Visa inlägg taggade med 'val'
Stämsång fyllde Ritz - Solala
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten på Ritz hela två kvällar i rad. Men inte att undra på, för Ritzgänget har bokat hela hösten med fina konserter. Efter hårdrocken och heavymetallen blev det ljuva stämmor på lördagens konsert.
Kökstrion Solala (SWE) uppträdde för en fylld Ritz, nå på läktaren fanns det några tomma stolar. Det var deras andra konsert på Ritz, den första var i maj 2017 under körfestivalen.
Trion uppstod när ett gäng skulle äta Pringles och dricka öl och ha roligt i köksmiljö. Till tillställningen kom bara Jens, Olle och Anders. Men det hindrade dem inte att ha roligt. Nu, 12 år senare och efter 5 släppta album, har de ännu lika roligt.
Speciellt med trion är att ingen medlem har en 'egen' stämma, utan stämmorna byts om, i bland mitt i sången. En annan specialitét är att de inte är 100% a Capella, utan de kompar gärna med olika instrument. Instrumenten är inte helt vanliga, de hittas i köket, som t.ex. spaghetti (som trumvisplar), men då får det inte vara hälsosamma sorten. Det är också viktigt vilket ris, som man sätter i gravljuset (efter att stearinen tagits bort) för att få rätta soundet. Gravljuset rekommenderar Solala att köpas från Citymarket i Vasa. I Sverige finns inte gravljus att köpas med rätt dimension.
Däremot gick det ju inte att köpa snus på Citymarket, det måste de ha med från vår västra rikshalva.
Trion lockade (behövde inte övertala) publiken att stämma upp och sjunga med. Nå det är ju inte något problem här hos oss. Alla finlandssvenskar sjunger eller har sjungit i kör.
Vasapubliken avtackade trion med stående applåder - jag tror där står någon ännu och apploderar, om inte vakterna har kollat salen.
En speciell konsert, enkel och smaklig. Mellansnacken var roliga och underhållande. Från scenen konstaterades det, att om publiken har ens hälften så roligt som artisterna, så är det jätteroligt.
Trion påpekade redan i början av konserten, att deras huvudmål är att ha roligt.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Veneziadfest på Kokkolatorget
Alltid i mellanåt oftast årligen återkommande firar Nikonisten i födelsestaden Gamlakarleby.
Det ordnas på dagen evenemang på torget för hela familjen. Fredag och lördag ordnar Sokos Hotel Kaarle festival. Fredag bestod av hiphop å rapp, så Nikonisten valde att avnjuta röding på Nera i Neristan - dsiss om he smaka goo! Lördag då ein varv till festivalen å fota Jannika B (uppvuxen i Kokkola) och Arttu Wiskari (inte uppvuxen i Kokkola, men skulle säkert gärna ha varit).
Na liiti bildrä:
Sällan man siir så myki folk på torget.
Naattiorkesteri bjöd på rolig å proffsig underhållning på de yngre
Naattiorkesteri uppträder
Den anrika fiskhallen agerar nu turistbyrån, Visit Kokkola
Sen blev det allsång med Isa Lindgren-Backman, som du ser gillades det mycket av publiken
Starskottet smällde i öronen och årets sundrodd (suntinsoutu) var i gång
Vasa stadstyrelses lag vann detta år tävlingen
Målgång för överlägset snabbaste lag
Efter rodden blev det jazziga toner med Villoveega. På bilden Mika Mylläri
Isa Lindgren-Backman solist i Villoveega, som bjuder på jazziga toner på Kokkoladialekt (grondsprååtsi)
Mejr bildrä hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Cornelia Jakobs på Vasascenen
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna bloggläsarna, att det som oftast finns en länk till mera foton i slutet på bloggen, WEBFOTOALBUMET! står där.
Till sista fotodokumentation från Vasa Festival har Nikonisten valt Cornelia Jakobs. Tyvärr helt obekant för Nikonisten. Hon började prata på engelska, men någon hade tipsat henne om att det skulle vara bättre med svenska. Efter en snabb publikomröstning speakade hon resten av kvällen på svenska.
Men det var en mycket trevlig och fartfylld upplevelse. Hon har en utmärkt röst och fixar en fartfylld show på scenen.
Anna Cornelia Jakobsdotter Samuelsson, känd under artistnamnet Cornelia Jakobs, är en svensk sångerska och låtskrivare. Hon spelade i ett tidigt skede i Love Generation, som ju deltog i Melodifestivalen åren 2011 ja 2012. År 2022 deltog hon med låten "Hold Me Closer".
Det var mycket energi på scenen under hennes uppträdande i den vackra, soliga och varma Vasasommarkvällen. En del låtar var rockogare än andra, men helheten var mycket balanserad. Nikonisten gillade. Cornelia håll ochså ögonkontakt till publiken.
En verkligt fin spelning tycker Nikonisten. Sen var det dags att brja packa i hop kamerautrustningen och söka sej mot Brånx, naturligtvis via killen som sålde klassiska HotDogs.
Mera foton hittar du i WEBFOFOALBUMET!
Elonkerjuu & Anna Puu på Vasa Festival
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att inte ens hinner hem mellan festivalkonserterna. Först då Musikfestspelen Korsholm och sen Vaasa Festival. Men har bara handplockat de som skall fotas. Dagens skörd blev Elonkerjuu, Anna Puu och natirligtvis Eva Dahlgren.
Elonkerjuu är inte så bekant för Nikonisten, men bra fastnade de på Nikonens censor. De spelade på lilla scenen, dvs Inre hamnens terass utanför Kuntsi. Det var n mycket intim konsert, eftersom publiken kom ganska nära artisterna. Musikutbudet var helt hyvä, det är sådan musik man gärna hör på då man kör bil. Har nog för mej att de har spelat flere gånger i Vasa. Violinen är ju bandets brändmark. Inte för ofta man upplever en sjungande trummis, nog backing vocals, men ändå. Vet precis hur det känns.
Laddar hit en knippe framkallade foton från Elonkerjuus konsert:
Efter Elomnkerjuu valde Nikonisten att fota Anna Puu på stora svenen. Gillar hennes låtar, de är så okomplicerade och enkla. Sådan musik man skall lyssna på för att varva ner. Till en början hade hon sin akustiska gitarr med på scenen.
Med sej hade hon ett proffsigt kompband och skicklig 'änglakör'.
Anna Puu bjöd på de mest kända hittar hon har. Dessutom berättade hon sina rötter i Vasa. Hon hade den uppfattningen, att Vasa kalldes förr för Finlands soligaste stad, men nu lär titeln vara Finlands lyckligaste stad. Till detta tar nog Nikonisten ingen ställning.
En fin konsert, precis Anna Puu som hon är.
Man kan ju spara några västrubel på att kolla konserterna från sin Miami Vice (eller Oravais) -jakt
Publiken storgillade Anna Puus konsert, i publiken hittade jag många bekanta ansikten från gårdagens konserter. Ett minus med dessa mitt-på-dagen -konserterna är ju att ljuseffektera far ju åt kråkorna och måsarna.
Mera foton från dessa konserter hittar du med bra tur i WEBFOTOALBUMET!
BotniaVasan på 131,2 km!
Nedräkningen klar startskottet riktades detta år österut - with love. Sportarens liv e inte så enkelt. Väckning kl 6, så man hinner fixa håret och äta gröten och packa väskan med allt som man inte behövde. Dags för BotniaVasan 2023! Efter all inflationsväder visade tempen på några minusgrader. Trots alla spåpersoner sken solen precis hela dagen. Nordanvinden var skitkall, men solen värmde. Förstår bra det där med att klä sej i lager. Tror jag skulle ha klarat mej fast jag skulle ha tagit bort lager 4 och 5, måste testa 2024. Över 400 anmälda till detta evenemang. BotniaVasan är inte bara en tävling, det är ett sätt att umgås och ha trevligt. Kollade några rastplatser och det var myckt folk som hejade på skidåkarna.
Kommer inte i håg hur många gångar Nikonisten har deltagit, men fingrarna räcker inte till. Vid Komossa skola med restaurangrättigheter och första tidskollen är man alltid punktliga. År 2022 kom ettan in exakt 1:24 efter starten, men då var det skitföre. Ettan kom i år 1:14 efter starten. Grillmästaren hade räknat ut att Nikonisten dyker säkert upp 1:04 efter starten och hade då redan färdigt bokat två well-done grillkorvar. Den första är till för att man skall bränna gommen, den andra är då mera för magsäcken.
Det är ett ofantligt värdefullt jobb alla funktionärer gör för skidåkarna och föreningarna. Dessutom är de alla så glada och trevliga. Har stått med dem i solsken, regn, storm, snöstorm ...
Kaveria ei jätetä kuin vaan pikkasen och det bara just vid mållinjen.
Känn den vårligt sportiga känslan och i synnerhet solens värme!
I spåret kunde man hitta både yngre och äldre tonåringar.
Alltid i mellanåt bättrar Nikonisten sina sportiga resultat. BotniaVasan 2023 fixades på lite över 131 km! Nikonisten är verkligen på spåret! Nästa mål är att få på strumporna på morgonen utan att stöna! He vaal noo braa!
Så det inte blir nå reklamationer så är det värt att nämnas att deltagarna skidade 52 km eller 25 km (red.anm.), Nikonisten bilade 131.
Mera foton hittar du på botniavasan.fi bildarkiv eller i Nikonistens WEBFOTOALBUM!
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Valhalla OCR - göulå anstallt
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på konstiga äventyr. Dottern Jonna deltog i Valhalla OCR, hinderlöpning, och det behövdes kombinerad barnvakt och fotograf. Barnvakten tog mera tid än budgeterat, så det blev lite mindre foton. Men som tur var, fanns Alex's kompisar på plats.
Känns som heltokigt med ett sådant extremlopp, dessutom i ca 27 graders värman. Som tur var, blåste det tillräckligt.
Klockan 10:00 gick första starten med dessa tuffa pojkar, med fanns finländska mästare och andra väl kvalifierade.
Det blev lite duell mellan Lövdal och Träskelin. Men vinnarna i hinderbane FM blev Jennifer Antell och Victor Lövdal.
Över väggen och vidare
De där kryphindren måste vara jävliga
Upp och vidare
Jarno Pellinen kränger sig fram i det vidriga hindret
Så skall man dra efter sig betongklossar, undrar hur mycket de väger?
Jonna Hagström vid gyttjehindret. Hindret var 'lättare' i år sa hon
Jonna kom i mål som trea i sin klass
After OCR fotografering
Alla sätt är bra.
Men helt göulåt är det ju nog!
Några foton finns i WEBBFOTOALBUMET!
Äkta karnevalväder i Brändö
Alltid i mellanåt nalkas sommar å sol och Brändö karneval. I år var det bästa möjliga väder och det märkte man. Dessutom har det varit ganska 'gliist' mellan evenemangen de senaste två åren. Men nu blir det karneval i två dagar.
Nu finns den igen, den berömda Brändö t-skjortan! Någon berättade att har sänt den till vänner och bekanta kring världen. Du hinner ännu inhandla din egen i morgon torsdag.
Eftersom Nikonisten har irrat omkring på karnevalen i flera år, börjar man känna igen ansikten. Samtidigt inser man hur viktig karnevalen är som ett evenemang där man träffar bekanta.
Brandbilen är alltid lika populär. Brandmännen hann inte ens dra på hela utrustningen innan intresserade stod i kö för att få sätta sej bakom ratten. I mellanåt blev det verkligen intressant - när de kopplade på blåljusen!!!
Arto Koski ordförande för stadsdelsföreningen gör sej färdig att hissa Brändös egen flagga och sen att öppna karnevalen. Karamaatä!
Naturligtvis är det viktigt att dricka när det är varmt, men inte behöver det betyda att man skall glömma att äta! Nikonisten ficka sina 'well done' korvar som skattefri ersättning för kvällens fotodokumentation. Lite senap lämnade i pappret, om skattmasen vill ha sin andel?
Heimo Hokkanen, Brändös borgmästare (som lite Kekkonenaktigt har jobbat övertid några år) hälsade alla välkomna och berättade lite om Brändös historia och bakgrund. Nikonisten tycker Hokkanen har skött sej bra och kan väl vara borgmästare lika länge som Nikonisten agerar fotograf.
På torget samlades Brändöbor i passligt små grupper för att kolla läget.
Barnens trickbana är också alltid populär, likasom ponnyridningen, som tyvärr inte fanns med på programmet i år.
Efter borgmästaren sjöng Palosaaren Pisarat Brändös egna nationalsång
Havsvinden är en vanlig mötesplats, ger lite havskänsla
Palosaaren Pisarat framförde en intressant föreställning: Vem av djuren är vackrast i skogen?
Vad blir kvar när korven är uppäten och saften uppdrucken - jo Vaasan Harmonikkakerho äntrade scenen. Nikonisten insåg, att nu är det dags att traska hem för att frammkalla fotona.
På torsdagsprogrammet finns bland annat en gratis guidad vandring från torget till Venny Kontturis minnesmärke, besök i Palosaaren Työväen museo där det bjuds på guidning samt kaffe med dopp. Start från torget kl 13:30. Sen blir det lite Zumba och församlingens aktiviteter på Brändö kyrkas gård. Mellan 16 och 19 tuffar Lilliputti gratis sightseeing kring Brändö. Kvällen avslutas med musik av Black Islanders (kl 18).
Du kan hitta någon bekant i WEBFOTOALBUMET!
Musikalisk resa med Bianca Morales
Alltid i mellanåt får man uppleva något helt nytt. Upplevde för första gången Bianca Morales live och detta i min födelsestad Gamlakarleby.
'Nära inpå' konsertserien bjuder hela maj månad på fina jazziga konserter. Söderbacka-Matikainen Duo hyrde in sig i köpcentret Chydenia och ordnar där ELive Jazz Lounge konserter torsdagar till lördagar. Loungen öppnar kl 15 och konserterna börjar kl 18. Det var ju kreativt i dessa tider. Finns toma lokaler i Chydenia så det blev säkert en bra affär för alla parter.
Serveringen med salt, sött och drinkar (alkoholfria) sköts av Kruununvoudintalo by Gastro Kettu, somhar sin verksamhet i Kronofogdehuset i Hakalax.
Roligt med lite humor i biljettprissättningen
Bianca Morales har ju uppträtt sedan liten flicka och det är swing som gäller. Hon tog med publiken på en musikalisk resa allt från att gå genom stade (Stockholm) till Paris och naturligtvis Rom. Menyn var bra upplagd. I mellanåt var det mera balladmssigt men så fick man åka fartfyllt med en knallgul Vespa bland de italienska kullarna.
Mångsidihet. Bianca sjöng på flera språk, visslade, scattade och till och med överraskade med Kazoo-spelande. Det fanns inte många lediga stolar i Loungen. Men det skulle ju vara intimt.
Duon har satsat också på hög mysfaktor, med lampor och ljus. Ville man inte sitta i en vanlig stol, kunde man njuta av konserten slöandes i en säckstol. En högklassig konsert på alla vis. Eevalotta tog tillfället i akt och gjorde en intervju med Bianca innan andra delen av konserten. Mera info på https://www.elivejazz.fi/
Några plock ur setlistan: I love Paris, Love for Sale, Vespa-ajelu, Oh, Lady be Good och avslutades med fina Moon River. Många fina Cole Porter -låtar rymdes med.
Konserten understöds av Svenska Kulturfonden. Arrangör: Söderbacka-Matikainen Duo
Bianca Morales – sång
Martin Söderbacka – gitarr
Eevalotta Matikainen – kontrabas
Några foton finns också i WEBFOTOALBUMET!
Vappen i Vasa
Alltid i mellanåt skiner solen på första maj - kommer absolut i håg att det har hänt förr. Å andra sidan var noolanvinde så amper, att Nikonistens mjäll fick nog, packade sina väskor och flyttade söderut. Men minns nog många regniga, slaskiga och snöiga Vappen, så klagomålen får sändas till Såka Tröskbolag, Fackelheim, Kokkola.
Alltid mycket ordentligt folk på plats när Wasa Sångargille sjunger in våren.
Vintern rasat eller egentligen Längtan till landet har väl varit WSG:s öppningslåt i flera årtionden. Dirigent Stefan Wikman
Månne självaste Elton John var på besök? Måste kolla Ritz evenamangskalender, så jag inte missar konserten
Det var nog ovanligt mycket folk på torget, man fick äntligen komma ut och folk nappade genast. Hur kunde jag glömma köpa grillkorv???
Man kunde känna sig ganska trygg på VasaVappen.
Vet inte vem som njuter mest av dessa V8 bilar - skatteverket eller Nikonisten. Ljudet av V8 är ju som en evig symfoni med lite forte i mellanåt å sen da capo. Efter några varv till macken.
Jesusmarschen drog nog mera deltagare än jag någonsin sett
Fina fordon på rad
Söjslejs - glada människor på soliga terasser, såg ingen dricka glögg!
Sunrise Cruisers ordnade inte sin traditionella jenkkarparad, men bilarna syntes hela dagen i stadsbilden
Sommar och sol glasskioskarna har öppnat!
Motorcyklisterna ordnade sin parad från Vasklot. Här fotade på Vasklotbron
Hundpassageraren hade nog MC brillor, men ingen hjälm.
Läs mera om Vappenfirandet på vasabladet.fi