Visa inlägg taggade med 'vandring'
Herrgårdsleden - herrrlian vandringsled
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej i kragen å tar sej ut i naturen. Denna härliga vårlördagseftermiddag blev det ett äventyr till Tottesund.
Från herrgården börjar en trevlig vandringsled på ca 3,5 km (1 km längre för Nikonisten eftersom han missade en trodåkorsning!). Leden går genom skogen, men man är ganska nära vattnet hela tiden. Närmast då man kommer till Bytesdholmarna, leden går ända tills vattnet möter udden. Där finns en grillkåta och en grillplats med mäktig utsikt. Har du inte testat ännu, så gör det!
Vandringsleden börjar vid herrgården, där finns också en karta.
Början nästan som Autobahn
På vissa ställen var det rapå fööre. Så välj inte dansskorna eller de vita länkarna.
Stairways to Heaven
Ute på udden finns en fin grillkåta och en grillplats utanför - fin utsikt
Vid grillplatsen på udden
Det fanns flere grillplatser längs leden. Notera, att på vissa ställen var leden ganska isig, så bäst man är lite försiktig.
Äventyr i Kajane - natur(plums)stig
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten Nikonerna och laddar sen sej själv med äventyr i naturen och som oftast grillkorv å termoskaffe.
Denna gång blev det en helt ny bekantskap, Kajane lägerområde och vandringsled i Malax. Du hittar mera information på adressen:
Kajane vandringsled .
Lägerområdet hade övernattningsstugor och man kunde till och med boka ett helt hus och bastu för en liten slant. Området var snyggt och välskött. Det är Yrkesakademien i Österbotten som sköter området.
Nå eftersom det gick att läsa på förhand vilket typ natur det är frågan om, kunde man denna tid på våren ana att det skulle vara blött. Tog på mej långskaftade Haglöfs Grym Hi -goretex vandringskängor, men tog ingen flytväst. Dottern Jonna valde låga länkare. Det gick nog bra det också, men efter första kilometern beslöt hon att det är onödig att försöka undvika att bli genomblöt om fötterna. Enda vettiga skodon är nog 'stumigöulan'!
En spännande vandringled på ca 3 km (kändes som 33 km me allt plomsase). Fina vyer och ett vindskydd och en kåta på vägen runt.
Nikonisten tror att lite längre in i maj eller på höstkanten är det mindre blött. Antar att midsommartid har man sällskap av 23 miljoner myggor, men det måste ju kollas.
Några foton från plumsandet:
Vid lägerområdets parkering blir man hälsad välkommen.
Trevlig stuga som man kan hyra förmånligt. Många grillplatser, som gjort för coronavandringar.
Som du kan se var det lite flödigt i mellanåt, bron över Kwaidiket höll på att simma i väg. Och klarar man bron finns det nya utmaningar. Inte menat för dansskor...
Nikonisten tar långa steg med korta ben, men tack vare vandringskängorna inte alls våt om fötterna. (mobilfoto: Jonna Hagström)
Vy mot Lisansjön, några svanar hade miiting. Tyvärr var långa objektivet i bilen...
Men i mellanåt var det helt torrt. Luften var härligt vårlig och ljungdoften fanns kvar från dess blomstringstid
Invid vandringsleden fanns ett vindskydd och vissa tider tycks man kunna ta sej ut till den lilla holmen, men i dag lockade idén inte.
Vi gick vandringsleden medsols, så på finalrakan fick man testa spångarna ordentligt. En del var ovanför vattenytan och en del under.
Dottern Jonna är ju med i ett OCR team, så hon var van att bli dyblöt. Rottisen Dina följer med mattes vandring och förstår inte vad som är problemet?
Nå till midsommarn är strumporna nog helt torra.
Jess, jag vet att man inte skall torka nutida material så här, men å andra sidan ångade de ganska bra när jag svängde dem.
På hemvägen vek vi ännu in till Lisansjön, där fanns en trevlig grillkåta med ved och allt och en härlig utsikt över sjön. Måste ta kikaren med nästa gång. (Observera att Rottisen Dina var lös endast under fotograferingen)
Alltsomallt en vandringsled som jag gärna rekommenderar. Sköt om er!
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Friluftsdag i Lauhanvuori
Alltid i mellanåt känner Nikonisten på sej att det är dags att vädra. Vädra hjärnan, själen o kamerona. Som tur är finns det oändligt många möjligheter.
Denna gång barkade det till skogs till Lauhanvuori nationalpark. Den besöker Nikonisten flere gånger i året.
Bara en gång har Nikonisten vandrat hela vägen från toppen, via Spitaalijärvi, Kivijata, Aumakivi och till Lauhansarvi för att avnjuta älgmaletköttbiffar på garanterat lokala råvaror. Det blir ca 12 km.
Nu blev det bara en tur till utsiktstornet, Spitaalijärvi och till djävulsåkern Kivijata.
Vi börjar från början. Utsiktstornet är beläget på högsta platsen i nejden. Bra trappor och till och med en med höjdskräck klarar av tornet. Glöm inte att skriva i gästboken.
Vädergudarna var ju nog på Nikonistens sida, mitten av oktober och 19,5 grader - alla på plus sidan! Normalt ser man lätt till Kristinestad, men nu var det inte tillräckligt klart.
Från högt uppe på berget är det ca 2 km till Spitaalijärvi. Ytan är 175 m över havet. Hör till Lappfjärds vattendrag.
Forstyrelsen har fixat till grillplatsen. Det finns många grillplatser längs lederna. Man kan ta sej till grillplatsen med t.ex barnvagn från toppen (ca 2 km) eller från parkeringen (400m). Hit ska moffa och Alex nästa sommar!
Spitaalijärvi är 1,5 - 2 m djupt, vattnet är mycket klart.
Här finns frid för kropp och själ.
Kroppen behöver ju dessutom lite energi.
Kivijata är nog den mäktigaste djävulsåkern Nikonisten har sett.
StenåldersNikonisten kollar stenarna och deras röda färg.
Lauhanvuori ligger nog högt på Nikonistens rekommendationslista. Det tar ca 1 timme 45 minuter från Vasa. På vägen kan man ju besöka Storholmen i Pärus och Bötombergen om man hinner.
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Var är vandringens mål?
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför vandringsevenemang är så populära utomlands men inte i Finland. 400 deltagare i Vaasan Marssi från 20 länder är ju ok, men organisationen skulle med samma resurser klara av 1000 deltagare.
I Nederländerna begränsar man antalet deltagare - till 45.000!!!
Att vandra kanske inte känns så utmanande för tävlingsorienterade finnar, inte alls så extremt att vandra? Det är ju inte frågan om en tävling mot tid. Men tar du en tur på fredag på 21 km, sedan lördag och söndag 42 km var så känns det nog.
Sverre Slotte (80 fyllda gjorde det), kände sig lite trött på söndagen, men efter bastun och vila var det reinarama dynamit igen.
En annan orsak kan vara att vandringen sker ofta i små grupper och det sociala är väl inte heller finnarnas starkaste sida.
Å andra sidan är vandringsevenemangen nog en utmaning - en inre sådan. Världens bästa sätt att skaka av sig vardagens händelser. En del föredrar att vandra i grupp och andra vill helt enkelt bara vandra för sej själv.
Söndagens rutt gick via Edvinsstigen och Molnträsket. Vid kyrkotid anlände en del vandrare till Korsholms kyrka.
På väg mot nästa mål. Dessa vandrare hade kommit från Ryssland för att vandra.
Ända från Vladivostok!!! He langt heimifrån he!
Falanders bakgård är en populär pausplats - där vankas alltid plättar och jordbubbssylt.
Enni gillar!
Verkligen mysig pausplats. De som ville fick besöka muséet.
Plötsligt dök en kvartett upp och framförde en trevlig och rolig set med sånger
Lite målfotografering hör till!
Stämningen på topp!
Var är då dessa vandrares mål? Om man lyssnar på deras spontana svar, så är det nästa vandring och ett nytt mål.
Så egentligen är själva vandringen det verkliga målet!
Vandring i de judiska kvarteren
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej i överraskande omgivning. Denna gång en tretimmars traskning i de judiska kvarteren i Prag. Alldeles häftigt mycket kunskap delades ut. Bland annat att det verkligen inte var Hitler som uppfann den gula Davidsstjärnan som judarna bar som tecken. I en del länder var stjärnan dessutom blåvit, som Israels flagga. Inte visste Nikonisten heller att kippan, kalotten, bärs för att det skall finnas något mellan människan och Gud. Tyckte mej ända varit ganska vaken på kyrkohistorietimmarna ...
Men som sagt en lärorik vandring med proffsig guide Helena. Nikonisten har aldrig tidigare ens varit inne i en synagoga...
Lämpligt att börja vandringen vid Kafkastatyn och sen vidare till Kafka kaféet.
Nikonistens första synagoga evö.
Luckorna lär nog ska vara stängda i verksamma synagogor, men detta var ju ett muséum.
Denna synagoga var intressant. Det är verkligen inte skvättapeter som inredning. På väggarna finns det skrivet namnen på alla judar som dog under världskriget - alla!
Även koncentrationslägren fanns på väggen.
Prags första turistattraktion, den judiska gravgården. Mångfalt mera är begravda här än stenar; 100.000 begravda i 12.000 gravplatser.
Krypterat?
Den spanska synagogan. Verkligan praktfull.
Kanske lite passande tidpunkt att hänvisa till Ahasverus.
Staden och höjden
Alltid i mellanåt kännas det bra att bara traska på utan dess mera tidtabeller att hålla. Blev lite sovmorgon och sen till Petrinhöjden. En taxikusk sa att det inte är så stor sak att gå upp, men Nikonisten tog trots allt linbanan. Kostade 24 kronor.
Trevligt med omväxlande taxikuskar, en skulle ha 700 för att köra mej till hotellet och nästa jag frågade körde för hundringen (3,75 västrubel). Som jämförelsetal kostar ett stop öl ca 40 kronor. I Finland kostar väl bara samtalet till taxi 3,75?
Nära linbanan finns konstverket 'Kommunismens offer' av Olbram Zoubek. 205.486 dömdes, 248 avrättades, 4.500 dog i fängelser, 327 dödades vid gränserna.
Vy från linbanan
Petrintornet
Petrin är ett stort grönområde som består av fyra olika parker och ett stort antal gångvägar. På toppen finns bland annat Petrintornet, Petřínská rozhledna, ett utsiktstorn som är en mindre – och inte alldeles exakt utformad – kopia av Eiffeltornet i Paris. Tornet är 63,5 meter högt och 299 trappsteg leder upp till toppen där du har magnifik utsikt över hela staden och dess omgivningar.
Ein relisjöösan frass! Religiös? - satt vid klostret. Frass - nära ölserveringen. Flera frågor?
Härlig vy från ett av många kaféer.
Grönt öl! Enligt gamla seder var det gröna onsdagen i dag, kallas för något annat hos oss. Men grönt öl? Kyparen visste berätta att ölet är hälsosamt, hjälper mot allt mellan fotsvett och olyckligt kärlek. Bara att beställa en till...
Någon flaggade för knugen, det stod något om Wallenberg på en skylt.
Härliga Moldau med sina broar. I morgon kunde en flodkryssning sitta bra om det inte regnar.
POlatser och vyer för känslor och funderingar.
Härliga pittoreska kaféer ...
Och mäktiga katedraler och kyrkor.
Samt en och annan artist på Karlsbron... Han frågade vänligt om det skall bli porträtt eller karikatyr? Nikonisten svarade att ingen skillnad, slutresultatet blir ändå detsamma! Konstnären hade roligt då han avbildade, det hade också alla som gick förbi. När han var färdig frågade han om jag var från Finland?!? Visst fick han med det viktigaste av Nikonisten?
Arma dagar!
Alltid i mellanåt vaal Nikonisten gårrarg. I mellanåt ännu värre.
I går när jag efter jobbet trådade min stavgångsrunda noterade jag att pannlampan inte behövdes för att hitta trodåna millan kullan i Torvik. Jeessss Ljuset har segrat åter!
Nå den glädjen varade ju inte så länge så att man skulle ha blivit led den. I dag var det livsfarligt. Som traska i gamla kolgruvors gångar som nuförtiden används för att testa skridskoplanssprutningar. Flere gånger kollade jag om pannlampan och alla slaasensreflexer var påkopplade.
Mötte också några underjordingar i mörkret. Man såg dem inte före de var precis bredvid dej, men man hörde flåsande astmatiska andningar samt en del gånger konstiga vandringsljud, där helt klart två fötter skidandes nalkades och ofta fanns i närheten fyrbenta flåsare, men med klor.
Vem släckte ljuset?
No thank you!
Noup, vill nog ha tillbaka ljuset, eller så går Nikonisten i strejk.
Så här vill vi ju ha det. Mycket mera med motivation för att orka motionera lite. Mycket mera för allt!
Avslutningsvis tänker Nikonisten näsvisas men en tvåspråkig vårlig ordspråkstolkning:
"Bättre en fågel i handen än sex i skogen"
"Parempi pyy pivossa kuin pipo perinnässä"
Vandringen
Alltid i mellanåt löns det att ta en stadsvandring, en guidad sådan. Har egentligen inte förstått hur jag inte har tagit mej till Tallinn tidigare.
Från turistinfot ordnas det dagligen en stadsvandring, tar lite över 2 timmar och har man lite tur med vädret är det helt super.
Väljer man sen de där tre busslinjerna Hop On - Hop Off, ser man nog det mesta, men vintertid blir det inget vidare kvalitét på fotona - genom bussfönstren. Sommartid är det säkert toppen då taket rullas på övre våningen :)
En bildbomb från turen - börjar inte kommentera så myki.
Trevligt med skridskobana mitt i stan. Kanske något för Vasa?
Kyrkor tyckte jag mej se i varje kvarter.
Minnesmärket är ju betydligt finare när det är upplyst kvällstid.
Otroligt vacker kyrka, men som i många andra var det inte tillåtet att fotografera inne
Parlamentet.
Kan inte förstå hur jag kunde missa Fotomuuseum ...
Det blir nog att bli en ny resa till Tallinn, undrar vilken som är bättre årstid, våren eller hösten?
På fiskjakt.
Alltid i mellanåt blir Nikonisten fisksugen. Så bara att ta sig ut till Bodvattnet för att kolla om firrarna leker nu då. Förra året fotade Nikonisten de sista trötta mörtarna 7.4 så det borde väl vara dags nu.
Men å andra sidan har det ju varit en mera ordentlig vinter i år, men å sista sidan har det ju varit ganska krångligt med politiken o samfällsfördrag etc som kan påverka gäddornas leklust. För att inte tala om riktiga strejkfasaner.
Men alltså ut i naturen för att kolla läget. Riktning Bodvattnet.
Salteriet genomgår en vårfixning, inte minst för att välkomna YLE gäng. Det är ju jubiléumsår på gång. Nikonisten vill passa på att leka lite lapplisa här på samma gång. På parkeringsplatsen syntes inte på alla bilar den där samvetsvita parkeringslappen :(
Vid denna parkering betalar Nikonisten alltid avgiften. De slantarna används till att hålla parkeringen i skick! De små slantarna är här absolut bättre investering, både för hälsa och själ, än alla skatteparadislockelser. Så he så!
Bodvattenomgivningen jobbar steinhårt på att fixa till våren. Grönskan bara väntar på att anfalla.
Och visst - så fort det är möjligt dyker den efterlängtade färgnyansen upp för alla ögon som vill njuta av den.
Så traskar vi vidare på autobahnen, med helt normala, testade och godkända utsläpp.
Granna nyanser också i andra färger.
Vårstädning på gång överallt.
Gårrgrannt i alla årstider.
Här börjar man känna sig helt mossig.
Nikonisten hamnar i mellanåt i farliga situationer, men med Fantomens styrka och Tarzans apvrål brukar han klara sig helskinnad...
Herrlit. Nu fixas naturstigen, den behöver väl ändå inte stå modell för våra Österbottniska landsvägar.
Lugnet.
Smaken.
Frieri på hög nivå.
Gränsen.
Här brukar det krylla av lekande fiskar denna tid på året. Men nu tror Nikonisten, att fisktransportgänget har gått i strejk.
Dessa flitens underverk brukar sällan strejka - de jobbar som tusan på något som ändå aldrig blir färdigt.
Strejkvalkten såg ganska färdigstrejkad ut.
Måste-alla-gånger-fotas-fotot.
Någon modig vattuman eller kvinna hade nog tuffat igenom farleden redan och tagit sej ut till skäristugå. Så tror Nikonisten åtminstone.
Eftersom det blev gårrlillan fiskfångst, blev det nog att köra hem till kylskåpet och de där väntande rödingsfiléerna - nam.
Kör ut och besök Bodvattnetområdet, det är bara gårrherrlit. Minns att betala parkeringsavgiften :)