamt - det mest hälsosamma Nikonisten vet.
Kring plättarna samlas olika nationaliteter och olika språk ljuder över pausstället
Det är viktigt att dricka när man vandrar
Vandraren garanterade att det är bara vatten i flaskan, men han såg extra glad ut
After Plätt Stund i solens sken
Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! Definitivt!