Visa inlägg taggade med 'vandring'
Påskvandring - vårsol-jop-hej-di-hej-da
Alltid i mellanåt företar Nikonisten vandringar. Denna gång i naturen. En vandringsled. Eftersom det är påsketid får den heta påskvandring.
Svedjehamnsvandringarna brukar förr eller senare sluta i Saltkaret. Denna gång blev det förr, eller först. Härligt att traska till Saltkaret raskande rävaktigt över isen.
Högt uppe i tornet.
Over Bodvattne ...
Flyguppvisning.
Tillbaka på bottenplanet, lite väl försiktigt sluttande pulkabacke, lika bra att ta trapporna.
Sagolika och julaktiga landskap.
Bron över vårbäcken - snart kommer gäddorna lekande o sprattlande.
Kwai?
Vårdagsjämninsspegling.
Trodå ti grillpaikka
Härligt med informativa skyltar - denna skyltar tydligt o klart att våren är på intågande ...
DEnna gång gjordes snabba och enhälliga beslut om att grilla 'inomhus'.
Bra med ved, ordentlig yxa och tvenne sågar + metallsågbock, snyggt och prydligt.
Srålande solsken - herrli vädre.
Men magen vill ha mer, magen vill ha mer ...
Sen var det bara att traska tillbaka, med sikte på Saltkaret som syns långt borta, men ändå så nära...
Spår till och från plurret.
Vårväntan.
Juläventyr i Öjenskogen
Alltid i mellanåt känner Nikonisten att hjärnkontorets utrymmen behöver julstädas. Då passar en lillan vandring i närskogen utmärkt. Denna gång blev det Öjenskogen. Lämplig 4 kilometersvandring. Med fotasä och kaffepausase känns den som 8 kilometer. Tänk dej 8 kilometer för 4 kilometers pris?
Bäst att börja från starten. Kartorna e rittibra, skyltningarna e tydliga och bra. Bara ti trask i väg.
Som synes är leden bra omskött o bra ti gaa på.
Spångarna har varit med länge med funkar helt bra.
Om man väljer att gå fyra kilometar på 8 kilometers tid hittar man myki ti beundra.
Informativa skyltar med bra text.
Naturen ändras nästan hela tiden, det gör Öjenskogens vandringled speciellt intressant. Tror det heter biotop eller nå sånt på fint språk.
En del spångar kan vara hala, dubbskor rekommenderas, man kan annars bli blöt om baken.
Spångautobahnen har 'vallgrav' mellan filerna, kunde prövas på landsvägarna också?
Intressanta speglingar hittar man lätt, bara man ödmjukt knäfaller.
I mellanåt ljust o sen lite mörkare trollskog.
Skyltarna har kiva information.
Meteorologen lovade halvmulet, denna dag var det mulet nertill och soligt lite högre upp.
Om Nikonisten skulle blogga på finska skulle här säkert stå att här bor/täällä asuu Mörrin Möykky eller Menninkäinen.
Jeeeessss, 400 meter till grillpaikkan.
Formationerna och färgerna ger myki inspiration.
Äntligen kaffe. Nikonisten känner sej mycket bekväm och hemma bland trollen, fast utan romppå.
Igen ser det helt annorlunda ut. Dessutom skall Öjenskogen traskas i alla årstider, inte bara under myggsäsongen.
Strukturer och formationer och inte minst färger.
Haaa - Näcken lurar i träsket.
Skäggen bevisar att luften är ren och hälsosam.
Älvodans i Öjenskogen.
Så här ser kartan ut. Ut och testa Öjenskogen hela gänget, både före och efter julskinkan!
Molngång på gång.
Alltid i mellanåt siktar Nikonisten på stjärnorna men måste ofta nöja sig med moln. Nå inte är det så allvarligt så länge som det vankas grillkorv o termoskaffe.
Nikonisten vet inte riktigt hur det kommer sig att han inte traskat i Molnträskområdet tidigare, så efter en koll i Puskaradio och via Teboilstationen efter en femevråskopia av en karta bar det sig av. Kartan var trevlig men inte så användbar, men femman gick ju till gott ändamål. Det fanns ju inga skidspår på träsket!
Mera användbart var det att fråga lite råd vid parkeringen. Molnträsket runt skippades ganska snabbt, eftersom man i slutändan hamnar att traska ganska myki längs Höstves Autobahn. Så det beslöts enhälligt att välja 'lite' versionen av vandringen och 'ordentlig' version av matsäcken. Traskning till Aurinkolaavu alltså, med mången stopp på ditvägen.
Man behöver inte trängas på leden.
Eller som Kokkolabon sa då han vinglade hem från Socis: "Gatå er breid, men allt ska gaas!"
Nikonisten ägnade många minuter funderande på varifrån träsket har fått sitt speciella namn. Kanske namnet bara var färdigt planerat och budgeterat. Nå det klarnar väl någon gång.
Vyerna är granna, trots att solen bara kuckade fram alltid i mellanåt.
Isen var ganska bräcklig så att säga. Det kan vara förklaringen till att det inte fanns några skidspår. Men isen var ganska grann för att vara så svag.
Fanns myki att fota på vägen, men magen ville ha mera. Som tur dök skylten upp vid rätt tidpunkt. Där fanns också en praktisk peedparkering. Nikonisten hann dock inte fundera ut hur den funkar i verkligheten.
Över Brusebockarnas bro och man är framme.
First things first. Eld upphör först när korvarna är grillade.
Höjdpunkten innan tillbakamarschen. 'Korve e goo i båå ändåna', brukar vi säj i Kokkola.
Denna årstid är ju väldigt energisnål, så det blir ganska fort mörkt. Bra att vandringsstigen var bred.
Kartan blev ett trevligt minne från äventyret.
Bortom Bodvattnet.
Alltid i mellanåt tööger Nikonisten ut sina vandringsledvanor och traskar en bäta länger. Nå inte såå farligt längre, men lite i alla fall.
Man kan krydda till den sedvanliga Bodvattnet runt vandringen genom att, efter man passerat beatlesbiffarna viker av mot Långgrundet. Det är inte så mycket längre att vandra, ungefär ett par korvar och en extra kopp kaffe mera. Men det är verkligen värt beslutet.
Lika mäktiga vyer oberoende av årstiden, denna gång betydligt mindre myggor.
Bäst att förhandsnavigera, dit mot klockan 14 (finsk tid) tror jag att jag är på väg. Skulle nog gärna någon gång vandra hela leden, till Panike, men i dag hade jag för korta stövlar. Oftast är det nog på plats med beställd båttaxi.
Om man inte går Bodvattnet runt medsols kan man ändå hitta beatlesbiffarna nära vandringsledkorsningen. Denna gång fick biffarna bli odokumenterade.
Det fanns varningsskyltar, som upplyste att vandringsleden inte är i bästa skick, förbjuds säkert snart av någon eu- eller ntm eller rgb. Men Nikonisten är ju i ungefär samma skick så båda parterna är jämnspelta. Visselunda var en del spångar ganska trasiga ungefär som Nikonistens vänstra menisk, men bara man lite håller ögonen nere så är det inte nå problem. Trollska stigar för det mesta och olika vyer hela tiden.
Sen blev det lägerstängsel. Det blev oklart för Nikonisten om stänglset var till för att hålla varulvarna borta eller innanför. För en som inte åt flaggstångsfrön som barn kändes en del trappsteg ganska långa. Klarade ändå av spagattrapporna med äran i behåll.
Julröda blomster lyste på de mosstäckta stenarna. Det fanns ju oändligt många naturliga stenrösen. Tror inte att Jätten Finn har hunnit med alla, istiden hjälpte säkert till.
Fanns färgprakt att beundra både uppe å nere. Löven täckte otäckt nog rötterna och allt blev halt i kubik.
Saltkarsvy från nästan-framme-vid-långgrundet.
Väl framme mötte Nikonisten av en sprattlande färsk gäddfilé. Det fanns ytterligare ett halvdussin gäddor i kö. Sidu Larsmofrassen ha blivi så kranttå, så bara färsk havsgädda, från äkta saltvatten duger (även djupfryst). Frassen är säkert så kranttå så den äter inte ens lyckans ost. Frasshusbonden kör alltså ända från Larsmo hit för att hämta gourmetgäddfiléer. Måst vara ganska speciellan frass.
Nå, eftersom Nikonisten inte fick smaka på frassgäddan blev det att börja misnka på matförrådet. Ju mera man äter av resprovianten dess mindrea att bära på hemvägen filosofierade Nikonisten och öppnade korvpaketet (n). Under grillningen kunde man ju trösta magsäcken med nå smirgare och lite frukt o sån't.
Trevliga personer träffar man alltid på ute på vandringarna. Gårrtur - kan ju hända att man har slut på senapen eller något annat fatalt. Så kan man ju alltid t.ex. diskutera hur en del Larsmobor sköter om sin frass eller annat dagsaktuellt. Vindskyddet / grilltaket var helt super, där fanns två murade grillpaikkor helt enligt varifrån det inte blåser. Ved fanns det gott om, sågen å yxan var helt ok.
Det finns en lång och fin pontonbrygga out there. Nikonisten antar, att båttransporten lägger till just vid denna brygga.
Så var det bara resten kvar, hemvandringen. Helst vandrar man ju cirkelvandringar, men det var helt ok att traska tillbaka i samma spår, det var ju ändå en helt ny upplevelse. Funderade redan på att kolla denna vandringsled vintertid. Skål!
Nikonisten på krigsstigen ...
Alltid i mellanåt packar Nikonisten ryggsäcken med proviant, vapen och stridshumor och drar långt bort. Vapnen bestod mest av elddon, puukko, grillgaffelteleskoppinnar och provianten av vatten, Grannasäppeljuice, grillkorv, åländska äpplen, en påse ahlgrenska bilar, pingvinens saltpastiller och nå annat smått och gott.
Denna gång navigerande lååångt in i helt obekanta djupa skogar kännande av förbiswischande kanonkulor och doftande svartkrut samt trampande i fårskit.
Krigsstigens start beslöt Nikonisten! Dags att navigera till den knappt 5 kilometer långa vandringsleden, som nästan kändes som drygt 12 kilometer. Så dubbelt mera för samma pris - inga illa!
Första rastplatsen var upptagen och grymt aggressivt bevakad av en vakthund och en snäll dam från nuvarande Sveariket. Hon visade vänligt vart Nikonisten skulle vandra medan vakthunden voffade i ett lämpligt tempo.
Eftersom det var en dryg helkilometer till nästa rastplats, rånade Nikonisten snabbt och girigt lite nödproviant. Försöken att muta vakthunden var skrattretande.
Väl uppe på första berget bankade Nikonisten på, men eftersom ingen öppnade och bjöd på aftonkaffe med tilltugg, fick han snällt börja tära på den egna provianten. Notera de vackra stenarnas både färg och formation - herrlit.
Vägen till nästa rastplats såg ut att vara ganska utmanande och höjdskillnaden var helt kännbar. Måste lite bromsa tempot, eftersom det kan vara tunnare luft uppe på Djävulsberget.
Djävulsberget, 62 meter över nuvarande hav. Därav törsten och godishungern.
Bomarsunds fästning förstördes ju totalt 1854. Den hann aldrig bli ens färdigbyggd. Men planerna och ritningarna var mäktiga. Nikonisten vet inte om det jobbades för långsamt, eller om en del var på alterneringsledighet eller om det var någon föregångare till vissa 'organisationers' byråkratiska fyrkantiga kugghjul som stoppade byggandet. Varken EU eller NTM centralen fanns ju inte då ännu, vet inte hur det var med de andra instanserna.
Berget lär ska ha hetat Vårdberget förr och där har funnits en optisk twittertelegraf.
Utsikten från Djävulsberget var makalöst grann.
Tur att Nikonisten vandrade medsols, annars skulle de här trapporna varit tyngre att traska.
Höstliga färger fanns att skåda i all oändlighet.
Vid Puttegästhamnen fick ögonen mättas med skön vy och magen fick några korvar.
Ha - Nikonisten hittade fabriken där canonerna tillverkas...
Väldigt tacksamma får vi vara att ruinerna är kvar, man kan lätt fantisera sig till hur det har gått till under krigstiderna.
Skön är den jord ...
Kanonhål och vina vyer.
Väl sedan tillbaka längs den grusiga vägen till startrutan, för att ännu beundra byggnadsverken.
Vy mot Bomarsunds muséum. Lite längre fram hittade NIkonisten något som kallades kulturstigen. Det beslöts enhälligt att den skall vadras vid första bästa tillfälle.
Märken efter canonkulor i murarna, fantiserade Nikonisten.
Så var det bara att ta kål på resten av matsäcken och ta sig bilandes hem till härbärget innan de sistsa solstrålarna gömmer sig bakom skog och berg.
Nikonisten rekommenderar varmt vandringsleden, fuskare kan ta sej till vissa ställen bilandes och skämmas lite.
På eventyyr i Grenöskoojin
Alltid i mellanåt blir Nikonisten intresserad av övervattenäventyr. Denna gång plaskade det i väg över iskallt och gårrvått vatten. Nikonisten hade tur att få åka gulfärja. Världen har blivit öppnare, ingen frågade efter pass eller visum, Visakortet fanns också till hands. Folk komer å går nuförtiden lite hursomhelst.
Måste ha något att göra med schengen eller EU, tror inte VR eller Valvira har något med saken att göra.
Äventyret kunde börja redan en kort bit efter landgång.
Det kändes nästan som att sitta på biologilektion i GSSL. Förutom att Nikonisten bads den tiden i mellanåt att avlägsna sig för att undersöka närskogen.
Nästan som von Wright. Undrar om Ferdinand fått sin inspiration just här? Fanns det månne färja redan då eller rodde han över?
Vandringsleden är prydd med härliga trädjur med träben. Skulle nog vara en sårts gradu att vandra den och klara av alla djur.
Men det kanske är förbjudet nuförtiden - vad vet jag.
Det är Lars-Göran Söderholm som snickat figurerna och målat tavlorna. Längs stigen finns intressant info om Bergös historia.
Om man inte vill gå hela rundan kan man välja en kortare länk. Men det löns ändå att ta ein avstickare till grillkåtan.
Vandringsleden är mycket human, skäna bänkar finns utplacerade för smörgåsintagande eller romantiska handlingar.
De kulturella pissmyyråna lärde sig att tycka om franska pastiller.
Lataa ja varmista, som finnen säger.
Vid Kalvskärsträsket (nästan 4 km från starten) finns en trevlig pausplats med kontrolllåda. Du kan kontrollera vem som har varit här före dej. Där finns också bord o bänkar av stock och betonggrill. Lite ved fanns också färdigt. Men det är förbjudet att elda där!
Svampälskare fick älska mycket, där fanns på olika hemliga ställen rikligt med trattisar och andra bastubeliknande trumpetsvampar. Som bekant är Nikonisten oerhört okunnig även på svamp.
Vid den Adolfska kåtan finner du både ved, eldstad och tillstånd att göra upp eld. Fast Nikonisten fick besviket konstatera att det fanns ingen korv kvar att grilla. Kåtan är verkligen fin. Det verkar dessutom vara så att besökarna har förstånd att städa efter sig. Området var snyggt och städat.
Fint för ögat i skoojin.
Trodde först det var Bröderna Dalton, men noterade att hattarna saknades, så det måste vara någon annan. Inte heller liknar de Delta Rhythm Boys.
Nästan som i Jurrassic Park, men lite lugnare. För övrigt var leden ganska bra utmärkt, jag hittade ju både dit och hem tillbaka. Som ett tips till Bergö öråd, som har förverkligat leden, föreslår Nikonisten att i stället för de kartor som utlovades men inte fanns i lådan, kunde kartan finnas på internätet. Då kunde var och en printa ut en riktigt egen karta att ta med. Alla två gånger Nikonisten har traskat leden har det inte funnits några kartor.
Men Nikonisten lovar att vandringsleden är lönt att traska, där finns inte 200 meters stigningar men å andra sidan inte heller några svajande hängbroar. Tarzanlianer var det ganska glest med. Kolla var du stiger, kombinationen med höstlöv, rötter o stenar kräver uppmärksamhet.
Stay on the channel det blir mera juttuna trots allt.
Update! - - - Dra till skogs!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten påmind om hemska saker. Under söndagsfrukosten hände det åter. Windows - Update - Usch! Men jag tog det som en karakaar. Först analysen: menar updaten att jag måste tvätta fönstren eller att det skulle vara dags att uppdatera gardinen. Men den har ju hängt där bara nästan 8 år? Fönstren blevo tvagade i höstas?
Beslutsångesten fick mej att hitta korvhydratisk nödproviant, sen kaffe i termosen, de tvenne trogne enögde japanske vännerne runt nacken och fly fältet! Flykten blev inte ända till egypten, men till Fort Sommarö over the Bridge.
Den första i välkomstkommittén var en trevlig Grand Old Lady, som nyss hade skakat sig som bara hundar kan göra. Det ser man på 'flaiskåna' på nospartiet. Ägaren upplyste mej, att hon är mycket snäll och gillar alla som kan tänkas ha något ätbart med sig.
En bit förbi monumentet finns en lugn insjö för dem som gillar lugnare vatten.
Sen en bit tillbaka, de där gamla bunkrarna ser alltid lika spännande ut. Stigen är mycket bra utmärkt och området är gårrvälskött. Bäter än ny!
Havsviken var nu inte så farligt vild i dag. Några fiskare gick omkring i sina högskaftade stövlar och försökte få loss sina krokar eller så var det väääldigt stora firrar i andra ändan.
Vid bryggan fanns ett splitternytt skydd, bredvid fanns ved och framför fanns eldstaden med grejer o galler för korv o pannkaffepanna.
Så det var bara att framkalla lämplig hunger, för snålheten är ju konstant.
Under tiden som maten tillredde sig själv till lämplig well-done, tog jag mej en titt i närnaturen.
Också vid start och mål fanns ett fint nybygge. Gamle kersantti fanns nog också kvar, men det nya hade fina sittplatser och köksinredningen var helt super.
Skål och välkommen! Nära till hands, snyggt och prydligt, passar både stora och små. Hoppas du som läser detta aldrig har varit på fortet, dags att besöka så fort som möjligt. Dags för en nelfie.
Och - fönstren blev tvättade, men samma gardin fick hänga vidare.